Hur har vi hamnat här?

Jag måste säga att det är frustrerande att ta del av valrörelsen och de frågor som ventileras i densamma. Det handlar bara om att ”köpa röster”. Vänsterledaren avslutade ring P1 idag med att lova att hon skulle se till att vanligt folk får mer pengar.  Å ska hon sänka skatten var min ironiska kommentar till maken när jag hörde detta. Men det var givetvis inte hennes löfte. Snarare att se till att skatterna ska höjas. För att hon sedan ska kunna dela ut skatteintäkterna till de som hon och hennes kompisar anser ha rätt att få ta del av dem. Förutsättningarna för att vi ska få tillväxt och välfärd hoppas över. Pengarna finns ju där.

När jag lyssnar på resonemanget så påminns jag om när jag sommarjobbade på kärnkraftverket i Oskarshamn, på deras utställning. En dam kom dit, under då brinnande kärnkraftsdebatt, och förstod inte varför det var så mycket tal om elproduktion. Det fanns ju väggkontakter……

Men det finns de som gör försök att få valrörelsen att baseras på samband, fakta och annat än enbart plånboksfrågor. GP:s ledare häromdagen var mycket bra. ”I valrörelsen saknas Sveriges verkliga ödesfrågor” – Adam Cwejman pekar på minst sagt aktuella och viktiga frågor som handlar om hur partierna förhåller sig till frågor som är avgörande för svensk tillväxt och säkerhet. Men vad är väl det i jämförelse med en miljardärsskatt….

På tal om miljardärskatt.  I SvD kunde vi i helgen läsa en intressant debattartikel av professor Daniel Waldenström. Han är imponerande ihärdig i sitt opinionsarbete med att visa på hur det faktiskt ser ut när det gäller skatteintäkter från ”rika” i Sverige. Han konstaterar i sin artikel att ”Debatten blir sämre när den utgår från föreställningen att de ekonomiskt starkaste inte betalar skatt. De betalar mycket stora belopp och en större andel av sina registrerade inkomster än befolkningen i stort.”. Men det hindrar inte att väljarna vilseleds av partiföreträdare. Daniel har också skrivit en rapport på samma tema.

En annan debatt som florerat länge är att misstänkliggöra privata företag inom välfärdsområdet. Den offentliga sektor står för en mycket hög andel av den vård, skola och omsorg som produceras i Sverige. Trots detta är granskningen av de privata företag som erbjuder sina tjänster inom dessa områden betydligt tuffare än granskningen av kommuners och regioners verksamheter. Brister hos privata aktörer leder till stora rubriker och tas som intäkt för att företag inte ska få vara verksamma inom välfärdsområdena. Det hotar välfärden påstås det. Men när det avslöjas brister i kommunala verksamheter, eller hos andra offentliga aktörer – som tex SIS-hem – så höjs inga röster som säger att det offentliga bör förhindras att driva en sådan verksamhet. Kan det bero på att det är politiker som är ytterst ansvariga för den verksamheten?

Visst är det bra att privata verksamheter granskas men det är svårt att förstå att det inte är lika viktigt att tillse att skattemedlen används på ”rätt sätt” i den offentliga verksamheten. Därför blev jag glatt överraskad när jag idag kunde läsa en intressant debattartikel i SvD av Tor Nilsson. Skribenten har en ytterst relevant erfarenhet på området då han har arbetat med tillsyn och inspektioner vid Länsstyrelsen, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg. Han påpekar det som vi är många som sagt länge – att kommuner ofta slipper granskning. Han skriver;

”Den som vill driva ett HVB, ett äldreboende eller en LSS-verksamhet privat måste genomgå ägar- och ledningsprövning. Ekonomin granskas. Ledningen granskas. Styrelsen granskas. Tidigare bolag granskas. Skulder, betalningsanmärkningar och andra belastningar kan leda till avslag eller indraget tillstånd. Det är rimligt. Den som ansvarar för utsatta människor ska tåla hård granskning. Samma krav gäller inte dem som styr kommuner med miljardbudgetar, upphandlingar, socialtjänst, äldreomsorg, LSS, HVB-placeringar, fritidsverksamhet och delar av den civila beredskapen.”

