Inlägg

Publicerat

Samma debatt här som där?

Den 22 maj 2026 har jag en artikel i Svensk Tidskrift som handlar om debatten charter schools  och deras resultat i delstaten New York. Mycket intressant statistisk som inte alls har uppmärksammats i Sverige, och för den delen inte heller i USA. Varför är man inte intresserad av att lyfta goda exempel? Nedan min artikel;

Jag läser en krönika i Wall Street Journal av Jason L.Riley, som handlar om charter schools (friskolor) och skolval i New York. Många offentliga skolor i USA har problem, samtidigt finns det naturligtvis även framgångsrika skolor. Varför inte lära av de framgångsrika är hans enkla fråga. Många hävdar, i USA liksom i Sverige, att anledningen till att skolor inte lyckas beror på elevsammansättningen. Men är det rätt att skylla på elevernas bakgrund? Skolvalets kritiker säger att offentliga skolor drabbas av det fria skolvalet – de motiverade eleverna väljer bort dessa skolor. Känns argumentet från den amerikanska skoldebatten igen?

Lärarfacket i USA är motståndare till skolval och charter schools. Men kvalitetsfallet i de offentliga skolorna i USA började innan charter school etablerade sig. Ändå anklagas de för ett resultat/kvalitetsfall som redan var ett faktum när de etablerades. Känns även detta igen?

En skolnyhetssite i USA,  The 74, presenterade en intressant rapport i januari i år. Läsförmåga i skolor i delstaten New York granskats. Många skolor är lokaliserade i tuffa områden. Studien visar att de elever (från låginkomstagarfamiljer) som går i charter schools hade, i förhållande till sin skolandel, en oproportionerligt hög nivå när det gäller läsförmåga. De tio högst presterande skolorna återfanns i New York City. Sju av dessa var charter schools lokaliserade i Bronx, en stadsdel som tillhör en av de fattigaste i landet.  Ett intressant resultat som väcker följdfrågan; De skolor som visar sig vara duktiga på att förmedla läsförmåga – hur såg deras elevsammansättning ut?

Systemet i USA innebär bland annat att beroende på hushållens inkomstnivå kan eleverna få gratis eller prisreduserad lunch. Bland de högst presterande skolorna var det mellan 66 och 92 procent av eleverna som fick detta stöd. Samtidigt visade resultaten att 90 till 97 procent av eleverna var skickliga läsare år tre 2024, då undersökningen gjordes. Resultatet kan jämföras med läskunnigheten bland alla tredje års elever i delstaten som var 43 procent. En förbluffande skillnad. Av rapporten framgår det också att det givetvis finns offentliga skolor som presterat bra. Slutsatsen är tydlig, charter schools borde få erkännande. De visar att även elever från låginkomsttagarfamiljer är kapabla att nå lika hög akademisk exellence som de som kommer från mer välutbildade familjer.

Elever som fått en plats i någon av dessa charter schools, som uppenbarligen är duktiga på att lära elever att läsa, är att gratulera, Mot bakgrund av den stora resultatskillnaden borde intresset för att ta reda på hur dessa skolor jobba vara stort. Men i USA, liksom i Sverige, är intresset från det sk ”utbildningsetablissemanget” obefintligt. Här liksom där ignoreras dessa resultat. Något som givetvis slår särskilt hårt mot de elever som har tuffa förutsättningar från början, bla på grund av hushållsekonomi och föräldrarnas utbildningsnivå.

I Sverige vägrar ledande politiker att ta till sig att friskolor bidrar till att höja elevernas kunskapsnivå. Här har många kommunpolitiker, som också är skolhuvudmän, en viktig uppgift. Lär av de framgångsrika. Istället läggs det ner mycket kraft och energi nationellt på att förhindra att framgångsrika friskolor ska kunna växa och därmed kunna ta emot fler elever.

Riley konstaterar att en reaktion på rapporten borde vara att det startas fler högpresterande charter schools. För efterfrågan från föräldrar går inte att ta miste på. Kölistan i New York City består av 163.000 elever. Samtidigt har staden satt en gräns för hur många charter schools som kan vara verksamma i staden. Även detta känns igen från den svenska debatten där det handlar om kvantitet i stället för kvalitet, och fokus på att offentliga skolor ska värnas. Till exempel via ett kommunalt veto.

Det är lätt att inse vilka som drabbas av politiken, här som där. Här ett avslutande citat från Riley:

” But the obvious takeaway is that charters are a viable model for narrowing education gaps regardless of a student’s socioeconomic background, and that opposition to school choice is especially harmful to our neediest children. The top-scoring school was a Success Academy charter school in the Bronx, where the student-body poverty rate is 90% and 94% of students scored proficient in third-grade reading in 2024. Somehow, the school managed to improve on that last year, when proficiency reached 96% in reading and 100% in math.”

