Tankar om skolan

Recension i Frisinnad tidskrift av undertecknad.

Jag har gjort skolbesök för de som inte vågar eller kan. Så skriver Annika Westh i sin läsvärda ”Skolresan från synd till nord verkligheten på nio friskolor”. Friskoledebatten har pågått under många år och är en uppenbar favoritfråga för vänsterpartierna i Sverige. Den polariserar. Tyvärr har även borgerliga partier börjat ta till sig argumentationen från vänster, inte minst det parti som är ansvarigt för skolfrågorna i regeringen – Liberalerna. Det fria skolvalet har länge varit en viktig fråga för borgerliga företrädare. Rätten att välja skola är uppskattad av landets elever lärare och föräldrar. Det märks inte minst när det gäller intresset för en friskoleplats och av att medarbetare i friskolor trivs bättre är de som jobbar i kommunala skolor.

Men stämmer påståendena med verkligheten?

Annika Westh har valt att besöka landets största friskolehuvudman för grundskolor, Internationella Engelska skolan (IES). En koncern som idag har 46 skolor runt om i landet, ca 30.000 elever. IES är ett bra exempel på hur friskolereformen bidragit till att utveckla svensk skola. Det är ett professionellt skött tjänsteföretag som sedan starten 1993 baseras på filosofin tvåspråkighet, höga akademiska förväntningar och ambitioner samt en lugn och trygg skolmiljö. Deras tidiga fokus på ordning och studiero attraherar många elever med invandrarbakgrund, ofta elever med en stökig erfarenhet från kommunala skolor. Författarens samtal med rektorerna på de nio besökta skolorna ger en god beskrivning av att skolorna har olika förutsättningar, bl a pga elevsammansättningen, samtidigt som det finns en stor frihet för medarbetarna att bedriva verksamheten inom de tydliga mål och ramar som omfattar koncernens verksamheter.

Det finns ett koncept men det innebär inte att allt ska vara lika, däremot målsättningarna. Det visas också i resultatet. Skolverket har något som kallas för SALSA-resultat, ett mått på en skolas förmåga att prestera i förhållande till elevsammansättningen. Flera av de skolor som Annika besökt har ca hälften eller en högre andel elever med utländsk bakgrund. Det innebär att de har en elevsammansättning som är jämförbar med många kommunala skolor. Skolan i Helsingborg ligger i botten nät det gäller socioekonomiskt index men tillhör de fem främst rankade i Helsingborg. En skola med 57 olika modersmål som visar att eleverna presterar bättre än vad samhället förväntar sig enligt Skolverkets SALSA. Ett resultat, som inte bara gäller denna IES-skola, som borde leda till besök av kommunala skolpolitiker för att lära av erfarenheterna. Men så är sällan fallet. Kanske beror det på, som rektorn för skolan i Eskilstuna, etablerad i ett utanförskapsområde, konstaterar; ”Men det kommer inga IES-kritiker hit. De vill nog inte bli övertygade om att de har fel”.

Det framgår tydligt av samtalen att det lokala ledarskapet har stor betydelse för hur skolan fungerar, eleverna är i fokus och kollegialiteten en förutsättning för att lyckas i sitt uppdrag. En samstämd frustration över alla de felaktigheter som florerar i debatten om friskolor och inte minst koncerner löper som en röd tråd i alla samtal. Ingen känner igen sig i påståendet att skolor som är AB innebär fokus på vinst framför elevernas bästa. En väl utbyggd skolhälsa, satsningen på bra skolmat och bra skolbibliotek visar tydligt på motsatsen. Den styrka som finns i att människor från andra länder jobbar tillsammans vittnar alla om.

Flera av de som intervjuas i boken har även erfarenhet från kommunala skolor. Deras perspektiv bidrar också till att man ställer sig frågan varför så få politiker bemödar sig att ta reda på hur verkligheten ser ut och av att ta del av medarbetarnas erfarenheter.

Annika Westh bidrar genom sin skolresa från söder till norr till att ge en bild av hur verkligheten ser ut i en koncernskola. Ett tjänsteföretag som, för att citera en rektor; ”Vi slutar aldrig att vilja bli bättre.”

