Okategoriserade

Den 4 december tjuvstartade Samfundet Sverige-Finland Finlands självständighetsfirande. Den rätta dagen är 6 december. Då har landet varit självständigt i 108 år. Vi valde att fira det bland annat med ett seminarium om hjärnhälsa.

Märkligt kan man tycka men Sverige och Finland tillhör de ledande länderna i världen inom just hjärnforskning. I Samfundet Sverige-Finlands styrelse återfinns Miia Kivipelto. Hon är professor vid bl a Karolinska Institutet och via sitt initiativ Brain Health Institute samarbetar hon med svenska och finska forskare inom något som kallas för Finger-studien. Detta är inte hennes enda initiativ inom forskningsområdet hjärn-hälsa. Så det är mycket välförtjänt att hon samma dag fick besked om att hon tilldelats utmärkelsen Finlands vita ros (FVR R I).

På seminariet berättade hon, tillsammans med en välrenommerad panel, om de hoppfulla forskningsresultaten. De visar att du kan påverka din hjärnas hälsa genom din livsstil. Och det är aldrig för tidigt eller för sent att börja. Den senaste forskningen visar nämligen att minst 45% av alla demensfall har koppling till livsstils- och miljöfaktorer som kan påverkas. Hon framhöll också att processen som leder till demens kan börja 20–30 år innan vi kan ställa diagnosen. Därav att det aldrig är för tidigt att börja förebygga. En annan hoppfull information är att livsstilsåtgärderna kan bidra till att bromsa en process som redan startat. Därav att det  heller aldrig för sent.

Seminariet gav en tydlig inblick i att forskningen verkligen går framåt och att det i stor utsträckning här i norra Europa som det sker. Idag kan ett blodprov avslöja om en person är i riskzonen för att drabbas alzheimer. Vi fick också veta att en trång sektor i Sverige är implementering av de nya kunskaperna och dess tillämpning. Det svenska företaget BioArcic, som också  deltog på seminariet, har tagit fram ett läkemedel som heter Leqembi. Ett läkemedel som iår godkänts för behandling av tidig Alzheimers sjukdom i EU, Qatar, Singapore, Thailand, Saudi Arabien och Kuwait. Amerikanska FDA har godkänt intravenös underhållsbehandling av Leqembi för tidig Alzheimers sjukdom i USA. Däremot verkar det som att det tar tid innan patienter i Sverige kan få ta del av detta vid behandling i Sverige.  Alzheimer Life driver på i dessa frågor och det är inte svårt att inse vilken frustration som processen leder till hos såväl anhöriga som drabbade, som vet att det finns bromsmediciner som kan bidra till ett bättre liv.  På seminariet fick vi också höra att Alzheimerfonden stöder olika projekt runt om i landet, projekt som bygger på Finger-studiens resultat.

Kort sagt ett mycket intressant och relevant seminarium om hjärnhälsa som tydliggjorde för alla, oavsett ålder, att Finger-studiens resultat bör användas av var och en. Med hjälp av hälsosam kost, fysisk aktivitet, kognitiv träning, sociala aktiviteter och kontroll av hjärt- och kärlrelaterade riskfaktorer så kan du vårda din hjärnhälsa!

Det som möjligen kan vara en nyhet för många är hur viktigt sociala aktiviteter är för hjärnhälsan. Ett välkommet budskap till en förening som Samfundet Sverige-Finland, vars syfte bland annat är just seminarier, kulturaktiviteter och andra former av möten mellan människor.

Det är uppenbarligen skillnad på hur utbildningsministern ser på skolhuvudmännens ansvar när en pedofil avslöjats på friskolor respektive kommunala skolor. I veckan sände Uppdrag granskning ett upprörande reportage om hur lärare som är pedofiler kan gå från den ena skolan till en annan tack vare att kommunen har valt att köpa ut personerna i stället för att polisanmäla dem.

En av de personer som gjort detta är förra skolministern Lina Axelsson Kihlblom då hon var grundskolechef i Haninge kommun. Detta agerande från kommunernas sida medförde i och för sig att den kommunens elever slapp pedofilen, men andra drabbades istället. Utbildningsminister Simona Mohamssons kommentar till detta agerande är;

– Man ska inte köpa ut lärare som har betett sig så här med lojalitetsklausuler, säger hon.

I förra veckan gjorde hon ett uppmärksammat utspel i samband med att hon träffade elever som utsatts för en pedofil på en friskola (där det pågår en rättsprocess) och det finns en intressant skillnad mellan inställningen till händelserna om det är en kommunal skolhuvudman eller en fristående. Av artikeln i förra veckan, som jag också kommenterade i bloggen här, så framgår följande;  ”Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) bjöd in tjejerna till sitt departement för att höra deras erfarenheter. Hon menar att fallet i Karlstad visar hur lojalitet med skolan kan gå före ansvaret för barnen – ett systemfel som, säger hon, måste rättas till.

