Entreprenörskap & innovation

I veckan var jag på filmvisning på Svenskt Näringsliv. Under den pågående tillväxtveckan så bjöd de in till visning av filmen ”What Sweden got right”. Rainer Zitelmann, en av initiativtagarna till filmen berättade inför visningen om varför han och Tomasz Agnecki valt att göra denna film. Sverige framställs ofta som en socialistisk modell, en bild som faktiskt inte är korrekt. Därför ville de göra en film som berättade Sveriges historia och därmed ge bakgrunden till varför Sverige idag är en av världens mest välmående länder. De konstaterar att Sverige idag faktiskt har en högre andel miljardärer per capita än USA.

Den svenska ekonomiska utvecklingen har varit möjligt genom att den företagsfientliga politik som drevs på bl a 1970-talet av socialdemokratiska regeringar – och som gjorde att entreprenörer lämnade landet och att landet fick stora ekonomiska problem – har ersatts av en politik som fokuserar på marknadsreformer och som lagt grunden till en tillväxt och ökad välfärd. Avskaffandet av förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten  har varit viktiga förutsättningar för att Sverige idag betraktas som ett föredöme när det gäller hur kapitalmarknaden och förutsättningarna för entreprenörskap fungerar.

Filmen är intressant eftersom den ger ett ”utifrånperspektiv” på Sverige. Titta gärna på filmen – även du kanske får ett annat perspektiv på varför det är viktigt att ha goda förutsättningar för företagande. Det lägger grunden för tillväxt i ekonomin. En insikt som uppenbarligen saknas hos många vilket den nyss genomförda valrörelsen tydliggjort.

/

Svenska Dagbladet uppmärksammar idag Arlanda och det faktum att denna viktiga knutpunkt till omvärlden har sjunkande antal passagerare. Stockholms Handelskammare har också analyserat vad få direktflyg från Arlanda innebär i form av extra kostnader för resenärerna. En rapport kommer inom kort om detta.  Det är väl känt att mellanlandningar kostar tid och det är pengar.

När jag var borgarråd för drygt 16 år sedan tog bl a dåvarande vd för Stockholms Handelskammare Maria Rankka och Jacob Wallenberg initiativ till nätverket Connect Sweden. Syftet med nätverket, där jag representerade staden, var att attrahera fler direktlinjer till Arlanda och därmed också stärka Arlandas konkurrenskraft gentemot Köpenhamns flygplats. Tyvärr föreslog finansborgarrådet Karin Wanngård (s) att staden skulle lämna samarbetet i budgeten 2023.

Nike Örbrink (kd) motionerade 2024 om att staden skulle återuppta samarbetet inom Connect Sweden. Motionen avslogs och moderaterna, med instämmande av Örbrink, konstaterade att ”Stockholm har, som landets ekonomiska motor och huvudstad i ett geografiskt avlägset land, inte råd att isolera sig från omvärlden. Styrets beslut att lämna Connect Sweden och andra ”flygfrämjande samarbeten” motverkar aktivt den avgörande
tillgänglighet som möjliggjort stadens historia som snabbt växande huvudstad med världsledande näringsliv och akademi.”

Idag måste vi konstatera att Köpenhamns flygplats har en bättre konkurrenssituation, de har många direktflyg. Den svenska debatten om ”flygskam” samt det faktum att många kommuner och företag har valt bort alternativet flyg för sina medarbetare, bidrar knappast till att förbättra situationen för Arlanda. Till detta kan nu läggas den uppenbara risk som finns för att en ny regering vidtar än mer åtgärder för att reducera antalet flygrörelser. Tidö-regeringen har ju tex avskaffat flygskatten.

Sveriges geografiska läge är givet. I en värld där globaliseringen är omfattande så är det viktigt att vi ser till att minska den nackdel som vårt geografiska läge innebär. Vi har många framgångsrika företag som gör affärer över hela världen. Det är viktigt att det är lätt att såväl komma hit från andra delar av världen som att det är lätt att resa härifrån.

Flygets betydelse handlar inte bara om kommunikation till andra länder utan det är också viktigt att det finns ett väl fungerande inrikesflyg.  Att Handelskammaren i Stockholm lyfter denna, för Sveriges och näringslivets konkurrenskraft, viktiga fråga är därför mycket välkommet. Men jag tror inte att de kan räkna med draghjälp från Stockholm stads ledning, där det i skrivande stund ser ut som att det blir en fortsatt s, v, mp ledning.