Annika Westh sammanfattar; ”Kontrasten är total mellan vad jag har sett, konkret, och hur debatten numera går mot ”koncernskolor”. Lärare och andra upplever debatten som djupt osanna och orättvis, men de biter ihop, försöker att hålla det offentliga larmet borta och hålla fast vid sitt fokus och sin gemensamma övertygelse i arbetet i skolan, dag för dag, vecka för vecka.”

Boken avslöjar en uppenbar svaghet i den offentliga debatten. Bilder som inte stämmer med verkligheten tillåts styra politikens inriktning. Det är skämmande, men går att åtgärda. Min uppmaning till alla, inte minst de borgerliga politiker som nu låter som friskolemotståndarna, är; Gör din läxa, börja med att läsa denna utmärkta skrift och våga sedan ta steget och besöka friskolor. Annars riskerar du att anklaga dem för något som inte har koppling till verkligheten.

Ulla Hamilton

Vill du läsa boken? Hör av dig till Annika Westh annika@westh.se En bok kostar 120 kr inkl. porto.

Sydsvenska dagbladet hade nyligen en artikel med rubriken ”Forskarnas tydliga besked: vinstdrivna friskolor har sämre kvalitet”. I artikeln intervjuades nationalekonomen Andreas Bergh. Han hänvisade till ett antal studier som enligt honom pekar mot att vinstdrivande friskolor har lägre kvalitet än kommunala. De som han hänvisar till är studier som jag skulle hävda inte ger belägg för påståendet. Och han hänvisar inte heller till studier som visar att friskolor som är AB har bidragit till att höja de svenska PISA-resultaten.

Det är också intressant att de länkar som finns i Sydsvenskans artikel går till artiklar i DN, alla skrivna av en journalist som har skrivit boken ”Svensk skola AB: så tog marknaden över ansvaret för barnen.”

Låt mig börja med Skolverkets och UHÄ:s studie att friskoleelever klarar högre studier sämre. Den studien har tittat på hur många poäng som studenter från kommunala skolor respektive fristående skolor har tagit under det första läsåret. Studien har kritiserats av andra forskare för att den inte alls tar hänsyn till vilka utbildningar och vilka universitet som studenterna går på. Ej heller har man tagit reda på hur det kommer sig att man tar färre poäng under det första studieåret. Det viktiga måste trots allt vara hur studenterna klarar av hela utbildningen. Men den informationen får man inte av denna undersökning. Således en ganska ointressant studie i detta sammanhang eftersom den inte säger något om varför det ser ut som det gör. Studenterna är inte tillfrågade. Påståendet att friskoleelever klarar högre studier sämre bevisas således inte av denna studie eftersom den bara handlar om det första läsåret.

Den andra studien som Andreas Bergh hänvisar till en avhandling som nyligen presenterades på Handelshögskolan av en av deras doktorander. I den hävdas det att elever från vinstdrivande fristående gymnasieskolor får lägre livslön än elever som gått kommunala skolor. Detta är en studie som genomförts bland elever i stockholmsregionen som studerade 1995-2008. Sedan har forskaren gjort en beräkning av skillnaden på livslön för de som gått i en kommunal skola respektive friskola och kommit fram till att de som gått friskolor som är AB får  200.000 kr lägre livslön. En relevant fråga i detta sammanhang är – vad säger en studie som är 18 år gammal och bara omfattar stockholmsregionen om hur det är idag?   Det finns många andra invändningar mot slutsatserna i denna studie och de framförs bl a Andreas Bergström i ett samtal som jag har med honom i Hamiltonpodden. Stefan Stern har också kommenterat studien i en debattartikel i Dagens Industri.

Den främsta förklaringen som forskaren har till resultatet är att friskolor som är vinstdrivande anställer med fördel obehöriga lärare. Relevant i sammanhanget är att  lärarlegitimationsreformen infördes först efter de år som studien omfattar (propp 2010). Tittar vi på Skolverkets statistik idag (den senaste omfattar läsåret 2024/25) så har kommunala skolor är 88 procent behöriga lärare, jämfört med drygt 79 procent av lärarna i skolor med enskild huvudman.

