I veckan presenterade Almega Utbildning rapporten ”Hur är det egentligen med ”glädjebetygen”? Det är en intressant faktagenomgång med fokus på betygsavvikelser i kommunala och fristående grundskolor. Det framställs som en sanning – inte minst av utbildningsministern – att friskolorna är det stora problemet när det gäller fenomenet glädjebetyg. Från branschens sida har det länge framhållits att det grundläggande problemet är betygssystemet, vilket också allt fler har hållit med om. Nu har betygsfrågan utretts och alla väntar på vad som ska komma ut av den utredning som varit på remiss.
Det är inte särskilt svårt att ta reda på vad som är fakta när det gäller anklagelserna om glädjebetyg. All statistik finns på nätet, på Skolverkets hemsida. Trots detta har inte en enda journalist bemödat sig att göra detta. Så blir ”fake news” en sanning trots att det är mycket enkelt att kontrollera om det stämmer.
Eftersom ingen annan har gjort detta har nu Almega Utbildning presenterat en mycket intressant sammanställning av statistiken. Givetvis kommer omedelbart anklagelsen att det är en partsinlaga för branschen. Självklart måste branschen ta sitt ansvar och presentera fakta när ingen annan verkar vara intresserad. Fakta från Skolverkets statistik är fakta, oavsett avsändare.
Hur ser det då ut?
Genomgången baseras på provbetyg och slutbetyg i grundskolans årskurs 9, 2016/17 till 2024/25. I rapporten jämförs nationella provresultat med slutbetygen och resultatet är tydligt: Det är de kommunala grundskolorna som oftare sätter högre slutbetyg jämfört med resultaten på de nationella proven – i samtliga ämnen. Skolverkets statistik visar också att friskolor är något mer återhållsamma med betygen i ämnen som inte har nationella prov.
Således en helt annan bild än den som florerar i skoldebatten, och som uppenbarligen utbildningsministern och andra ledande politiker baserar utformningen av sina politiska förslag på. Det är faktiskt rätt skrämmande.
Det finns en annan intressant information på Skolverkets hemsida. Den sk SALSA-modellen tar hänsyn till elevers bakgrund såsom föräldrars utbildningsnivå, könsfördelning på skolan och andelen nyinvandrade elever. Mot bakgrund av dessa förutsättningar görs det en presumtion av hur varje skolenhets resultat kan förväntas bli i åk 9. Detta modellberäknade värde kan sedan jämföras med det faktiska utfallet.
I klartext: Elever i friskolor når oftare högre betygsresultat än vad som är
statistiskt förväntat utifrån deras bakgrund. Och PISA-resultaten visar ju också att friskolor har bidragit till att höja kunskapsresultaten i svensk skola.
De som vill få en sann bild av frågan om ”glädjebetygen” bör läsa, och gärna sprida, rapporten. Förhoppningsvis kan denna också läsas av flera journalister och få dem att fundera på om man inte borde göra ett bättre jobb genom att ta reda på fakta, särskilt när fakta finns där bara ett klick bort.
/