Är Tidö-partierna på väg att döda friskolebranschen?

Nu har även den sk skolpengsutredningen överlämnat sitt delbetänkande till skolministern. Det gör att vi nu kn få en bredare bild av hur de förslag som kommit från de utredningar som Tidö-partierna har tillsatt riskerar att slå mot friskolebranschen.

Av Tidö-avtalet framgår bl a följande:

”Syftet med projektet är att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser Sveriges viktigaste samhällsproblem på skolans område. Målet är att:

  • Lyfta kunskapsresultaten i den svenska skolan, såväl generellt som för de elever som behöver extra stöd eller som kan gå fortare fram
  • Varaktigt stärka tryggheten och arbetsron i skolan
  • Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister
  • Höja läraryrkets status och förbättra arbetsvillkoren
  • Ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar och stärka verksamhetens kvalitet

Förslagen i projektet ska syfta till att minska administrativ börda och onödig byråkrati.”

En av punkterna ovan är ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.”. Kommer de förslag som utredningarna har lämnat att leverera detta? Svaret är ett solklart nej. Skälet till detta nej ska jag nu gå igenom.

För det första har den utlovade utredningen om skolval ännu inte tillsatts. Det är olyckligt eftersom det är en viktig del i att ta tillvara mångfalden och valfriheten att alla känner till att man kan välja skola och det finns också behov av att skapa möjligheter för att underlätta skolvalet dels genom ett samordnat skolval och dels genom att det finns bra information som underlag inför skolvalet. Det handlar om skolors profil, resultat, hur elever och lärare uppfattar skolan mm.

Hur är det i övrigt när det gäller att tillvarata mångfalden av utförare?

De två utredningsförslag som framförallt påverkar mångfalden är förslaget från Utredning om vinst i skolan och förslaget från Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (som enbart berör skolpengen för förskolor och grundskolor i detta delbetänkande).

Sammantaget innebär dessa förslag ett dråpslag mot branschen som helhet. Förutsättningarna för att bedriva friskola ändras radikalt och det innebär, om förslagen blir verklighet, att många friskolor inte kommer att ha ekonomiska förutsättningar att fortsätta (hälften enligt Almega Utbildning). Utredningarna presenterar ett intressant lösning för att utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare kan man tycka om man vill vara ironisk. Men det finns all anledning att ta detta på allvar. Förslagen slår ytterst mot eleverna eftersom följden blir att många elever som idag kan välja friskolor inte kommer att ha denna möjlighet framöver utan blir hänvisade till kommunala skolor. Dessutom innebär förslagen att elever som väljer friskolor straffas genom en lägre skolpeng.  Vad har jag för grund för dessa påståenden?

Sänkt skolpeng för friskolor

Den genomsnittliga rörelsemarginalen i branschen ligger enligt utredningen om en nationell skolpengsnorm på 3,4 procent, före skatt. Om kommunerna ska dra av 6 procent på skolpengen, som är den huvudsakliga intäkten för en friskola, så inser var och en att matematiken inte går ihop. En ansvarsfull friskoleägare kan inte fortsätta att bedriva verksamhet utifrån dessa förutsättningar. Utredningens egen redovisning är tydlig.

Det finns 103 huvudmän i grupp 1, där går 56 procent av eleverna), 36 i grupp 2 (7 procent av eleverna), 352 i grupp 3 (35 procent av eleverna) samt 85 i grupp 4 (1 procent av eleverna). Sammantaget 576 enskilda huvudmän enligt utredningens tabell 11.1, s 275. Detta visar att de som har minst marginal är de som de enskilda huvudmän som har bara en grundskola eller förskola. Men genomsnittet för alla ligger under 6 procent.

Villkorad rätt till statsbidrag

Lägg därtill till det förslag som utredningen om vinst i skolan har presenterat, som innebär att man vill koppla rätten till statsbidrag (som utgör ca 8-10 procent av friskolornas intäkt) till att en friskola inte får göra utdelning om man ska få ta del av statsbidrag. Ett statsbidrag som varje skolhuvudman ska återrapportera hur det har använts och om det inte skett korrekt så måste pengarna återbetalas, dvs det är ett slutet system vid sidan om skolpengen. Förslaget innebär att det kommer att bli mycket svårt för friskolor som är AB att dels få externa investerare till verksamheten och dels stoppas i praktiken möjligheterna att använda sig av de ska fåmansbolagsreglerna, om gör det möjligt för en friskoleägare att ta utdelning i stället för lön. En åtgärd som ju innebär att mer pengar stannar kvar i verksamheten eftersom utdelning beskattas lägre än lön. Och vem vill investera i en verksamhet om man inte kan få avkastning på sin investering?

Värdeförsämring av friskolor påverkar strukturförändringar och generationsskiften och drabbar främst små friskolehuvudmän

Ett annat förslag, som utredning om vinst i skolan lämnat, handlar om möjligheterna för en ägare av en lite friskola (Hösten 2024 fanns det 2 382 enskilda huvudmän med godkännande att bedriva fristående förskola, grundskola eller gymnasieskola. Dessa drev sammanlagt 4 106 enheter. Lite drygt hälften (56%) eller drygt 1 300, av de enskilda huvudmännen bedriver endast en enhet, utredningen) att hitta en köpare till verksamheten för att säkerställa att skolan kan fortsätta att bedriva verksamhet. Ett behov av att sälja kan tex handla om generationsskifte eller att det blir för dyrt att driva en liten verksamhet pga lagkrav om bemannade skolbibliotek mm.

