Nu har även den sk skolpengsutredningen överlämnat sitt delbetänkande till skolministern. Det gör att vi nu kn få en bredare bild av hur de förslag som kommit från de utredningar som Tidö-partierna har tillsatt riskerar att slå mot friskolebranschen.

Av Tidö-avtalet framgår bl a följande:

”Syftet med projektet är att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser Sveriges viktigaste samhällsproblem på skolans område. Målet är att:

• Lyfta kunskapsresultaten i den svenska skolan, såväl generellt som för de elever som behöver extra stöd eller som kan gå fortare fram
• Varaktigt stärka tryggheten och arbetsron i skolan
• Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister
• Höja läraryrkets status och förbättra arbetsvillkoren
• Ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar och stärka verksamhetens kvalitet

Förslagen i projektet ska syfta till att minska administrativ börda och onödig byråkrati.”

En av punkterna ovan är ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.”. Kommer de förslag som utredningarna har lämnat att leverera detta? Svaret är ett solklart nej. Skälet till detta nej ska jag nu gå igenom.

För det första har den utlovade utredningen om skolval ännu inte tillsatts. Det är olyckligt eftersom det är en viktig del i att ta tillvara mångfalden och valfriheten att alla känner till att man kan välja skola och det finns också behov av att skapa möjligheter för att underlätta skolvalet dels genom ett samordnat skolval och dels genom att det finns bra information som underlag inför skolvalet. Det handlar om skolors profil, resultat, hur elever och lärare uppfattar skolan mm.

Hur är det i övrigt när det gäller att tillvarata mångfalden av utförare?

De två utredningsförslag som framförallt påverkar mångfalden är förslaget från Utredning om vinst i skolan och förslaget från Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (som enbart berör skolpengen för förskolor och grundskolor i detta delbetänkande).

Sammantaget innebär dessa förslag ett dråpslag mot branschen som helhet. Förutsättningarna för att bedriva friskola ändras radikalt och det innebär, om förslagen blir verklighet, att många friskolor inte kommer att ha ekonomiska förutsättningar att fortsätta (hälften enligt Almega Utbildning). Utredningarna presenterar ett intressant lösning för att utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare kan man tycka om man vill vara ironisk. Men det finns all anledning att ta detta på allvar. Förslagen slår ytterst mot eleverna eftersom följden blir att många elever som idag kan välja friskolor inte kommer att ha denna möjlighet framöver utan blir hänvisade till kommunala skolor. Dessutom innebär förslagen att elever som väljer friskolor straffas genom en lägre skolpeng.  Vad har jag för grund för dessa påståenden?

Sänkt skolpeng för friskolor

Den genomsnittliga rörelsemarginalen i branschen ligger enligt utredningen om en nationell skolpengsnorm på 3,4 procent, före skatt. Om kommunerna ska dra av 6 procent på skolpengen, som är den huvudsakliga intäkten för en friskola, så inser var och en att matematiken inte går ihop. En ansvarsfull friskoleägare kan inte fortsätta att bedriva verksamhet utifrån dessa förutsättningar. Utredningens egen redovisning är tydlig.

Det finns 103 huvudmän i grupp 1, där går 56 procent av eleverna), 36 i grupp 2 (7 procent av eleverna), 352 i grupp 3 (35 procent av eleverna) samt 85 i grupp 4 (1 procent av eleverna). Sammantaget 576 enskilda huvudmän enligt utredningens tabell 11.1, s 275. Detta visar att de som har minst marginal är de som de enskilda huvudmän som har bara en grundskola eller förskola. Men genomsnittet för alla ligger under 6 procent.

Villkorad rätt till statsbidrag

Lägg därtill till det förslag som utredningen om vinst i skolan har presenterat, som innebär att man vill koppla rätten till statsbidrag (som utgör ca 8-10 procent av friskolornas intäkt) till att en friskola inte får göra utdelning om man ska få ta del av statsbidrag. Ett statsbidrag som varje skolhuvudman ska återrapportera hur det har använts och om det inte skett korrekt så måste pengarna återbetalas, dvs det är ett slutet system vid sidan om skolpengen. Förslaget innebär att det kommer att bli mycket svårt för friskolor som är AB att dels få externa investerare till verksamheten och dels stoppas i praktiken möjligheterna att använda sig av de ska fåmansbolagsreglerna, om gör det möjligt för en friskoleägare att ta utdelning i stället för lön. En åtgärd som ju innebär att mer pengar stannar kvar i verksamheten eftersom utdelning beskattas lägre än lön. Och vem vill investera i en verksamhet om man inte kan få avkastning på sin investering?