Hon kommer nu att kalla upp arbetsgivarorganisationen Almegas förbundsdirektör Andreas Mörck, som Internationella Engelska Skolan tillhör, för samtal om hur liknande fall ska kunna förhindras i framtiden.

– De har ett etiskt råd, och jag förväntar mig att skolor inte ska få bete sig så här. De ska skydda barnen – inte hålla pedofiler om ryggen, säger hon.”

Men när det är kommuner som uppenbarligen vid upprepade tillfällen ”skickat pedofilen vidare” så anses det inte tillräckligt allvarligt för att ”kalla upp” företrädare för kommunerna för ett samtal om hur detta ska förhindras i framtiden. Åter igen – Varför är inte elever som går i kommunala skolor lika skyddsvärda? För visst är det stor skillnad på reaktionerna beroende på skolhuvudman……

/

Just nu är utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” på remiss. Den innehåller en hel del drastiska förslag som kommer att påverka förutsättningarna för branschen. Inte minst handlar det om förutsättningarna för  de små friskolehuvudmännen.

I denna text tänker jag fokusera på det förslag som utredningen har presenterat som innebär att en friskolor inte ska få ta del av ett riktat statsbidrag som syftar till kvalitetsförbättringar (en stilla undran är vilka som inte gör detta…) om man gör utdelning. Förutsättningarna för att få ett riktat statsbidrag är oftast att det sker en återredovisning av hur pengarna har använts. Det finns ett stort statsbidrag Kunskapsbidraget, som alla skolhuvudmän har rätt att söka. Det administreras av Skolverket och de kontrollerar också att bidraget används på rätt sätt. Om inte hela bidraget har kommit till användning ska kvarvarande pengar betalas tillbaka till Skolverket.

Vid sidan om denna återrapporteringsskyldighet som skolhuvudmännen har så genomför Skolverket uppföljningar och kontroller av att de medel som de delar ut som statsbidrag används på ett korrekt sätt. Samtliga huvudmän som har fått ta del av medlen kan bli kontrollerade. Syftet med Skolverkets kontroller är att

• hitta och förhindra fel och fusk med statsbidragen
• värna om skattemedlen
• få kunskap om hur statsbidragen används
• få kunskap i hur arbetet med statsbidragen kan utvecklas och förbättras.

Systemet med statsbidrag innebär att friskolornas finansiering består till ca 90 procent av den kommunala skolpengen och ca 10 procent av statsbidrag.  Och det förtjänar att påpekas igen att statsbidragspengarna alltså inte kan användas till vad som helst utan hur de används i verksamheten måste återredovisas. De som påstår att friskolehuvudmännen kan sänka sina ambitioner när det gäller kvalitet i skolan som helhet pga att man får statsbidragen anklagar samtidigt en hel bransch för att vilja fuska  med hjälp av statsbidragen. Att på detta sätt tvinga ett mycket stort antal friskolehuvudmän att välja mellan utdelning och statsbidrag är helt orimligt.

En utdelning är att betrakta som en värdeöverföring enligt utredaren och ska därmed förhindras i vissa fall. Men det får orimliga konsekvenser när statsbidragen blandas in i frågan om värdeöverföring. Utredaren skriver; ”Utredningen vill dock betona att de riktade statsbidragen syftar till aktiviteter och åtgärder som inte ska finansieras med de kommunala bidragen (dvs skolpengen, min kommentar). Det är inte heller möjligt att gå med överskott på de riktade statsbidragen, eftersom outnyttjade bidrag ska återbetalas och därmed inte kan bidra till eventuell vinst i verksamheten. De villkor som utredningen föreslår kan inte hota den dagliga driften av skolorna eftersom de kommunala bidragen syftar till att täcka kostnaderna för den.”

Utredningen konstaterar alltså att de riktade statsbidragen ska betraktas som ”extra medel till verksamheten”.

Du måste välja – statsbidrag eller utdelning

Vad innebär då förslaget att en friskola inte ska få ta del av statsbidragen om man har gjort en utdelning (värdeöverföring)? Många friskolor omfattas av de sk 3:12 reglerna, vilket innebär att ett fåmansbolags ägare kan ta ersättning i form av utdelning i stället för att vara anställd och ta lön.  Det innebär att mer pengar blir kvar i bolaget eftersom skatten på utdelning är lägre än för en anställning.  För att citera en friskoleföreträdare ”Och nu föreslår utredaren att man ska, för att få göra en utdelning så ska man tacka nej till 10% av sina intäkter. I en bransch där marginalen är 3,5%. ”

Det kommer också att påverka intresset för att investera i branschen. ”I praktiken kommer det innebära att ingen kan göra en utdelning och då kommer ju ingen heller våga satsa några pengar, eller bygga nya skolor, eller utveckla nya skolor som kräver extern kapital.”