/

Valrörelsen pågår för fullt i skrivande stund. Det är bara några veckor kvar till valdagen. Välfärdsfrågorna finns med men mer i form av olika löften om bidrag eller gratistjänster. Svenskt Näringsliv presenterade nyligen en intressant rapport ”Verkliga huvudmän i svenska bolag: Hur har kvinnors andel utvecklats?”.  Det är en intressant läsning och slutsatserna illustrerar tydligt hur inkonsekvent partiernas politik är när det gäller kvinnors företagande. Rapporten har fokus på onoterade bolag, en analys som är mycket relevant eftersom dessa bolag utgör cirka 99,9 procent av alla privata bolag i Sverige.

Det som skiljer denna från andra rapporter om kvinnors inflytande inom näringslivet är att den tittar på hur kvinnors ägande – och därmed makt – i företag utvecklats under tidsperioden 2017-2025. När det gäller kvinnor och företagande handlar debatten oftast om andelen kvinnor som har plats i bolagsstyrelser. Men Svenskt Näringslivs rapport handlar om hur stor andel av företag som ägs av kvinnor. Rapporten visar på en långsam, men stadig, ökning under tidsperioden; från 21,7 procent år 2017 till 23,2 procent år 2025.  Det är riktigt oroande att andelen kvinnor bland unga företagare (18–25 år) som är verkliga huvudmän har minskat kraftigt, från 25,2 procent år 2017 till 19,9 procent år 2024. Samtidigt har andelen ökat bland äldre företagare.

Inom vilka branscher återfinns då dessa kvinnliga företagsägare?

Det är mycket tydligt – det handlar om välfärdstjänster. Här återfinns de högsta andelarna kvinnor bland verkliga huvudmän under det senast studerade året, och det gäller oavsett företagets storlek. I sig inte förvånande med tanke på att en stor majoritet av de som jobbar inom välfärdsområdena är kvinnor. I välfärdsföretag med 1-9 anställda äger kvinnor 46 procent av dessa bolag. Motsvarande andel i de företag som har 200 eller fler anställda är 28 procent.

Statistiken visar att välfärdssektorn är en nyckelbransch för att få fart på kvinnors företagande i Sverige. Detta faktum, som inte är en nyhet, verkar vara svårt att ta till sig för de olika partiföreträdare som talar om vikten av att öka kvinnors företagande, samtidigt som man vill förbjuda ”vinster i välfärden”. Det går helt enkelt inte ihop.

Det rapporten visar är att en politik som hotar med stopplagar och strävar efter att förbjuda vinster i välfärden i realiteten är en politik som gör att unga kvinnor avstår från att starta företag.  Eftersom välfärdstjänster är det område som kvinnors företagande är absolut störst så innebär ifrågasättandet av detta företagande ett direkt hot mot de kvinnor som driver företag.  Särskilt som kvinnor är överrepresenterade som företagare inom just dessa
branscher.

Sammantaget kan man konstatera att det saknas trovärdighet för de politiker som säger sig vilja stimulera kvinnors företagande samtidigt som de föreslår att vinster i välfärden ska förbjudas eller vill kraftigt försämra villkoren för just välfärdsföretagande.

Jag avslutar med ett citat från rapporten;

”Den pågående politiska debatten som ifrågasätter företagande och vinstuttag i välfärdssektorn riskerar inte bara att minska mångfalden och kvaliteten i välfärden. Den sätter också käppar i hjulet för kvinnors företagande i en av de få branscher där kvinnor är väl representerade som ägare av företag. För att fler kvinnor ska starta och driva företag – och för att de som redan driver företag ska våga anställa och växa – krävs därför att politiken skapar stabila och långsiktiga spelregler för företag inom välfärdssektorn. En politik som verkar för stabila och förutsägbara villkor för
företagande inom välfärdssektorn är också en politik som främjar kvinnors företagande.”

Förhoppningsvis kan insikten om detta samband öka hos de som säger sig vilja främja kvinnors företagande. Men då krävs det att politiken tydligt visar att man menar allvar genom att lägga förslag som understryker talet. Walk the talk.