Värdeförsämring av friskolor påverkar strukturförändringar och generationsskiften och drabbar främst små friskolehuvudmän

Ett annat förslag, som utredning om vinst i skolan lämnat, handlar om möjligheterna för en ägare av en lite friskola (Hösten 2024 fanns det 2 382 enskilda huvudmän med godkännande att bedriva fristående förskola, grundskola eller gymnasieskola. Dessa drev sammanlagt 4 106 enheter. Lite drygt hälften (56%) eller drygt 1 300, av de enskilda huvudmännen bedriver endast en enhet, utredningen) att hitta en köpare till verksamheten för att säkerställa att skolan kan fortsätta att bedriva verksamhet. Ett behov av att sälja kan tex handla om generationsskifte eller att det blir för dyrt att driva en liten verksamhet pga lagkrav om bemannade skolbibliotek mm.

Utredningens föreslår att den som köper verksamheten inte ska få göra värdeöverföring under fem års tid. I praktiken innebär det att en ny ägare inte kan göra förändringar av bolagsstrukturen i och med köpet av en ny verksamhet, om detta innebär att pengar kommer att överföras från den köpta verksamheten. Eller för att citera utredningens konsekvensanalys: ”Om det blir mindre attraktivt att köpa enheter blir det också svårare att sälja dem. Därmed ökar risken för att vissa enheter tvingas läggas ner i stället för att överlåtas till nya ägare. För mindre enskilda huvudmän som driver enstaka enheter och av någon anledning inte har förutsättningar att fortsätta verksamheten kan det bli svårare att hitta köpare om värdeöverföringsförbudet gör det mindre attraktivt för potentiella ägare att ta över.”

Ökad byråkrati – krav på särredovisning av varje skolenhet tar pengar från elever och undervisning

Utredningen om vinst i skolan föreslår att alla skolhuvudmän som har fler än en skolenhet måste införa särredovisning så att man kan kontrollera hur skolpengen används i varje enskild skola. Detta innebär en kostnad för varje friskola som drabbar eleverna eftersom det påverkar hur mycket som kan avsättas för elevernas undervisning.

Detta kontrollförslag har intressant nog inte har sin motsvarighet när det gäller den andra utredningens förslag att ge kommunerna rätt att använda sig av ett schablonavdrag på skolpengen om 6 procent. De behöver inte redovisa att de faktiskt har denna kostnad för utbudsansvaret, det skulle bli för byråkratiskt enligt den utredaren. Det säger sig självt att inte alla kommuner har denna kostnad, men de ska ändå kunna göra avdraget.

Redan idag är skolpengen till friskolor i många kommuner lägre än till de kommunala skolorna. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har också nyligen presenterat ett förslag på hur frågan kan lösas på ett annat sätt, utan att straffa de elever som väljer en friskola och därmed riskerar att få en lägre skolpeng. Helt enkelt en modell som gör det möjligt att de kommuner som har en extra kostnad och kan visa det, får ersättning för denna.  Utan att blanda in skolpengen i sammanhanget. Hans analys av hur det faktiskt sett ut visar ”…inget samband mellan stora plötsliga inflöden av elever och skolkostnader/utfallskvalitet. Sådana effekter tycks vara så pass ovanliga att det ter sig ekonomiskt oförsvarbart att, i enlighet med tidigare förslag, hålla flera procent permanent överkapacitet i den kommunala skolan – till en kostnad på flera miljarder per år – för att hantera dem.”

