Inlägg

Publicerat

Gissningslekar om varför registerstudier visar vissa resultat är oseriöst

Dagens Nyheter, som ständigt är pigga på att skriva negativt om friskolor har de senaste dagarna lyft upp två myndighetsrapporter som tittat på dels hur många högskolepoäng som studenter som går direkt från gymnasiestudier till högskolestudier under det första läsåret. Statistiken har delats upp i de som har bakgrund från kommunala skolor respektive friskolor. Den andra studien från Skolverket har tittat på hur etableringsgraden på arbetsmarknaden ser ut tre år efter avslutade gymnasiestudier. Även det uppdelat på elever från friskolor respektive kommunala skolor.

En ledare i DN drar snabbt slutsatsen ”Unga som gått i friskolor klarar sig sämre på högskolan och har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Hur länge ska vi acceptera ett skolsystem som ger vissa barn sämre förutsättningar för livet?”. Det låter ju illa men kan man verkligen dra en sådan slutsats av en registerstudie? Är det inte relevant att ta reda på hur det kommer sig att siffrorna ser ut som de gör? Särskilt när Skolverkets utredare inte kan svara på varför statistiken ser ut som den gör. Hon gissar några förklaringar men konstaterar samtidigt att de inte vet.

Men det hindrar inte Dagens Nyheter från att dra slutsatser. Ledarskribenten påstår till och med ”Vi ser, gång efter annan, att friskolor inom dagens system generellt erbjuder en sämre utbildning. Hur kan det bara få fortsätta?” och har uppenbarligen missat att friskolorna har bidragit till att vända de svenska skolresultaten, vilket skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har visat i sina analyser av Pisaresultaten.

När det gäller den andra registerundersökningen, som handlar om hur många högskolepoäng som som studenterna tog under sitt första läsår så har den rapporten granskats av Erik Lakomaa forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Han konstaterar i sin metodgranskning att rapporten inte håller måttet;

  • Skolverket och UKÄ har endast tittat på var fjärde elev som gått ett högskoleförberedande program på gymnasiet. Rapporten har bara granskat resultaten under det första läsåret på högskola för de elever som gjort direktövergång. De flesta elever omfattas alltså inte av studien. Elever från yrkesförberedande program omfattas inte alls, ej heller de som gör ett uppehåll mellan gymnasiet och högskolan. Han menar att med ett så litet urval kan man inte dra några säkra slutsatser alls om studieprestation beroende på skolhuvudman.
  • Kan resultaten för de som omfattas av undersökningen ändå ses som en indikation? Också här är svaret nej eftersom Skolverket/UKÄ inte gör skillnad på högskolekurser med olika svårighetsgrad – de likställer alla kurser inom samma utbildningsområden. Det betyder exempelvis att Elev A, som valt att gå på Handelshögskolan och läsa ”data analytics”, jämställs med Elev B som valt ”Den rörliga bilden i det digitala samhället” på distans på Högskolan Väst. På den förstnämnda kursen klarar 40 procent av studenterna inte den första tentan. På den andra kursen tar de allra flesta sina högskolepoäng – där slipper nämligen studenterna tenta. Men båda kurserna återfinns inom utbildningsområdet samhällsvetenskap – vilket gör att de likställs i Skolverkets/UKÄ:s rapport.

Min slutsats är helt enkelt – Registerstudier kan möjligen ha sitt intresse. Men att dra långtgående slutsatser om varför det ser ut som det gör utan att faktiskt ta reda på vad som är orsaken är ju rena gissningsleken.  Något som landets största morgontidning borde avhålla sig från att ägna sig åt, om man månar om sin trovärdighet. Och en sak till – myndigheterna borde göra hela jobbet – dvs också ta reda på varför det ser ut som det gör – innan de publicerar rapporterna.

/

 

Publicerat

Teach for Sweden attraherar människor för karriärbyte

Ylva Lagesson är min gäst i Hamiltonpodden denna vecka. Hon har en bakgrund inom byggbranschen bl a som hög chef inom NCC. Men så bestämde hon sig för ett karriärbyte. Hon utbildade sig till lärare. De naturvetenskapliga ämneskunskaperna hade hon i och med sin tidigare utbildning. Nu började hon att jobba på en grundskola.

Efter ett tag upptäckte hon Teach for Sweden. En organisation som erbjuder människor att göra det som hon gjort, ett karriärbyte mitt i livet. Genom Teach for Swedens samarbete med skolor, framförallt högstadieskolor i utanförskapsområden, så kan de som kommer in på programmet börja jobba som lärare samtidigt som de kompletteringsläser KPU-utbildningen. Det gör att efter två år så är de behöriga lärare. Intresset för de 50 platser som erbjuds är mycket stort.

Vi talar om detta, om skillnaden mellan att jobba i byggbranschen och i en skola, om varför det är viktigt att engagera sig i läxhjälpsprojekt och mycket annat. Lyssna här.