Ekonomijournalisten Torun Nilssons bok ”Finansdramat i folkhemmet, 50 år som förvandlade Sverige” är en intressant bok som beskriver hur det kommer sig att Sverige idag framhålls som ett föredöme när det gäller hur finansmarknaden fungerar och vilka effekter detta fått och får på nyföretagandet och entreprenörskapet.
Boken är en pedagogisk beskrivning av utvecklingen och författaren visar, genom sin intressanta historiska berättelse, att samhället tjänar på att skapa möjligheter för innovation och utveckling.
Sverige har gått från en mycket reglerad finansmarknad och statlig styrning, med ett fåtal riktigt stora företag, till ett blomstrande nyföretagande.

Boken borde läsas av alla politiker som talar om att beskatta miljardärer och att återinföra förmögenhetsskatter. De som talar om näringslivets betydelse för Sverige har också ett ansvar för att faktiskt beskriva hur saker hänger ihop. Att miljardärer bidrar till att såväl finansiera nyföretagande som stora skatteintäkter.  Torun Nilsson skriver  att DI, i januari 2026, publicerade en lista över de som betalat mest skatt i Sverige 2024.

”De 200 i toppen hade tillsammans betalat 12,5 miljarder kr i kommunal-och statlig inkomstskatt, sett till Skatteverkets beslut. Det motsvarade nästan hälften av vad staten väntades betala i räntor på statsskulden 2026. De 20 i översta toppen hade tillsammans betalat 3,9 miljarder kronor. Av dem var fem kopplade till Spotify och tre till EQT.”

Är det någon som tror att dessa personer skulle vara kvar i Sverige och bidra till välfärden om de blir ” straffbeskattade” pga sitt framgångsrika entreprenörskap?

Ca 4 miljoner svenskar har sk ISK-konton. Det är alltså 40 procent av befolkningen som politiker talar om när man säger sig vilja försämra villkoren för detta sparande. En verklighetsbild som gissningsvis saknas hos många bland allmänheten. Ett sparande som gjort det möjligt för väldigt många att bygga upp ett eget kapital. Det har också ökat intresset för aktier.

Den svenska politiska debatten baseras på verklighetsbilden att skillnaden mellan rika och fattiga har ökat i vårt land. Det är en felaktig bild, vilket nationalekonomen Daniel Waldenström tydligt visat i sin forskning och boken ”Superrika jämlika och jämlika superrika, Hur kapital och ägande lyfter alla”. Han menar att fondsparandet är en finansiell innovation som har demokratiserat finansvärlden. Något som i sig innebär att alla svenskar gynnas. Lyssna på mitt samtal med honom i Hamiltonpodden här.

En felaktigt förd politik, som hämmar denna utveckling, riskerar således att få negativ påverkan på såväl allmänhetens som Sveriges ekonomi.

Torun Nilsson visar vilken betydelse som det privata ägandet har för samhällsekonomin. Hon avslutar sin bok med följande;

”För politikerna gäller två saker. Nummer ett är att ta den pedagogiska uppgiften på stort allvar, och förklara för väljarna hur finansiering, ägande och tillväxt hänger ihop. Först då kan man skilja på vad som är moralism och nödvändiga spelregler. Det gäller inte minst kvinnliga väljare där många arbetar inom offentligt ägda verksamheter och därför inte kommer i lika nära kontakt med företagets villkor. Det andra är att göra förutsättningarna för börs, ägande och företagande, liksom inflation, valutakurs och ränta, så förutsägbara som möjligt. Om svenska politiker verkligen lärt sig detta finns det anledning att vara optimistisk.”

Jag håller verkligen med om detta. Valrörelsen bör handla om dessa grundläggande frågor. Dessvärre är väl risken stor att alla partier hemfaller åt överbudspolitik och löften om hur olika grupper ska få det bättre. Budskapen i Almedalen var ju verkligen illavarslande utifrån detta perspektiv. Där var fokus på hur saker ska fördelas och inte på förutsättningarna för tillväxt och välfärd.

Läs Torun Nilssons bok!

Denna vecka har Borgvik Classic Festival ägt rum i Borgvik. Samfundet Sverige-Finland ordnade en bussresa för intresserade medlemmar för att vara med vid invigningen och den första föreställningen under veckan. Temat var finskt och på måndagseftermiddagen kunde vi delta i ett seminarium om skogsfinnarna. En svensk/finsk företeelse som tilldrog sig för flera hundra år sedan men som har spelat stor roll för båda länder. Jag är övertygad om att vi kommer att få höra mer om skogsfinnarna framöver.