Jag inser att man inte kan ställa krav på att en valrörelse ska vara faktabaserad. Men jag tycker att man kan ställa krav på att journalister ställer följdfrågor som breddar perspektiven i debatten. Den snabbt föränderliga – och mycket oroliga – värld som vi lever i idag är en stor utmaning för vårt land. Välfärd förutsätter tillväxt och att företag kan starta och växa i Sverige. De som tror att miljardärskatter, förstatliganden av vård och skola, bankskatter mm är lösningen på Sveriges problem gör det väldigt lätt för sig. Allmänheten har rätt att veta att en sådan politik snarare hotar välfärden. Och för övrigt hoppas jag att väljarna inser att extra barnbidrag i anslutning till skolloven är utspel som är till för att locka väljare bort från att se helheten i politiken.

/

Riskkapitalister och finansmarknaden har lyft Sverige

Ekonomijournalisten Torun Nilssons bok ”Finansdramat i folkhemmet, 50 år som förvandlade Sverige” är en intressant bok som beskriver hur det kommer sig att Sverige idag framhålls som ett föredöme när det gäller hur finansmarknaden fungerar och vilka effekter detta fått och får på nyföretagandet och entreprenörskapet.
Boken är en pedagogisk beskrivning av utvecklingen och författaren visar, genom sin intressanta historiska berättelse, att samhället tjänar på att skapa möjligheter för innovation och utveckling.
Sverige har gått från en mycket reglerad finansmarknad och statlig styrning, med ett fåtal riktigt stora företag, till ett blomstrande nyföretagande.

Boken borde läsas av alla politiker som talar om att beskatta miljardärer och att återinföra förmögenhetsskatter. De som talar om näringslivets betydelse för Sverige har också ett ansvar för att faktiskt beskriva hur saker hänger ihop. Att miljardärer bidrar till att såväl finansiera nyföretagande som stora skatteintäkter.  Torun Nilsson skriver  att DI, i januari 2026, publicerade en lista över de som betalat mest skatt i Sverige 2024.

”De 200 i toppen hade tillsammans betalat 12,5 miljarder kr i kommunal-och statlig inkomstskatt, sett till Skatteverkets beslut. Det motsvarade nästan hälften av vad staten väntades betala i räntor på statsskulden 2026. De 20 i översta toppen hade tillsammans betalat 3,9 miljarder kronor. Av dem var fem kopplade till Spotify och tre till EQT.”

Är det någon som tror att dessa personer skulle vara kvar i Sverige och bidra till välfärden om de blir ” straffbeskattade” pga sitt framgångsrika entreprenörskap?

Ca 4 miljoner svenskar har sk ISK-konton. Det är alltså 40 procent av befolkningen som politiker talar om när man säger sig vilja försämra villkoren för detta sparande. En verklighetsbild som gissningsvis saknas hos många bland allmänheten. Ett sparande som gjort det möjligt för väldigt många att bygga upp ett eget kapital. Det har också ökat intresset för aktier.

Den svenska politiska debatten baseras på verklighetsbilden att skillnaden mellan rika och fattiga har ökat i vårt land. Det är en felaktig bild, vilket nationalekonomen Daniel Waldenström tydligt visat i sin forskning och boken ”Superrika jämlika och jämlika superrika, Hur kapital och ägande lyfter alla”. Han menar att fondsparandet är en finansiell innovation som har demokratiserat finansvärlden. Något som i sig innebär att alla svenskar gynnas. Lyssna på mitt samtal med honom i Hamiltonpodden här.

En felaktigt förd politik, som hämmar denna utveckling, riskerar således att få negativ påverkan på såväl allmänhetens som Sveriges ekonomi.