 

Publicerat

AI litteracitet, skolan och STEM-strategi

Det finns en växande frustration bland lärare och andra som jobbar i skolan över regeringens politik när det gäller användningen av digitala hjälpmedel i skolan. I veckan var jag på ett  intressant möte. Det handlade om behovet av att öka kompetensen bland såväl lärare som elever när det gäller AI litteracitet. Andra länder satsar mycket nationellt för att hitta ett gemensamt förhållningssätt till hur elever och lärare kan rustas för att få bästa möjliga kunskaper om hur AI och digitaliseringen kan användas för att stärka kunskapsförmedlingen och insikten om dess för och nackdelar. Sverige ligger klart efter på detta område. USA, Kina och många andra länder satsar stort för att utveckla området. Många befarar att Sverige ska hamna i ett ”digitalt gap” om vi inte hänger med och inser behovet av ett nationellt perspektiv på AI litteracitet.

Linköpings universitet har ett  forskningsprojekt om AI-litteracitet. Men  samtidigt som många skolor försöker hitta vägar för att öka sin kompetens på området så är det uppenbart att regeringens, inte minst utbildningsministerns, tydliga kommunikation ”från skärm till pärm” skapar en osäkerhet kring hur frågor om IT och AI ska hanteras i landets skolor.

På mötet lyftes bland annat Estland upp som ett exempel på hur de genomfört ett nationellt initiativ på området. I februari 2025 lanserades deras AI Leap 2025. Estlands utbildningsminister konstaterar att utbildning av lärare ligger i fokus:
“We will invest strongly in training teachers to ensure they can use AI effectively in schools.”

Initiativet AI Leap samarbetar med presidentens Digital Council, utbildningsdepartementet och ledande entreprenörer.

Kan skillnaden vara större mellan insikten om hur viktigt detta är för samhället, ungdomarna och näringslivet i Estland och i Sverige? Det finns många entreprenörer i Sverige som med all säkerhet skulle vilja vara en del av ett liknande projekt i Sverige.

Två dagar innan Estland presenterade AI Leap 2025 så presenterade den svenska regeringen en STEM-strategi för Sverige. Det är ett viktigt steg åt rätt håll. Men strategin riskerar ju att bli stympad om man inte samtidigt har ett gemensamt förhållningssätt till hur AI kan användas i detta sammanhang.

Jag tror att det för det svenska samhället som helhet , och inte minst utifrån kompetensförsörjningsperspektiv, vore bra om den svenska utbildningsministern besökte Estland för att ta del av deras initiativ AI Leap 2025. Ett liknande iniytiativ i Sverige skulle vara en utmärkt komplettering av STEM-strategin.

/

 

Publicerat

Annika Westh – Köper verkligen M och KD Mohamssons friskolefientliga politik och retorik?

Annika Westh skriver en mycket bra text i Kristianstadbladet den 5 november 2025. Den vill jag gärna dela med mig av 

Måtte de andra borgerliga partierna stå fast bakom det så viktiga valfrihetssystemet.

Det liberala partiet var en av friskolans främsta pådrivare, när valfrihetsreformen genomfördes för tre decennier sedan. Skälen var framför allt möjligheterna för elever att välja skola och för skolans medarbetare att inte vara hänvisade till en enda arbetsgivare. På en lång rad områden genomfördes förändringar som gav oss den valfrihet inom skola, vård och omsorg som de flesta av oss idag betraktar som självklar.

Men Liberalerna har tyvärr blivit friskolans främsta motståndare. Undan för undan har partiet skärpt sitt tonläge. Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) upprepar gång på gång att ”branschen har inte lyckats sanera sig själv på trettio år”.

Det är oklart vad hon menar. En framträdande minister med ansvar för den svenska utbildningen kan väl inte anse att samtliga friskolor har ansvar för varandra?

Skolkoncernen Academedia kan inte rimligen ansvara för Internationella engelska skolan, lika lite som Gävle kommun har ansvar för Göteborgs kommun. Eller menar Liberalernas partiledare att det är Montessoriskolorna eller någon annan aktör som har ansvar för alla friskolor?

Hennes påståenden får aldrig några förklaringar.

Det är en nedsvärtning, utan motstycke, av en viktig del av den svenska skolan. L blundar numera för att friskolesystemet erbjuder en framgångsrik verksamhet: Det ger möjlighet att välja skola utan att behöva flytta till ett annat bostadsområde och utan att behöva betala extra pengar. Det är en skola som är till för alla, inte för några få med pengar i plånboken. Det är, vågar jag påstå, resultatet en skolpolitik som främjar integration och resultat – både för friskolor och kommunala skolor.

Men inte ett ord sägs från ansvariga politiker om att Sverige kunskapsmässigt ligger bland de främsta i världen om man bortser från den grupp av barn som kommit till vårt land under de senaste åren. Vi vet att de så småningom kommer i kapp och bidrar till vår samlade kompetens.

För kort tid sedan föreslog Liberalerna att aktiebolag inte ska få driva friskolor. Ett förbud mot den driftsformen skulle vara ett dråpslag såväl mot friskolornas ägare som de elever som har valt att gå i någon av dessa friskolor.

