Tankar om skolan

Om utredningens förslag blir verklighet är det uppenbart att det innebär att färre vill starta och driva friskolor. Utredningen skriver själv i sin konsekvensanalys

” Utredningen bedömer att en konsekvens av de samlade förslagen kan bli att vissa aktörer väljer att lägga ned eller sälja sin verksamhet. Att det finns färre aktörer kan påverka konkurrensen negativt. ”

Därför finns det anledning relatera förslaget till andelen elever i enskilda grundskolor i landets kommuner. Nedan listas de 66 kommuner som har 15 procent eller högre andel av elever som valt en friskola läsåret 2024/2025.

Hur reflekterar dessa kommuner över risken för att förslaget leder till att friskolor läggs ner? Hur ser de på risken för att invånarnas valfrihet och därmed möjligheten att välja skola drastiskt försämras?

De grönmarkerade kommunerna är remissinstanser. Kanske finns det skäl för fler av nedanstående kommuner att engagera sig i förslagets konsekvenser för deras invånare och den egna verksamheten.

Syftet med friskolereformen var att skapa valfrihet som ger individen makt och mångfald och därmed konkurrens som ger högre kvalitet. Har det blivit så?

Det har gjorts ett fåtal forskningsrapporter när det gäller friskolereformens effekter. Många rapporter har analyserat elevsammansättningar, segregation, betygsinflation m fl olika aspekter på det svenska skolsystemet. Men ingen av alla dessa olika rapporter har visat att friskolor är orsaken till försämrad kvalitet, försämrade resultat eller till att ha förorsakat ökade kostnader i svensk skola. (tipsa mig gärna om jag missat någon..)

Den konkurrens som friskolereformen har inneburit har gett effekt både få individnivå och på systemnivå. Vi ser att kommunala skolor påverkas när valfriheten uppskattas av en stor majoritet av allmänheten. Skolresultaten har ökat och att det har blivit en ökad mångfald av skolor. Dessutom vill jag påstå att det ökade fokus på ordning och reda i skolan som finns idag har tillkommit mycket tack vare att ett antal friskolor valt att fokusera på att åtgärda just den problematiken. Något som uppskattats av såväl elever som föräldrar och lärare.

Med detta sagt är inte systemet perfekt. Det är tydligt att det finns brister i det svenska skolsystemet som behöver åtgärdas, systemfel som gäller generellt, avsett huvudmannaskap. Det handlar bland annat om det nationella betygssystemet, lärarutbildningen, bristande kvalitetskriterier och ett mer transparent skolpengssystem. Forskning visar att elevernas familjebakgrund alltjämt har stor betydelse, men dess betydelse har inte ökat jämfört med tidigare.

Vad kan vi då se? Nedan några exempel på effekter.

1. En mångfald av arbetsgivare

Lärare har fått fler arbetsgivare att välja på. Undersökningar visar att medarbetare i friskolor trivs bättre än medarbetare i kommunala skolor. Rapporten jobbhalsoindex-2022.pdf som tas fram av Jobbhälsoindex i Sverige AB och Svenskt Kvalitetsindex, visar att 66 procent av lärare i friskolor är nöjda med sitt arbete jämfört med 55 procent i kommuner. Sex av tio lärare i friskolor anser att närmaste chef har en god förmåga att hantera mobbning, trakasserier liknande arbetsmiljöproblem samt att en majoritet lärare, i friskolor såväl som kommunala skolor, är

2. Friskolor har bidragit till att de svenska skolresultaten har ökat

Internationella kunskapsprov som PISA, TIMSS och PIRLS visar att Friskolorna har bidragit till ökade svenska skolresultat.  Detta är prov som rättas externt av oberoende personer.

En analys av resultaten som skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har gjort visar att friskolorna har bidragit till att förbättra resultaten i TIMSS. Analysen visar att en ökning med 10 procentenheter i andelen elever som går i fristående skolor leder till cirka 20–25 poäng högre TIMSS-resultat. Detta motsvarar inlärningen som normalt sker under cirka ett år på högstadienivå. Friskolereformen har förbättrat Sveriges resultat i den internationella undersökningen TIMSS – IFN

*

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren konstaterar i en analys av PISA-resultaten att ingenting tyder på att friskolor har bidragit till det kunskapsfall som skedde i PISA 2022. Tvärtom presterar elever i fristående skolor mycket bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022 – som alltså rättas externt och därmed inte påverkas av betygsinflation – även efter justering för elevers bakgrund. Skillnaden motsvarar ungefär inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.

Friskolornas kunskapsmässiga försprång har ökat i de senaste PISA-undersökningarna. Resultaten i friskolorna sjönk exempelvis knappt alls mellan 2018 och 2022; hela kunskapsfallet under pandemin är koncentrerat till kommunala skolor. Däremot har friskolornas fördel vad gäller elevunderlaget – i den mån det påverkar PISA-resultaten – inte ökat över tid. Vad kan vi lära av PISA 2022? Faktorer bakom svenska elevers resultat

Vad kan vi lära av PISA 2018 – faktorer bakom svenska elevers resultat

3. Elever och föräldrar kan välja skola

Rätten att välja skola uppskattas av en stor majoritet bland allmänheten.  7 av 10 anser att det är rätt att man kan välja skola, det visar en undersökning av Demoskop.