Exemplet från delstaten New York visar hur viktigt det är att jämföra skolors resultat. Det ger en bild av vilka skolor som är framgångsrika och underlättar för de som ska välja skola. Tänk om debatten i Sverige handlade om hur vi kan få tillstånd liknande jämförelser, snarare än att som idag, slå vakt om kommunala skolor, oavsett kvalitet, och därmed helt missa frågan om kvalitet och valfrihet.

/

 

Publicerat

Principen om lika villkor kastas nu i papperskorgen av Tidö

Så har förslaget till proposition om skärpta krav på friskolor presenterats. Det finns mycket att säga om förslaget. Men det mest anmärkningsvärda är att det nu läggs ett förslag som innebär att lagstiftaren i praktiken ställer högre krav på friskolor än på kommunala skolor. Skälet som anges är att eleverna i friskolorna måste värnas. Ett försåtligt sätt att misstänkliggöra alla skolhuvudmän som driver friskolor.

Bland de förslag som moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna nu går vidare med, med stöd av sverigedemokraterna, är ett värdeöverföringsförbud under fem år för nystartad friskola eller om en befintlig friskola får ett nytt tillstånd , för tre år vid ägarförändring som innebär att en ny huvudman får ett bestämmande inflytande över verksamheten och för två år vid kvalitetsbrister. Dessutom införs krav på att varje friskole-enhet ska ha särredovisning. en redovisning som också ska godkännas av revisor.  Som skäl för detta anges att det måste säkerställas att skolpengen går till de elever som går i just den skolan. Ett argument som uppenbarligen inte gäller för de elever som går i kommunala skolor. För en kommunal skola krävs inte en särredovisning.

I praktiken innebär det att en större del av den skolpeng som lagstiftaren säger sig vara angelägen om att den tillkommer eleven, nu försvinner i administrativa kostnader, för de elever som valt en friskola. Till vilken nytta kan man undra. Det viktigaste måste trots allt vara att skolan förmår att höja elevernas kunskapsnivå. Dessutom riskerar detta att leda till att friskolekoncerner inte kan stötta en eller flera skolor som behöver ökade resurser, genom att omfördela pengar från andra delar av verksamheten. Något som kommuner kan göra utan några problem.

En annan effekt av värdeöverföringsförbudet vid ägarskifte är att det riskerar att leda till ett minskat intresse för att köpa en friskola eftersom det innebär att samtliga skolenheter omfattas av värdeöverföringsförbudet. Många av dagens friskolor är små och med den inställning som finns idag i den allmänna debatten är det redan idag svårt för de som tex står inför generationsskifte, att hitta någon som vill ta över verksamheten. Det nya regelverket gör det än svårare i och med att det inte blir möjligt att göra organisatoriska förändringar som innebär en värdeöverföring från den ”nya friskolan” till de övriga som finns i en koncern (som ju är alla friskolor som har mer än två skolenheter) förrän efter tre år. Risken är då uppenbar att friskolan läggs ner i brist på intresserade köpare,  i stället för att verksamheten kan fortsätta hos en annan ägare. Det innebär i sin tur att kommunen står risken för att få ta hand om de elever som går i den skolan.

När det gäller värdeöverföringsförbudet vid kvalitetsbrister är det ett förbud som baseras på något som inte är definierat av lagstiftaren. För mig är det obegripligt hur politiker som säger sig vilja värna om kvalitet och mångfald kan införa en lagstiftning utan att definiera vad som menas med kvalitet. Det är verkligen ett fattigdomsbevis. Nu överlåter de som talar om vikten av kvalitet i skolan till en myndighet -Skolinspektionen – att definiera vad som är kvalitet.

En myndighet som dessutom har kritiserats i flera sammanhang av riksrevisionen. I sin rapport ”Utbildning på vetenskaplig grund” skriver Riksrevisionen bland annat följande; ”Skolinspektionens arbete för att ta fram kvalitetskriterier till den planerade kvalitetsgranskningen har i första hand utgått från skolans styrdokument, även om det gjordes vissa ansträngningar för att kriterierna skulle ha en grund i forskning. Detta arbete brister i systematik och transparens, och kvalitetskriterierna togs fram utifrån ett begränsat kunskapsunderlag. Trots att syftet är att fokusera på kunskapsresultat, har den planerade kvalitetsgranskningen i sin nuvarande form en svag koppling till elevers måluppfyllelse.”

Det känns inte särskilt rättssäkert att denna myndighet ska definiera vad som är kvalitet i skolverksamheten. En definition som måste vara förutsägbar och transparent. Krav som inte minst är viktigt när det handlar om  myndighetsbeslut som kan få väldigt avgörande effekter för såväl ägare, elever som medarbetare.

När det gäller effekter av de krav som införs vill jag citera ur lagrådsremissen, där regeringen har tagit med följande från remissvaret från Sveriges Advokatsamfund, ”Sveriges advokatsamfund framför att det föreslagna värdeöver-föringsförbudet inte framstår som verksamt i förhållande till det uttalade syftet att bygga upp kvaliteten i skolan och att det dessutom bedöms innebära stora kostnader att kontrollera förbudets efterlevnad. Det anförda ställer enligt
advokatsamfundet höga krav på tillsynen och det kan ifrågasättas om Skolinspektionen är en lämplig myndighet för att utföra sådana kontroller.”