Förslaget innebär med stor sannolikhet att framgångsrika och populära skolor med kvalitet i undervisningen och goda studieresultat tvingas lägga ner. Vad kommer istället? Ingen vet. Varken regeringskansliet eller Liberalernas partistyrelse har något svar.

Förslaget att i praktiken lägga ner friskolorna förklaras retoriskt med att lojaliteten måste vara med barnen och deras utbildning. Man baxnar. Detta underströks av utbildningsministern i SVT:s Agenda den 26 oktober: ”Det finns inget viktigare än att barn lär sig läsa, räkna och skriva”. Lär sig barnen i bolagsskolor inte detta? Vem sätter sitt barn i en skola där de inte lär sig läsa, räkna och skriva? 

Konsekvenserna av en illa genomtänkt skolpolitik, som bara består av några få talepunkter, riskerar att skada hela den svenska skolan. Det skapar en osäkerhet, som inte skulle accepteras inom något annat samhällsområde.

M och KD var också en gång pådrivare av valfriheten. Betyder deras tystnad att även de har blivit motståndare till möjligheten att välja eller byta skola? Har Simona Mohamsson med sig det lag hon hänvisar till?

Det är dags för Moderaterna och Kristdemokraterna att träda fram. Ge besked om var ni står.

Vi är allt fler som väntar på ett svar.

Annika Westh är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap, historia, religion samt fristående liberal skribent.

Publicerat

Forskare: Liberalerna har fel – ditt barns skola kan läggas ner i onödan

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren tillhör de i Sverige som har ett gediget faktaunderlag när det gäller effekterna av den svenska friskolereformen och vilka effekter som den har medfört när det gäller att vända skolresultaten och bidra till att minska skolsegregationen. Vi som följer honom i sociala media kan konstatera att han ihärdigt, med hjälp av tydlig fakta, motbevisar påstående som ständigt framförs i den offentliga debatten. Fakta som dessvärre sällan förmedlas av tex Dagens Nyheter. Landets största morgontidning som verkar ha en egen kampanj mot friskolorna. Framförallt de som valt verksamhetsformen AB och i synnerhet Internationella Engelska Skolan. Sällan har väl en bransch varit så utsatt för mediakampanjer som friskolebranschen. Enskilda fall, där aktörerna självfallet ska kritiseras, tas som intäkt för att hela branschen är förkastlig. Samma logik gäller inte när det är kommunala skolor som missköter sig. Då höjs inga röster för att kommuner inte ska få driva skolor.

Tidningen Näringslivet har en artikel där Gabriel Heller Sahlgren intervjuas. Jag återger den här.

Förslaget att stoppa friskolor från att drivas som aktiebolag och göra vinst får hård kritik. Friskolorna får nu stöd av forskningen. ”Det är ett märkligt utspel att förbjuda vinstdrivande huvudmän om man vill förbättra skolan. Politikerna har gjort fel analys”, säger skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren till TN.

Simona Mohamsson, utbildnings- och integrationsminister och Liberalernas partiledare, gick nyligen ut med att partiet vill stoppa friskolor från att drivas som aktiebolag och hindra att de gör vinst. Företrädare för friskolorna menar att förslaget riskerar att skapa kaos i svensk skola, särskilt när inget alternativ presenterats.

– Det oseriösa är att man gör ett så omfattande utspel utan någon konsekvensanalys. Om det fanns något som bevisligen fungerar bättre för alla elever i Sveriges friskolor, då skulle man självklart kunna överväga det, säger Marie Pilfalk, ordförande i Almega Utbildning, i en kommentar.

Gabriel Heller Sahlgren, skolforskare vid IFN, uppger för TN att det ligger mycket i kritiken mot Liberalernas förslag.

– Från ett empiriskt forskningsperspektiv finns ingenting som tyder på att förslaget kommer att leda till någon förbättring för den svenska skolan. Det är ett märkligt utspel att förbjuda vinstdrivande huvudmän om man vill förbättra skolan. Politikerna har gjort fel analys, säger han.

Under valrörelsen 2022 påtalade Gabriel Heller Sahlgren att politikerna borde ta till sig det faktum att Sveriges skolor tillhör de bästa i världen och utforma skolpolitiken efter det. Undersökning på undersökning visar nämligen att den svenska skolan blivit mycket bättre.

– Svensk skola presterar väldigt bra. Vi har ett stort specifikt problem och det är att en grupp elever med utländsk bakgrund presterar dåligt i relation till elever med svensk bakgrund. Klyftorna är stora. Det innebär att Sveriges största skolpolitiska problemet beror på migrationspolitiken och har ingenting att göra med friskolor. Politikerna borde därför fokusera på att höja nivån på elever med utländsk bakgrund.

Gabriel Heller Sahlgren menar att Liberalerna verkar ha påverkats mer av mediernas sensationssökande kring vinstdrivande friskolor än av vetenskapliga underlag.

– Medierna har anammat ett specifikt teoretiskt ramverk och kryddat det med enskilda skandaler, men detta speglar inte den storskaliga empiriska forskningen. Liberalerna var med och byggde upp friskolesystemet och partiet hade istället kunnat fokusera på att stärka marknadens funktionssätt.