Utredningens föreslår att den som köper verksamheten inte ska få göra värdeöverföring under fem års tid. I praktiken innebär det att en ny ägare inte kan göra förändringar av bolagsstrukturen i och med köpet av en ny verksamhet, om detta innebär att pengar kommer att överföras från den köpta verksamheten. Eller för att citera utredningens konsekvensanalys: ”Om det blir mindre attraktivt att köpa enheter blir det också svårare att sälja dem. Därmed ökar risken för att vissa enheter tvingas läggas ner i stället för att överlåtas till nya ägare. För mindre enskilda huvudmän som driver enstaka enheter och av någon anledning inte har förutsättningar att fortsätta verksamheten kan det bli svårare att hitta köpare om värdeöverföringsförbudet gör det mindre attraktivt för potentiella ägare att ta över.”

Ökad byråkrati – krav på särredovisning av varje skolenhet tar pengar från elever och undervisning

Utredningen om vinst i skolan föreslår att alla skolhuvudmän som har fler än en skolenhet måste införa särredovisning så att man kan kontrollera hur skolpengen används i varje enskild skola. Detta innebär en kostnad för varje friskola som drabbar eleverna eftersom det påverkar hur mycket som kan avsättas för elevernas undervisning.

Detta kontrollförslag har intressant nog inte har sin motsvarighet när det gäller den andra utredningens förslag att ge kommunerna rätt att använda sig av ett schablonavdrag på skolpengen om 6 procent. De behöver inte redovisa att de faktiskt har denna kostnad för utbudsansvaret, det skulle bli för byråkratiskt enligt den utredaren. Det säger sig självt att inte alla kommuner har denna kostnad, men de ska ändå kunna göra avdraget.

Redan idag är skolpengen till friskolor i många kommuner lägre än till de kommunala skolorna. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har också nyligen presenterat ett förslag på hur frågan kan lösas på ett annat sätt, utan att straffa de elever som väljer en friskola och därmed riskerar att få en lägre skolpeng. Helt enkelt en modell som gör det möjligt att de kommuner som har en extra kostnad och kan visa det, får ersättning för denna.  Utan att blanda in skolpengen i sammanhanget. Hans analys av hur det faktiskt sett ut visar ”…inget samband mellan stora plötsliga inflöden av elever och skolkostnader/utfallskvalitet. Sådana effekter tycks vara så pass ovanliga att det ter sig ekonomiskt oförsvarbart att, i enlighet med tidigare förslag, hålla flera procent permanent överkapacitet i den kommunala skolan – till en kostnad på flera miljarder per år – för att hantera dem.”

Därför är svaret på frågan nej

Detta är några skäl till varför det finns grund för att påstå att de presenterade utredningsförslagen riskerar att slå hårt mot branschen och därmed försämra individens möjlighet att välja skola och radikalt minska mångfalden. Dessutom kan det tilläggas att utredningarna inte visat att dessa förslag leder till en ökad kvalitet på skolområdet. Man har inte ens förmått definiera vad som menas med kvalitet.

Så långt några av dessa utredningars förslag. Och då har jag inte nämnt frågan om att reglera undervisningstiden för lärare, införande av offentlighetsprincipen.

Vad har friskolereformen medfört?

Avslutningsvis vill jag påminna om vad friskolereformen faktiskt har bidragit till i svensk skolas utveckling.

Den konkurrens som friskolereformen har inneburit har gett effekt både på individnivå och på systemnivå. Kommunala skolor påverkas när valfriheten uppskattas av en stor majoritet av allmänheten. Skolresultaten har ökat och att det har blivit en ökad mångfald av skolor. Dessutom vill jag påstå att det ökade fokus på ordning och reda i skolan som finns idag har tillkommit mycket tack vare att ett antal friskolor valt att fokusera på att åtgärda just den problematiken.

Vad kan vi då se? Nedan några exempel, en utförligare redogörelse görs på min blogg.

En mångfald av arbetsgivare

Lärare har fått fler arbetsgivare att välja på och medarbetare i friskolor trivs bättre än medarbetare i kommunala skolor.

Friskolor har bidragit till att de svenska skolresultaten har ökat

Internationella kunskapsprov, som rättas externt av oberoende personer,såsom PISA, TIMSS och PIRLS visar att Friskolorna har bidragit till ökade svenska skolresultat.

Elever och föräldrar kan välja skola

7 av 10 anser att det är rätt att man kan välja skola, det visar en undersökning av Demoskop.

En effektivare resursanvändning

En analys av hur friskolorna påverkar kommunernas totala kostnader för skolan och finner att ju större andel av eleverna som går i friskolor, desto lägre blir kostnaderna.

Ökad mångfald

Individer och företag har fått möjlighet att förverkliga sina drömmar genom att starta en friskola. Friskolereformen har också inneburit att det finns en mångfald av pedagogiska inriktningar.

Friskolor som etablerar sig leder till högre kvalitet i kommunala skolor.

De positiva effekterna ökar över tid och blir statistiskt tydliga först 11 år efter friskolereformen. – Det tyder på att det tar viss tid innan konkurrensen påverkar kunskaperna positivt och att det krävs en viss nivå av konkurrens innan effekterna blir tydliga.

Ett citat från Institutet för arbetsmarknad och utbildning IFAU, vid Uppsala universitet sätter diskussionen om vinst och friskolor i ett intressant perspektiv:

Frågan om vinster och utdelningar från friskolor väcker starka känslor. Det finns dock inga belägg för att några av de problem som finns i den svenska skolan skulle lösas genom att förbjuda aktieutdelningar eller vinstdrivande friskolor. Tvärtom finns betydande risk att segregationen skulle öka och att populära och bra friskolor, som idag drivs av aktiebolag, skulle läggas ned.