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det nu presenterats ett förslag som riskerar att allvarligt påverka möjligheterna för elever att välja skola eftersom den efterfrågan som finns på friskoleplatser kommer att vara svår att möta med de förslag som nu presenterats. Det blir helt enkelt mycket svårt att starta nya friskolor och genomföra ägarbyten, för att bevara friskolor vars nuvarande ägare inte kan fortsätta att driva verksamheten av olika skäl, riskerar att bli ointressant för etablerade friskolehuvudmän.

En definition av vad som är kvalitet i svensk skola är verkligen något som behövs för att värdera såväl kommunala som friskolors verksamhet. Men det behovet tillgodoses inte. Däremot blir det mer av check, check check verksamhet för Skolinspektionen, för att citera professor Mats Alvesson. I korthet konstaterar han i sin bok att Skolinspektionen är en regelstyrd, dokumentationsfixerad och formellt orienterad myndighet som inte förbättrar undervisningen – och som snarare skapar ängslighet och funktionell dumhet i skolsystemet.

I och med att det saknas en definition av vad som menas med kvalitet så blir talet om att man vill värna kvaliteten enbart tomt prat. Och det är uppenbart att man inte har tagit till sig det som analyser har visat, att friskolor har bidragit till att höja svenska elevers kunskapsnivå.

 

Publicerat

Varför luras (s) om friskolornas utdelning?

Socialdemokraterna bedriver en kampanj i sociala media om friskolor. De påstår att ”Sex av största skolkoncernerna tog ut 8,5 miljarder i vinst på fyra år.” Det är ju mycket pengar. Men är det sant?

Jag har granskat tidsperioden 2021-2025. De 12 största koncernerna enligt Fakta om friskolor, liksom Skolkollen, är nedanstående, baserat på antalet elever.

  1. AcadeMedia AB
  2. Internationella Engelska Skolan (IES)
  3. Kunskapsskolan AB (Magnora AB)
  4.  Atvexa AB (DeMina Holding AB )
  5. JENSEN Education AB
  6. Edukatus Alliance Holding AB
  7. Cedergrenska AB
  8. Lärandegruppen i Sverige AB (Gen Futura AB)
  9. Dibber Sverige AB (Dibber AS)
  10. Frida Utbildning AB
  11. Raoul Wallenbergskolan (Almwik holdning AB
  12.  Watma education AB

Flera av dessa har såväl förskoleverksamhet, grundskoleverksamhet, gymnasium samt komvux och även annan vuxenutbildning. Därtill också verksamhet i andra länder som finansieras på annat sätt än via svensk skolpeng.

Stämmer då socialdemokraternas påstående att det har delats ut 8,5 miljarder kronor i vinst under fyra år? Svaret är nej.

Jag har inte hittat något belägg för detta under den tidsperiod som jag tittat på – dvs 2021-2025.

Det är endast två av de 12 friskolekoncerner som gjort vinstutdelning under denna tidsperiod. Det är Academedia och Cedergrenska.

Cedergrenska har gjort följande utdelningar

  • 23/24: 5.8 MSEK (räkenskapsår 22/23)
  • 24/25: 8.0 + 35.1 (extrautdelning) = 43.8 MSEK (räkenskapsår 23/24)
  • 25/26: 24.1 MSEK (räkenskapsår 24/25)
  • De gjorde inga utdelningar åren dessförinnan.

Academedia har sammanlagt gjort utdelningar 2021-2025 om drygt 987 MSEK. Academedias sammanlagda omsättning under 2021-2025 uppgår till ca 80 miljarder kronor. Med andra ord – ca 1,2 procent till utdelning under 2021-2025. Och dessutom är ca 40 procent av deras omsättning verksamheter i andra länder.

Tillsammans har alltså dessa två skolkoncerner gjort utdelning på en dryg miljard kronor i utdelning under 2021-2025. Det är långt från det som socialdemokraterna hävdar.

Sammantaget har alla 12 återinvesterat i sina verksamheter. Det gäller även de som har gjort utdelning till sina ägare. Det är uppenbart att socialdemokraterna inte vill se friskolor som drivs som AB. Det står dem fritt.  Men det verkar som om de har riktigt dåliga argument när de måste driva en kampanj där helt felaktiga siffror anges. Det inger knappast förtroende. De hoppas kanske på att ingen kollar deras siffror….

En stor andel av landets friskolor drivs som AB. Detta faktum har inneburit att många fler elever än som annars varit fallet, har kunnat erbjudas en plats i en friskola. Friskolor som är AB vill ofta växa. För att kunna växa krävs det att det finns privata aktörer som vill investera i friskolor. Det är naturligt att de som investerar vill ha avkastning på sitt kapital. Trots allt är det en risk att göra investeringar och därför erbjuds också de som investerar avkastning  (ränta) på sin investering i form av utdelning. Det är inte konstigt. Även staten kräver utdelning från sina statliga bolag.