Det finns enligt Gabriel Heller Sahlgren inget stöd i forskningen för att friskolor bidragit till sämre resultat för elever utan tvärtom tycks deras prestationer förbättrats ha förbättrats på grund av friskolesystemet.

– I Pisa lyckas dessutom vinstdrivande friskolor bättre än kommunala skolor och lika bra som icke vinstdrivande friskolor, säger han.

Gabriel Heller Sahlgren tror att det blir svårt att förverkliga förslaget om att stoppa vinstdrivande aktiebolag. Han menar att reformen skulle bli mycket dyrköpt för Sverige.

– Skolor skulle tvingas stänga, elever behöva flytta, ägarna måste kompenseras ekonomiskt och föräldrar skulle få mindre valfrihet. Givet forskningen finns det också en risk att resultaten försämras, säger Gabriel Heller Sahlgren till TN.

/

Publicerat

Den svenska bostadspolitiken en kvarleva sedan 1940-talet

Debatten om hyresmarknaden handlar alltid om att det är för dyrt att hyra och att det gör att människor har svårt att få tag på en första bostad till ett rimligt pris. Man tvingas att köpa en bostad och de unga som inte har råd får ofta bo kvar, längre än önskat, hos föräldrarna.

I Hamiltonpodden utvecklar Stefan Ränk sin syn på bostadspolitiken. Han är koncernchef för Einar Mattsson AB, ett familjeföretag som är verksamt i Stockholmsregionen sedan 90 år. De har ett stort antal hyresfastigheter men förvaltar också andras fastigheter.

Stefan skrev nyligen en debattartikel i Altinget. Jag återger den i dess helhet här. Men lyssna också på vårt samtal i Hamiltonpodden.

/

Altinget debatt 30 oktober 2025
Den svenska hyresmarknaden skadar både hyresgästerna och samhällsekonomin

Dagens hyresreglering har skapat en marknad som hämmar byggandet, försämrar rörligheten och stänger ute dem med störst behov. Ett system med friare hyror kan förena trygghet och rörlighet och göra hyresrätten tillgänglig för fler, skriver Stefan Ränk, vd Einar Mattsson

I Altinget lyfter Cathrine Holgersson en viktig diskussion om tryggheten på den svenska hyresmarknaden. Hyresrätten har möjlighet att spela en central roll men behöver både värnas och utvecklas. Men dagens reglering ger motsatt effekt. Växande köer, låg nyproduktion och bristande rörlighet visar att systemet behöver reformeras – inte för att överge tryggheten utan för att återupprätta den.

Systemfel på hyresmarknaden

Ett tydligt exempel är Stockholm, där hyresmarknaden är minst tillgänglig för dem med störst behov. Enligt Stockholms Handelskammares analys av Bostadsförmedlingens data har den genomsnittliga åldern för nya hyresgäster stigit till nära 50 år i innerstaden och över 40 år i förorterna. För unga, nyinflyttade och familjer vars livssituation förändras återstår andrahandsmarknaden, där hyrorna i genomsnitt ligger omkring 60 procent över förstahandshyrorna – och i centrala lägen upp till 150 procent högre.

Detta är inte en tillfällig obalans, utan ett systemfel. Hyresregleringen gör hyrorna för låga i attraktiva lägen och för höga i mindre attraktiva områden. Det är tvärtemot syftet med hyresrätten som ett flexibelt och tryggt alternativ när livet förändras, inte ett boende för dem som kan planera tio år framåt.

Produktivitetskommissionen (SOU 2025:96) beskriver hur regleringen leder till lägre ekonomisk tillväxt: bostadsbeståndet används dåligt, rörligheten på arbetsmarknaden minskar och nyproduktionen hämmas.

Svarthandel och köer

Målet för bostadspolitiken borde vara självklart: en bostadsmarknad där den som arbetar kan efterfråga en bostad utifrån sin ekonomi, och där den som saknar arbete får stöd av det allmänna.

På en fungerande hyresmarknad kan människor snabbt och tryggt anpassa sitt boende efter livssituation, behov och betalningsvilja. Fastighetsägare utvecklar då bostäder där människor faktiskt vill bo – och möter minskad efterfrågan genom att sänka hyror.

Hyresregleringen gör hyrorna för låga i attraktiva lägen och för höga i mindre attraktiva områden.

På en fungerande marknad konkurrerar fastighetsägare om hyresgäster – inte tvärtom. Hyresrätten blir den tillgängligaste delen av bostadsmarknaden. I dag blir köer, bytesmarknader och svarthandel priset för en reglering som hindrar rörlighet. Ett system som skapar fler alternativ och ökad rörlighet stärker tryggheten.

Gör som Finland

Hyresrätten har en viktig fördel jämfört med det ägda boendet: fastighetsägaren bär den ekonomiska risken, inte hyresgästen. I många livssituationer – under studier, familjebildning, separationer eller tillfälliga arbeten – är det en avgörande trygghet. Men det alternativet är i dag inte tillgängligt för många, eftersom hyrorna inte styrs av efterfrågan utan av reglering.