Torun Nilsson visar vilken betydelse som det privata ägandet har för samhällsekonomin. Hon avslutar sin bok med följande;

”För politikerna gäller två saker. Nummer ett är att ta den pedagogiska uppgiften på stort allvar, och förklara för väljarna hur finansiering, ägande och tillväxt hänger ihop. Först då kan man skilja på vad som är moralism och nödvändiga spelregler. Det gäller inte minst kvinnliga väljare där många arbetar inom offentligt ägda verksamheter och därför inte kommer i lika nära kontakt med företagets villkor. Det andra är att göra förutsättningarna för börs, ägande och företagande, liksom inflation, valutakurs och ränta, så förutsägbara som möjligt. Om svenska politiker verkligen lärt sig detta finns det anledning att vara optimistisk.”

Jag håller verkligen med om detta. Valrörelsen bör handla om dessa grundläggande frågor. Dessvärre är väl risken stor att alla partier hemfaller åt överbudspolitik och löften om hur olika grupper ska få det bättre. Budskapen i Almedalen var ju verkligen illavarslande utifrån detta perspektiv. Där var fokus på hur saker ska fördelas och inte på förutsättningarna för tillväxt och välfärd.

Läs Torun Nilssons bok!

Borgvik illustrerar hur entreprenörer bidrar till kulturen

Denna vecka har Borgvik Classic Festival ägt rum i Borgvik. Samfundet Sverige-Finland ordnade en bussresa för intresserade medlemmar för att vara med vid invigningen och den första föreställningen under veckan. Temat var finskt och på måndagseftermiddagen kunde vi delta i ett seminarium om skogsfinnarna. En svensk/finsk företeelse som tilldrog sig för flera hundra år sedan men som har spelat stor roll för båda länder. Jag är övertygad om att vi kommer att få höra mer om skogsfinnarna framöver.

Borgvik Classic Festival är ett initiativ av entreprenören Hans Karlander. Årets festival var den andra i sitt slag och är ett bra exempel på hur entreprenörer bidrar till att lyfta fram kulturen på olika sätt. Hans köpte Borgviks gård för några år sedan och har sedan dess omvandlat den 100 meter långa ladan till konsthall, restaurang och scen.

Vi som var på plats vid invigningen, som gjordes av Finlands ambassadör i Sverige Olli Kantanen, fick njuta av härlig musik framförd av Festivalorkestern i sommarkvällen, under ledning av Mats Liljefors,  och skönsång av de tre finska operasångarna Johanna Takalo, sopran, Heikki Hattunen, tenor och Olli-Tapio Tikkanen, baryton.  Vi bjöds på bl a på Sibelius och Donizetti. Under veckan har sedan andra framträdande artister gästat Borgvik.

Satsningen i Borgvik är ett ypperligt exempel på att privata initiativ bidrar till att erbjuda kulturupplevelser runt om i vårt land. Det är lätt att glömma bort detta, och vilken betydelse det har, i dessa valrörelsetider där det ropas på mer skattepengar till kulturen och där det ropas på höjda skatter för miljardärer. En sådan politik kan lätt leda till att man ”kastar ut barnet med badvattnet”.

/

 

 

Rekorddyr Almedalsvecka för oss skattebetalare

Almedalsveckan är i skrivande stund avslutad. Jag har inte varit där denna sommar. Första gången jag var i Almedalen var sommaren 1983 (sic!). Då var vi två som kampanjade  mot det då aktuella löntagarfondsförslaget. Vi var i princip ensamma, utom de partiledare som talade, och hade satt upp ett bokbord på Adelsgatan. Det väckte uppmärksamhet  och vi blev intervjuade av Gotlands Allehanda.

Mycket har hänt sedan dess, såväl när det gäller Almedalens utveckling som synen på entreprenörskap och företagande i samhället i stort. Moderata partiledare valde länge att avstå från den arena som uppfattades som socialdemokraternas och valde egna sommararenor.

I början på 2000-talet växte dock mötesplatsen snabbt, mycket tack vare, skulle jag tro,  att Svenskt Näringsliv satsade stort på att närvara, liksom många av dess förbund. Så även fackföreningarna.