Det som är märkligt är att det inte uppfattas som positivt att svensk skola, tack vare dessa privata aktörer, faktiskt har tillförts privat kapital. Det skulle aldrig ha hänt i samma omfattning om inte friskolor hade kunnat drivas som AB. Den konkurrens och mångfald som blivit följden har bidragit till att skolresultaten har ökat, till att kommunala skolor måste skärpa sig och att individer har fått möjlighet att välja skola. Över 420.000 elever kan glädjas över att friskolor finns idag. Och tittar vi historiskt så handlar det om mångdubbelt fler, vars skolvardag har förändrats till något positivt, tack vare att man har kunnat välja och välja bort skola. Det är precis detta som debatten handlar om – individens rätt att välja och välja bort skola.

S-kampanjen visar tydligt var de står i den frågan.

/

Publicerat

Skolan behöver såväl lärare, böcker som digitala verktyg

Gäst i Hamiltonpodden är Arvid Gilljam, en av grundarna av Magma. Ett matematikverktyg som är ett stöd för lärarna i klassrummet. Magma är ledande i Sverige och finns bl a i 38 delstater i USA, kontor i London, New York, Berlin och Warsawa. Vi talar om varför det är viktigt med digital kompetens och om hur Magma faktiskt underlättar lärares jobb och bidrar till ökade matematikkunskaper. Lyssna på vårt samtal och varför det, enligt Arvid, är världsfrånvänt att tro att inte AI har någon betydelse om 10 år. Därför måste det givetvis in i lärarutbildningen.

Publicerat

Det som var för 20 år sedan säger inget om hur det är om 30 år

Läser med stigande förvåning Linnea Lindquists krönika ”Mina elever straffas trippelt i vårt världsunika skolsystem”  i Altinget den 15 april. Vi vet alla att höga förväntningar på elever, oavsett bakgrund, är viktigt för elevernas framgång i skolan. Men här döms de på förhand pga skolsystemet, av deras egen biträdande rektor.

Husbygårdsskolans biträdande rektor för F-3 , en av Stockholm stads skolor på Järvafältet, tar i sin krönika en forskningsrapport som fått uppmärksamhet i media, som jämför den presumerade livslönen för elever som gick i fristående gymnasieskolor och kommunala gymnasieskolor under perioden 1995-2008, som intäkt för att forskaren Petter Bergs historiska granskning ska gälla för alla elever som går i fristående gymnasieskolor som är AB, för all framtid. Och som grund för påståendet hänvisar hon till att forskaren har baserat sin presumtion om kommande livslöner på hur lärarsammansättningen (andelen behöriga lärare) i de granskade stockholmsgymnasieskolorna såg ut för nästan 20 år sedan. Vi känner igen argumentet, vinstdrivande skolor anställer obehöriga lärare för att de är billigare. Budskapet i krönikan är inte seriöst av flera skäl.

För det första har mycket förändrats sedan 2008. 2011 infördes lärarlegitimationen, vilket har preciserat lärarnas behörighet. Dessvärre kvarstår att vi har lärarbrist i Sverige. Men skillnaden mellan kommunala och fristående skolor när det gäller andel behöriga lärare, har minskat betydligt under dessa 18 år. Skolverkets statistik för 2025/26 visar att skillnaden idag uppgår till tre procentenheter, andelen är 80 procent i fristående gymnasieskolor och 83 i kommunala gymnasieskolor. Att jämföra med 31 procentenheters skillnad under den tid som forskaren studerat.

För det andra är det minst sagt anmärkningsvärt att påstå att hennes elever riskerar ”att straffas” i framtiden genom att de kommer att få en lägre livslön om de går i en friskola. Som om det är förutbestämt pga valet av en friskola. Påståendet, där eleverna dessutom framställs som offer i ett valfrihetssystem, visar vilka bisarra anklagelser som framförs i friskoledebatten från de som vill ta bort individers möjlighet att välja skola. Ingen kan veta vad de lågstadieelever som går på Husbygårdsskolans lågstadium idag kommer att ha för livslön under sitt yrkesverksamma liv. Vi vet inte ens vad det kommer att finnas för urval av gymnasieprogram när dessa elever ska välja.

För det tredje återkommer det väl kända påståendet att skolvalet har ökat skolsegregationen. Det är väl belagt att det främsta skälet till skolsegregationen är boendesegregationen i kombination med den närhetsprincip som många kommuner använder sig av. Skolvalet har inneburit att elever får en möjlighet att minska effekterna av boendesegregationen i och med att de kan välja en annan skola än den i närområdet. En mycket intressant forskningsstudie, som det tyvärr sällan hänvisas till i debatten, visar att den etniska segregationen skulle ha blivit något högre om samtliga elever hade varit tvungna att gå i de lokala kommunala skolorna. Skolvalet – eller för att använda begreppet marknadsskolan – har gett individer makten att välja en annan skola än den närmsta.