Därför är svaret på frågan nej

Detta är några skäl till varför det finns grund för att påstå att de presenterade utredningsförslagen riskerar att slå hårt mot branschen och därmed försämra individens möjlighet att välja skola och radikalt minska mångfalden. Dessutom kan det tilläggas att utredningarna inte visat att dessa förslag leder till en ökad kvalitet på skolområdet. Man har inte ens förmått definiera vad som menas med kvalitet.

Så långt några av dessa utredningars förslag. Och då har jag inte nämnt frågan om att reglera undervisningstiden för lärare, införande av offentlighetsprincipen.

Vad har friskolereformen medfört?

Avslutningsvis vill jag påminna om vad friskolereformen faktiskt har bidragit till i svensk skolas utveckling.

Den konkurrens som friskolereformen har inneburit har gett effekt både på individnivå och på systemnivå. Kommunala skolor påverkas när valfriheten uppskattas av en stor majoritet av allmänheten. Skolresultaten har ökat och att det har blivit en ökad mångfald av skolor. Dessutom vill jag påstå att det ökade fokus på ordning och reda i skolan som finns idag har tillkommit mycket tack vare att ett antal friskolor valt att fokusera på att åtgärda just den problematiken.

Vad kan vi då se? Nedan några exempel, en utförligare redogörelse görs på min blogg.

En mångfald av arbetsgivare

Lärare har fått fler arbetsgivare att välja på och medarbetare i friskolor trivs bättre än medarbetare i kommunala skolor.

Friskolor har bidragit till att de svenska skolresultaten har ökat

Internationella kunskapsprov, som rättas externt av oberoende personer,såsom PISA, TIMSS och PIRLS visar att Friskolorna har bidragit till ökade svenska skolresultat.

Elever och föräldrar kan välja skola

7 av 10 anser att det är rätt att man kan välja skola, det visar en undersökning av Demoskop.

En effektivare resursanvändning

En analys av hur friskolorna påverkar kommunernas totala kostnader för skolan och finner att ju större andel av eleverna som går i friskolor, desto lägre blir kostnaderna.

Ökad mångfald

Individer och företag har fått möjlighet att förverkliga sina drömmar genom att starta en friskola. Friskolereformen har också inneburit att det finns en mångfald av pedagogiska inriktningar.

Friskolor som etablerar sig leder till högre kvalitet i kommunala skolor.

De positiva effekterna ökar över tid och blir statistiskt tydliga först 11 år efter friskolereformen. – Det tyder på att det tar viss tid innan konkurrensen påverkar kunskaperna positivt och att det krävs en viss nivå av konkurrens innan effekterna blir tydliga.

Ett citat från Institutet för arbetsmarknad och utbildning IFAU, vid Uppsala universitet sätter diskussionen om vinst och friskolor i ett intressant perspektiv:

Frågan om vinster och utdelningar från friskolor väcker starka känslor. Det finns dock inga belägg för att några av de problem som finns i den svenska skolan skulle lösas genom att förbjuda aktieutdelningar eller vinstdrivande friskolor. Tvärtom finns betydande risk att segregationen skulle öka och att populära och bra friskolor, som idag drivs av aktiebolag, skulle läggas ned.

Hög tid att stå upp för individens rätt att välja skola, mångfalden och friskolereformen

Så nu är det upp till bevis för de som hävdar att mångfald, valfrihet och individen rätt att välja skola är viktigt. Alla vi som värnar om friskolereformen och den makt som den gett individen, och som många politiker vill ta tillbaka, har en viktig uppgift i att se till att Tidöpartierna inser vilka konsekvenser som dessa förslag får. De partier, moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, som för 35 år sedan, tillsammans med centerpartiet, stod upp för vikten av mångfald och valfrihet och individens rätt att välja, verkar nu vara på väg att slå undan benen för en reform som ca 70 procent av befolkningen tycker är rätt – rätten att välja skola. Sverigedemokraterna är det parti som hittills varit tydligast i sin kritik mot förslagen. Visst har svensk skola många utmaningar, och flera har också hanterats av andra utredningar. Men friskolereformen tillhör inte svensk skolas stora problem.