Borgvik Classic Festival är ett initiativ av entreprenören Hans Karlander. Årets festival var den andra i sitt slag och är ett bra exempel på hur entreprenörer bidrar till att lyfta fram kulturen på olika sätt. Hans köpte Borgviks gård för några år sedan och har sedan dess omvandlat den 100 meter långa ladan till konsthall, restaurang och scen.

Vi som var på plats vid invigningen, som gjordes av Finlands ambassadör i Sverige Olli Kantanen, fick njuta av härlig musik framförd av Festivalorkestern i sommarkvällen, under ledning av Mats Liljefors,  och skönsång av de tre finska operasångarna Johanna Takalo, sopran, Heikki Hattunen, tenor och Olli-Tapio Tikkanen, baryton.  Vi bjöds på bl a på Sibelius och Donizetti. Under veckan har sedan andra framträdande artister gästat Borgvik.

Satsningen i Borgvik är ett ypperligt exempel på att privata initiativ bidrar till att erbjuda kulturupplevelser runt om i vårt land. Det är lätt att glömma bort detta, och vilken betydelse det har, i dessa valrörelsetider där det ropas på mer skattepengar till kulturen och där det ropas på höjda skatter för miljardärer. En sådan politik kan lätt leda till att man ”kastar ut barnet med badvattnet”.

/

Torsdagen blev en dag i entreprenörskapens tecken. Började dagen med en rapportpresentation på Stockholms Handelskammare. Där redovisades resultatet av årets ”Global Business Climate Survey 2026.” Den har genomförts sedan 2020 och omfattar 41 marknader där svenska företag är verksamma. 2.250 svar har inkommit från de svenska företagen och resultatet ger en bra bild av vilka länder/marknader som de svenska företagen har en positiv bild av,  vad som är framgångsfaktorer och vilka marknader som inte uppfattas vara lika framgångsrika av dessa företag.

Intressant nog verkar företagen ha en mycket god förmåga att anpassa sig till den betydligt mer komplexa globala värld som vi lever i idag pga krigshärdar, hot om tullar mm runt om i världen. Världshandeln växte under 2025 trots hot om tullar mm. Företagen hittar nya leveransvägar och anpassar sig till nya situationer, vi har också fått nya handelsöverenskommelser, något som också sprider riskerna och öppnar nya möjligheter för svenska företag. Indien är ett exempel på detta. Titta på presentationen (ca 34 min in i filmen) och det intressanta panelsamtalet (46:50 ) med företrädare för svenska företag här. 

Det är verkligen slående hur duktiga företagen är på att anpassa sin verksamhet till nya förutsättningar. Det märktes ju också tydligt under pandemin. Panelen fick nämna ett ord var som är viktigt för svenska företag i den globala konkurrensen. Det blev speed, information, grit, curiosity and learning samt agility.

Efter denna presentation begav jag mig till en tack- lunch för lärare som är UF-lärare på gymnasieskolorna i Stockholm. Antalet elever som drivit UF-företag under det läsår som nu håller på att avslutas, är rekord. I Sverige som helhet har nästan var tredje gymnasieelev drivit UF-företag detta läsår i gymnasiet. Det är en fantastisk siffra. Och de som bidrar till att detta kan ske är alla de lärare som hjälper och stöttar dessa UF-elever. Givetvis också med stöd från, i vårt fall, de mycket dedicerade medarbetarna vid regionkontoret för UF Stockholm.

Vid lunchen fick de också lyssna på en ”gammal” UF-företagare från 2008. Fredrik Hamilton startade 2016 Budbee. Idag är företaget, efter Post Nord, den näst största leverantören av varor i Sverige. Större än de globala aktörerna DHL och Feedex i Sverige. Ett lysande exempel på hur UF-företagande kan inspirera till att starta företag. Vem vet – kanske kommer någon eller några av de ungdomar som ”sprang ut” från Norra Real när jag cyklade förbi där på väg till min lunch, och som drivit UF-företag, följa i Fredriks fotspår. En utveckling som verkligen vore vinn-vinn för Sverige och individerna.