Till sist. Friskolorna har bidragit till att höja svensk skolas resultat. Det visar analyser av de svenska resultaten i Pisa-proven. Elever i friskolor presterar i genomsnitt bättre. Skillnaden i Pisa 2022 mellan friskoleelever och elever i kommunala skolor är betydande. Den motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Jämförelsen gäller elever med motsvarande bakgrund. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor. Argumentationen borde då snarare handla om att eleverna från tuffare hemförhållanden måste får större möjligheter att välja en skola som passar dem, snarare än att begränsa skolvalet genom att minska mångfalden av skolor. Och även givetvis att de skolor som inte är lika duktiga måste lära sig av de skolor som levererar goda kunskapsresultat.

För visst finns det brister i svensk skola när det gäller kunskapsnivå, studiero och förmågan att anpassa undervisningen till hur eleverna faktiskt lär sig. Det visar inte minst Skolinspektionens granskningar som kritiserar många kommunala skolhuvudmän inom dessa områden. Trots allt går ca 85 procent av alla grundskoleelever i kommunala skolor. Det är i grundskolan som grunden måste läggas för fortsatta studier och i förlängningen förutsättningen för nivån på livslönen. Det är sorgligt att det som verkligen borde diskuteras och åtgärdas – hur vi kan mäta och jämföra kvalitet mellan skolorna så att alla kan göra ett väl informerat skolval – helt lyser med sin frånvaro i och med den fixering som råder vid friskolor, deras verksamhetsform och ägare. Det straffar verkligen elever, och särskilt de som inte har välinformerade föräldrar. Och det är faktiskt ganska enkelt – om bara viljan finns – att se till att alla får bra information så att de kan göra ett välinformerat val.

/

Publicerat

Vänsterstyrets avprivatisering drabbar regionens invånare

Catharina Barkman har lång erfarenhet från sjukvårdsområdet. Hon har varit budgetchef i Stockholms läns landsting, Innovationsdirektör även där, samt även bl a varit chef för tankesmedjan Forum för Health Policy. Tillsammans med nationalekonomen Mårten Blix har hon studerat vad som händer i Region Stockholm. Ett vänsterstyre tog över efter valet 2022 och nu är det mycket tydligt att ideologin går före patientnytta. 380 avtal med privata aktörer har sagts upp. Det innebär att specialistkompetens  inom områden som allergi, geriatrik, gynekologi mm försvinner. Vårdköerna växer och samtidigt som tillgängligheten försämras så ökar kostnaderna. Om detta samtalar vi i detta avsnitt av Hamiltonpodden. Lyssna här.

Läs deras rapport om vården i Stockholm här.

Publicerat

Krönika – Digital kompetens lägger grunden för STEM

Skriver en krönika i Tidningen Näringslivet om att regeringens politik inte hänger ihop. /

Regeringen aviserar en satsning i vårändringsbudgeten om totalt 68 miljoner kronor. De ska bland annat ska gå till att upprätthålla antalet nybörjare på civilingenjörsutbildningarna och åtgärder för att öka genomströmningen. De skriver att för att fler unga ska välja en utbildning och karriär inom STEM-området behöver intresset för naturvetenskap och teknik väckas redan i grundskolan. Det är lätt att hålla med om.

”Hur hänger politiken ihop?”

De skriver också att en av de viktigaste faktorerna för att eleverna ska utveckla både intresse och goda kunskaper i dessa ämnen är att de får möta utbildade och skickliga lärare i klassrummet. Det är också lätt att hålla med om. Därför ska Skolverket få 10 miljoner kronor under 2026 för att utveckla lärares kompetens att undervisa i STEM-ämnena. Det låter utmärkt. Men när jag läser detta så undrar jag – hur hänger politiken ihop?

Swedish Edtech Industry konstaterade nyligen i en mycket intressant rapport att Sverige, till skillnad från många andra länder, idag saknar en sammanhållen och långsiktig styrning för hur digital kompetens och AI-litteracitet ska utvecklas i skolan. Vi blir ifrånsprungna av andra länder.

Det kommer många förslag på skolans område från regeringen. När jag ber Chat GPT söka efter ordet AI i regeringens proposition till ny läroplan, presenterad i mars 2026, får jag följande svar; ”Nej — i den del av propositionen som finns i ditt öppna dokument nämns inte AI överhuvudtaget. Det gäller både:

  • ändringarna i skollagen
  • beskrivningen av nya läroplanernas struktur
  • kursplanernas uppbyggnad
  • betygssystemet
  • stödinsatser
  • timplaner
  • särskilda regler för olika skolformer

Det finns ingen skrivning om artificiell intelligens, digital kompetens, programmering, datalogiskt tänkande eller liknande.”