Årets Almedalsvecka måste vara världsrekord för ofinansierade löften från partiledarna. Varje dag har det gjorts utspel som kostar oss skattebetalare minst 10 miljarder kronor- om de förverkligas.

Detta samtidigt som vi vet att Sverige behöver tillväxt och politik som stärker näringslivets konkurrenskraft. När företrädare för näringslivet hänvisar till beräkningar som Svenskt Näringsliv av vad det socialdemokratiska förslaget att slopa karensavdraget kostar för arbetsgivarna/år avfärdas dessa beräkningar rakt av som ”hitte på” av socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Man häpnar över denna fräckhet. I nästa andetag vill hon samarbeta med näringslivet. En intressant strategi för att bygga förtroende. 

Politiker har ett stort ansvar, och i det ingår även att förklara hur saker hänger ihop i samhällsekonomin. Tidö-partierna har gjort ett bra jobb när det gäller kriminalpolitiken och energipolitiken. Orsak och verkan är tydlig. Men när det gäller skolpolitiken så blir det underkänt. Jag vill här nämna tre skäl. Men vill samtidigt påpeka att det tyvärr finns fler exempel.

  1. Den svenska modellen om att arbetsmarknadens parter förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden avfärdas genom att politiken fråntar skolledarna att planera arbetet på skolan utifrån de förutsättningar som gäller på den egna skolan. Politiken ska alltså reglera hur lärarnas arbetstid kan användas.

Att framställa friskolorna och dess ägarformer som orsak till problem som finns i svensk skola, och som har funnit där redan innan friskolereformen, är inte seriöst. 

Jag har inte läst den proposition som regeringen fattade beslut om vid torsdagens sammanträde. Men den torde inte avvika från det förslag som lagrådet har granskat. Förslaget kommer att helt klart påverka alla landets friskolor, oavsett verksamhetsform. Man tvingas lägga mer pengar på  byråkrati, bl a pga kravet på att varje skolenhet ska ha en egen enhetsredovisning. Vilket i sin tur kommer att innebära att det blir mindre resurser till eleverna i klassrummet. För skolpengen blir ju inte högre pga detta. Det är sorgligt. Hans Bergström har kommenterat förslaget och lagrådets granskning. En kritik som är lätt att instämma i. Proportionalitetsprincipen  verkar inte ha beaktats.

Friskolorna har bidragit till att kunskapsresultaten har förbättrats. 420.000 elever har valt att gå i en friskola. Dessa, och deras föräldrar, är nöjda med verksamheterna. Men det spelar ingen roll, förutsättningarna för att driva dessa verksamheter ska försämras. Regeringen har inte ens förmått att definiera  vad som är kvalitet i skolan. 

Sedan en tid tillbaka ser vi hur denna retorik och politik har inneburit att små aktörer kontaktar stora koncerner för att efterhöra deras intresse för att köpa. Samtidigt som jakten på friskolor pågår från i princip alla håll så kan vi konstatera att de riktigt stora koncernerna, kommunerna, dessvärre har stora brister som skolhuvudman. Göteborgs kommun är bara ett av flera exempel.

Academedia presenterade nyligen en intressant rapport  som visade utfallet när det gäller gymnasiebehörighet utifrån Skolverkets statistik och jämförbara elevunderlag när det gäller riket i stort samt jämfört med Stockholm, Göteborg och Malmö. Jämförelsen är intressant och borde vara en självklarhet för Skolverket eller Skolinspektionen att göra en årlig rapport om. Ett viktigt underlag för såväl de som ska välja skola som alla skolhuvudmän. Och som borde intressera såväl regering som riksdag.

Svenskt Näringsliv presenterade också en tydlig analys av vilka effekter ett förbud för friskolor att vara AB, som flera partier driver ( bland annat det som kallar sig Liberalerna och som vill att fler kvinnor ska driva företag) kan få. Förbud mot vinstdrivna friskolor skulle drabba hundratusentals elever och leda till avvecklingskostnader på 40 miljarder kronor. Läs den här.