4. En effektivare resursanvändning

Gabriel Heller-Sahlgren har gjort en analys av hur friskolorna påverkar kommunernas totala kostnader för skolan och finner att ju större andel av eleverna som går i friskolor, desto lägre blir kostnaderna. För varje ytterligare procentenhet elever i friskolor, så sjunker kommunens kostnader per elev med cirka 0,15 procentenheter. Analysen tyder också på att detta är ett kausalt samband, det vill säga att det är tack vare friskolorna som kostnaderna sjunker. Orsaken skulle kunna vara att friskolorna i snitt får mindre ersättning per elev än kommunala skolor eller att kommunerna blir bättre på att anpassa sina kostnader om de har konkurrens från friskolor. Eller så är det en kombination av dessa faktorer. Friskolorna och skolkostnaderna – En empirisk granskning av Åstrandutredningens analyser och slutsatser – IFN

*

Blix & Jordahl (2021 Privatizing Welfare Services: Lessons from the Swedish Experiment.) drar, utifrån en genomgång av den forskning som genomförts om det svenska friskolesystemet i boken, den övergripande slutsatsen att reformerna gjort att resurserna använts mer effektivt; det vill säga höjt utbildningens kvalitet, givet kostnaden, jämfört med om friskolesystemet inte hade införts. De menar att detta är uppenbart för grundskolan, där konkurrensen lett till att elevresultaten höjts utan att kostnaderna ökat. +10 procentenheter elever i friskolor sänker kommunens kostnader med 3 %. Privatizing Welfare Services – IFN

5. Ökad mångfald

Individer och företag har fått möjlighet att förverkliga sina drömmar genom att starta en friskola. Idag är ca 2 400 enskilda huvudmän godkända för att bedriva fristående förskola, grund-, eller gymnasieskola. De driver 4 100 fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Sammanlagt har ca 423 000 barn och elever fått sitt skolval tillgodosett. Samtidigt finns det många fler som står i kö för att få en plats. Kö som är ett kvitto på en brist.

Branschen domineras av mindre huvudmän som driver enstaka förskolor och skolor. De har ett lägre genomsnittligt elevantal.

74 procent av alla barn/elever i en fristående förskola eller skola går i en skola som drivs av ett aktiebolag. Mer än 60 procent av dessa AB ingår i en koncern (dvs har två eller fler enheter beroende på organisationsform). De huvudmän som är del av en koncern har i genomsnitt fler enheter och fler elever.

En majoritet (ca 57 procent) av de barn/elever som går i en fristående förskola eller skola går hos en friskolehuvudman som är annan än de 10 största utbildningskoncernerna.

Friskolereformen har också inneburit att det finns en mångfald av pedagogiska inriktningar.

6. Friskolor som etablerar sig leder till högre kvalitet i kommunala skolor.

I sin analys kring friskolornas effekter i grundskolan ”Independent Schools and Long-run Educational Outcomes: Evidence from Sweden’s Large-scale Voucher Reform, Economica, Vol. 82, s. 508–551, 2015” finner Anders Böhlmark, Stockholms universitet och Mikael Lindahl, Uppsala universitet att en högre andel elever i friskolor – oavsett om dessa är vinstdrivande eller icke-vinstdrivande – stärker elevers prestationer. Effekterna är liknande på slutbetygen samt elevernas långsiktiga akademiska utfall i gymnasiet och på högskolan. Författarna visar också att de positiva effekterna ökar över tid – och faktiskt endast blir statistiskt tydliga först 11 år efter friskolereformen – vilket tyder på att det tar viss tid innan konkurrensen påverkar kunskaperna positivt och att det krävs en viss nivå av konkurrens innan effekterna blir tydliga.

*

Det finns få undersökningar, vid sidan av de internationella proven, som jämför kvalitet i form av utfall avseende offentliga respektive fristående skolor. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har skapat ett antal kvalitetsmått baserat på tillgänglig offentlig data. Där kommer han fram till att inom skolan är utfallen bland fristående aktörer positiva kunskapsmässigt och vad gäller föräldrars åsikter om skolan, medan elevernas åsikter om offentliga och fristående huvudmän inte skiljer sig åt alls.

Utfallskvalitet inom offentlig och privat välfärd – IFN

Till slut ett intressant citat:

Frågan om vinster och utdelningar från friskolor väcker starka känslor. Det finns dock inga belägg för att några av de problem som finns i den svenska skolan skulle lösas genom att förbjuda aktieutdelningar eller vinstdrivande friskolor. Tvärtom finns betydande risk att segregationen skulle öka och att populära och bra friskolor, som idag drivs av aktiebolag, skulle läggas ned.

