Ulla Hamilton om…..

Sydsvenska dagbladet hade nyligen en artikel med rubriken ”Forskarnas tydliga besked: vinstdrivna friskolor har sämre kvalitet”. I artikeln intervjuades nationalekonomen Andreas Bergh. Han hänvisade till ett antal studier som enligt honom pekar mot att vinstdrivande friskolor har lägre kvalitet än kommunala. De som han hänvisar till är studier som jag skulle hävda inte ger belägg för påståendet. Och han hänvisar inte heller till studier som visar att friskolor som är AB har bidragit till att höja de svenska PISA-resultaten.

Det är också intressant att de länkar som finns i Sydsvenskans artikel går till artiklar i DN, alla skrivna av en journalist som har skrivit boken ”Svensk skola AB: så tog marknaden över ansvaret för barnen.”

Låt mig börja med Skolverkets och UHÄ:s studie att friskoleelever klarar högre studier sämre. Den studien har tittat på hur många poäng som studenter från kommunala skolor respektive fristående skolor har tagit under det första läsåret. Studien har kritiserats av andra forskare för att den inte alls tar hänsyn till vilka utbildningar och vilka universitet som studenterna går på. Ej heller har man tagit reda på hur det kommer sig att man tar färre poäng under det första studieåret. Det viktiga måste trots allt vara hur studenterna klarar av hela utbildningen. Men den informationen får man inte av denna undersökning. Således en ganska ointressant studie i detta sammanhang eftersom den inte säger något om varför det ser ut som det gör. Studenterna är inte tillfrågade. Påståendet att friskoleelever klarar högre studier sämre bevisas således inte av denna studie eftersom den bara handlar om det första läsåret.

Den andra studien som Andreas Bergh hänvisar till en avhandling som nyligen presenterades på Handelshögskolan av en av deras doktorander. I den hävdas det att elever från vinstdrivande fristående gymnasieskolor får lägre livslön än elever som gått kommunala skolor. Detta är en studie som genomförts bland elever i stockholmsregionen som studerade 1995-2008. Sedan har forskaren gjort en beräkning av skillnaden på livslön för de som gått i en kommunal skola respektive friskola och kommit fram till att de som gått friskolor som är AB får  200.000 kr lägre livslön. En relevant fråga i detta sammanhang är – vad säger en studie som är 18 år gammal och bara omfattar stockholmsregionen om hur det är idag?   Det finns många andra invändningar mot slutsatserna i denna studie och de framförs bl a Andreas Bergström i ett samtal som jag har med honom i Hamiltonpodden. Stefan Stern har också kommenterat studien i en debattartikel i Dagens Industri.

Den främsta förklaringen som forskaren har till resultatet är att friskolor som är vinstdrivande anställer med fördel obehöriga lärare. Relevant i sammanhanget är att  lärarlegitimationsreformen infördes först efter de år som studien omfattar (propp 2010). Tittar vi på Skolverkets statistik idag (den senaste omfattar läsåret 2024/25) så har kommunala skolor är 88 procent behöriga lärare, jämfört med drygt 79 procent av lärarna i skolor med enskild huvudman.

Den tredje studien som Andreas Bergh framhåller handlar om om etableringen på arbetsmarknaden för elever som gått yrkesprogram i fristående respektive kommunala gymnasieskolor. Vad gör de tre år efter examen? Skolverkets rapport visar att 68 procent av de som gått yrkesprogram i kommunala skolor en etablerad ställning på arbetsmarknaden, att jämföra med 56 procent för de som gått i friskolor. Men inte heller denna studie från Skolverket ger svar på frågan varför? Vi kan inte säga säkert varför det är så säger utredaren Christina Sandström i en DN-artikel.

Men nationalekonomen Andreas Bergh kan uppenbarligen dra sin slutsats av detta resultat om man får tro rubriken till artikeln. Han har en kommentar som är intressant och kan tolkas som en viss modifiering av tidigare uttalanden i artikeln; ”Men om man med kvalitet menar att skolan rustar eleverna på ett bra sätt för fortsatta studier och arbetsliv då ser vi – inga stora skillnader. Det vill jag vara tydlig med. Men vissa skillnader som inte talar till de vinstdrivande skolornas fördel.” Samtidigt är rubriken på artikeln ”Forskarens tydliga besked: Vinstdrivna skolor har sämre kvalitet.”