Att hålla fast vid den nuvarande modellen gynnar varken hyresgäster, tillväxt eller samhällsekonomin. Sverige bör inspireras av Finland, som har reformerat sin hyresmarknad stegvis och på ett ansvarsfullt sätt. Ett första steg här hemma bör vara att genomföra den färdiga utredningen om fri hyressättning i nyproduktion. Men reformarbetet får inte stanna där. Som Produktivitetskommissionen föreslår behöver även det befintliga beståndet moderniseras, till exempel genom att låta hyresvärd och hyresgäst komma överens om hyran när en lägenhet blir ledig.

Precis som på andra marknader skulle det skapa incitament för bättre utbud, öka rörligheten och på sikt göra fler bostäder tillgängliga – och stärka både tryggheten och tillväxten.

Publicerat

Varken frihet eller skolor om L får bestämma

Min artikel i Smedjan 24 oktober 2025

Liberalernas partistyrelse har bestämt sig för att driva ett förbud för friskolor att använda verksamhetsformen aktiebolag.

”Vi vill fasa ut vinstintressen ur skolan. Friskolor som i dag bedrivs som aktiebolag bör omvandlas till en ny särskild driftsform utan krav på vinst”, meddelade partiledaren Simona Mohamsson i Expressen den 18 oktober 2025. Hon vill se ett totalstopp för aktiebolag.

Det är ett mycket långtgående krav som, om det blir verklighet, skulle drabba en mycket stor andel av landets elever som i dag går i friskolor. Av alla elever som 2024 gick i fristående grund- och gymnasieskolor gick 3 av 4 i friskolor som är aktiebolag.

Vad ska hända med dessa elevers 928 skolor? Liberalernas beslut innebär att man ska ”fasa ut vinstintresset ur skolväsendet. Elevernas kunskapsutveckling ska alltid sättas i främsta rummet och friskolor som i dag drivs som aktiebolag ska omvandlas till en ny särskild associationsform utan vinstincitament.”

Intressant nog anger partiordföranden inga belägg för det svepande påståendet som ligger till grund för ställningstagandet; ”Det finns i dag skolor vars främsta lojalitet inte ligger hos barnen utan hos aktieägaren. Det går inte att komma ifrån att aktiebolagens syfte och drivkraft är att gå med vinst. Och det står i konflikt med skolans syfte om att alla barn ska ha rätt till en bra skola med hög kvalitet på utbildningen.”

Med den argumentationen – att skolhuvudmannens främsta lojalitet ska ligga hos barnen – är det även kommunala huvudmän som kan anklagas för samma sak, att inte prioritera att alla barn ska ha rätt till en bra skola med hög kvalitet på utbildningen. Det finns många kommuner som lägger pengar på andra verksamheter, eller avstår från att agera gentemot skolor som levererar dåliga resultat trots att en stor andel elever lämnar deras kommunala skolor utan behörighet till gymnasiet. Göteborg är ett exempel på en sådan kommun.

Svenska elever presterar åter i topp i Pisa- och TIMSS-undersökningarna, tack vare friskolorna. 

Dessutom struntar uppenbarligen Liberalerna i det faktum att friskolor har bidragit till att öka kunskaperna i svensk skola. Det visar analyser av resultaten i de internationella undersökningarna Pisa och TIMSS. Svenska elever presterar åter i topp enligt dessa undersökningar, tack vare friskolorna. Men det verkar inte spela någon roll för Liberalerna. I vart fall vill inte partiledningen dela med sig av denna information i det interna material som nu sprids i partiet för att underbygga ett kommande beslut om förbud på landsmötet i november.

Äganderätten står inte heller högt i kurs hos Liberalerna när de bara lättvindigt konstaterar att friskolor som i dag drivs som aktiebolag ska omvandlas till en ny särskild associationsform utan vinstincitament.

Beskedet om denna radikalt ändrade inställning är tydligt. De omkring 500 000 berörda elever och föräldrar som valt dessa skolor vet nu var Liberalerna står i frågan. De kan konstatera att Liberalerna krokar arm med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Att påstå att de trots detta värnar om valfriheten och mångfalden på skolområdet är inte trovärdigt.

Det hänvisas ofta till att SOM-institutets undersökningar visar att allmänheten tycker att friskolor inte ska få dela ut vinst. Ett resultat som tas som intäkt, inte minst av partier på vänstersidan, för att förbjuda friskolor som aktiebolag. Därför är det intressant att relatera denna attitydundersökning till vilka kunskaper som allmänheten har om hur vinstnivåerna faktiskt ser ut i friskolebranschen.

87 procent har en helt felaktig uppfattning av hur vinstnivåerna i verkligheten ser ut.

Demoskop har vid flera tillfällen ställt frågor till allmänheten om vilken vinstnivå som man tror att friskolorna har. Våren 2025 ställdes frågan ”Ungefär hur stor andel av den totala omsättningen i friskolor tror du blir till vinst i verksamheten?” 1 033 personer i åldern 16–79 år svarade och resultatet är minst sagt anmärkningsvärt och illustrerar väl vad som kan bli resultatet när det inte framgår i debatten hur vinstnivåerna faktiskt ser ut i verkligheten. Då blir det upp till den enskilde att ”forma sin bild av verkligheten”. Så här fördelades svaren;

Endast 13 procent har en korrekt uppfattning då de svarade 0–4 procent och den verkliga nivån är ca 3 procent (före skatt).