/

 

 

Dagens Nyheter hade idag en nyhet att en överväldigande majoritet av alla lärare är kritiska till att skolföretagen kan ta ut vinst.  Som grund för detta hänvisar de till en undersökning som Sveriges Lärare gjort bland 3400 medlemmar, vara 2400 jobbar i kommunala skolor och 1000 i friskolor. Den fråga som ställdes var om lärarna anser att fristående skolor ska kunna ta ut vinst som inte återinvesteras i verksamheten.

Det är inte första gången som DN presenterar rapporter från Sveriges Lärare som har minst sagt skakig grund. Av artikeln verkar det som att det finns en stabil grund för påståendet ”en helt överväldigande majoritet av alla lärare”.

Den som granskar svarsfrekvensen ställer sig snarare frågan – Vad tycker majoriteten av lärare? Svarsfrekvensen är nämligen 40 procent. När 6 av 10 avstår från att svara på enkäten så verkar frågan inte särskilt angelägen bland Sveriges Lärares medlemmar. En relevant fråga i sammanhanget är varför Dagens Nyheter lånar sig att sprida denna falska bild av lärarnas uppfattning.

/

Jag läser en krönika av Jesper Bengtsson i Dagens Arena. I den argumenterar han mot Anna-Karin Hatts positiva inställning till friskolor. Han menar att det varje år redovisas miljarder av svenska folkets skattepengar som skolvinster. Ett intressant påstående som förmodligen syftar till att spela på människors okunskap. För de som inte känner till hur det faktiskt ser ut kan förmodligen tro att det är sant och dessutom uppfatta det som att det innebär att friskoleägarna stoppar enorma vinster i egen ficka. Sanningen är att det endast är ett fåtal friskoleföretag som faktiskt gör utdelning. Och den totala summan uppgår inte till miljarder. De allra flesta friskolehuvudmän återinvesterar tvärtom överskottet i sin verksamhet.

Jörgen Bengtsson fortsätter ”Vi vet numera också att det svenska skolsystemet blivit det mest segregerade och därmed ojämlika i Norden ”. Jasså tänker jag  – vet vi det – och letar efter belägg för detta påstående i artikeln. Men hittar inga, vilket inte är så konstigt för de finns inga.

Mobiliseringen pågår för fullt inför socialdemokraternas kongress och nästa års val. Då gäller det att sätta bilden att allt som är fel i skolan har sin grund i  friskolereformen. ”Marknadiseringen”, dvs att människor fått möjlighet att välja skola, är det stora problemet. Men håller Bengtssons påståenden?

Är det svenska skolsystemet det mest segregerade och mest ojämlika i Norden?

Vi vet alla (och det VET vi faktiskt) att Sverige har tagit emot fler flyktingar och invandrare än de flesta andra länder. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren analyserade PISA-resultaten för 2018 i rapporten ”En av världens mest likvärdiga grundskolor”. och slutsatsen är att svensk skola är en av världens mest likvärdiga skolor. Han konstaterar att ” Hursomhelst var Sverige enligt PISA 2018 över lag ett av de mest likvärdiga skolsystemen i OECD, när man jämför lika med lika. Sveriges skola står inte heller ut som mindre likvärdigt än skolsystemen i övriga Norden. Slutsatsen är att den stora utmaningen vad gäller likvärdigheten i det svenska skolsystemet framför allt handlar om – precis som i frågan om den kunskapsmässiga kvaliteten – att kompensera för ett mer komplicerat elevunderlag som har uppstått på grund av invandringen under de senaste decennierna.” Detta illustreras i ett diagram från rapporten:

Av rapporten framgår det också att ”Skolsegregationen efter utländsk bakgrund har inte ökat. Tvärtom tycks den ha sjunkit något sedan 2006. Sverige står inte ut i jämförelse med andra nordiska länder. Segregationen efter utländsk bakgrund är lägre i Sverige än i Danmark och på samma nivå som i Island och Finland, om än något högre än i Norge.”

Den senaste PISA-rapporten, 2022, tar också upp detta. ”Sverige, liksom övriga nordiska länder uppvisar en relativt låg spridning mellan skolor vad gäller den socioekonomiska sammansättningen. Skolsegregationen i Sverige uppgår enligt PISA 2022 till 14,9 procent. Siffran är lägre än OECD-genomsnittet på knappt 24 procent. Danmark har en skolsegration (13,5 procent), som inte är signifikant skild från Sveriges medan en lägre skolsegregation återfinns i Norge (10 procent), Finland (11 procent) och Island (11,1 procent)”.