Hög tid att stå upp för individens rätt att välja skola, mångfalden och friskolereformen

Så nu är det upp till bevis för de som hävdar att mångfald, valfrihet och individen rätt att välja skola är viktigt. Alla vi som värnar om friskolereformen och den makt som den gett individen, och som många politiker vill ta tillbaka, har en viktig uppgift i att se till att Tidöpartierna inser vilka konsekvenser som dessa förslag får. De partier, moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, som för 35 år sedan, tillsammans med centerpartiet, stod upp för vikten av mångfald och valfrihet och individens rätt att välja, verkar nu vara på väg att slå undan benen för en reform som ca 70 procent av befolkningen tycker är rätt – rätten att välja skola. Sverigedemokraterna är det parti som hittills varit tydligast i sin kritik mot förslagen. Visst har svensk skola många utmaningar, och flera har också hanterats av andra utredningar. Men friskolereformen tillhör inte svensk skolas stora problem.

/

 

 

6 av 10 lärare avstår från att svara på frågan om vinst i fackets undersökning

Dagens Nyheter hade idag en nyhet att en överväldigande majoritet av alla lärare är kritiska till att skolföretagen kan ta ut vinst.  Som grund för detta hänvisar de till en undersökning som Sveriges Lärare gjort bland 3400 medlemmar, vara 2400 jobbar i kommunala skolor och 1000 i friskolor. Den fråga som ställdes var om lärarna anser att fristående skolor ska kunna ta ut vinst som inte återinvesteras i verksamheten.

Det är inte första gången som DN presenterar rapporter från Sveriges Lärare som har minst sagt skakig grund. Av artikeln verkar det som att det finns en stabil grund för påståendet ”en helt överväldigande majoritet av alla lärare”.

Den som granskar svarsfrekvensen ställer sig snarare frågan – Vad tycker majoriteten av lärare? Svarsfrekvensen är nämligen 40 procent. När 6 av 10 avstår från att svara på enkäten så verkar frågan inte särskilt angelägen bland Sveriges Lärares medlemmar. En relevant fråga i sammanhanget är varför Dagens Nyheter lånar sig att sprida denna falska bild av lärarnas uppfattning.

/

Är det rimligt att friskolor ska tvingas välja mellan statsbidrag och utdelning?

Just nu är utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” på remiss. Den innehåller en hel del drastiska förslag som kommer att påverka förutsättningarna för branschen. Inte minst handlar det om förutsättningarna för  de små friskolehuvudmännen.

I denna text tänker jag fokusera på det förslag som utredningen har presenterat som innebär att en friskolor inte ska få ta del av ett riktat statsbidrag som syftar till kvalitetsförbättringar (en stilla undran är vilka som inte gör detta…) om man gör utdelning. Förutsättningarna för att få ett riktat statsbidrag är oftast att det sker en återredovisning av hur pengarna har använts. Det finns ett stort statsbidrag Kunskapsbidraget, som alla skolhuvudmän har rätt att söka. Det administreras av Skolverket och de kontrollerar också att bidraget används på rätt sätt. Om inte hela bidraget har kommit till användning ska kvarvarande pengar betalas tillbaka till Skolverket.

Vid sidan om denna återrapporteringsskyldighet som skolhuvudmännen har så genomför Skolverket uppföljningar och kontroller av att de medel som de delar ut som statsbidrag används på ett korrekt sätt. Samtliga huvudmän som har fått ta del av medlen kan bli kontrollerade. Syftet med Skolverkets kontroller är att

  • hitta och förhindra fel och fusk med statsbidragen
  • värna om skattemedlen
  • få kunskap om hur statsbidragen används
  • få kunskap i hur arbetet med statsbidragen kan utvecklas och förbättras.

Systemet med statsbidrag innebär att friskolornas finansiering består till ca 90 procent av den kommunala skolpengen och ca 10 procent av statsbidrag.  Och det förtjänar att påpekas igen att statsbidragspengarna alltså inte kan användas till vad som helst utan hur de används i verksamheten måste återredovisas. De som påstår att friskolehuvudmännen kan sänka sina ambitioner när det gäller kvalitet i skolan som helhet pga att man får statsbidragen anklagar samtidigt en hel bransch för att vilja fuska  med hjälp av statsbidragen. Att på detta sätt tvinga ett mycket stort antal friskolehuvudmän att välja mellan utdelning och statsbidrag är helt orimligt.

En utdelning är att betrakta som en värdeöverföring enligt utredaren och ska därmed förhindras i vissa fall. Men det får orimliga konsekvenser när statsbidragen blandas in i frågan om värdeöverföring. Utredaren skriver; ”Utredningen vill dock betona att de riktade statsbidragen syftar till aktiviteter och åtgärder som inte ska finansieras med de kommunala bidragen (dvs skolpengen, min kommentar). Det är inte heller möjligt att gå med överskott på de riktade statsbidragen, eftersom outnyttjade bidrag ska återbetalas och därmed inte kan bidra till eventuell vinst i verksamheten. De villkor som utredningen föreslår kan inte hota den dagliga driften av skolorna eftersom de kommunala bidragen syftar till att täcka kostnaderna för den.”

Utredningen konstaterar alltså att de riktade statsbidragen ska betraktas som ”extra medel till verksamheten”.

Du måste välja – statsbidrag eller utdelning

Vad innebär då förslaget att en friskola inte ska få ta del av statsbidragen om man har gjort en utdelning (värdeöverföring)? Många friskolor omfattas av de sk 3:12 reglerna, vilket innebär att ett fåmansbolags ägare kan ta ersättning i form av utdelning i stället för att vara anställd och ta lön.  Det innebär att mer pengar blir kvar i bolaget eftersom skatten på utdelning är lägre än för en anställning.  För att citera en friskoleföreträdare ”Och nu föreslår utredaren att man ska, för att få göra en utdelning så ska man tacka nej till 10% av sina intäkter. I en bransch där marginalen är 3,5%. ”

Det kommer också att påverka intresset för att investera i branschen. ”I praktiken kommer det innebära att ingen kan göra en utdelning och då kommer ju ingen heller våga satsa några pengar, eller bygga nya skolor, eller utveckla nya skolor som kräver extern kapital.”

