Så har förslaget till proposition om skärpta krav på friskolor presenterats. Det finns mycket att säga om förslaget. Men det mest anmärkningsvärda är att det nu läggs ett förslag som innebär att lagstiftaren i praktiken ställer högre krav på friskolor än på kommunala skolor. Skälet som anges är att eleverna i friskolorna måste värnas. Ett försåtligt sätt att misstänkliggöra alla skolhuvudmän som driver friskolor.
Bland de förslag som moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna nu går vidare med, med stöd av sverigedemokraterna, är ett värdeöverföringsförbud under fem år för nystartad friskola eller om en befintlig friskola får ett nytt tillstånd , för tre år vid ägarförändring som innebär att en ny huvudman får ett bestämmande inflytande över verksamheten och för två år vid kvalitetsbrister. Dessutom införs krav på att varje friskole-enhet ska ha särredovisning. en redovisning som också ska godkännas av revisor. Som skäl för detta anges att det måste säkerställas att skolpengen går till de elever som går i just den skolan. Ett argument som uppenbarligen inte gäller för de elever som går i kommunala skolor. För en kommunal skola krävs inte en särredovisning.
I praktiken innebär det att en större del av den skolpeng som lagstiftaren säger sig vara angelägen om att den tillkommer eleven, nu försvinner i administrativa kostnader, för de elever som valt en friskola. Till vilken nytta kan man undra. Det viktigaste måste trots allt vara att skolan förmår att höja elevernas kunskapsnivå. Dessutom riskerar detta att leda till att friskolekoncerner inte kan stötta en eller flera skolor som behöver ökade resurser, genom att omfördela pengar från andra delar av verksamheten. Något som kommuner kan göra utan några problem.
En annan effekt av värdeöverföringsförbudet vid ägarskifte är att det riskerar att leda till ett minskat intresse för att köpa en friskola eftersom det innebär att samtliga skolenheter omfattas av värdeöverföringsförbudet. Många av dagens friskolor är små och med den inställning som finns idag i den allmänna debatten är det redan idag svårt för de som tex står inför generationsskifte, att hitta någon som vill ta över verksamheten. Det nya regelverket gör det än svårare i och med att det inte blir möjligt att göra organisatoriska förändringar som innebär en värdeöverföring från den ”nya friskolan” till de övriga som finns i en koncern (som ju är alla friskolor som har mer än två skolenheter) förrän efter tre år. Risken är då uppenbar att friskolan läggs ner i brist på intresserade köpare, i stället för att verksamheten kan fortsätta hos en annan ägare. Det innebär i sin tur att kommunen står risken för att få ta hand om de elever som går i den skolan.
När det gäller värdeöverföringsförbudet vid kvalitetsbrister är det ett förbud som baseras på något som inte är definierat av lagstiftaren. För mig är det obegripligt hur politiker som säger sig vilja värna om kvalitet och mångfald kan införa en lagstiftning utan att definiera vad som menas med kvalitet. Det är verkligen ett fattigdomsbevis. Nu överlåter de som talar om vikten av kvalitet i skolan till en myndighet -Skolinspektionen – att definiera vad som är kvalitet.
En myndighet som dessutom har kritiserats i flera sammanhang av riksrevisionen. I sin rapport ”Utbildning på vetenskaplig grund” skriver Riksrevisionen bland annat följande; ”Skolinspektionens arbete för att ta fram kvalitetskriterier till den planerade kvalitetsgranskningen har i första hand utgått från skolans styrdokument, även om det gjordes vissa ansträngningar för att kriterierna skulle ha en grund i forskning. Detta arbete brister i systematik och transparens, och kvalitetskriterierna togs fram utifrån ett begränsat kunskapsunderlag. Trots att syftet är att fokusera på kunskapsresultat, har den planerade kvalitetsgranskningen i sin nuvarande form en svag koppling till elevers måluppfyllelse.”
Det känns inte särskilt rättssäkert att denna myndighet ska definiera vad som är kvalitet i skolverksamheten. En definition som måste vara förutsägbar och transparent. Krav som inte minst är viktigt när det handlar om myndighetsbeslut som kan få väldigt avgörande effekter för såväl ägare, elever som medarbetare.
När det gäller effekter av de krav som införs vill jag citera ur lagrådsremissen, där regeringen har tagit med följande från remissvaret från Sveriges Advokatsamfund, ”Sveriges advokatsamfund framför att det föreslagna värdeöver-föringsförbudet inte framstår som verksamt i förhållande till det uttalade syftet att bygga upp kvaliteten i skolan och att det dessutom bedöms innebära stora kostnader att kontrollera förbudets efterlevnad. Det anförda ställer enligt
advokatsamfundet höga krav på tillsynen och det kan ifrågasättas om Skolinspektionen är en lämplig myndighet för att utföra sådana kontroller.”
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det nu presenterats ett förslag som riskerar att allvarligt påverka möjligheterna för elever att välja skola eftersom den efterfrågan som finns på friskoleplatser kommer att vara svår att möta med de förslag som nu presenterats. Det blir helt enkelt mycket svårt att starta nya friskolor och genomföra ägarbyten, för att bevara friskolor vars nuvarande ägare inte kan fortsätta att driva verksamheten av olika skäl, riskerar att bli ointressant för etablerade friskolehuvudmän.
En definition av vad som är kvalitet i svensk skola är verkligen något som behövs för att värdera såväl kommunala som friskolors verksamhet. Men det behovet tillgodoses inte. Däremot blir det mer av check, check check verksamhet för Skolinspektionen, för att citera professor Mats Alvesson. I korthet konstaterar han i sin bok att Skolinspektionen är en regelstyrd, dokumentationsfixerad och formellt orienterad myndighet som inte förbättrar undervisningen – och som snarare skapar ängslighet och funktionell dumhet i skolsystemet.
I och med att det saknas en definition av vad som menas med kvalitet så blir talet om att man vill värna kvaliteten enbart tomt prat. Och det är uppenbart att man inte har tagit till sig det som analyser har visat, att friskolor har bidragit till att höja svenska elevers kunskapsnivå.
En mycket glad rektor Gunilla Blomqvist fick ta emot den stora skylten och priset, tillsammans med flera medarbetare. Skolan är verkligen värd priset för de jobbar mycket systematiskt med att få in UF-företagandet i de olika gymnasieprogrammen. Detta har också inneburit att elever söker sig till skolan för att just kunna få driva UF-företag under goda förhållanden.