Entreprenörskap & innovation

Svenskt Näringsliv undersöker varje år hur företagen uppfattar näringslivsklimatet i landets kommuner. Utifrån resultatet genomförs en ranking av kommunerna. Det är enligt min mening en viktig information till kommunen om hur företagen, som ju bidrar till jobb, tillväxt och därmed skatteintäkter, ser på kommunens serviceanda. När jag var näringslivsborgarråd i Stockholm 2010-2014 lade stadshusmajoriteten stor vikt vid vilken position som Stockholm fick i undersökningen. Det var ett kvitto på vårt arbete för ett gott näringslivsklimat i Stockholm.

I morse var jag på presentationen av årets resultat. Det var ingen rolig läsning som jag ser det. Stockholm ligger på 126 plats av landets 290 kommuner. Visserligen en uppgång med 25 platser sedan förra mätningen men 2010-2014 låg Stockholm på platserna 43, 23, 41 och all time high hittills på 22 plats 2014.

Det sammanlagda betyget när det gäller kommunens service och bemötande visar att stockholmsföretagarna ger ett lägre betyg än genomsnittet i riket.

Vid presentationen deltog bl a ordföranden i arbetsmarknadsnämnden Arvid Vikman (s) och Christofer Fjellner, oppositionsborgarråd (m). Det är uppenbart att (s) börjar att inse att det inte är bra att stadens vänsterstyre uppfattas som ointresserade av näringslivet. Ett problem som framkommit tydligt i undersökningen är mycket långa handläggningstider för bygglov. Det menar Vikman att man jobbar med för att åtgärda. Bra så. Men när han sedan i nästa mening säger att man inte vill ha företag som är intresserade av vinst så skickar han genast en annan signal. Alla företag måste vara intresserade av att gå med vinst, alternativet är nämligen förlust. När ledande politiker, han är inte ensam om att tala negativt om företag som är vinstdrivande, dvs har aktiebolagsformen AB, så skickar det givetvis också en signal till tjänstemännen i staden. Var misstänksam mot företagen.

Den kampanj som socialdemokraterna genomfört i  Stockholms tunnelbana, där Emilia Bjuggren, s kandidat till finansborgarråd efter valet, på affischer uppmanar friskololorna att stämma henne.  Hennes förklaring till kampanjen ger en mycket tydlig signal om hennes uppfattning om dessa företag ”Vi vill påminna om att det är ett välfärdsval. Ska våra gemensamma skattepengar gå till vård, skola, omsorg eller ska de försvinna ut i vinsthål, säger hon.”

Det spelar stor roll hur politikerna uttrycker sig när de talar om företag och näringslivet. Det gäller att de uttrycker sig på samma sätt när de talar till företagen som när de uttalar sig i media.

Hela rapporten om Stockholm stad, och även Stockholms län, finns att läsa här.

Vilken kommun är då bäst i landet? Det är Höganäs.

Och bland landets stora kommuner är åter Nacka bland de bästa i landet. Läs kommunalrådets förklaring varför de säger hellre ja än nej.

I veckan har SM i Ung Företagsamhet genomförts i Stockholm. Stockholmsmässan har ”invaderats” av nästan 800 gymnasieelever från hela landet som driver UF-företag. 229 UF-företag visade upp sina företagsidéer under tisdagskvällen och onsdagen. Det är en enorm kreativitet som avslöjas vid dessa tillfällen, inte bara när det gäller företagsidéerna utan också utformningen av montrarna. På onsdagskvällen var det prisutdelning i 12 olika kategorier. 1400 personer väntade förväntansfullt på resultatet. Festklädda ungdomar, jurypersoner och inte minst alla fantastiska lärare som bidrar till att UF-företagandet utvecklas.

Bromma gymnasium i Stockholm blev årets UF-skola i Sverige.