Det som inte framgår i artikeln är bl a följande;

I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” redovisar nationalekonomen Gabriel Heller Sahlgren bl a att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än
elever i kommunala skolor i PISA 2022. Endel av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär
motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrunds
faktorer.

Skolinspektionens kvalitetsgranskningar visar att friskolor oftare har högre kvalitet än kommunala skolor inom områden som studiero, undervisning, bedömning och betygsättning och rektors ledarskap. Dessutom visar skolenkäter att friskolor har elever, lärare och föräldrar som är mer nöjda.

Den intresserade kan också läsa denna utmärkta artikel i Smedjan av Tommy Wallster. Han är statistiker och har många gånger försökt att få sina texter publicerade i bl a DN, men de är inte intresserade.

Läser en glädjestrålande ledare ”Vad var det vi sa? Friskolor är sämre!” i Arbetet. Ledarskribenten Karina Cubilla har läst artikeln i Sydsvenskan. Hon meddelar att ”Elever som går på fristående skolor får generellt en sämre utbildning”. Som grund för detta påstående hänvisar hon till  ”rykande färsk forskning från Lunds universitet”.

Ledaren är ett lysande exempel på hur faktaresisten kritiken mot friskolor är. Andreas Bergh presenterar inte någon ny forskning. Han hänvisar till två myndighetsrapporter och en  forskningsstudie från Handelshögskolan i Stockholm. Och det finns ingen grund för att påstå att det finns ett generellt resultat. Alla fel redan i början av ledaren alltså. Man tar sig för pannan.

/

 

Sveriges Lärare är en intressant organisation. De bildades 2023 och har medlemmar som jobbar inom skolans olika nivåer. 15-20 procent av medlemmarna jobbar i friskolor. Trots att lärarfacket har en ganska stor andel av sina medlemmar som jobbar i friskolor, och trots att  medarbetarundersökningar visar att dessa friskolemedarbetare trivs mycket bättre på jobbet är de som jobbar i kommunala verksamheter, så väljer de att lägga medlemmarnas pengar på kampanjer mot friskolor. Det senaste exemplet har vi som bor i Stockholm sett i tunnelbanan.

Svarta affischtavlor förmedlar texter om hur hemska friskolorna som drivs som AB är. Till exempel: Vilka andra har ett skattefinansierat skolsystem med obegränsat vinstuttag? De tre alternativ som man kan välja på är ”inget”, 0 eller ”alltså verkligen noll”. Det faktum att det inte fungerar så i Sverige – eftersom det krävs att friskolor har en långsiktigt hållbar ekonomi och att detta granskas av Skolinspektionen – finns självfallet inte med som ett alternativ.

På en annan återfinns följande text ”Marknadsskolan urholkar Sverige”. Ett totalt felaktigt påstående eftersom det finns ett antal undersökningar sin visat att friskolor bidragit till att höja de svenska PISA-resultaten och dessutom forskarrapporter som visar att friskolors etableringar bidrar till att höja kommunala skolors resultat. Sveriges Lärare går således ut med ett påstående i sin tunnelbanekampanj som helt saknar grund. Inte särskilt seriös för en organisation vars medlemmar ska lära våra barn att faktagranska. (Vilken idé! Använd kampanjen i skolan så eleverna kan lära sig att fakta granska).

En tredje som jag har sett har budskapet ”Dina skattepengar öronmärkta för skolan går i år i stället till:

• 1. utländska riskkapitalister
• X. köpa innebandylag
• 2. straffa fackliga ombud.”

Även dessa påståenden passar utmärkt för faktagranskning.

Jag måste säga att jag kan förstå att ett antal medarbetare som tidigare jobbat på lärarfacken nu återfinns som medarbetare i friskolebranschen. Det måste vara mycket roligare att jobba tillsammans med en arbetsgivare som vill bidra till att utveckla skolor tillsammans med lärare, ägare och andra kollegor är jobba på en organisation som är så bitter över att deras medlemmar har möjlighet att välja andra arbetsgivare än offentliga. Och de medlemmar som jobbar i en friskola och vet hur verkligheten ser ut, de måste vara hjärtligt trötta på denna negativa kampanj mot deras arbetsgivare. Och inte har de något annat fackförbund att gå till – men det kanske bara är en tidsfråga……

/

 

Sänkt skolpeng, förbud mot värde­överföringar och en uppsjö av skärpta regler. Förslagen för att reformera friskolesystemet i grunden har blivit allt fler och skulle, om de genomförs, innebära stora svårigheter för många av landets friskolor. Från Academedias håll har det under lång tid funnits en vilja att föra konstruktiva samtal om långsiktiga spelregler och hur systemet kan utvecklas. Tyvärr har det intresset alltför sällan mötts av samma vilja till dialog från politiken.