Jag har genom åren talat med många friskoleägare som omfattas av fåmansbolagsreglerna. De berättar hur det fungerar och om hur  verksamheten är i fokus. De som startat nya skolor har för det första lånat upp mycket pengar och ofta pantsatt sina egna bostäder. De har inte tagit ut egen lön de första åren eller första tiden. För dem är det självklart att det sista pengarna får gå till är ägarnas löner. Efter några år, när verksamhetsåret går mot sitt slut så kan man ta ut en lön eller så väljer man att göra en aktieutdelning som är mer fördelaktigt skattemässigt och som också drabbar företaget mindre ekonomiskt.

Utredaren har valt att ta in statsbidragen i sitt förslag. Det finns inte med i Tidöpartiernas överenskommelse. Förhoppningsvis inser dessa partier att detta är ett förslag som är orimligt. Utredaren har kommenterat sitt förslag på följande sätt i konsekvensanalysen:

”Utredningens förslag att enskilda huvudmän inte ska kunna få riktade statsbidrag om de samtidigt genomför värdeöverföringar kan få kännbara ekonomiska konsekvenser för vissa huvudmän. Under 2023 fördelades drygt 2,1 miljarder kronor i riktade statsbidrag till 816 enskilda huvudmän. De stora skillnaderna i storlek mellan huvudmännen påverkar också storleken på de mottagna statsbidragen. Det högsta beloppet till en enskild huvudman år 2023 var drygt 216 000 000 kronor och det lägsta 10 000 kronor.”

”Utredningen instämmer i att ett förbud mot att ta emot riktade statsbidrag vid värdeöverföringar främst kommer att påverka en skilda huvudmän som är organiserade som aktiebolag. Utredningens förslag att enskilda huvudmän inte ska kunna få riktade statsbidrag om de samtidigt genomför värdeöverföringar kan få kännbara ekonomiska konsekvenser för vissa huvudmän.”

Det enda rimliga är att avvisa detta förslag. De riktade statsbidragen ska betraktas som det som de är – en extra finansiering från staten till alla skolhuvudmän – som är avsedd för specifika kvalitetshöjande åtgärder. Att blanda in frågan om utdelning i detta sammanhang är helt orimligt och innebär också att friskolor behandlas på ett helt annat sätt än kommunala skolor.

/

 

Två stimulerande dagar med framtidens entreprenörer ger rejäl energi

Måndag och tisdag  denna vecka har jag ägnat åt SM i Ung Företagsamhet. På Stockholmsmässan har det verkligen varit fullt ös. Detta läsår har nästan 41.000 gymnasieelever runt om i Sverige drivit UF-företag. En fantastisk siffra. Efter regionala uttagningar så blev det ca 230 UF-företag som fick åka till Stockholm. De har ställt ut och visat sina produkter/tjänster, sålt och träffat massor med andra UF-företagare från hela landet, och fått ett minne för livet.

Vid tisdagens galamiddag med prisutdelningar i 16 olika kategorier var stämningen otroligt hög bland de 800 elever, UF-lärare, sponsorer, jurymedlemmar mfl. som samlats i Victoriahallen på mässan. Har sällan varit med om en sådan energi i rummet. Och det är riktigt imponerande företagsidéer som presenteras av dessa ungdomar, som under ett år drivit upp ett företag och som nu ska lägga ner detsamma (det ingår ju i konceptet). Många startar dock upp igen i form av ett AB. Det vet vi genom forskningen. Och dessa företag skapar massor med nya jobb. Det framgår av det samtal som jag hade med Ung Företagsamhets vd Tove Jarl i Hamiltonpodden i höstas. Du kan lyssna på det här. UF-konceptet gör verkligen skillnad för många unga människor.

Som ordförande i UF Stockholm är jag särskilt stolt över att regionen fick fyra priser.

  • Årets UF företag gick till A-Plus Intelligence. Dessa gymnasiekillar ,Liam Hillefors och Jonathan Larsson från Campus Viktor Rydberg har utvecklat en  AI-assistent som stöttar och gör lärares administrativa arbete lättare.
  • Årets säljare vanns av Elin Svensson, NewFocus UF, Kungstensgymnasiet.
  • Årets affärsplan vanns av ERPImedia UF,  Edward Irinasson, Jiayou Guo, Lilla Akademiens Musikgymnasium, Stockholm

Ett stort grattis till er!

Konkurrensen var stenhård. Det var många innovativa lösningar som presenterades, som vi förhoppningsvis kommer att få se mer av framöver. Se alla vinnarna här

Ingen som varit på SM i Ung företagsamhet, eller mött ungdomar som driver UF-företag eller UF-lärare kan förstå hur en utredning – som Läroplansutredningen – kan föreslå att entreprenörskap inte ska vara med i läroplanen. Det är ett förslag som helt enkelt måste förkastas. Det anser Företagarna, Svenskt Näringsliv, Ung Företagsamhet och många andra.

Sverige behöver mer entreprenörskap. Det är uppenbart att det är ett viktigt inslag i undervisningen för många elever, som ökar motivationen för lärande,  engagemanget i skolan, stärker relationer och är en mycket bra grund för det kommande vuxenlivet oavsett om man blir entreprenör eller anställd.

Så om regeringen menar allvar med att företagande är viktigt så är beslutet enkelt – behåll entreprenörskap som ämne i skolan.

/

Hur länge ska falska påståenden om friskolor få stå oemotsagda?