IFAU

/

 

Är politiker bättre på att avgöra vad du och din familj behöver än ni själva? Svaret på frågan är kärnan i den debatt som pågår om välfärdsfrågorna. Socialdemokraternas svar, och även vänsterpartiets, är tydligt. ”Det är hög tid att ta tillbaka kontrollen så att kommunerna och regionerna kan se till att välfärden ges efter behov och inget annat.” står det i kongresshandlingarna till vårens s-kongress.

Uttrycket ”ta tillbaka kontrollen” innebär i klartext att politiken ska ta tillbaka makt från individen. Det är ett tydligt ställningstagande som jag uppmanar alla att tänka igenom effekterna  av om det skulle blir verklighet. Valfriheten tas idag för given av många i vårt land. Stödet för rätten att välja skola är mycket starkt. Få vill tillbaka till den tid då politiken bestämde vilken skola som barnen skulle gå i och det var svårt att få tillstånd av kommunen att byta skola. Idag liggen den makten hos individen, då låg den makten hos politiken.

De förändringar som genomförts sedan 1992 har sin grund i att människor helt enkelt inte accepterar att någon annan, politiker eller en offentlig tjänsteman, ska bestämma vilken förskola, skola, vårdcentral, äldreboende eller hemtjänst som passar bäst för den enskilde. Människor litar inte på att någon okänd kan veta vad som är bäst för en familjemedlem eller anhörig. Det gällde då och jag är helt övertygad om att denna inställning råder ännu hos den stora allmänheten.

Därför är det en intressant argumentation som förs i de socialdemokratiska kongresshandlingarna. Och inte bara i det partiet utan den framförs också från flera håll i den offentliga debatten. Jag har inte tänkt kommentera alla skrivningar i handlingarna utan nöjer mig med några som jag tycker är relevanta för helhetsperspektivet i välfärdsdebatten och valfriheten.

Det framförs bland annat följande:

• Det krävs kontrollsystem för att granska en växande mängd olika aktörer
• Det är svårt att välja för människor kan inte agera som informerade konsumenter
• Det går inte att mäta kvalitet
• Det är nära nog omöjligt att vara en informerad konsument om man är dement, mobbas på skolan eller har en kronisk sjukdom.

Den socialdemokratiska partistyrelsen vill därför ge kommunerna större makt och tillsätta ”….en bred välfärdsutredning enligt norsk modell – en ”Ta tillbaka kontrollen utredning”- som ska lägga konkreta förslag på hur vi återtar kontrollen och stoppar pengaläckaget.” Vi i detta fall är givetvis politiken.

Påståendet att skälet till att det krävs kontrollsystem för välfärdstjänster är att det finns såväl offentliga som privata aktörer är intressant. För varför skulle inte behovet finnas om det enbart finns offentliga aktörer inom vård, skola och omsorg? Visserligen kanske det är ointressant att få information om verksamheten om människor inte har möjlighet att välja eller välja bort, men rimligen bör skattebetalarna alltid ha intresse av hur skattemedlen används, oavsett om det är offentlig eller privat verksamhet. En effektiv resursanvändning som leder till god kvalitet är alltid relevant information, som förutsätter uppföljning, dvs kontroll.

Det andra argumentet, som är intimt förknippat med det första, är att det är svårt att vara en välinformerad person när man ska välja välfärdstjänster. Det är korrekt att det här finns brister i dagens system. Men orsaken till dessa brister har sin grund i att det funnits, och alltjämt verkar finnas, ett ointresse från politiken att se till att det tas fram information/jämförelsetal för att underlätta människors val. Här ligger makten helt i politikens händer.

Det finns inget som hindrar de som har den politiska makten att ställa krav på att det ska finnas jämförande nyckeltal för att skapa förutsättningar för människor att göra välinformerade val. Det har framförts flera olika förslag i debatten på hur dessa skulle kunna utformas och det finns även exempel i andra länder. En försummelse från politiken används nu som argument för att politiken ska ta tillbaka kontrollen eftersom det är svårt för människor att göra välinformerade val. En minst sagt försåtlig argumentation som tyvärr inte bara faller tillbaka på inaktivitet hos socialdemokraterna. Bristen på initiativ gäller alla partier.

Det tredje argumentet är att det inte går att mäta kvalitet. Det är verkligen nonsens. Tillsynsmyndigheterna utför kvalitetsgranskningar och det är givet att det är möjligt att ta fram mått för kvalitet inom välfärdsområdet. Ett sådant mått för skolan skulle kunna vara skolans förmåga att höja individens kunskapsnivå, ett sk förädlingsmått. Ett annat kan vara hur väl medarbetarna trivs i verksamheten, personalomsättning mm. Internationellt finns det kvalitetsmått inom vården som kan översättas till svenska förhållanden. Även på detta område faller det tillbaka på politiken när det hävdas att det inte går att mäta kvalitet. Det går om man vill. Nationalekonomen och forskaren Gabriel Heller Sahlgren har nyligen presenterat en rapport som ger exempel på hur man skulle kunna ange sk outputmått.