15 procent tror att 41 procent eller mer av den totala omsättningen blir till vinst. 24 procent tror att det är mellan 21 och 40 procent. 11 procent tror att det är mellan 16 och 20 procent. 11 procent tror att det är mellan 11 och 15 procent.

87 procent, eller nästan 9 av 10, har alltså en helt felaktig uppfattning av hur verkligheten ser ut och hela 39 procent tror att vinsten uppgår till ca 20 procent eller mer. Då är det kanske inte så konstigt att resultatet i SOM-undersökningen blir som den blir.

Jag vill hävda att politiker, och även till viss del media, har ett stort ansvar för att denna mycket skeva bild har etablerats. Att sedan ta den som intäkt för att man har allmänhetens stöd är enligt min mening helt förkastligt. Politiker har en viktig uppgift att faktiskt beskriva hur verkligheten ser ut.

Nu verkar det som att Liberalerna i stället väljer att rida på denna uppenbart felaktiga bild.

Nu verkar det som att Liberalerna i stället väljer att rida på denna uppenbart felaktiga bild, och använda den som en grund för att ändra sin politik. Det imponerar inte. I den svenska offentliga debatten har det ofta raljerats över politiker i andra länder som spelar på allmänhetens okunnighet i olika frågor. I USA finns det många exempel i dessa dagar. Det är en sak att som politiker vara övertygad om att det finns saklig grund för att driva en viss politik. Men svepande anklagelser utan belägg imponerar inte.

Frågan är om Liberalerna ens har sina egna sympatisörer med sig i denna kraftiga vänstersväng.

Demoskop ställde nämligen även en annan fråga i samma undersökning; ”Hur mycket anser du att ett skolföretag som är skattefinansierat bör kunna göra i vinst som en andel av den totala omsättningen?”

Svaret på den frågan redovisas i förhållande till partisympatier. Sammantaget svarade en majoritet, 59 procent, att vinst är acceptabelt (det vill säga mer än noll). Bland liberala sympatisörer ansåg 84 procent att det är acceptabelt att skolföretag går med vinst. 7 av 10 anser att ett skolföretag ska kunna göra en vinst på mellan 1–10 procent. Där ligger den också i dag. Endast 16 procent säger nej till vinst.

Stödet för vinst är också starkt hos sympatisörer till Moderaterna (88 procent), Centerpartiet (89 procent) och Kristdemokraterna (85 procent). Även bland Sverigedemokraternas sympatisörer finns det ett starkt stöd för vinst (72 procent). Föga förvånande ser det annorlunda ut hos sympatisörerna till de andra partierna. För Socialdemokraterna är det 39 procent, för Vänsterpartiet 21 procent och för Miljöpartiets sympatisörer 30 procent, som accepterar vinst.

Liberalernas partistyrelse har nu valt en helt ny väg. Nu ska den stora majoriteten friskolor som drivs som aktiebolag förhindras från att fortsätta att bidra till att utveckla svensk skola. Det är ett tydligt besked till den stora majoritet som anser att det är rätt att man kan välja skola. För om den liberala politiken får genomslag så kommer det att bli en dramatisk minskning av antalet skolor att välja bland. Det parti som kallar sig liberalt väljer att begränsa mångfalden och valfriheten för landets elever. /

Publicerat

Skolinspektionens nya krav blir ett etableringsstopp

Min artikel i Svensk Tidskrift 17 oktober 2025

Tidöavtalet säger att de förslag som presenteras på skolområdet ska ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.” Samtidigt presenteras det ena utredningsdirektivet och utredningsförslaget efter det andra som riskerar att inskränka människor möjlighet att välja skola. Det är bara att beklaga.

Hittills har det inte presenterats några förslag som handlar om att utveckla rätten att välja skola. Ej heller förslag som handlar om att tillvarata mångfalden av utförare. Och när det gäller frågan om att minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister verkar kommunala huvudmän helt uteslutas från det perspektivet. Och framförallt saknas helt en definition av vad som menas med kvalitetsbrister.

Vad har jag för grund för dessa påståenden?

– Skolinspektionen har infört ett kravet på att den som ansöker om tillstånd för att starta friskola måste ange på vilken adress som detta ska ske. Detta krav ska nu Utredningen om vinst i skolan behandla i sitt slutbetänkande.

– Det har inte presenterats några förslag som innebär att människor kan göra ett mer informerat skolval

– När det gäller ambitionen att tillvarata mångfald av utförare går förslagen snarare i motsatt riktning. Det handlar till exempel om lagstadgad reglering av undervisningstiden och andra förslag som tydligt påverkar såväl ägares som skolledares möjligheter att planera sin egen verksamhet.

– Det saknas en definition av vad som menas med kvalitet, vilket givetvis är en förutsättning för att man ska kunna göra en rättssäker bedömning av vad som menas med kvalitetsbrister.