En mycket glad rektor Gunilla Blomqvist fick ta emot den stora skylten och priset, tillsammans med flera medarbetare. Skolan är verkligen värd priset för de jobbar mycket systematiskt med att få in UF-företagandet i de olika gymnasieprogrammen. Detta har också inneburit att elever söker sig till skolan för att just kunna få driva UF-företag under goda förhållanden.

Galamiddagen är verkligen ingen lugn tillställning utan det är fullt ös under hela middagen. Lugna samtal med bordsgrannen är inte att tänka på, du hör knapp vad du själv säger. Men hela kvällen bara sprudlar av energi.

Årets UF företag blev Rescan från Örebro. Läs mer om deras företagsidé här.

Du hittar vinnarna i alla de olika kategorierna här.  

Vill du få en känsla av stämningen i lokalen under tisdagskvällen respektive torsdagskvällen så kan du titta på livesändningen här.  Jag kan utlova en rejäl energikick!

/

När jag var borgarråd med ansvar för arbetsmarknadsfrågor så hade jag anledning att följa siffror som rör sysselsättning och arbetslöshet. Man kan tro att statistiken om dessa områden är kommunicerande kärl, men så är det inte. De mäter olika saker, något som är mycket viktigt att inse när man lyssnar på debatten. Det är höga toner från socialdemokraterna om att Sverige har ett enormt problem när det gäller arbetslösheten, den uppgår till ca nio procent och tillhör de högsta i EU enligt bland andra Damberg. Han hänvisar till AKU, en undersökning som görs via intervjuer, personer 15-74 år. Personer kontaktas och få frågan om de söker jobb eller vill ha ett jobb. Det innebär att i denna siffra ingår till exempel gymnasieungdomar som gärna vill ha ett sommarjobb eller helgjobb. Den siffran ger inte alls samma bild som on du tittar på statistiken för sysselsättning. Det är en siffra som faktiskt visar andelen av den arbetsföra befolkningen som är sysselsatta. Enligt SCB:s statistik uppgick den till 69 procent 2025.

Banken Nordea har väckt debatten om vilka mått som bör användas för att ge en rättvisande statistik när det gäller sysselsättning och arbetslöshet. De menar att ett nytt mått som SCB tagit fram, BAS, visar att arbetslösheten i Sverige i själva verket är 5-6 procent, dvs betydligt lägre än AKU:s statistik 8,8 procent. BAS siffra är också lägre än Arbetsförmedlingens mått. I BAS räknas en person som har arbetsinkomst som sysselsatt och inte arbetslös.

Diagrammet kommer från Nordeas hemsida.

Det intressanta är att allt fler anser att det är viktigt att få ett så korrekt mått som möjligt för att politiken ska kunna vidta rätt åtgärder i syfte att minska arbetslösheten. Enligt Nordea har Norge och Danmark övergått till att använda mått som är registerbaserade i stället för enkäter. BAS är ett sådant registermått.

Så ta med denna viktiga information när ni hör debatten om hur hög arbetslösheten är i Sverige. Det är BAS samt måttet på sysselsättning som ger en rättvisande bild. Att använda ett mått (AKU) som bl a inbegriper att den som har läst en jobbannons eller en 15 åring som  önskar ett helgjobb känns inte som en stabil grund för att basera arbetsmarknadspolitiken på. Dessutom riskerar den bilden att ge en mer dyster bild av hur svensk arbetsmarknad fungerar och bidra till dystra framtidsutsikter.

Nordea har lyft en viktig fråga och förhoppningsvis tar journalister, politiker och ekonomer till sig denna viktiga skillnad avseende vilken statistik som används.

/

Nedanstående debattartikel publicerades idag – 8 mars 2026 i Aftonbladet. Färre än tre av tio svenska företag drivs av kvinnor, men i välfärden är siffrorna de omvända.

DEBATT. Sverige har länge profilerat sig som en förkämpe för jämställdhet, men Sverige ligger i EU:s bottenskikt när det gäller andelen kvinnliga företagare. Färre än tre av tio svenska företag drivs av kvinnor. Det finns dock ett lysande undantag – välfärden. Inom vård och omsorg drivs 61 procent av de drygt 15 000 företagen på området av kvinnor. Inom utbildning drivs ungefär hälften av bolagen av kvinnor.