Samma politiker som driver på för omfattande förändringar säger sig samtidigt värna rätten att välja skola och vikten av att det ska finnas skolor med olika inriktningar och profiler att välja mellan. Här uppstår en kollision mellan politik och verklighet som förtjänar en mer hederlig debatt.

För det går inte att bevara dagens utbud av friskolor och valfrihet för elever och föräldrar samtidigt som det införs nya lagar som gör det svårt eller i värsta fall omöjlig för majoriteten av landets friskolor. Politiken måste välja väg.

Partier som går till val på att förbjuda vinster och aktiebolag i skolan behöver därför vara ärliga med vad det innebär i praktiken. Förslagen träffar skolor där 8 av 10 friskoleelever går – totalt 240 000 elever. Inräknat förskolan rör det sig om nära en miljon barn, elever och föräldrar som påverkas.

Vad som ska hända med dessa verksamheter och deras elever ges det sällan några raka svar på. Vaga idéer om att kommunerna skulle kunna ta över verksamheterna utan omfattande konsekvenser kan inte betraktas som seriösa, särskilt inte i större städer där en stor andel av eleverna idag väljer fristående alternativ. I Stockholm går varannan gymnasieelev på en friskola.

En ansvarsfull politik måste bygga på gedigna konsekvens­analyser – inte önsketänkande.

Att prata om att förbjuda driftsformer och vinster är naturligtvis mindre politiskt riskfyllt än att tydligt peka på vilka skolor som inte längre är önskvärda. Särskilt ute i landets kommuner där politiker med ansvar för skolan ser vad friskolorna bidrar med och vilka utmaningar som skulle uppstå om de försvann.

Den ideologiska debatten om vinster och valfrihet lär fortgå, eftersom det är en stridslinje som flera partier gärna vill ha. Men parallellt är det hög tid att konkretisera det vägval Sverige faktiskt står inför. Alternativen behöver artikuleras tydligare för väljarna.

Som vi ser det finns i huvudsak två vägar framåt:

• Förbud mot vinster och aktiebolag i skolan, vilket skulle innebära att omkring 240 000 elever förlorar sin skola. Kvar blir kommunala skolor och de friskolor som drivs i andra associationsformer, vilka idag endast utgör cirka 20 procent av friskolorna. I praktiken skulle det innebära att dagens valfrihet avvecklas och att Sverige återgår till den ordning som rådde före friskolereformen. Om dessutom förslaget om sänkt skolpeng för friskolor genomförs riskerar även många ideellt drivna skolor att få svårt att överleva.
• Att utveckla dagens system med fokus på att skapa långsiktiga och rättvisa förutsättningar och villkor för alla skolor oavsett om huvudmannen är kommunal eller fristående. Det innebär att ställa tuffa krav på den som vill starta en friskola och att fokusera på att bestraffa bristande kvalitet och ansvar i stället för ägarformer. I de utredningar som presenterats finns flera förslag i den riktningen, men de behöver kalibreras så att de inte slår för brett.

Vår huvudpoäng är att debatten om friskolor inte längre kan reduceras till en fråga om att vara för eller emot vinster. Den måste i stället fokusera på den mer grundläggande frågan om huruvida vi ska ha alternativ till den kommunala skolan i framtiden och hur stor del av skolsystemet dessa alternativ ska utgöra.

För hur man än vrider och vänder på det går det inte att förbjuda aktiebolag i skolan och samtidigt bevara dagens utbud av skolor. Det är två oförenliga mål om man inte samtidigt förändrar finansierings­modellen i grunden. De ideella krafterna är viktiga och ger många elever en bra skola, men de kan aldrig kompensera för det tomrum som skulle uppstå om aktiebolags­formen förbjuds.

Tiden då politiker talar svepande om följderna av de många friskole­förslagen måste vara över. Det handlar om att stå för sin politik och ta ansvar för dess konsekvenser.

Marcus Strömberg
vd Academedia

Publicerad 2026-05-22