Jag gör samma sökning i propositionen om ny lärarutbildning blir svaret;”Kort svar: AI nämns inte i reformen av lärarutbildningen. I det dokument du har öppet finns ingen skrivning om artificiell intelligens i lärarutbildningen. Det gäller både:

  • antagningskrav
  • utbildningens innehåll
  • kognitionsvetenskap
  • ämnesstudier
  • didaktik
  • uppdrag till lärosäten
  • UKÄ:s uppföljning

AI förekommer inte som begrepp, kursinnehåll eller kompetensområde.”

”Obegripligt att regeringen nu väljer att försämra, för att inte säga helt ta bort, kraven på skolan inom dessa områden.”

Rubriken på Swedish Edtechs rapport är ”Vad händer med Sverige när ungas digitala kompetens sjunker?” Det är en intressant läsning som visar på att frågan om digital kompetens och AI handlar om så mycket mer än skärmtid och Tiktok. Jonas Grafström skrev nyligen en krönika i Tidningen Näringslivet som väl illustrerar effekten av att skolan inte lär eleverna hur man ska använda dessa digitala hjälpmedel. Han konstaterade att ”Unga AI-rebeller kan generera text, kod och analyser i en takt som imponerar, men saknar ofta förmågan att avgöra när det de producerar faktiskt är fel.”

Myndigheten för digital förvaltning har undersökt den digitala kompetensen bland 16-24-åringar. En jämförelse mellan 2021 och 2023 visar att de digitala färdigheterna har sjunkit dramatiskt i denna åldersgrupp. Myndigheten menar att resultatet visar att något brister i skolans förmåga och förutsättningar att ge eleverna de grundläggande digitala färdigheter de behöver. Och det finns en klar skillnad beroende på elevernas socioekonomiska bakgrund. Mot bakgrund av detta är det än mer obegripligt att regeringen nu väljer att försämra, för att inte säga helt ta bort, kraven på skolan inom dessa områden.

”Forskning visar att det spelar roll om och hur digitala verktyg används i undervisningen.”

Grundläggande digitala kompetenser blir allt viktigare i dagens samhälle. Vi vet att 57 procent av barn och unga mellan 8-19 år använder AI-verktyg och de används lika mycket på fritiden som i skolan. En majoritet av lärarna efterfrågar mer stöd för att förstå AI:s påverkan på samhället.

Vad händer med Sverige när ungas digitala kompetens sjunker är mot bakgrund av detta en mycket relevant fråga. Den kan inte avfärdas med enkla slogans som ”från skärm till pärm”. Den snabba utvecklingen av generativ AI understryker än mer vikten av att den digitala kompetensen finns som ett viktigt inslag i skolan och att lärarna får de insikter som de behöver för att ”vaccinera” eleverna mot desinformation och därmed också minska risken för sårbarhet och hot mot vår samhällsberedskap.

Forskning visar att det spelar roll om och hur digitala verktyg används i undervisningen. Om det sker på ett professionellt och medvetet sätt så kan det bidra till att höja kunskapsresultaten, vilket OECD har visat i sin analys av Pisaresultaten 2022. Det gäller även för Sverige vilket OECD visar i en fördjupad studie, på uppdrag av skolminister Lotta Edholm.

”Avgörande för Sveriges konkurrenskraft och beredskap.”

Den politik som nu förs riskerar kort sagt att försämra elevernas digitala kompetens än mer, om man inte har tur och går i en skola där skolledningen och lärarna valt att prioritera detta i undervisningen, trots att det saknas i läroplan och lärarutbildning.

Och en satsning på STEM blir inte trovärdig om man samtidigt ”avlövar” grundskolan på det sätt som nu sker. Frågan om digital kompetens är avgörande för Sveriges konkurrenskraft och beredskap. Därför måste politiken ta den på allvar.

/

Publicerat

Politiker måste förstå att AI-kompetens är helt annat än tiktok

Veckans gäst är Jannie Jeppesen, vd för Swedish Edtech Industry. Vi talar om regeringens politik inom AI och skolområdet. Jannie menar att det behövs en digital strategi som lägger grund för att skapa en förståelse för vad AI är, hur man använder det, förståelse för hur AI påverkar och hur man ska lära med AI. Rätt använt kan AI förstärka lärandet, fel använt försämra.

Många av de problem som vi ser när det gäller digitaliseringen i skolan beror enligt Jannie på att det saknats en nationell digital strategi. Länder som Finland, Ukraina och Estland satsar mycket på att utveckla den digitala kompetensen och AI-litteracitet. Ukraina har utbildat 300.000 lärare inom området, trots kriget. De förstår vikten av att lärare mfl har kunskap och kompetens att lära eleverna att avslöja desinformationskampanjer. Något som i grunden handlar om beredskap. Undersökningar visar att många svenska ungdomar saknar den förmågan, samtidigt som en mycket stor andel är mycket på sociala media. I Sverige bedrivs idag en politik som saknar insikt om att digital kompetens är mycket viktigt för att säkra demokratin. Om detta samtalar vi i Hamiltonpodden.

Läs också deras intressanta rapport ”Vad händer med Sverige när ungas digitala kompetens sjunker?” här. 