Låt mig fortsätta granska påståendet.

IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering vid Uppsala universitet) har konstaterat att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten inte har förändrats för svenskfödda elever under perioden 1988–2017. Däremot förklarar familjebakgrund mer av skolresultaten idag än tidigare för elever som är födda utomlands. Det har blivit större skillnader bland annat beroende på hur gamla eleverna är när de kommer till Sverige och vilka länder de kommer ifrån.

Boendesegregationen är det största orsaken till elevsammansättningen i skolan. Enligt IFAU har  skolsegregationen till ca 75-80 procent sin grund i boendesegregationen. Eftersom de flesta kommuner har närhetsprincipen som urvalsgrund till skolan innebär det att boendesegregationen får fullt genomslag om eleverna inte använder sig av skolvalets möjligheter att välja en annan skola. Många elever gör ett aktivt skolval, men det kan bli fler. Det är därför införandet av ett obligatoriskt skolval är en viktig förändring. Det skulle öka kunskapen i hela samhället om att man kan välja skola och det skulle också tvinga fram information så att alla kan göra ett mer informerat skolval. Här har Tidöpartierna inte levererat, vilket är mycket beklagligt.

I den intressanta forskningsstudien ”Segregation – Slutrapport från ett forskningsprogram” (Riksbankens jubileumsfond skriftserie 16) analyseras flera påståenden kring skolvalet och skolsegregation och professor Peter Hedström mfl konstarerar att skolvalet snarare gjort det möjligt för elever att, genom att välja en annan skola än den närmsta, minskat boendesegregationens effekter i deras skolval. I en debatt i SvD konstaterar han bland annat att  ”Utifrån debatten får man lätt intrycket av att skolsegregationen ökat kraftigt på senare tid och att det fria skolvalet varit en av de viktigaste pådrivande faktorerna. Så förhåller det sig emellertid inte. Eftersom flertalet elever går i skolor mycket nära hemmet står skolsegregationens drivkrafter snarare att finna i bostadsmarknadens utveckling.” Han fortsätter ”Trots att skolornas etniska och socioekonomiska sammansättning ofta är en direkt reflektion av bostadsområdenas etniska och socioekonomiska sammansättning har emellertid bostadssegregationens betydelse för skolsegregationen nästan helt lyst med sin frånvaro i den allmänna debatten.”

”Elever med utländsk bakgrund går numera oftare i friskolor än elever med svensk bakgrund och friskolorna gör det möjligt för dem att undvika de ibland problematiska lokala skolorna. Bland grundskoleelever med utländsk bakgrund som bodde i ett område där mer än hälften hade utländsk bakgrund valde exempelvis nästan en tredjedel en friskola i stället för den lokala kommunala skolan år 2017.”

Fakta måste göra skillnad

Det är symptomatiskt för skoldebatten att studier som dessa inte får genomslag alls. Deras resultat stämmer ju inte in i den bild som många vill sätta av friskolereformen. En reform som satt individens perspektiv och behov i centrum. Och på tal om individens perspektiv vill jag också bara kommentera ytterligare ett påstående från Jesper Bengtsson;  ”Och även om man väljer att bortse från systemets segregerande effekter finns det inget direkt samband mellan rätten att välja skola och rätten för privata företag att ta ut vinst från svensk skola. Det går alldeles utmärkt att tänka sig skolor som drivs som stiftelser eller ekonomiska föreningar och som därmed erbjuder alternativ till de kommunala skolorna, även om man skulle förbjuda vinst.”

Det är korrekt att det finns andra driftsformer än AB. Idag går totalt ca 423.000 elever i fristående för-, grund och gymnasieskolor. Av dessa går 37.000 i stiftelsedrivna verksamheter, 26.000 i ideella verksamheter och 42.600 i ekonomiska föreningar (som också är verksamheter som ska främja medlemmarnas ekonomiska intresse). Återstår således 311.400 elever som valt verksamheter som är AB.