Jag har genom åren talat med många friskoleägare som omfattas av fåmansbolagsreglerna. De berättar hur det fungerar och om hur  verksamheten är i fokus. De som startat nya skolor har för det första lånat upp mycket pengar och ofta pantsatt sina egna bostäder. De har inte tagit ut egen lön de första åren eller första tiden. För dem är det självklart att det sista pengarna får gå till är ägarnas löner. Efter några år, när verksamhetsåret går mot sitt slut så kan man ta ut en lön eller så väljer man att göra en aktieutdelning som är mer fördelaktigt skattemässigt och som också drabbar företaget mindre ekonomiskt.

Utredaren har valt att ta in statsbidragen i sitt förslag. Det finns inte med i Tidöpartiernas överenskommelse. Förhoppningsvis inser dessa partier att detta är ett förslag som är orimligt. Utredaren har kommenterat sitt förslag på följande sätt i konsekvensanalysen:

”Utredningens förslag att enskilda huvudmän inte ska kunna få riktade statsbidrag om de samtidigt genomför värdeöverföringar kan få kännbara ekonomiska konsekvenser för vissa huvudmän. Under 2023 fördelades drygt 2,1 miljarder kronor i riktade statsbidrag till 816 enskilda huvudmän. De stora skillnaderna i storlek mellan huvudmännen påverkar också storleken på de mottagna statsbidragen. Det högsta beloppet till en enskild huvudman år 2023 var drygt 216 000 000 kronor och det lägsta 10 000 kronor.”

”Utredningen instämmer i att ett förbud mot att ta emot riktade statsbidrag vid värdeöverföringar främst kommer att påverka en skilda huvudmän som är organiserade som aktiebolag. Utredningens förslag att enskilda huvudmän inte ska kunna få riktade statsbidrag om de samtidigt genomför värdeöverföringar kan få kännbara ekonomiska konsekvenser för vissa huvudmän.”

Det enda rimliga är att avvisa detta förslag. De riktade statsbidragen ska betraktas som det som de är – en extra finansiering från staten till alla skolhuvudmän – som är avsedd för specifika kvalitetshöjande åtgärder. Att blanda in frågan om utdelning i detta sammanhang är helt orimligt och innebär också att friskolor behandlas på ett helt annat sätt än kommunala skolor.

/

 

Sedan en tid tillbaka finns det en blogg som utger sig för att vara min.  Den heter Ulla Hamiltons blogg men det är inte jag som skriver.  Sedan jag slutade som borgarråd i oktober 2014 så har jag skrivit några blogginlägg , senast 25 februari 2015, förutom detta.

Således är de inlägg som ligger på ovan nämnda blogg inte skrivna av mig utan någon annan. Vad nu poängen är med det?

Det som står på denna blogg Aktuellt från Hamilton är däremot mina åsikter.

/

De bästa var friskolor – men bland Skolinspektionens goda exempel finns idel kommuner, som hade behov av utveckling

Häromdagen publicerade Skolinspektionen sin rapport efter en granskning av skolhuvudmännens arbete med klagomålshantering, Lokal klagomålshantering – för snabb hjälp till eleverna. 31 huvudmän har granskats, 22 för kommunala skolor och 9 för fristående skolor.

Det är en intressant läsning. Resultatet visar dessvärre att 29 av 31 granskade huvudmän behöver utveckla sitt arbete. Informationen om klagomålshanteringen är ofta svårtillgänglig och det finns risk för att klagomålen faller mellan stolarna.

Men 29 av 31 betyder att det ändå finns två huvudmän som klarat granskningen utan krav på att utveckla sitt arbete, som uppenbarligen har ett arbete med klagomålshantering som fungerar väl rakt igenom.

Vilka är då dessa två? Det framgår inte av rapporten men vi frågade och fick då svaret att det är två huvudmän för fristående skolor, Vittraskolorna AB och British Schools AB.

Det förvånar inte mig att det är friskolor som klarar detta bäst, men det verkar ha lett till rejäl förvirring hos Skolinspektionen. Skolinspektionen kritiseras ofta för att bara granska och kritisera och inte komma med goda exempel. Nu har Skolinspektionen samlat, enligt dem själva, fem goda exempel i ett dokument på sin hemsida. Det är bra att de lyfter fram goda exempel. De skriver att ”Genom beskrivningar av viktiga kvalitetsaspekter inom granskningsområdet, avser rapporten att ge ett utvecklingsstöd även för de huvudmän som inte granskats.” Det låter ju bra.  Men väljer Skolinspektionen att lyfta fram de enda två som gick igenom granskningen utan anmärkningar på hemsidan? Svaret är märkligt nog nej på den frågan. Bland Skolinspektionens goda exempel finns bara kommuner, dvs exempel som enligt Skolinspektionen har behov av utveckling inom de granskade områdena, inte de friskolor som är utan anmärkningar. Hur kan det komma sig? Anser Skolinspektionen inte att det finns något att lära av de skolhuvudmän som klarar en granskning utan krav på utveckling?

