Idag kom ett nytt nr av Svensk Tidskrift www.svensktidskrift.se. Här skriver bl a Fredrik Segerfeldt, fd kollega på Svenskt Näringsliv, följande i en artikel: ”Det har alltid känns lustigt att se regeringsledamöter och ledande företrädare för Sveriges utan jämförelse mäktigaste intresseförening
demonstrera mot det samhälle de själva har byggt upp. De går främst i ledet och sjunger om hur det land de, med korta undantag, har styrt i drygt 60 år inte ens är i närheten av att vara nära målet. Utopia lost. Den outtröttliga reformismen, skulle de säker kalla det. Vi andra undrar vad i hela friden de gjort under alla dessa år, eftersom
de fortfarande är så arga.” Jag kan inte annat än instämma.
1 maj är ett intressant fenomen i Sverige. Ledig på landet kunde jag konstatera att lunchekot ägnade en stor del av sin sändning åt just 1 maj. Ett antal år har jag varit utomlands över 1 maj och det är slående vilken skillnad det är på mediaintresset för 1 maj i Sverige jämfört med andra länder. Här fylls etermedia med rapporter från hela Sverige och från andra länder. I andra länder uppmärksammas det knappast alls. Hur kan det komma sig att det är så stor skillnad på nyhetsvärderingen?
/