Den svenska välfärdsmodellen, som kombinerar offentligt finansiering, en mångfald av utförare, och friheten att kunna välja vård, skola och omsorg, är på många sätt en framgångssaga – inte bara för kvinnligt företagande. Låt oss ge några exempel:

• Privata aktörer i välfärden levererar generellt sett högre kvalitet än
  offentliga. En genomgång av öppna kvalitetsdata för vård, skola och äldreomsorg visar ett tydligt mönster: privata utförare når i de flesta mätningar bättre resultat än offentliga, även när brukarnas sammansättning räknas in.
• Privata aktörer ger mer välfärd för pengarna. En studie av kostnaderna i äldreomsorgen visar att det går att spara runt 40 miljarder kronor per år med bibehållen kvalitet – ungefär en fjärdedel av kommunernas totala kostnad. Kommuner med hög effektivitet har ofta många privata utförare, och konkurrensen tycks också göra den kommunala omsorgen mer effektiv. Motsvarande analys för vården visar samma mönster.
• Medarbetarna trivs bättre hos privata aktörer. I Demoskops arbetsmiljöindex får privata vård- och omsorgsverksamheter högre betyg än offentliga och är bättre i samtliga underkategorier. Även lärare på friskolor är mer nöjda än sina kommunala kollegor, enligt Skolinspektionens årliga enkätundersökning.

Trots detta så är den svenska välfärdsmodellen hotad av politiker från båda sidor blockgränsen. I Stockholm har regionen rullat tillbaka flera viktiga vårdval. I Göteborg får hundratals äldre vänta längre lagen kräver trots att det finns lediga platser på privata äldreboenden. I skolans värld driver utbildningsministern en politik som riskerar att få långtgående konsekvenser för de hundratusentals elever som valt fristående skolor runt om i Sverige.

Till vilken nytta, kan en fråga sig. Något förenklat är argumentationen att företag kommer att prioritera vinst framför kvalitet och att företag därför inte har i välfärden att göra. Principiellt finns det mycket att invända mot detta. Varför vinst i just välfärden skulle vara dåligt, när det inte är det inom traditionellt manliga branscher som bygg och industri är svårt att förstå. Därtill så ger offentlig statistik, och medarbetarundersökningar en helt motsatt bild.

Vi lever i en tid som kräver pragmatiska och handlingskraftiga politiker. Fler äldre, färre som jobbar, och ett försvar som måste rustas talar sitt tydliga språk. Så till alla ni som i dag kommer att tala vackert om jämställdhet och kvinnligt företagande på den internationella kvinnodagen:

Vi ber inte om någon särbehandling. Vi och vår bransch ska inte ha en annan måttstock för att det är många kvinnor på ledande positioner. Vi är stolta över vårt, och våra tusentals medarbetares, bidrag till svensk välfärd. Och vi har så mycket mer att ge. Det enda vi ber om är en politik som bedömer vår roll i välfärden på sakliga premisser, snarare än ideologi och politisk opportunism. Enkelt uttryck, bespara oss fina ord om kvinnligt företagande. Och låt oss bara göra vårt jobb.