Osäkerhet är inte ett skäl att stå still, det är priset för att vara med när framtiden blir till

Torsdagen blev en dag i entreprenörskapens tecken. Började dagen med en rapportpresentation på Stockholms Handelskammare. Där redovisades resultatet av årets ”Global Business Climate Survey 2026.” Den har genomförts sedan 2020 och omfattar 41 marknader där svenska företag är verksamma. 2.250 svar har inkommit från de svenska företagen och resultatet ger en bra bild av vilka länder/marknader som de svenska företagen har en positiv bild av,  vad som är framgångsfaktorer och vilka marknader som inte uppfattas vara lika framgångsrika av dessa företag.

Intressant nog verkar företagen ha en mycket god förmåga att anpassa sig till den betydligt mer komplexa globala värld som vi lever i idag pga krigshärdar, hot om tullar mm runt om i världen. Världshandeln växte under 2025 trots hot om tullar mm. Företagen hittar nya leveransvägar och anpassar sig till nya situationer, vi har också fått nya handelsöverenskommelser, något som också sprider riskerna och öppnar nya möjligheter för svenska företag. Indien är ett exempel på detta. Titta på presentationen (ca 34 min in i filmen) och det intressanta panelsamtalet (46:50 ) med företrädare för svenska företag här. 

Det är verkligen slående hur duktiga företagen är på att anpassa sin verksamhet till nya förutsättningar. Det märktes ju också tydligt under pandemin. Panelen fick nämna ett ord var som är viktigt för svenska företag i den globala konkurrensen. Det blev speed, information, grit, curiosity and learning samt agility.

Efter denna presentation begav jag mig till en tack- lunch för lärare som är UF-lärare på gymnasieskolorna i Stockholm. Antalet elever som drivit UF-företag under det läsår som nu håller på att avslutas, är rekord. I Sverige som helhet har nästan var tredje gymnasieelev drivit UF-företag detta läsår i gymnasiet. Det är en fantastisk siffra. Och de som bidrar till att detta kan ske är alla de lärare som hjälper och stöttar dessa UF-elever. Givetvis också med stöd från, i vårt fall, de mycket dedicerade medarbetarna vid regionkontoret för UF Stockholm.

Vid lunchen fick de också lyssna på en ”gammal” UF-företagare från 2008. Fredrik Hamilton startade 2016 Budbee. Idag är företaget, efter Post Nord, den näst största leverantören av varor i Sverige. Större än de globala aktörerna DHL och Feedex i Sverige. Ett lysande exempel på hur UF-företagande kan inspirera till att starta företag. Vem vet – kanske kommer någon eller några av de ungdomar som ”sprang ut” från Norra Real när jag cyklade förbi där på väg till min lunch, och som drivit UF-företag, följa i Fredriks fotspår. En utveckling som verkligen vore vinn-vinn för Sverige och individerna.

För att avsluta denna entreprenörsinriktade dag med det som dagen faktiskt började med – en krönika i SvD av Andra Farhad ”Studenterna  inser det vi vuxna glömt”. Det är en intressant läsning som visar på vikten av att se möjligheter i stället för problem. Hon skriver inledningsvis; ”Samtidigt som samhället är beroende av unga människors optimism, varnar vi dem ständigt för framtiden. Men historia skrivs inte av människor som söker trygghet.”

Hon avslutar ”Kanske har resten av oss lärt oss för mycket om risk och för lite om mod. Vi försöker beräkna framtiden genom mer data, medan nittonåringarna på lastbilsflaken något betydligt mer rationellt; de accepterar att de inte vet, och kliver ut i den ändå. De verkar fortfarande förstå det som vi vuxna har glömt – att osäkerhet inte är ett skäl att stå still. Det är priset för att få vara med när framtiden blir till.” Läs hela texten här.

En sista kommentar på samma tema vill jag ta från Fredrik Hamilton. Han påpekade att det nog inte finns något land som det är en så låg risk för att starta företag i som Sverige. Han fick frågan vid lunchen om han har något misslyckande som företagare som han vill dela med sig av. Hans svar är tänkvärt; han talar inte om misslyckanden, han ser det som en lärdom. Något att ta till sig av tycker jag.