Jag läser en krönika av Jesper Bengtsson i Dagens Arena. I den argumenterar han mot Anna-Karin Hatts positiva inställning till friskolor. Han menar att det varje år redovisas miljarder av svenska folkets skattepengar som skolvinster. Ett intressant påstående som förmodligen syftar till att spela på människors okunskap. För de som inte känner till hur det faktiskt ser ut kan förmodligen tro att det är sant och dessutom uppfatta det som att det innebär att friskoleägarna stoppar enorma vinster i egen ficka. Sanningen är att det endast är ett fåtal friskoleföretag som faktiskt gör utdelning. Och den totala summan uppgår inte till miljarder. De allra flesta friskolehuvudmän återinvesterar tvärtom överskottet i sin verksamhet.

Jörgen Bengtsson fortsätter ”Vi vet numera också att det svenska skolsystemet blivit det mest segregerade och därmed ojämlika i Norden ”. Jasså tänker jag  – vet vi det – och letar efter belägg för detta påstående i artikeln. Men hittar inga, vilket inte är så konstigt för de finns inga.

Mobiliseringen pågår för fullt inför socialdemokraternas kongress och nästa års val. Då gäller det att sätta bilden att allt som är fel i skolan har sin grund i  friskolereformen. ”Marknadiseringen”, dvs att människor fått möjlighet att välja skola, är det stora problemet. Men håller Bengtssons påståenden?

Är det svenska skolsystemet det mest segregerade och mest ojämlika i Norden?

Vi vet alla (och det VET vi faktiskt) att Sverige har tagit emot fler flyktingar och invandrare än de flesta andra länder. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren analyserade PISA-resultaten för 2018 i rapporten ”En av världens mest likvärdiga grundskolor”. och slutsatsen är att svensk skola är en av världens mest likvärdiga skolor. Han konstaterar att Hursomhelst var Sverige enligt PISA 2018 över lag ett av de mest likvärdiga skolsystemen i OECD, när man jämför lika med lika. Sveriges skola står inte heller ut som mindre likvärdigt än skolsystemen i övriga Norden. Slutsatsen är att den stora utmaningen vad gäller likvärdigheten i det svenska skolsystemet framför allt handlar om – precis som i frågan om den kunskapsmässiga kvaliteten – att kompensera för ett mer komplicerat elevunderlag som har uppstått på grund av invandringen under de senaste decennierna.” Detta illustreras i ett diagram från rapporten:

Av rapporten framgår det också att ”Skolsegregationen efter utländsk bakgrund har inte ökat. Tvärtom tycks den ha sjunkit något sedan 2006. Sverige står inte ut i jämförelse med andra nordiska länder. Segregationen efter utländsk bakgrund är lägre i Sverige än i Danmark och på samma nivå som i Island och Finland, om än något högre än i Norge.”

Den senaste PISA-rapporten, 2022, tar också upp detta. Sverige, liksom övriga nordiska länder uppvisar en relativt låg spridning mellan skolor vad gäller den socioekonomiska sammansättningen. Skolsegregationen i Sverige uppgår enligt PISA 2022 till 14,9 procent. Siffran är lägre än OECD-genomsnittet på knappt 24 procent. Danmark har en skolsegration (13,5 procent), som inte är signifikant skild från Sveriges medan en lägre skolsegregation återfinns i Norge (10 procent), Finland (11 procent) och Island (11,1 procent)”.

Låt mig fortsätta granska påståendet.

IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering vid Uppsala universitet) har konstaterat att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten inte har förändrats för svenskfödda elever under perioden 1988–2017. Däremot förklarar familjebakgrund mer av skolresultaten idag än tidigare för elever som är födda utomlands. Det har blivit större skillnader bland annat beroende på hur gamla eleverna är när de kommer till Sverige och vilka länder de kommer ifrån.

Boendesegregationen är det största orsaken till elevsammansättningen i skolan. Enligt IFAU har  skolsegregationen till ca 75-80 procent sin grund i boendesegregationen. Eftersom de flesta kommuner har närhetsprincipen som urvalsgrund till skolan innebär det att boendesegregationen får fullt genomslag om eleverna inte använder sig av skolvalets möjligheter att välja en annan skola. Många elever gör ett aktivt skolval, men det kan bli fler. Det är därför införandet av ett obligatoriskt skolval är en viktig förändring. Det skulle öka kunskapen i hela samhället om att man kan välja skola och det skulle också tvinga fram information så att alla kan göra ett mer informerat skolval. Här har Tidöpartierna inte levererat, vilket är mycket beklagligt.

I den intressanta forskningsstudien ”Segregation – Slutrapport från ett forskningsprogram” (Riksbankens jubileumsfond skriftserie 16) analyseras flera påståenden kring skolvalet och skolsegregation och professor Peter Hedström mfl konstarerar att skolvalet snarare gjort det möjligt för elever att, genom att välja en annan skola än den närmsta, minskat boendesegregationens effekter i deras skolval. I en debatt i SvD konstaterar han bland annat att  ”Utifrån debatten får man lätt intrycket av att skolsegregationen ökat kraftigt på senare tid och att det fria skolvalet varit en av de viktigaste pådrivande faktorerna. Så förhåller det sig emellertid inte. Eftersom flertalet elever går i skolor mycket nära hemmet står skolsegregationens drivkrafter snarare att finna i bostadsmarknadens utveckling.” Han fortsätter ”Trots att skolornas etniska och socioekonomiska sammansättning ofta är en direkt reflektion av bostadsområdenas etniska och socioekonomiska sammansättning har emellertid bostadssegregationens betydelse för skolsegregationen nästan helt lyst med sin frånvaro i den allmänna debatten.”