Publicerat

Sting gör skillnad för Stockholm och Sverige

När jag var borgarråd i Stockholm ägnade jag en hel del av min tid för att följa Stockholms  start-up community. De blogg inläggs som jag skrev i anslutning till mina företagsbesök finns också på denna webb under rubriken Entreprenörskap och innovation.

Det var en mycket kreativ period åren 2008 till 2014. Det ekosystem som växte fram i Stockholm under denna tid attraherade såväl kapital som kompetens och internationella besökare. Samt inte minst många av de som varit aktiva under IT-boomen i slutet av 1990-talet och som nu kom tillbaka till Stockholm och ville dela med sig av sina erfarenheter från den tiden, positiva såväl som negativa.  Jag lämnade som borgarråd efter valet 2014 och sedan dess har jag inte haft tid och möjlighet att följa utvecklingen löpande.

Av den anledningen bestämde jag mig för att i uppdatera mig när det gäller hur det ser ut. Är eko-systemet i Stockholm lika bubblande och kreativt som det var för 10-15 år sedan? Ett första steg för en uppdatering är givet – att besöka Sting, inte artisten utan Stockholm Innovation and Growth. Sting grundades av Pär Hedberg för över 20 år sedan och jag hade mycket med honom att göra när jag satt i stadshuset och var ordförande i SBR (Stockholm Business Region).

Jag bokade in ett möte med nuvarande vd Karin Ruiz. Vi träffades 1 april på Stings kontor i A house. Den fd Arkitekthögskolan är nu en av flera mötes- och arbetsplatser som finns i Stockholm, för entreprenörer. Till min glädje fanns även Pär Hedberg på plats, vilket knappast var förvånande, men härligt att träffa honom igen.

Karin gav en fin uppdatering av hur läget är i Stockholm när det gäller start-ups och utvecklingen av nya företag. Det är uppenbart att Stockholm alltjämt är intressant för investerare, inte minst från USA. Det som gäller i stor utsträckning just nu är AI och det som kallas för deep tech.  Men hälso-området och energi och klimat är viktiga områden där Sting har kompetens att bistå.

Under åren har Sting bistått över 400 företag och 70 procent av dessa fortsätter att växa. Det är ett viktigt bidrag, inte minst om denna tillväxt sker i Sverige. Det skapar jobb och bidrar till svensk ekonomi.

Samtalet med Karin gav mig mersmak för att följa upp vad som händer i vår region på området. En sak verkar vara uppenbar, kreativiteten flödar alltjämt i vår region. Frågan är hur vår förmåga ser ut när det gäller att ge rätt förutsättningar för att dessa företag ska kunna växa sig starka här?  Många kritiserar till exempel EU:s inställning till AI. De europeiska företagen måste kunna konkurrera, på hemmaplan, med amerikanska och kinesiska företag. Krångliga EU-regler får inte förhindra detta.

För mig gav mötet inspiration för att få bättre koll på hur ekosystemet här  utvecklas. En sak som nämndes vid mitt samtal är tillgången till kompetens och möjligheten att rekrytera från andra länder. Debatten på det området bekymrar många. Svenska företag behöver all den kompetens som de kan få, oavsett om den finns i landet eller om den behöver rekryteras från andra delar av världen. Vi har inte råd att skrämma bort kompetensen från svensk arbetsmarknad.

Jag vill avsluta med två lyssnartips om Stockholms ekosystem

Hamiltonpodden med Jack Melcher Claesson, chef för Epicenters accelerationsprogram

Hamiltonpodden med Erik Engellau Nilsson, Norrsken Launcher

/

 

Publicerat

Riskerar konfliktviljan på skolområdet att skapa blindhet för faktakunskap?

Jag har tidigare skrivit om ett forskningsområde som inte är särskilt uppmärksammat i Sverige, science of learning. Svenskt Näringsliv hade nyligen ett seminarium som bland annat tog upp detta.

I veckan hade GP en intressant debattartikel som handlade om just detta forskningsområde, där undertecknade framförde sin oro över att oppositionens tystnad kring de resultat som denna forskning visar på ska tolkas som att den betraktas som ”borgerlig skolpolitik”.  Mot bakgrund av den oerhört politiserade skoldebatt som vi har i Sverige (frågan är om vi inte är unika i denna del) så kan jag förstå artikelförfattarnas oro för att ett forskningsområde som visar sig vara framgångsrikt när det gäller att förmedla kunskaper till eleverna, inte anammas av oppositionsföreträdare.

Tystnaden från det håller verkar vara total.  Istället håller framförallt socialdemokraterna envist fast vid att tala om att alla brister i svensks skola har sin grund i friskolereformen och att Sverige tillåter friskolor som är AB. Under tiden lämnar tiotusentals elever grundskolan utan tillräckliga kunskaper och år efter år visar undersökningar att skolan inte klarar av sitt kompensatoriska uppdrag.  Frågan inställer sig då – vilket är viktigast? Konflikten om friskolor eller att ta till sig det som forskningen inom science of learning visar? Nedan den debattartikel som var i GP i veckan.