Invändningen att det är nära nog omöjligt för dementa, mobbade och kroniskt sjuka att göra ett välinformerat val är knappast skäl för att hindra alla andra att välja inom välfärdsområdet. Det är självklart svårt för en dement person att välja, men de allra flesta har anhöriga som känner personen väl och därmed kan bistå så att valet blir så bra om möjligt. I vissa fall kanske det till och med kan vara så att det är det alternativ som företrädare för kommun eller region föreslår.

Det är viktigt att se välfärdsområdet utifrån ett systemperspektiv. Mångfalden och valfriheten har gjort skillnad. Att strypa de privata alternativen, eller begränsa dem, riskerar att inte bara leda till att valfriheten minskar eller till och med försvinner för många. Det riskerar att leda till en ineffektivare verksamhet och sämre kvalitet. För det som sällan nämns i debatten är att valfriheten har inneburit ett effektivare resursutnyttjande och att vi fått mer vård, omsorg och skola för pengarna. Mångfalden har också stimulerat till innovationer på välfärdsområdet. och som jag skriver om i min krönika i Altinget; medarbetarna i de privata välfärdsföretagen trivs bättre än se som jobbar i de offentliga motsvarigheterna. En väl så viktig faktor när vi vet att det är svårt att attrahera medarbetare till verksamheter inom vård, skola och omsorg.

 

 

Idag var jag på ett intressant seminarium om privata och offentliga verksamheter inom välfärdsområdet. Det hävdas ofta i debatten att välfärdsföretag som drivs som AB levererar sämre kvalitet ”pga deras vinstfixering”. Uppfattningen är i korthet att det är oförenligt att leverera verksamhet med hög kvalitet och samtidigt leverera vinst. De som hävdar detta ser välfärdsföretagandet som ett nollsummespel mellan vinst och kvalitet. Om en friskola levererar vinst så måste det gå ut över kvaliteten är den enkla logiken. Men det stämmer inte. Det spelar faktiskt roll hur verksamheten är organiserad och därmed också hur resurserna används. En effektiv resursanvändning står inte i motsats till kvalitet.

Men vad är kvalitet i skolan, vården och omsorgen? Det framhålls ständigt, från alla partier och även från andra håll i den offentliga debatten, att kvalitet är oerhört viktigt. Och det är sant. Kvalitet är viktigt, men vad är kvalitet, hur definieras det?

Det är lätt att tala om vikten av god kvalitet. Men de som kräver att privata vårdföretag, omsorgsföretag och friskolor måste leverera kvalitet i sina verksamheter är också svaret skyldigt  – hur definierar de god kvalitet?

På dagens seminarium presenterade forskaren Gabriel Heller Sahlgren exempel på hur Sverige, med hjälp av redan befintlig offentlig data, skulle kunna ta ett första steg mot ett system där vi kan jämföra utfall för kvalitet mellan privata och offentliga aktörer.  Det skulle vara en stor vinst för samhället på många sätt;

1. En möjlighet att jämföra utfall mellan privata och offentliga aktörer på riksplanet skapar ett tryck på att det införs motsvarande möjligheter på lokal nivå.
2. Det i sin tur skapar förutsättningar för individer att få information som gör det möjligt att jämföra kvalitet och göra ett välinformerat val.
3. Med tydliga kvalitetsindikatorer skulle debatten om offentliga eller privata aktörers resultat och kvalitet tvingas utgå ifrån jämförbar fakta.

Resultatet av Gabriel Heller Sahlgrens granskning framgår av rapporten ”Utfallskvalitet inom offentlig och privat välfärd” och den visar att det inte finns någon grund för påståendet att välfärdsföretag som är AB har sämre kvalitet pga de just har den verksamhetsformen. Resultaten visar att privata aktörer i en majoritet av fallen, inte alla, når ett högre utfall än de offentliga. Även om skillnaderna är ganska små så är det tillräckligt för att avfärda påståendena att välfärdsföretag försämrar kvaliteten inom välfärdsområdet.

Det är hög tid att landets politiker tar sig samman, kliver upp ur skyttegravarna och bestämmer sig för att ta fram indikatorer och definierar vad som menas med kvalitet. Och då handlar det om utfallskvalitet. Det finns mycket forskning som visar att tex antal elever/lärare eller skolklasstorlekar inte är bra mått eftersom det helt beror på dels kompetensen hos läraren och dels på vilka elever. Det finns ett enormt behov av fakta om hur de som är verksamma inom välfärdsområdena, oavsett om de är offentliga eller privata aktörer, levererar. Inte minst mot bakgrund av de demografiska utmaningar som vård, skola och omsorg har.

För att citera Gabriel Heller Sahlgren ”Med bättre tillgång till data skulle indikatorerna kunna göras ännu bättre. För att stärka informationstillgången bör regeringen ge i uppdrag till ansvariga myndigheter att ta fram och publicera rigorösa mått på kvalitet.”

Du kan se seminariet här

 

 

Jag skriver i Svensk Tidskrift om varför det är viktigt att förbättra det svenska skolvalsystemet och att den aviserade utredningen behövs. Du kan även lyssna på mitt samtal med Dany Kessel i Hamiltonpodden, där vi talar om bl a samordnat skolval.