”Elever med utländsk bakgrund går numera oftare i friskolor än elever med svensk bakgrund och friskolorna gör det möjligt för dem att undvika de ibland problematiska lokala skolorna. Bland grundskoleelever med utländsk bakgrund som bodde i ett område där mer än hälften hade utländsk bakgrund valde exempelvis nästan en tredjedel en friskola i stället för den lokala kommunala skolan år 2017.”

Fakta måste göra skillnad

Det är symptomatiskt för skoldebatten att studier som dessa inte får genomslag alls. Deras resultat stämmer ju inte in i den bild som många vill sätta av friskolereformen. En reform som satt individens perspektiv och behov i centrum. Och på tal om individens perspektiv vill jag också bara kommentera ytterligare ett påstående från Jesper Bengtsson;  ”Och även om man väljer att bortse från systemets segregerande effekter finns det inget direkt samband mellan rätten att välja skola och rätten för privata företag att ta ut vinst från svensk skola. Det går alldeles utmärkt att tänka sig skolor som drivs som stiftelser eller ekonomiska föreningar och som därmed erbjuder alternativ till de kommunala skolorna, även om man skulle förbjuda vinst.”

Det är korrekt att det finns andra driftsformer än AB. Idag går totalt ca 423.000 elever i fristående för-, grund och gymnasieskolor. Av dessa går 37.000 i stiftelsedrivna verksamheter, 26.000 i ideella verksamheter och 42.600 i ekonomiska föreningar (som också är verksamheter som ska främja medlemmarnas ekonomiska intresse). Återstår således 311.400 elever som valt verksamheter som är AB.

Den stora majoriteten elever som idag går i friskolor har fått en plats  tack vare att det finns friskolor som är aktiebolag och som vill växa. Det har också gjort det möjligt för investerare att bidra till denna tillväxt och därmed bidra till att utveckla svensk skola. Köerna till friskolorna visar att det alltjämt finns en efterfrågan. De som tror att mångfalden och valfriheten skulle vara densamma om det inte är tillåtet att driva friskola som AB förstår inte vilken betydelse som denna verksamhetsform har för att utveckla en bransch och därmed också tillgodose en ökad efterfrågan på skolplatser. För att tillgodose detta behov behövs det kapital och investerare, och de vill, precis som vi som sparar på bank eller sparar i fonder, ha ränta eller avkastning på sitt kapital.

För Sverige har friskolereformen varit en mycket viktig reform så här långt, den har bland annat bidragit till att höja resultaten i svensk skola och sätta fingret på vikten av ordning och reda och gott ledarskap i skolan. Men den bilden kommer vi inte att få från friskolemotståndarna. Och det som är så allvarligt med dessa försök till bildsättande av vad som är problemen i svensk skola är att de verkliga problemen inte kommer att åtgärdas. 84 procent av alla grundskoleelever går trots allt i kommunala skolor.

/

 

Matteångest är ett samhällsproblem

Artikel i Smedjan 26 maj 2025

För ingenjörslandet Sverige är matematiskt kunnande en viktig förklaring till varför många viktiga innovationer och företag har fötts här. Under ett antal år har det framförts oro över fallande matematikkunskaper i skolan. Kunskapsfallen har bland annat blivit tydliga tack vare att Sverige sedan slutet av 1990-talet deltar i internationella prov som till exempel PISA och TIMSS. Försämrade kunskaper i matematik riskerar att påverka vårt lands konkurrenskraft eftersom internationell forskning visar att det finns ett positivt samband mellan goda matematikkunskaper och tillväxten i samhället. Jag skulle tro att denna insikt är ett viktigt skäl till varför politiken har bestämt att det krävs ett godkänt betyg i matematik, tillsammans med godkänt i engelska och svenska, för att vara behörig till gymnasieskolan.

Samtidigt har många barn och elever ett komplicerat förhållande till matematikämnet. Nyligen presenterades forskningsrapporten ”Matematikängslan hos elever i grundskolan: mätning, mediatorer och kulturöverskridande jämförelser”. Jonatan Finell, Umeå universitet, har i sin doktorsavhandling undersökt inställningen till matematik bland elever i årskurs 4 genom att bland annat använda sig av den svenska versionen av MARS-E (Mathematics Anxiety Rating Scale – Elementary), ett självskattningsformulär anpassat för yngre elever, som visat sig fungera tillförlitligt både i Sverige och Finland.

Resultaten visar att det finns en ”matematikängslan” eller ”matematikångest”. En företeelse som riskerar att förvärras med åren. Finells resultat gör det möjligt för skolor att tidigt upptäcka och förstå tecken på matematikängslan genom att använda MARS-E. Utsatta elever identifieras tidigt och effektiva förebyggande åtgärder kan vidtas.

Matematikängslan mäts också i PISA-proven. I samband med att 15-åringarna gjorde PISA 2022 fick de också svara på ett antal frågor. Ett index konstruerades utifrån sex påståenden om oro och ängslan inför matematikämnet. De sex påståendena är:

  • Jag oroar mig ofta för att det ska vara svårt för mig på matematiklektionerna,
  • Jag blir väldigt spänd när jag måste göra min matematikläxa,
  • Jag blir väldigt nervös av att lösa matematikproblem,
  • Jag känner mig hjälplös när jag löser matematikproblem,
  • Jag oroar mig för att jag ska få ett lågt betyg i matematik och
  • Jag är orolig för att jag ska misslyckas med matematiken.

Resultatet i PISA visar att svenska elever (både pojkar och flickor) upplever lägre så kallad matematikängslan än OECD-länderna i genomsnitt. Men i såväl Sverige som i OECD-länderna upplever i genomsnitt flickorna högre ängslan än pojkarna. Det är också tydligt att matematikängslan har ökat i Sverige sedan PISA 2012, hos både flickor och pojkar. Intressant nog är också sambandet mellan matematikängslan och resultat på matematikprovet i PISA starkare i Sverige än för OECD-länderna i genomsnitt. Här kan Finells forskning kanske bidra till att vända på denna utveckling.