Den stora majoriteten elever som idag går i friskolor har fått en plats  tack vare att det finns friskolor som är aktiebolag och som vill växa. Det har också gjort det möjligt för investerare att bidra till denna tillväxt och därmed bidra till att utveckla svensk skola. Köerna till friskolorna visar att det alltjämt finns en efterfrågan. De som tror att mångfalden och valfriheten skulle vara densamma om det inte är tillåtet att driva friskola som AB förstår inte vilken betydelse som denna verksamhetsform har för att utveckla en bransch och därmed också tillgodose en ökad efterfrågan på skolplatser. För att tillgodose detta behov behövs det kapital och investerare, och de vill, precis som vi som sparar på bank eller sparar i fonder, ha ränta eller avkastning på sitt kapital.

För Sverige har friskolereformen varit en mycket viktig reform så här långt, den har bland annat bidragit till att höja resultaten i svensk skola och sätta fingret på vikten av ordning och reda och gott ledarskap i skolan. Men den bilden kommer vi inte att få från friskolemotståndarna. Och det som är så allvarligt med dessa försök till bildsättande av vad som är problemen i svensk skola är att de verkliga problemen inte kommer att åtgärdas. 84 procent av alla grundskoleelever går trots allt i kommunala skolor.

/

 

Artikel i Smedjan 26 maj 2025

Nyligen kom nyheten att de fem rödgröna göteborgspolitiker som medvetet fattade ett lagstridigt beslut nu har delgivits misstanke om brott, tjänstefel. Det är utmärkt att åklagaren agerar mot detta beteende. Friskolornas riksförbund reagerade när grundskolenämndens majoritet i mars 2024 fattade ett beslut som innebar att friskoleeleverna skulle få en lägre skolpeng än de elever som valt en kommunal skola. Förvaltningschefen skrev ett yttrande till protokollet där hon konstaterade att nämndens beslut strider mot gällande lag. Därmed kan ingen av de som drev igenom beslutet hävda att de inte kände till att det var ett brott mot lagen.

Att en ledande politiker, det socialdemokratiska skolkommunalrådet i Göteborg Viktoria Tryggvadottir Rolka, inte tycker om skollagen och om det fria skolvalet är ingen nyhet. Men det ger henne inte en rätt att sätta sig över lagen med motiveringen ”Hög tid att pröva det här ruttna systemet”. Förhoppningsvis leder åklagarens agerande till att detta blir ett gott exempel på vad som händer om politiker ägnar sig åt uppenbart lagtrots.

Axel Darvik, liberalernas gruppledare i Göteborg efterfrågar Magdalena Anderssons uppfattning om agerandet. Som partiledare borde hon anse att det är viktigt att ledande socialdemokratiska politiker föregår med gott exempel. Att partikamrater näst intill koketterar med att de medvetet bryter mot lagen rimmar illa med den profilering om en tydlig brottsbekämpning, som hon vill ge socialdemokraterna. Så vi ser fram emot ett tydligt svar på Darviks artikel i Expressen.

 

Om utredningens förslag blir verklighet är det uppenbart att det innebär att färre vill starta och driva friskolor. Utredningen skriver själv i sin konsekvensanalys

” Utredningen bedömer att en konsekvens av de samlade förslagen kan bli att vissa aktörer väljer att lägga ned eller sälja sin verksamhet. Att det finns färre aktörer kan påverka konkurrensen negativt. ”

Därför finns det anledning relatera förslaget till andelen elever i enskilda grundskolor i landets kommuner. Nedan listas de 66 kommuner som har 15 procent eller högre andel av elever som valt en friskola läsåret 2024/2025.

Hur reflekterar dessa kommuner över risken för att förslaget leder till att friskolor läggs ner? Hur ser de på risken för att invånarnas valfrihet och därmed möjligheten att välja skola drastiskt försämras?

De grönmarkerade kommunerna är remissinstanser. Kanske finns det skäl för fler av nedanstående kommuner att engagera sig i förslagets konsekvenser för deras invånare och den egna verksamheten.