Skolvalsystemet behöver förbättras

Regeringen har meddelat att det inte kommer att bli något beslut om förändrade regler om skolval innan valet 2026. Skälet är att den i Tidöavtalet aviserade utredningen om skolval ännu inte har tillsatts och då hinner inte riksdagen fatta beslut om ett eventuellt utredningsförslag innan valet 2026. Det i sig är en intressant bild av dagens polariserade situation när det gäller skolvalet. Presumtionen är att det inte kommer att leda till ett förslag som kan få stöd över dagens blockgränser. Men det är ett dåligt argument. Det får inte hindra tillsättandet av en utredning på ett viktigt område som har brister som behöver åtgärdas. Skolvalet utgör en väsentlig grund för valfriheten men det finns utrymme för att förbättra dagens system. Därför välkomnades det tidigare beskedet att en utredning skulle få i uppdrag att ta fram förslag på hur dagens skolvalsystem kan förbättras. Vad är det då som kan bli bättre?

Det handlar om framförallt följande tre punkter:

1. Skapa förutsättningar för ett samordnat skolval

2. Tydliggör vilka placeringsregler och urvalskriterier som gäller för huvudmännens skolplanering

3. Säkerställ att föräldrar kan göra ett välinformerat skolval

Under många år har antalet barn i förskole- och skolåldern ökat. Det är på väg att vända. Nu kan vi läsa att kommuner lägger ner skolor på grund av minskande elevkullar. Att lägga ner skolor är en grannlaga uppgift och vi vet att alla skolor inte är lika bra. Det gäller att se till att de väl fungerande skolorna blir kvar. Relevanta frågor i dessa tider är därför ”Hur säkerställer man att skolvalet värnas när elevantalet sjunker?” och ”Hur se till att de skolor som måste läggas ner inte är de skolor som har högst kvalitet och är mest eftertraktade?”.

Sju av tio anser att det är rätt att man kan välja grundskola. Det är ett starkt stöd för det individuella skolvalet. I debatten talas det oftast om skolval som ett val mellan fristående skolor och som ger individer möjlighet att välja bort kommunala skolor. Och visst sker det bortval. Men det sker också aktiva val till såväl kommunala skolor som fristående skolor i både den ”egna” kommunen som i andra kommuner. Det är möjligt at få en bra samlad bild av hur eftertraktade olika skolor är, kommunala såväl som fristående, men det förutsätter att skolvalet är utformat på ett sätt som ger så sann information som möjligt och människors preferenser. Den informationen saknas i stor utsträckning idag.

Det är många som under lång tid påpekat att ett väl fungerande skolvalsystem förutsätter att det finns information bland både skolhuvudmän och föräldrar om hur efterfrågade olika skolor är, oavsett huvudman, och att föräldrar och elever har information om skolors kvalitet, resultat och profil så att de kan göra ett väl informerat skolval. Ändå finns det inte på plats som en självklarhet runt om i landet.

Redan idag har flera kommuner ett samordnat skolval. Det innebär att skolhuvudmännen har samordnat och fastställt datum för antagning till skolorna, koordinerat datum för skolvalsperioden och koordinerat skolplaceringen i såväl kommunala som fristående skolor. Skolhuvudmännen bestämmer själva vilka urvals- och antagningsregler som gäller (inom lagens ram) vilket innebär att det kan vara olika beroende på huvudman. Friskolorna kan ha kvar sin kö och kommunen sin närhetsprincip. Föräldrar kan rangordna ett obegränsat antal skolor på skolvalslistan. I och med att skolplaceringen koordineras kommer beskeden om vilken skola som eleven har fått en plats betydligt tidigare än idag. Dessutom innebär denna modell att en elev inte kan uppta en skolplats på flera skolor utan måste ge besked om vilken av de skolplatser som hen tilldelats via skolvalet som hen vill ha.

Så ser det ut på vissa håll, men långt ifrån överallt. Med denna modell får också skolhuvudmännen en information om hur efterfrågad skolan är. Intressant information för en skolhuvudman när elevunderlaget sjunker.

Ett samordnat skolval är, till skillnad från ett gemensamt skolval, baserat på lokal närhet och nära samverkan med skolhuvudmännen.

I rapporten ”Så kan skolvalet för grundskolan förbättras med några enkla åtgärder”, av Tommy Andersson, Dany Kessel och Elisabet Olme, utgiven av Näringslivets skolforum, framhåller författarna att urvalsreglerna för de kommunala huvudmännen behöver förtydligas så föräldrar förstår vilka regler som gäller för skolplaceringarna och att de enkelt kan beskrivas så att alla kan se om de efterföljs eller ej. Idag genomför de flesta kommuner en skolplacering baserad på närhetsprincipen. Uttolkningen av vad som menas med närhetsprincipen skiljer sig dock från kommun till kommun. Därför föreslår rapportförfattarna att kommunerna ska, för varje elev, definiera vilka skolor som är nära hemmet. Hur denna definition av närhetsprincipen ser ut kan skilja sig åt beroende på kommunens beslut, men huvudsaken är att den är tydlig. Författarna påpekar också att närhet inte är det enda som kan vara relevant när kommuner gör urval till översökta skolor. Det kan tex finnas lottning eller mjuka kvoter. När det gäller friskolornas urvalsgrunder menar författarna att lagstiftaren ska reglera kötiden tex genom att kön inte får öppnas förrän två år innan skolstart.