Sverige har en stor andel elever som är lågpresterande i matematikdelen av PISA 2022, mer än var fjärde elev.

Sverige har en stor andel elever som är lågpresterande i matematikdelen av PISA 2022, mer än var fjärde elev (27 procent) jämfört med 1 av 10 som är högpresterande. Intressant nog verkar självtilliten när det gäller matematikkunskaperna ha en positiv påverkan på provresultatet. PISA 2022 visar att 25 procent av svenska 15-åringar upplever medel till hög grad av matematikängslan, medan motsvarande siffra för finländska elever är 20 procent. Ängslan är förknippad med elevens oro och nervositet inför matematiska aktiviteter, och tar sig uttryck i både negativa tankar och fysiologiska reaktioner. Eleverna har en rädsla inför att ta sig an en matematikuppgift.

Jonatan Finells studier visar på ett tydligt samband mellan matematikängslan och prestation i ämnet. Men hans avhandling visar att sambandet är mer komplext än så. Det handlar inte bara om nervositet inför ett prov, utan om djupgående psykologiska mekanismer. Han har även studerat effekterna på arbetsminnet, som är avgörande för att hålla information aktivt vid problemlösning, i relation till elevens självuppfattning i matematik. Han konstaterar att dessa två faktorer fungerar som förmedlande länkar, vilket innebär att de bär vidare matematikängslans negativa effekter över tid.

Hans studie bekräftar även tidigare resultat gällande könsskillnader, där pojkar rapporterar lägre nivåer av matematikängslan jämfört med flickor. Samtidigt visar det sig att pojkars matematikprestationer påverkas mera av matematikängslan än vad flickors gör. Kort sagt ju högre matematikängslan, desto sämre prestation i ämnet. Varför är detta intressanta resultat kan man undra, förutom att det kan vara värdefull kunskap för lärare, så att de kan hitta vägar för att förebygga matematikängslan redan i tidiga åldrar?

Om bättre skolresultat leder till högre tillväxt kan Sveriges tillväxt öka om eleverna kan prestera bättre på internationella prov.

Som jag nämnde ovan finns det ett samband mellan matematikkunskaper och tillväxten i samhällsekonomin. I en intressant rapport från 2022 har professor Henrik Jordahl och nationalekonomen Gabriel Heller Sahlgren studerat skattenyttan i skolan, det vill säga hur effektivt fungerar resursanvändningen i svensk skola och vilken nytta som skattebetalarna får för pengarna. Deras analyser visar att det finns en stark relation mellan länders provresultat i internationella kunskapsprov och ekonomisk tillväxt. En standardavvikelse högre provresultat – motsvarande ungefär 100 PISA-poäng – höjer den årliga tillväxten med 1,3 procentenheter. Det visar sig också att andelen högpresterande elever uppvisar ett betydligt starkare samband med ekonomisk tillväxt än andelen elever som når upp till baskunskaper. Därför är frågan om matematikångest intressant i detta betydligt större perspektiv. Om bättre skolresultat leder till högre tillväxt kan Sveriges tillväxt öka om eleverna kan prestera bättre på internationella prov. Med andra ord; om fler än 1 av 10 ligger i spannet högpresterande för provresultaten i PISA och TIMSS.

***

Hur ska detta åstadkommas? Ett viktigt steg är givetvis att skolorna blir bättre på att hantera matematikångest. Men det kommer inte att räcka. Vi behöver också få bättre kunskap om vilka skolor som är duktiga på att förmedla dessa kunskaper och lära av dem. Det svenska betygssystemet ger inte en säker information om detta. De internationella kunskapsproven ger information om kunskapsnivåerna hos eleverna som deltar, men de ger ingen information om hur bra respektive skola är på att bidra till elevernas kunskaper. Heller Sahlgren och Jordahl förespråkar här en modell som bygger på förädlingsvärde, ett mått som ger information om en skolas förmåga att höja elevers kunskapsnivå utifrån ingångsvärdena. I rapporten om skattenyttan i skolan gör de en intressant analys, baserat på förädlingsvärden på högstadienivå, för Stockholms stads kommunala grundskolor. De har tillgång till den exakta resursfördelningen per elev för skolorna. Det gör att de kan analysera relationen mellan förädlingsvärden och resurser – och studera variationen i skattenytta (förädlingsvärde/resurser per elev) bland dessa skolor. Förmodligen är detta första gången som det görs en sådan jämförelse av skolkvalitet och resurser på skolnivå i Sverige. Utifrån detta beräknar de sedan hur respektive skola påverkar skattenyttan indirekt via kunskapernas effekter på den ekonomiska tillväxten.

Stockholm stad fördelar resurserna till sina skolor baserat på elevsammansättning, det vill säga bland annat elevernas bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå. Heller Sahlgrens och Jordahls analys visar att det finns stora skillnader mellan stadens kommunala grundskolor vad gäller förädlingsvärden i matematik. Skillnader som intressant nog inte relaterar till skolornas resurser per elev. Det visar sig att skolor med olika resurser ofta presterar lika kvalitetsmässigt, och skolor som har samma resursfördelning presterar ofta olika kvalitetsmässigt. Kort sagt finns det betydande skillnader mellan vad Stockholm stads kommunala skolor åstadkommer för en viss given summa pengar. Skillnader när det gäller förädlingsvärdet påverkar i sin tur potentialen för den ekonomiska tillväxten.