Cecilia Carnefeldt, VD Kunskapsskolan Education

Martina Kern, grundare Assistansporten

Lena Lingman, grundare Hudikskolan

Petra Lusth Brambeck, VD Petras Hemtjänst

Ameli Norling, Sverigechef Kry

Cecilia Odelsparr, VD Modigo och Equra

Carina Olson, VD Praktikertjänst

Sofia Palmquist, VD och koncernchef Aleris

Marie Pilfalk, grundare Broholmskolan

Lotta Smith, VD Cedergrenska

Malin Stjernman, koncernchef och VD Fridaskolorna

Ann Söderström, sjukhuschef Carlanderska

Britta Wallgren, VD Capio Sverige

Idag fredag och igår har jag varit på aktiviteter som handlat om kvinnors företagande. Som ordförande i Ung Företagsamhet i Stockholm vet jag att det är en stor andel tjejer som driver UF-företag i Stockholm och i landet i stort. Torsdagens frukost i Näringslivets Hus handlade om hur det kommer sig att den höga andelen tjejer som driver UF-företag inte innebär att andelen kvinnor som startar företag eller är i ledande ställning i företag speglar detta. Vad händer på vägen i dessa tjejers liv? Frågan om finansiering/tillgång till riskkapital var uppe i samtalen både på UF-frukosten och på dagens lunchseminarium på Stockholms Handelskammare.

På Handelskammarens seminarium medverkade bl a Michaela Berglund, vd för Feminvest.  Det är ett intressant initiativ som jag tror kan spela stor roll på sikt. Många talar om att det är svårt för kvinnor att få ta del av riskkapital. Feminvest erbjuder startup-utbildning, ett nätverk för kvinnor och även ett investerarnätverk. De har även Feminvest Ventures,  en fond som investerar i kvinnligt ägda företag. De skriver på sin hemsida Visionen är att accelerera kvinnligt ägande, och genom detta också uppnå en mer jämlik fördelning av förmögenhet och kapital mellan kvinnor och män. 

Ett annat sätta att uttrycka visionen är att det är viktigt för kvinnor, och även män, att ha ”fuck off kapital” i livet. Man vet aldrig vad som kan hända.

Jag har tidigare påtalat att om politikerna menar allvar med att öka kvinnors företagande måste politiken inse att förutsättningarna för att starta företag inom vård, skola och omsorg måste förbättras och villkoren vara långsiktigt förutsägbara. Den absolut största andelen av de som jobbar inom dessa områden inom offentlig sektor är kvinnor. Det är ganska naturligt att det bland alla dessa finns personer som har idéer på hur en vårdcentral, grundskola eller för den delen ett äldreboende skulle kunna utvecklas utifrån sin nuvarande jobberfarenhet. Men den jakt på välfärdsföretag, misstänkliggörandet av dess ägares ambitioner och talet om att det inte ska vara möjligt att driva verksamheter med vinst eller som AB som pågår, kommer inte dessa personer att ta steget mot eget. Därmed missar Sverige också en stor potential för kvinnors företagande.

Det är bra att det talas om förutsättningar för kvinnor att driva företag och ha ledande befattningar i näringslivet. Det bör ske ofta, inte bara i anslutning till 8 mars.

Noterbart vid dessa två möten om detta tema är att det till 95% var män som var med och lyssnade vid detta möten. Frågan är hur man ska tolka det……

Lyssnade på lördagsintervjun i P1 idag. Den var med den socialdemokratiske ordföranden för Sveriges kommuner och Regioner Anders Henriksson. En stor del av intervjun handlade om arbetsmiljö- och rekryteringsfrågor. Det finns mycket diskussioner om att de som jobbar inom äldreomsorgen, vården och förskola och skola har en dålig arbetsmiljö och en tuff arbetssituation.

Det har gjorts ett antal undersökningar där man har jämfört hur medarbetare inom de kommunal verksamheterna ser på sin arbetsmiljö, hur sjukfrånvaron är mm med medarbetare inom välfärdsföretag inom omsorg, vård och skola. Resultaten är mycket tydliga. Medarbetare i välfärdsföretagen trivs mycket bättre, har en lägre sjukfrånvaro och har en bättre tillgänglighet till sin chef än de som jobbar inom de offentliga verksamheterna.

En rimlig fråga att ställa till Henriksson är självfallet ”Vad tror du att det beror på privata företag inom välfärden har nöjdare medarbetare?”. Men den frågan ställdes aldrig.

Det var synd, för det hade varit intressant att höra Henrekssons svar på denna ytterst relevanta fråga. Och man kan undra varför journalisten inte tyckte att den borde ställas.

/