Vi vet att det finns många synpunkter kring när en friskola ska öppna sin kö. Värt att påpeka är att det alltjämt, trots en mycket omfattande friskoledebatt, är ett stort intresse för friskolor att kösystemet behövs. Ett problem med köerna, som sällan påpekas, är att de förmodligen avskräcker föräldrar från att sätta barn i kö på grund av att det anses omöjligt att få en plats i en populär skola. Det gör att man inte får någon korrekt bild av hur stor efterfrågan faktiskt är på en plats i en specifik friskola. Ett sätt att ändra på detta, att öka chansen för att få en plats, vore att öppna för att en del av de lediga platserna fördelas genom att lotta i kön. Det skulle förmodligen leda till att fler anmäler sig till kön till den skola som man helst skulle vilja ha en skolplats i.

Men det som är viktigt för att människor ska kunna göra ett lyckosamt skolval utifrån individens behov är att det finns god information om varje skola. I ovan nämnda rapport lyfter författarna att forskning visar att ett informerat skolval leder till ett bättre skolval i och med att föräldrar får förutsättningar att få en mer fullödig information om skolor som de kanske inte ens hade reflekterat över annars och att elever fått plats på en bättre skola än vad som annars hade varit fallet. Även detta en viktig del i skolvalet som en utredning kan ändra på.

Skolvalet infördes för över 30 år sedan – mycket på grund av att det fanns en tydlig efterfrågan från föräldrar och elever på att få välja skola. Trots tre decennier har vare sig regeringar eller riksdagen förmått utveckla skolvalsystemet så att valet kan ske välinformerat. Statistiken finns i stor utsträckning för att få relevant information på plats om respektive skola, men den behöver paketeras så att den är jämförbar för de som ska välja. Tidöpartierna insåg att skolvalsystemet behöver förbättras genom bla samordnat skolval, bättre information till föräldrar och elever och rimliga och förutsägbara antagningskriterier. Det får inte stanna vid en insikt. En utredning behövs för att åtgärda brister och jag har lyft några av dessa, varav flera förutsätter lagändringar.

Den demografiska utvecklingen understryker vikten av information om skolors attraktivitet. Ett väsentligt beslutsunderlag för såväl skolhuvudmännen som för landets föräldrar och elever, och för att värna mångfalden.

/

Jag kommenterar i en artikel i Smedjan förslagen från utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” som överlämnade sitt delbetänkande den 7 april. Artikeln kan även läsas här.

Ingress:

Friskoleutredningens utgångspunkt tycks vara att företagen i branschen är ute efter att tjäna snabba pengar och därför måste bakbindas. Men friskolehuvudmän drivs av en vilja att utveckla svensk skola. Det är denna mångfald och innovationsförmåga som nu riskerar att gå förlorad, skriver Ulla Hamilton som har läst delbetänkandet från utredningen om friskolornas villkor.

Ulla Hamilton 11 april 2025

Den 7 april överlämnade Joakim Stymne utredningen Skärpta villkor för friskolesektorn till utbildningsministern och skolministern. Det är ett omfattande förslag som kommer, om det blir verklighet, att ge allvarliga effekter när det gäller förutsättningarna för att driva friskolor i Sverige. Jag återkommer med en kommentar i form av artikel under fredagen på denna sida. Flera förslag bygger på konsekvenser vid kvalitetsbrister. Det kan tyckas rimligt. Problemet är att utredningen inte definierar vad som är kvalitet. Hur ska man veta vad som är en kvalitetsbrist om det inte definieras?

Utredningen har nu skickats på remiss. INTE EN ENDA FRISKOLEHUVUDMAN finns med på remisslistan. En häpnadsväckande attityd som det liberalt styrda utbildningsdepartementet visar gentemot den bransch som utredningen handlar om. Anser inte liberalerna att friskolehuvudmännen ska vara delaktiga i den demokratiska process som det svenska utredningsväsendet utgör?

Agerandet från departementet har föranlett Almega Utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck att skicka följande hemställan:

Hemställan rörande utvidgning av antalet remissinstanser för betänkandet Skärpta villkor för friskolesektorn

Vi har tagit emot remiss av betänkandet Skärpta villkor för friskolesektorn (SOU 2025:37). Almega Utbildning är en arbetsgivar- och branschorganisation för fristående förskolor och skolor. Förbundet har cirka 820 medlemmar med tillsammans ca 420 000 barn och elever i verksamheterna. Förbundets medlemmar är bundna av kollektivavtal och är verksamma över hela landet. Almega Utbildning kommer självfallet att yttra sig över betänkandet och är tacksamma för den möjligheten. Förbundet har dock i detta fall svårt att uttala sig för alla olika medlemmar och ge en heltäckande bild av de konsekvenser som förslagen i detta betänkande kan få.