Eller ska man ta detta agerande som intäkt för att Skolinspektionen är politiskt korrekt och inte vill lyfta fram friskolor som exempel – båda AB dessutom – när vi har en regering som så tydligt kritiserar friskolor?

Jag vill uppmana Skolinspektionen att reflektera över vilka signaler det här sänder. Vad tror Skolinspektionen det väcker för tankar hos de fristående skolor som klarat sig utan anmärkning när de utesluts och ersätts med huvudmän som avkrävs utveckling? Vad innebär det för andra skolor som vill lära av goda exempel när de inte får möjlighet att ta del av de allra bästa?

/

 

Läser ett debattinlägg i Sydsvenskan, undertecknat av en fd ordförande i Lärarförbundets Malmöavdelning. Rubriken är ”Låt lärare vara lärare i stället för vaktmästare, administratörer och kuratorer”. I artikeln tar han upp en hel del frågor om arbetsmiljö, om elevgruppernas storlek, om att lärare måste jobba med adminstration mm och menar att detta är en fråga som politikerna måste ta tag i.

Jag tycker att det är oerhört förvånande att lärarfacken ofta har detta perspektiv. Man ropar på att politiker ska ta tag i saker och ting som i själva verket är en fråga om ledning på arbetsplatsen. På vilken annan arbetsplats skulle man vända sig till ägaren och ställa krav på att den ska lösa lokala organisatoriska frågor eller arbetsmiljöfrågor? Är det någon som tror att lärarna på  Kunskapsskolan i Västerås ringer till Peje Emilsson, skolans huvudägare, eller till Kunskapsskolans VD, och ber ägarna minska lärarnas administrativa börda? Knappast, men detta sker ständigt i den kommunala skolvärlden.

Debattinlägget i Sydsvenskan sätter fingret på vad som är ett av skolans riktiga problem. Ledarskapet i skolan och skolledningens mandat. Visst är resurser en viktig fråga, men det finns mycket forskning som visar vikten av att resurserna används på rätt sätt. Och talar vi om klasstorlekar, vad lärare har för arbetsuppgifter i en skola så kan detta knappast vara en ägarfråga utan det är uppenbart en fråga för den lokala ledningen. Om detta inte står klart för alla så borde det göras klart. Här finns mycket att lära av friskolornas huvudmän.

Skolan är en arbetsplats som alla andra och det är hög tid att den betraktas som en arbetsplats som alla andra. Det handlar om ledning, styrning, ansvarsfördelning, befogenheter och systematiskt kvalitetsarbete. Det borde ligga i lärarfackens intresse att det är så. Att ständigt ropa på att politiken ska lägga sig i detaljerna i hur skolan arbetar undergräver förtroendet för skolledningar och minskar dessutom rimligen intresset för skolledarjobbet. Vem vill vara chef för en verksamhet där mattan ofta dras undan fötterna?

Vid runt en tredjedel av landets skolor går fler än 25 procent av skolans elever ut nian utan fullständiga betyg. Finns det något som är viktigare än att vända denna utveckling?

 

Den svenska skoldebatten har enligt min mening ett märkligt fokus. Det illustreras väl av följande mening från Svenska Dagbladets utmärkta artikelserie om skolor och skolresultat. I den första artikeln i serien, 2 mars 2015, står följande två meningar ”Vid runt en tredjedel av landets skolor går fler än 25 procent av skolans elever ut nian utan fullständiga betyg. Våren 2014 var 13 procent av niondeklassarna inte behöriga att gå vidare till gymnasiet.”

Frågan är om det finns något annat land där skoldebatten – mot bakgrund av ovanstående – inte skulle vara helt fokuserad på just denna enorma utmaning? Men inte i Sverige. Där ser politiken det faktum att det finns fristående skolor som går med vinst som det stora problemet. Fristående skolor, som Skolinspektionen har konstaterat är duktiga på att fokusera på att leva upp till de nationella målen. De konstaterar också att många kommuner har dålig, om ens någon, koll på om  de ekonomiska satsningar som görs för att förbättra skolresultaten faktiskt ger det resultat de vill åstadkomma.

Vid runt en tredjedel av landets skolor går fler än 25 procent av skolans elever ut nian utan fullständiga betyg. Finns det något som är viktigare än att vända denna utveckling?

/