Mer faktakunskap i skolan är inte högerpolitik – varför är oppositionen så tyst?

Intresset för det internationella forskningsfältet science of learning växer bland lärare och forskare. Frågan om hur man utformar undervisning på bästa sätt och faktiskt få eleverna att lära sig engagerar. Samtidigt vill vi varna för en risk vi ser i debatten att den här vetenskapen politiseras och skjuts i sank av oppositionen – eftersom satsningarna på mer faktakunskap och struktur i klassrummen drivs av den borgerliga regeringen, skriver tre skolexperter.

Vi som skriver detta delar inte den nuvarande regeringens politik i en rad frågor. Vi är exempelvis kritiska till den fortsatta marknadiseringen av skolan. Men i frågan om en ny läroplan med fokus på allmänbildning och en lärarutbildning med större inslag av kognitionsvetenskap har regeringen tagit steg i en riktning som vilar på vetenskaplig grund, en riktning som oppositionen alltför länge har försummat.

Science of learning är ett forskningsfält där kunskap om hur människor lär sig omsätts till konkreta sätt att utforma undervisning. En central insikt i denna forskningstradition är att förmågor, som kreativitet och kritiskt tänkande, vilar på väl förankrade baskunskaper i våra långtidsminnen. Utan ett rikt kunskapsinnehåll har hjärnan inget material att arbeta med.

Saknar verktyg

Allmänbildning är en absolut förutsättning för våra högre kognitiva förmågor. Den som inte har referensramar från historia, litteratur och vetenskap saknar verktyg för att navigera i vardagen. Uttryck som att ”flyga för nära solen” eller att ha en ”akilleshäl” är obegripliga för den utan kunskap om grekisk mytologi. Allmänbildning är inte ett borgerligt kunskapsideal, det är en fråga om att förstå sin omvärld. Barn från akademikerhem får ofta referensramar hemifrån. För barn i socioekonomiskt utsatta områden är skolan den enda platsen där detta kapital kan erövras. Att avstå från att undervisa om faktakunskaper är ett svek mot skolans kompensatoriska uppdrag.

Vår oro är att oppositionspartierna skall profilera sig i skolfrågor på sätt som kringskär den positiva skolutveckling science of learning för med sig. När ett forskningsfält blir en partipolitisk markör försvinner vetenskapligheten. När forskningen om effektiv läsinlärning i början av 2000-talet knöts till George W. Bushs reformagenda kom den att uppfattas som republikansk politik, vilket sannolikt bidrog till att genomslaget dröjde.

Eftersom det är en högerregering som arbetat för en kunskapsrik läroplan och en reformerad lärarutbildning, ser vi en klar risk att oppositionen intar en kritisk hållning till strukturerad och lärarledd undervisning. Det är oroande att det saknas en egen politisk vilja hos oppositionen att engagera sig i science of learning-fältet, trots att denna forskning tydligt visar vad som krävs för att skolan ska kunna uppfylla sitt kompensatoriska uppdrag. Oppositionens tystnad bekräftar den nuvarande regeringens monopol på kunskapsfrågan.

Oppositionen behöver nu ställa de obekväma frågorna i de egna leden. Alltför länge har man saknat en självständig pedagogisk vision och i stället gömt sig bakom fraser om professionens autonomi. Men att lämna professionen ensam med 90-talets utbildningsideologiska arv, där eleven förväntas söka sin egen kunskap och förvärva komplexa förmågor utan baskunskaper är inte att visa tillit. Det är att abdikera från ansvaret att formulera en skola som vilar på vetenskaplig grund.

Struktur avgörande

Samma tystnad har präglat synen på ordning, struktur och lärarledd kunskapsförmedling, trots att forskningen är tydlig med att just detta är avgörande för de elever som har svårast att lyckas.

Därtill har en okritisk teknikoptimism alltför ofta tillåtits gå före vad vi vet om uppmärksamhet, kognitiv belastning och lärande. Också här har oppositionen alltför länge saknat en tydlig forskningsbaserad position.

Att science of learning leder till en kunskapsförmedlande undervisning ska inte ses som en tillbakagång till en 50-tals skola. I en tid där AI kan generera mängder av information blir allmänbildning helt central. Ju mer information som omger oss, desto stabilare måste den inre kunskapsgrunden vara för att vi ska kunna skilja sant från falskt.

Vi uppmanar oppositionen att, såväl i valrörelsen som vid en eventuell valseger, värna utvecklingen mot en kunskapsrik läroplan, en allmänbildande skola och en lärarutbildning som ger blivande lärare evidensinformerade verktyg för yrket. Att stå upp för en kunskapsskola där läraren får undervisa är inte högerpolitik. Det är grunden för solidaritet, likvärdighet och en fungerande demokrati.

Jonas Linderoth, professor i pedagogik

Erik Winerö, gymnasielärare och doktorand i tillämpad IT mot utbildningsvetenskap

Erik Håkansson, biträdande rektor på gymnasieskola

/