När vi läser vilka remissinstanser betänkandet remitterats till, måste vi alltså allvarligt ifrågasätta valet av mottagare av remissen. Betänkandet innebär mycket skarpa förslag mot fristående förskolor och skolor och riskerar leda till omfattande konsekvenser för verksamheterna. I 7 kap. 2 § Regeringsformen finns ett beredningskrav av lagförslag som ska lämnas till riksdagen för beslut. Genom att myndigheter, organisationer och andra får ta del av förslag kan förslagen bli allsidigt belysta och konsekvenserna av dem bli klarlagda. Därmed ökar kvaliteten på regeringens och riksdagens arbete, till gagn för demokrati, rättssäkerhet och effektivitet (vilket framgår av Regeringskansliets egen skrift ”Svara på remiss, SB PM 2021:1”).

Vi kan konstatera att av remissinstanserna utgörs ett trettiotal av kommuner, förutom deras branschorganisation Sveriges kommuner och regioner. Kommunerna blir direkt berörda såsom tillsynsmyndigheter för fristående förskolor, där eventuell kommande lagstiftning kan innebära en skärpt tillsyn och tillsynsbeslut i enlighet med förslagen, vilket i sin tur innebär att kommunernas åsikter självfallet är viktiga för den fortsatta beredningen av förslagen.

Däremot är de som i första hand är berörda av innehållet i betänkandet och förslagen till skärpta villkor, nämligen fristående förskolor och skolor, inte i något fall remissinstans, förutom genom deras branschorganisation. Det är en allvarlig brist för den fortsatta beredningen. Även om Almega Utbildning samlar fristående förskolor och skolor i landet, är förslagen i betänkandet så genomgripande och omfattande att här måste ytterligare kunskapsunderlag inhämtas av flera enskilda skolhuvudmän för den vidare handläggningen av förslagen. Det är av största vikt att konsekvenserna för verksamheterna blir ordentligt genomlysta av dem som berörs av förslagen, för att ett korrekt underlag ska kunna lämnas i eventuella lagförslag till riksdagen, i enlighet med Regeringsformen.

Almega Utbildning hemställer därför att listan på remissinstanser snarast utökas till att också omfatta ett lämpligt antal fristående huvudmän för förskolor och skolor av olika storlek.

I samband med Liberalernas riksmöte i Karlstad 22 mars meddelade partiordförande Johan Pehrson att de vill förbjuda utländskt ägande av friskolor. En uppenbar flirt mot de som anser att kineser, muslimer mfl inte ska få äga friskolor i Sverige. Det är säkert många som anser att det är en bra idé att förbjuda utländskt ägande, men det är värt att reflektera över vad det faktisk innebära om det genomförs. Dessutom finns det redan idag regelverk som ställer krav på ägargranskning, något som Pehrson missar att informera om.

Dagens Industri skriver på ett utmärkt sätt om detta på sin ledarsida den 29 mars. Jag tar mig friheten att återge Henrik Westmans mycket informativa artikeln här;

Onödig alarmism från L om ägandet i skolan

Liberalerna ser en risk för att främmande makt kan använda friskolesystemet för att påverka Sverige. Partiet vill därför förbjuda allt utländskt skolägande, meddelade partiledaren Johan Pehrson i samband med L:s riksmöte förra helgen. 

Det är inte tu tal om att det finns starka skäl att ha koll på vem som äger och driver friskolor. Dels för att motverka så kallad välfärdsbrottslighet, dels för att förhindra att utländska aktörer tar kontroll över skolor i syfte att påverka värderingar och underminera demokratiuppdraget.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, varnade 2023 i en rapport för att det inte är osannolikt att en ”utländsk antagonist” skulle kunna investera i svenska skolor. Det skulle kunna handla om religiösa fundamentalister eller främmande makt, som Ryssland och Kina. Risken för denna typ av påverkansoperationer är lika aktuell i dag.

Men den bild som Johan Pehrson målar upp är kraftigt överdriven. Partiet vill alltså förbjuda exempelvis tyska och finländska investerare i den svenska skolan. Men det är framför allt ägare med bas i icke-demokratiska länder som FOI identifierar som en risk, inte sådana som har sin bas i EU. 

Den som vill köpa in sig i en friskola för att få ett ”väsentligt inflytande” över verksamheten (motsvarande minst 10 procent av aktiekapitalet) måste dessutom genomgå Skolinspektionens ägar- och ledningsprövning. Bland annat görs en bedömning av huvudmannens ekonomiska förutsättningar och ledningens lämplighet. Uppgifter kan inhämtas från polisen, Skatteverket, Bolagsverket och Kronofogdemyndigheten. 

En utländsk köpare måste också klara den kontroll som Inspektionen för strategiska produkter, ISP, gör enligt lagen om granskning av utländska direktinvesteringar. Den omfattar investeringar i skyddsvärda verksamheter, däribland skola och utbildning. Med stöd av den så kallade UDI-lagen kan ISP stoppa investeringar som bedöms ha en ”skadlig inverkan på Sveriges säkerhet”. Till exempel satte ISP i praktiken stopp för kinesiska PTL:s planer på att tillverka råvara till elbilsbatterier i Timrå. 