/

Vänsterstyret i Stockholm får underkänt i lokalt företagsklimat

Svenskt Näringsliv undersöker varje år hur företagen uppfattar näringslivsklimatet i landets kommuner. Utifrån resultatet genomförs en ranking av kommunerna. Det är enligt min mening en viktig information till kommunen om hur företagen, som ju bidrar till jobb, tillväxt och därmed skatteintäkter, ser på kommunens serviceanda. När jag var näringslivsborgarråd i Stockholm 2010-2014 lade stadshusmajoriteten stor vikt vid vilken position som Stockholm fick i undersökningen. Det var ett kvitto på vårt arbete för ett gott näringslivsklimat i Stockholm.

I morse var jag på presentationen av årets resultat. Det var ingen rolig läsning som jag ser det. Stockholm ligger på 126 plats av landets 290 kommuner. Visserligen en uppgång med 25 platser sedan förra mätningen men 2010-2014 låg Stockholm på platserna 43, 23, 41 och all time high hittills på 22 plats 2014.

Det sammanlagda betyget när det gäller kommunens service och bemötande visar att stockholmsföretagarna ger ett lägre betyg än genomsnittet i riket.

Vid presentationen deltog bl a ordföranden i arbetsmarknadsnämnden Arvid Vikman (s) och Christofer Fjellner, oppositionsborgarråd (m). Det är uppenbart att (s) börjar att inse att det inte är bra att stadens vänsterstyre uppfattas som ointresserade av näringslivet. Ett problem som framkommit tydligt i undersökningen är mycket långa handläggningstider för bygglov. Det menar Vikman att man jobbar med för att åtgärda. Bra så. Men när han sedan i nästa mening säger att man inte vill ha företag som är intresserade av vinst så skickar han genast en annan signal. Alla företag måste vara intresserade av att gå med vinst, alternativet är nämligen förlust. När ledande politiker, han är inte ensam om att tala negativt om företag som är vinstdrivande, dvs har aktiebolagsformen AB, så skickar det givetvis också en signal till tjänstemännen i staden. Var misstänksam mot företagen.

Den kampanj som socialdemokraterna genomfört i  Stockholms tunnelbana, där Emilia Bjuggren, s kandidat till finansborgarråd efter valet, på affischer uppmanar friskololorna att stämma henne.  Hennes förklaring till kampanjen ger en mycket tydlig signal om hennes uppfattning om dessa företag ”Vi vill påminna om att det är ett välfärdsval. Ska våra gemensamma skattepengar gå till vård, skola, omsorg eller ska de försvinna ut i vinsthål, säger hon.”

Det spelar stor roll hur politikerna uttrycker sig när de talar om företag och näringslivet. Det gäller att de uttrycker sig på samma sätt när de talar till företagen som när de uttalar sig i media.

Hela rapporten om Stockholm stad, och även Stockholms län, finns att läsa här.

Vilken kommun är då bäst i landet? Det är Höganäs.

Och bland landets stora kommuner är åter Nacka bland de bästa i landet. Läs kommunalrådets förklaring varför de säger hellre ja än nej.

Ung företagsamhet är en fantastisk energikick

I veckan har SM i Ung Företagsamhet genomförts i Stockholm. Stockholmsmässan har ”invaderats” av nästan 800 gymnasieelever från hela landet som driver UF-företag. 229 UF-företag visade upp sina företagsidéer under tisdagskvällen och onsdagen. Det är en enorm kreativitet som avslöjas vid dessa tillfällen, inte bara när det gäller företagsidéerna utan också utformningen av montrarna. På onsdagskvällen var det prisutdelning i 12 olika kategorier. 1400 personer väntade förväntansfullt på resultatet. Festklädda ungdomar, jurypersoner och inte minst alla fantastiska lärare som bidrar till att UF-företagandet utvecklas.

Bromma gymnasium i Stockholm blev årets UF-skola i Sverige.