För att avsluta denna entreprenörsinriktade dag med det som dagen faktiskt började med – en krönika i SvD av Andra Farhad ”Studenterna  inser det vi vuxna glömt”. Det är en intressant läsning som visar på vikten av att se möjligheter i stället för problem. Hon skriver inledningsvis; ”Samtidigt som samhället är beroende av unga människors optimism, varnar vi dem ständigt för framtiden. Men historia skrivs inte av människor som söker trygghet.”

Hon avslutar ”Kanske har resten av oss lärt oss för mycket om risk och för lite om mod. Vi försöker beräkna framtiden genom mer data, medan nittonåringarna på lastbilsflaken något betydligt mer rationellt; de accepterar att de inte vet, och kliver ut i den ändå. De verkar fortfarande förstå det som vi vuxna har glömt – att osäkerhet inte är ett skäl att stå still. Det är priset för att få vara med när framtiden blir till.” Läs hela texten här.

En sista kommentar på samma tema vill jag ta från Fredrik Hamilton. Han påpekade att det nog inte finns något land som det är en så låg risk för att starta företag i som Sverige. Han fick frågan vid lunchen om han har något misslyckande som företagare som han vill dela med sig av. Hans svar är tänkvärt; han talar inte om misslyckanden, han ser det som en lärdom. Något att ta till sig av tycker jag.

/

Svenskt Näringsliv undersöker varje år hur företagen uppfattar näringslivsklimatet i landets kommuner. Utifrån resultatet genomförs en ranking av kommunerna. Det är enligt min mening en viktig information till kommunen om hur företagen, som ju bidrar till jobb, tillväxt och därmed skatteintäkter, ser på kommunens serviceanda. När jag var näringslivsborgarråd i Stockholm 2010-2014 lade stadshusmajoriteten stor vikt vid vilken position som Stockholm fick i undersökningen. Det var ett kvitto på vårt arbete för ett gott näringslivsklimat i Stockholm.

I morse var jag på presentationen av årets resultat. Det var ingen rolig läsning som jag ser det. Stockholm ligger på 126 plats av landets 290 kommuner. Visserligen en uppgång med 25 platser sedan förra mätningen men 2010-2014 låg Stockholm på platserna 43, 23, 41 och all time high hittills på 22 plats 2014.

Det sammanlagda betyget när det gäller kommunens service och bemötande visar att stockholmsföretagarna ger ett lägre betyg än genomsnittet i riket.

Vid presentationen deltog bl a ordföranden i arbetsmarknadsnämnden Arvid Vikman (s) och Christofer Fjellner, oppositionsborgarråd (m). Det är uppenbart att (s) börjar att inse att det inte är bra att stadens vänsterstyre uppfattas som ointresserade av näringslivet. Ett problem som framkommit tydligt i undersökningen är mycket långa handläggningstider för bygglov. Det menar Vikman att man jobbar med för att åtgärda. Bra så. Men när han sedan i nästa mening säger att man inte vill ha företag som är intresserade av vinst så skickar han genast en annan signal. Alla företag måste vara intresserade av att gå med vinst, alternativet är nämligen förlust. När ledande politiker, han är inte ensam om att tala negativt om företag som är vinstdrivande, dvs har aktiebolagsformen AB, så skickar det givetvis också en signal till tjänstemännen i staden. Var misstänksam mot företagen.

Den kampanj som socialdemokraterna genomfört i  Stockholms tunnelbana, där Emilia Bjuggren, s kandidat till finansborgarråd efter valet, på affischer uppmanar friskololorna att stämma henne.  Hennes förklaring till kampanjen ger en mycket tydlig signal om hennes uppfattning om dessa företag ”Vi vill påminna om att det är ett välfärdsval. Ska våra gemensamma skattepengar gå till vård, skola, omsorg eller ska de försvinna ut i vinsthål, säger hon.”

Det spelar stor roll hur politikerna uttrycker sig när de talar om företag och näringslivet. Det gäller att de uttrycker sig på samma sätt när de talar till företagen som när de uttalar sig i media.

Hela rapporten om Stockholm stad, och även Stockholms län, finns att läsa här.

Vilken kommun är då bäst i landet? Det är Höganäs.

Och bland landets stora kommuner är åter Nacka bland de bästa i landet. Läs kommunalrådets förklaring varför de säger hellre ja än nej.