I rapporten studerar också forskarna friskolornas indirekta effekter via högre kunskaper. De visar att fristående skolor i genomsnitt har högre förädlingsvärden i matematik än kommunala skolor. Det verkar således som att friskolorna höjer skattenyttan i grundskolan. En viktig del i detta är den indirekta effekten av friskolornas högre förädlingsvärden i termer av högre ekonomisk tillväxt. Detta är en aspekt som över huvud taget inte alls förekommer i dagens skoldebatt.

Därför är denna rekommendationen från forskarna intressant:

Med tanke på de långsiktiga tillväxteffekterna rekommenderar vi att friskolesystemet stärks på ett sätt som höjer elevernas kunskaper så mycket som möjligt givet de befintliga utbildningskostnaderna.

Lägg till detta följande citat från Jonatan Finells avhandling:

Att hantera matematikängslan handlar inte enbart om att minska oro, negativa känslor eller rädsla, utan också om att främja lärande, stärka akademisk utveckling på lång sikt och potentiellt påverka framtida utbildnings- och yrkesval.

Detta är mycket viktiga insikter för såväl samhällsekonomin som individers välmående. Och även en relevant fråga i friskoledebatten.

Besökstips till Karin Wanngård – Handelshögskolans House of Innovations

Idag har jag haft förmånen att lyssna på en föredragning av Isabel Keulen, sedan februari 2025 vd för SSE Ventures och SSE Business Lab. Handelshögskolan i Stockholm erbjuder inte bara högklassig grundutbildning och forskning. För de som har bra affärsidéer så finns det möjlighet att få dem bedömda via Activate-programmet, det finns tillgång till partners och även finansiering för de som bedöms ha potential. Intresset är stort och förhoppningsvis som kommer det att öka.

Stockholm hade för drygt 15 år sedan en global profil som en region med ett mycket konkurrenskraftigt ekosystem för startups. Det är många städer runt om i världen som har ambitionen att passera Stockholm i denna del. Och dessvärre kan vi konstatera, bland annat mot bakgrund av en rapport som Stockholms Handelskammare presenterade i höstas, att Stockholm halkar efter i den globala konkurrensen när det gäller tech. Här kan SSE Business Lab bidra till att vända utvecklingen så att Stockholm åter blir hett. Jag kan konstatera, efter att ha lyssnat på Isabel idag, att det inte saknas ambitioner för att åstadkomma detta. Och hon är inte ensam om detta, hon har skolledningen med sig.

Ett tips till finansborgarrådet Karin Wanngård (s); boka in ett besök på House of Innovations. Det som sker där har stor potential till att stärka Stockholm som attraktiv stad för talanger, forskare och startups.

 

Medvetet lagbrott ska beivras

Nyligen kom nyheten att de fem rödgröna göteborgspolitiker som medvetet fattade ett lagstridigt beslut nu har delgivits misstanke om brott, tjänstefel. Det är utmärkt att åklagaren agerar mot detta beteende. Friskolornas riksförbund reagerade när grundskolenämndens majoritet i mars 2024 fattade ett beslut som innebar att friskoleeleverna skulle få en lägre skolpeng än de elever som valt en kommunal skola. Förvaltningschefen skrev ett yttrande till protokollet där hon konstaterade att nämndens beslut strider mot gällande lag. Därmed kan ingen av de som drev igenom beslutet hävda att de inte kände till att det var ett brott mot lagen.

Att en ledande politiker, det socialdemokratiska skolkommunalrådet i Göteborg Viktoria Tryggvadottir Rolka, inte tycker om skollagen och om det fria skolvalet är ingen nyhet. Men det ger henne inte en rätt att sätta sig över lagen med motiveringen ”Hög tid att pröva det här ruttna systemet”. Förhoppningsvis leder åklagarens agerande till att detta blir ett gott exempel på vad som händer om politiker ägnar sig åt uppenbart lagtrots.

Axel Darvik, liberalernas gruppledare i Göteborg efterfrågar Magdalena Anderssons uppfattning om agerandet. Som partiledare borde hon anse att det är viktigt att ledande socialdemokratiska politiker föregår med gott exempel. Att partikamrater näst intill koketterar med att de medvetet bryter mot lagen rimmar illa med den profilering om en tydlig brottsbekämpning, som hon vill ge socialdemokraterna. Så vi ser fram emot ett tydligt svar på Darviks artikel i Expressen.

 

Näringslivet är ett Sverigeintresse

Jag samtalar med Karin Johansson, vice vd Svenskt Näringsliv om bl a socialdemokraternas förslag till sin kongress, om deras påstående att välfärdsreformerna är ett marknadsmisslyckande, om vilken betydelse som näringslivet hade under pandemin, om vinstdebatten och om debattklimatet i stort när det gäller näringslivet och en ökad debatt om att staten ska ”återta kontrollen” inom flera branscher. Lyssna här

Hur påverkar förslaget om skärpta villkor för friskolesektorn kommunerna, valfriheten och mångfalden?

Om utredningens förslag blir verklighet är det uppenbart att det innebär att färre vill starta och driva friskolor. Utredningen skriver själv i sin konsekvensanalys

Utredningen bedömer att en konsekvens av de samlade förslagen kan bli att vissa aktörer väljer att lägga ned eller sälja sin verksamhet. Att det finns färre aktörer kan påverka konkurrensen negativt. ”

Därför finns det anledning relatera förslaget till andelen elever i enskilda grundskolor i landets kommuner. Nedan listas de 66 kommuner som har 15 procent eller högre andel av elever som valt en friskola läsåret 2024/2025.

Hur reflekterar dessa kommuner över risken för att förslaget leder till att friskolor läggs ner? Hur ser de på risken för att invånarnas valfrihet och därmed möjligheten att välja skola drastiskt försämras?

De grönmarkerade kommunerna är remissinstanser. Kanske finns det skäl för fler av nedanstående kommuner att engagera sig i förslagets konsekvenser för deras invånare och den egna verksamheten.