En mycket glad rektor Gunilla Blomqvist fick ta emot den stora skylten och priset, tillsammans med flera medarbetare. Skolan är verkligen värd priset för de jobbar mycket systematiskt med att få in UF-företagandet i de olika gymnasieprogrammen. Detta har också inneburit att elever söker sig till skolan för att just kunna få driva UF-företag under goda förhållanden.

Galamiddagen är verkligen ingen lugn tillställning utan det är fullt ös under hela middagen. Lugna samtal med bordsgrannen är inte att tänka på, du hör knapp vad du själv säger. Men hela kvällen bara sprudlar av energi.

Årets UF företag blev Rescan från Örebro. Läs mer om deras företagsidé här.

Du hittar vinnarna i alla de olika kategorierna här.  

Vill du få en känsla av stämningen i lokalen under tisdagskvällen respektive torsdagskvällen så kan du titta på livesändningen här.  Jag kan utlova en rejäl energikick!

/

Vänsterstyrets avprivatisering drabbar regionens invånare

Catharina Barkman har lång erfarenhet från sjukvårdsområdet. Hon har varit budgetchef i Stockholms läns landsting, Innovationsdirektör även där, samt även bl a varit chef för tankesmedjan Forum för Health Policy. Tillsammans med nationalekonomen Mårten Blix har hon studerat vad som händer i Region Stockholm. Ett vänsterstyre tog över efter valet 2022 och nu är det mycket tydligt att ideologin går före patientnytta. 380 avtal med privata aktörer har sagts upp. Det innebär att specialistkompetens  inom områden som allergi, geriatrik, gynekologi mm försvinner. Vårdköerna växer och samtidigt som tillgängligheten försämras så ökar kostnaderna. Om detta samtalar vi i detta avsnitt av Hamiltonpodden. Lyssna här.

Läs deras rapport om vården i Stockholm här.

Sting gör skillnad för Stockholm och Sverige

När jag var borgarråd i Stockholm ägnade jag en hel del av min tid för att följa Stockholms  start-up community. De blogg inläggs som jag skrev i anslutning till mina företagsbesök finns också på denna webb under rubriken Entreprenörskap och innovation.

Det var en mycket kreativ period åren 2008 till 2014. Det ekosystem som växte fram i Stockholm under denna tid attraherade såväl kapital som kompetens och internationella besökare. Samt inte minst många av de som varit aktiva under IT-boomen i slutet av 1990-talet och som nu kom tillbaka till Stockholm och ville dela med sig av sina erfarenheter från den tiden, positiva såväl som negativa.  Jag lämnade som borgarråd efter valet 2014 och sedan dess har jag inte haft tid och möjlighet att följa utvecklingen löpande.

Av den anledningen bestämde jag mig för att i uppdatera mig när det gäller hur det ser ut. Är eko-systemet i Stockholm lika bubblande och kreativt som det var för 10-15 år sedan? Ett första steg för en uppdatering är givet – att besöka Sting, inte artisten utan Stockholm Innovation and Growth. Sting grundades av Pär Hedberg för över 20 år sedan och jag hade mycket med honom att göra när jag satt i stadshuset och var ordförande i SBR (Stockholm Business Region).

Jag bokade in ett möte med nuvarande vd Karin Ruiz. Vi träffades 1 april på Stings kontor i A house. Den fd Arkitekthögskolan är nu en av flera mötes- och arbetsplatser som finns i Stockholm, för entreprenörer. Till min glädje fanns även Pär Hedberg på plats, vilket knappast var förvånande, men härligt att träffa honom igen.

Karin gav en fin uppdatering av hur läget är i Stockholm när det gäller start-ups och utvecklingen av nya företag. Det är uppenbart att Stockholm alltjämt är intressant för investerare, inte minst från USA. Det som gäller i stor utsträckning just nu är AI och det som kallas för deep tech.  Men hälso-området och energi och klimat är viktiga områden där Sting har kompetens att bistå.

Under åren har Sting bistått över 400 företag och 70 procent av dessa fortsätter att växa. Det är ett viktigt bidrag, inte minst om denna tillväxt sker i Sverige. Det skapar jobb och bidrar till svensk ekonomi.