– De mängder av krav som nu presenteras som de fakto begränsar skolors möjligheter att just erbjuda en mångfald – all verksamhet ska stöpas i samma statsreglerade form – är självfallet ett grundskott mot mångfalden och därmed begränsas också elevernas valfrihet. Valfriheten riskerar att begränsas till enbart kommunala huvudmän respektive friskolor, där undervisningen och organisationen i princip ska vara densamma. Det befrämjar inte innovationer och utveckling av svensk skola.

Politiker och myndigheter kan sätta käppar i hjulet för verksamheter på många sätt. Skolinspektionen har sedan en tid tillbaka gjort en omtolkning av Skollagens regelverket när det gäller villkor för tillstånd för att starta en friskola. Myndighetens omtolkning innebär i praktiken ett etableringsstopp för friskolor. Hur kan jag påstå det?

För att starta en friskola krävs det ett tillstånd, det finns ingen fri etableringsrätt som vissa påstår. Ansökan om att starta eller utöka en friskola ska lämnas in till Skolinspektionen senast sista januari. Det gäller verksamheter som ska starta höstterminen 18 månader senare. I tillståndsansökan ska det specificeras vilken skolform, årskurs eller gymnasieprogram ansökan gäller. Den omtolkning som Skolinspektionen gjort av regelverket innebär att det ska anges i tillståndsansökan på vilken adress som verksamheten ska bedrivas.

Den skärpta tolkningen innebär att en friskolehuvudman ska, innan man har fått ett tillstånd om att starta en verksamhet eller utöka en befintlig verksamhet, ange på vilken adress som verksamheten ska bedrivas, 18 månader framåt i tiden. Det är inte gratis att planera för att starta en friskola, det krävs ordentligt med kapital. De som ännu inte har någon skola har heller inte några intäkter. Det Skolinspektionen nu kräver är att du ska ange på vilken adress skolverksamheten ska bedrivas innan du vet om du får tillstånd för att bedriva verksamheten.

Hur många friskolehuvudmän kan betala för en tom lokal i 18 månader? Vilka fastighetsägare vill sluta ett sådana kontrakt med en aktör som inte har några intäkter? Skolinspektionens omtolkning skapar ett orimligt krav som kan betraktas som ett etableringsstopp, i vart fall för små verksamheter. Genom att koppla tillståndet till en specifik adress omöjliggör Skolinspektionen en flexibel hantering av verksamheten. Under dessa 18 månader kan det till exempel visa sig att det blir problem med den angivna lokalen av något skäl. Då är det inte möjligt för friskolehuvudmannen att byta lokal, för det innebär en ny adress som inte omfattas av tillståndsansökan. Samma sak gäller om det finns behov av att hitta en annan lokal pga antingen minskat elevantal eller ökat elevantal. Då tvingas du ansöka om nytt tillstånd hos Skolinspektionen och därmed skapas en osäkerhet för hela den befintliga verksamheten. Något som ytterst riskerar att drabba elever och medarbetare.

Utredningen om vinst i skolan har i sina direktiv att utreda införandet av krav på ny ansökan vid bland annat adressändringar, det vill säga det som Skolinspektionen redan har börjat tillämpa på eget bevåg. Man kan undra vad som är syftet med denna skärpning av tillämpningen och önskan om att införa det tuffare kravet i lagstiftningen.

Redan idag sker en ägar-och ledningsprövning i tillståndsprövningen, det sker en granskning av efterfrågan och om ett tillstånd kan innebära negativa konsekvenser för kommunen. Innan en verksamhet som fått tillstånd får starta gör Skolinspektionen en etableringskontroll. Det innebär att de kontrollerar lokaler och övriga förutsättningar för att bedriva en kvalitativ verksamhet. Skolinspektionen har således gott om verktyg för att kontrollera verksamheterna redan som det är idag. Därtill kommer den ordinarie löpande tillsynsverksamheten.

Den uttalade ambitionen i Tidöavtalet att ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.” måste bevisas i handling för att vara trovärdig. Om Skolinspektionen får fortsätta att kräva att en tillståndsansökan måste ange på vilken adress verksamheten ska bedrivas 18 månader senare accepterar Tidö-partierna i praktiken ett etableringsförbud. Kraven på att godkännandet ska gälla en viss adress och att det krävs ett nytt tillstånd om verksamheten behöver flytta är helt oproportionerliga. De kan även faktiskt motverka friskolors incitament för att byta till lokaler som passar verksamheten bättre om en flytt innebär att verksamheten måste ansöka om nytt tillstånd. Det är oproportionerligt och skapar dessutom oro och osäkerhet bland såväl elever, föräldrar som medarbetare. Tidö-partierna har makten att stoppa dessa ideer och visa att de menar allvar med att mångfalden av utförare ska tillvaratas och rätten att välja skola utvecklas. För de ovan beskrivna adresskraven får helt motsatt effekt.