Att döma av Johan Pehrsons uttalande kan man få intrycket av att det utländska ägandet i friskolebranschen är omfattande. Men som Skolinspektionen konstaterar i en rapport från 2024 är bilden ”ändå att utländska ägarintressen i svenska enskilda huvudmän är relativt ovanligt sett till antal huvudmän, men att det förekommer i några av de större koncernerna.”

Den största friskolekoncernen, Academedia, har som alla börsnoterade internationella företag en bred ägarkrets. Till exempel har den näst största ägaren sin bas i Spanien. Ska en sådan aktör stoppas? Seriösa utländska investerare som vill satsa på denna sektor bör välkomnas, inte motarbetas. 

Frågan är hur L har tänkt sig att europeiska ägare ska förbjudas. Att hindra investeringar från aktörer med hemvist i EU skulle sannolikt strida mot den fria rörligheten av kapital. Johan Pehrson gav inga omedelbara svar på detta utan efterlyste en utredning för att undersöka hur ett förbud skulle kunna se ut.

Det pågår redan en utredning som bland annat har i uppdrag att se över om endast företag i Sverige eller i ett annat EU-land ska få driva friskolor. Att L nu har börjat tala om ett snävare förbud beror sannolikt på partiets omorientering: avregleringar och individuella friheter tonas ned medan statens roll lyfts fram.

I L:s framtidsprogram, som presenterades i Karlstad, skriver partiet att man låtit principiella och teoretiska resonemang ”förblinda oss för de effekter som politiken fått i praktiken”, till exempel vad gäller friskolesystemet. 

Johan Pehrsons utspel om det utländska ägandet ska ses i ljuset av partiets usla opinionsläge och allt mer friskolekritiska hållning. Man ska inte vara naiv vad gäller främmande makts intresse för svensk skola, men de nya tongångarna från Liberalerna framstår som alarmistiska och närmast paranoida.

Den 27 mars publicerades nedanstående debattartikel på DI Debatt. Den är skriven av fyra friskoleföreträdare och jag återger den här.

Svensk skola är bättre än sitt rykte – låt oss gå från bra till bäst

Idag tenderar politiker på båda sidor blockgränsen att lägga stort fokus på vem som driver skolan. Det tror vi är missriktat. Med högre mål, mer transparens och ett stopp för dåliga skolor kan vi ta den svenska skolan från bra till bäst, skriver företrädare för fyra friskolor. 

IFAU har nyligen kommit med en intressant rapport om fristående gymnasieskolors betydelse för intresset för att gå ett yrkesinriktat program. Deras studie omfattar år 2000-2010 och resultatet visar att fler friskolor i närheten av hemmet ledde till en högre sannolikhet för att gå ett yrkesinriktat program och lägre sannolikhet för att gå ett studieförberedande naturvetenskap/teknik program.

Studien, som baseras på syskonstudier, visar att mönstret framförallt drivs av pojkar men den visar också tydligt att en ökad friskoleandel  dessutom är förknippad med en ökad sannolikhet att gå ett yrkesinriktat program bland både pojkar och flickor, en minskad sannolikhet för att gå ett studieförberedande program för både pojkar och flickor och en ökad sannolikhet att gå ett yrkesprogram inom industri och teknik, men bara för pojkar. De skriver i sina slutsatser; ”Dessa resultat tyder på att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar. Det finns även tecken på långsiktiga effekter i termer av en något lägre sannolikhet att vara utbildad inom naturvetenskap, matematik eller teknik (STEM) och att vara sysselsatt vid 30 års ålder.”

Utredarna konstaterar att flera av yrkesprogrammen  har en högre ersättning per elev och att de spekulerar i att det är skälet till att de är mer attraktiva att erbjuda för privata skolhuvudmän.  Det är en spekulation som jag gärna vill utmana. Friskolehuvudmännen vet också att det finns en efterfrågan från företag, och offentlig sektor,  på elever med just dessa utbildningar.  Utbildningarna har högre ersättning men att erbjuda programmen innebär också en större risk pga att intresset kan svikta för dessa utbildningar bland eleverna. En aspekt som jag också tror kan vara viktig i sammanhanget är att det är intressantare för elever att söka sig till yrkesprogram som erbjuds av en friskola eftersom de förmodligen har ett närmare samarbete med näringslivet.

Det vore intressant att göra liknande studier av effekterna efter gymnasiereformen som genomfördes efter denna studies period. För effekterna av den har medfört minskat intresse för yrkesprogrammen. Samtidigt är andelen elever som valt yrkesprogram i friskolor 29 procent mot 28 procent i kommunala skolor.

IFAU:s rapport visar, som jag ser det, att det är viktigt att skolmyndigheternas beslut med anledning av de nya reglerna för dimensionering av gymnasieskolans program beaktar resultatet ”…att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar”. Annars riskera syftet med förändringen, att öka andelen elever som väljer yrkesprogram, att bli ett misslyckande.

/