Samtalet med Karin gav mig mersmak för att följa upp vad som händer i vår region på området. En sak verkar vara uppenbar, kreativiteten flödar alltjämt i vår region. Frågan är hur vår förmåga ser ut när det gäller att ge rätt förutsättningar för att dessa företag ska kunna växa sig starka här?  Många kritiserar till exempel EU:s inställning till AI. De europeiska företagen måste kunna konkurrera, på hemmaplan, med amerikanska och kinesiska företag. Krångliga EU-regler får inte förhindra detta.

För mig gav mötet inspiration för att få bättre koll på hur ekosystemet här  utvecklas. En sak som nämndes vid mitt samtal är tillgången till kompetens och möjligheten att rekrytera från andra länder. Debatten på det området bekymrar många. Svenska företag behöver all den kompetens som de kan få, oavsett om den finns i landet eller om den behöver rekryteras från andra delar av världen. Vi har inte råd att skrämma bort kompetensen från svensk arbetsmarknad.

Jag vill avsluta med två lyssnartips om Stockholms ekosystem

Hamiltonpodden med Jack Melcher Claesson, chef för Epicenters accelerationsprogram

Hamiltonpodden med Erik Engellau Nilsson, Norrsken Launcher

/

 

Sanning om arbetslöshet, statistik och sysselsättning i Sverige

När jag var borgarråd med ansvar för arbetsmarknadsfrågor så hade jag anledning att följa siffror som rör sysselsättning och arbetslöshet. Man kan tro att statistiken om dessa områden är kommunicerande kärl, men så är det inte. De mäter olika saker, något som är mycket viktigt att inse när man lyssnar på debatten. Det är höga toner från socialdemokraterna om att Sverige har ett enormt problem när det gäller arbetslösheten, den uppgår till ca nio procent och tillhör de högsta i EU enligt bland andra Damberg. Han hänvisar till AKU, en undersökning som görs via intervjuer, personer 15-74 år. Personer kontaktas och få frågan om de söker jobb eller vill ha ett jobb. Det innebär att i denna siffra ingår till exempel gymnasieungdomar som gärna vill ha ett sommarjobb eller helgjobb. Den siffran ger inte alls samma bild som on du tittar på statistiken för sysselsättning. Det är en siffra som faktiskt visar andelen av den arbetsföra befolkningen som är sysselsatta. Enligt SCB:s statistik uppgick den till 69 procent 2025.

Banken Nordea har väckt debatten om vilka mått som bör användas för att ge en rättvisande statistik när det gäller sysselsättning och arbetslöshet. De menar att ett nytt mått som SCB tagit fram, BAS, visar att arbetslösheten i Sverige i själva verket är 5-6 procent, dvs betydligt lägre än AKU:s statistik 8,8 procent. BAS siffra är också lägre än Arbetsförmedlingens mått. I BAS räknas en person som har arbetsinkomst som sysselsatt och inte arbetslös.

Diagrammet kommer från Nordeas hemsida.

Det intressanta är att allt fler anser att det är viktigt att få ett så korrekt mått som möjligt för att politiken ska kunna vidta rätt åtgärder i syfte att minska arbetslösheten. Enligt Nordea har Norge och Danmark övergått till att använda mått som är registerbaserade i stället för enkäter. BAS är ett sådant registermått.

Så ta med denna viktiga information när ni hör debatten om hur hög arbetslösheten är i Sverige. Det är BAS samt måttet på sysselsättning som ger en rättvisande bild. Att använda ett mått (AKU) som bl a inbegriper att den som har läst en jobbannons eller en 15 åring som  önskar ett helgjobb känns inte som en stabil grund för att basera arbetsmarknadspolitiken på. Dessutom riskerar den bilden att ge en mer dyster bild av hur svensk arbetsmarknad fungerar och bidra till dystra framtidsutsikter.

Nordea har lyft en viktig fråga och förhoppningsvis tar journalister, politiker och ekonomer till sig denna viktiga skillnad avseende vilken statistik som används.

/