Ulla Hamilton är fri debattör och tidigare VD för Friskolornas Riksförbund

Publicerat

Pedofiler ska anmälas – inte köpas ut – agera mot kommunerna utbildningsministern

Det är uppenbarligen skillnad på hur utbildningsministern ser på skolhuvudmännens ansvar när en pedofil avslöjats på friskolor respektive kommunala skolor. I veckan sände Uppdrag granskning ett upprörande reportage om hur lärare som är pedofiler kan gå från den ena skolan till en annan tack vare att kommunen har valt att köpa ut personerna i stället för att polisanmäla dem.

En av de personer som gjort detta är förra skolministern Lina Axelsson Kihlblom då hon var grundskolechef i Haninge kommun. Detta agerande från kommunernas sida medförde i och för sig att den kommunens elever slapp pedofilen, men andra drabbades istället. Utbildningsminister Simona Mohamssons kommentar till detta agerande är;

– Man ska inte köpa ut lärare som har betett sig så här med lojalitetsklausuler, säger hon.

I förra veckan gjorde hon ett uppmärksammat utspel i samband med att hon träffade elever som utsatts för en pedofil på en friskola (där det pågår en rättsprocess) och det finns en intressant skillnad mellan inställningen till händelserna om det är en kommunal skolhuvudman eller en fristående. Av artikeln i förra veckan, som jag också kommenterade i bloggen här, så framgår följande;  ”Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) bjöd in tjejerna till sitt departement för att höra deras erfarenheter. Hon menar att fallet i Karlstad visar hur lojalitet med skolan kan gå före ansvaret för barnen – ett systemfel som, säger hon, måste rättas till.

Hon kommer nu att kalla upp arbetsgivarorganisationen Almegas förbundsdirektör Andreas Mörck, som Internationella Engelska Skolan tillhör, för samtal om hur liknande fall ska kunna förhindras i framtiden.

– De har ett etiskt råd, och jag förväntar mig att skolor inte ska få bete sig så här. De ska skydda barnen – inte hålla pedofiler om ryggen, säger hon.”

Men när det är kommuner som uppenbarligen vid upprepade tillfällen ”skickat pedofilen vidare” så anses det inte tillräckligt allvarligt för att ”kalla upp” företrädare för kommunerna för ett samtal om hur detta ska förhindras i framtiden. Åter igen – Varför är inte elever som går i kommunala skolor lika skyddsvärda? För visst är det stor skillnad på reaktionerna beroende på skolhuvudman……

/

Publicerat

Se till att UF-företagandet kan fortsätta att utvecklas

I morse var jag på ett frukostmöte om Ung företagsamhet. Det är 45 år sedan som verksamheten startade i Sverige, närmare bestämt 21 oktober 1980. Sedan dessa har över 640 000 ungdomar drivit UF-företag och läsåret 2024/25 var det rekordmånga gymnasieelever, hela 40 892 individer.  Dessutom arbetade sex av tio grundskolor runt om i landet med UF:s läromedel. Det är helt fantastiskt.

De flesta som startar UF-företag går på de teoretiska programmen. Det skulle betyda väldigt mycket för många av de som går på yrkesprogrammen om de hade möjlighet att driva UF-företag. Det finns på en del program men här finns det verkligen utrymme för förbättringar, inte minst när det gäller tjänsteföretagsområdet.  När politiker tex talar om vikten av att fler kvinnor ska driva företag är det ju en ”lågt hängande frukt” att se till att alla vård & omsorgsprogram erbjuder möjligheten att driva UF-företag. Det är en kvalificerad majoritet kvinnor som är anställda inom dessa områden. De skulle mycket väl kunna driva företag så låt dem prova under gymnasietiden. Människor har olika talanger och att prova på entreprenörskap tack vare UF-företagandet ger nya perspektiv på hur vuxenlivet kan gestalta sig. Det finns andra alternativ än att vara anställd.

Att starta, driva och lägga ner ett UF-företag ger också en mycket god insikt i hur det faktiskt är att vara en företagare. Varför vinst är viktigt, varför det är viktigt att kunna samarbeta med människor trots att man kan vara lite olika och att kombinera olika förmågor i en grupp verkligen kan skapa styrka.

Vi vet också att de som drivit UF-företag oftare startar företag senare i livet. Företag som leder till jobb för andra.

Sverige är världsbäst när det gäller antalet UF-företag i förhållande till invånarantalet. UF-företag bidrar till samhällsnytta.  Entreprenörskap är en av EU:s nyckelkompetenser och det är viktigt att Sverige bygger vidare på den starka ställning som finns på detta område.

Organisationen Ung Företagsamhet driver nu frågan att entreprenörskap ska finnas i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Det finns en uppenbar risk för att detta inte kommer att tydliggöras i de nya läroplaner som tas fram eftersom läroplansutredningen föreslagit att begreppet entreprenörskap stryks i grundskolans läroplan. Jag håller med om att en sådan förändring skulle vara mycket olycklig.

Vid dagens frukostmöte presenterades ”Agenda för entreprenörskap – som gynnar Sveriges elever och Sverige som land.”. En agenda med kloka rekommendationer som politikerna borde ta till sig.

Läs den!

Häpna över vad som har åstadkommits under dessa 45 år och se möjligheterna i framtiden.