Den tredje studien som Andreas Bergh framhåller handlar om om etableringen på arbetsmarknaden för elever som gått yrkesprogram i fristående respektive kommunala gymnasieskolor. Vad gör de tre år efter examen? Skolverkets rapport visar att 68 procent av de som gått yrkesprogram i kommunala skolor en etablerad ställning på arbetsmarknaden, att jämföra med 56 procent för de som gått i friskolor. Men inte heller denna studie från Skolverket ger svar på frågan varför? Vi kan inte säga säkert varför det är så säger utredaren Christina Sandström i en DN-artikel.

Men nationalekonomen Andreas Bergh kan uppenbarligen dra sin slutsats av detta resultat om man får tro rubriken till artikeln. Han har en kommentar som är intressant och kan tolkas som en viss modifiering av tidigare uttalanden i artikeln; ”Men om man med kvalitet menar att skolan rustar eleverna på ett bra sätt för fortsatta studier och arbetsliv då ser vi – inga stora skillnader. Det vill jag vara tydlig med. Men vissa skillnader som inte talar till de vinstdrivande skolornas fördel.” Samtidigt är rubriken på artikeln ”Forskarens tydliga besked: Vinstdrivna skolor har sämre kvalitet.”

Det som inte framgår i artikeln är bl a följande;

I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” redovisar nationalekonomen Gabriel Heller Sahlgren bl a att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än
elever i kommunala skolor i PISA 2022. Endel av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär
motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrunds
faktorer.

Skolinspektionens kvalitetsgranskningar visar att friskolor oftare har högre kvalitet än kommunala skolor inom områden som studiero, undervisning, bedömning och betygsättning och rektors ledarskap. Dessutom visar skolenkäter att friskolor har elever, lärare och föräldrar som är mer nöjda.

Den intresserade kan också läsa denna utmärkta artikel i Smedjan av Tommy Wallster. Han är statistiker och har många gånger försökt att få sina texter publicerade i bl a DN, men de är inte intresserade.

Läser en glädjestrålande ledare ”Vad var det vi sa? Friskolor är sämre!” i Arbetet. Ledarskribenten Karina Cubilla har läst artikeln i Sydsvenskan. Hon meddelar att ”Elever som går på fristående skolor får generellt en sämre utbildning”. Som grund för detta påstående hänvisar hon till  ”rykande färsk forskning från Lunds universitet”.

Ledaren är ett lysande exempel på hur faktaresisten kritiken mot friskolor är. Andreas Bergh presenterar inte någon ny forskning. Han hänvisar till två myndighetsrapporter och en  forskningsstudie från Handelshögskolan i Stockholm. Och det finns ingen grund för att påstå att det finns ett generellt resultat. Alla fel redan i början av ledaren alltså. Man tar sig för pannan.

/

Sveriges Lärare är en intressant organisation. De bildades 2023 och har medlemmar som jobbar inom skolans olika nivåer. 15-20 procent av medlemmarna jobbar i friskolor. Trots att lärarfacket har en ganska stor andel av sina medlemmar som jobbar i friskolor, och trots att  medarbetarundersökningar visar att dessa friskolemedarbetare trivs mycket bättre på jobbet är de som jobbar i kommunala verksamheter, så väljer de att lägga medlemmarnas pengar på kampanjer mot friskolor. Det senaste exemplet har vi som bor i Stockholm sett i tunnelbanan.

Svarta affischtavlor förmedlar texter om hur hemska friskolorna som drivs som AB är. Till exempel: Vilka andra har ett skattefinansierat skolsystem med obegränsat vinstuttag? De tre alternativ som man kan välja på är ”inget”, 0 eller ”alltså verkligen noll”. Det faktum att det inte fungerar så i Sverige – eftersom det krävs att friskolor har en långsiktigt hållbar ekonomi och att detta granskas av Skolinspektionen – finns självfallet inte med som ett alternativ.

På en annan återfinns följande text ”Marknadsskolan urholkar Sverige”. Ett totalt felaktigt påstående eftersom det finns ett antal undersökningar sin visat att friskolor bidragit till att höja de svenska PISA-resultaten och dessutom forskarrapporter som visar att friskolors etableringar bidrar till att höja kommunala skolors resultat. Sveriges Lärare går således ut med ett påstående i sin tunnelbanekampanj som helt saknar grund. Inte särskilt seriös för en organisation vars medlemmar ska lära våra barn att faktagranska. (Vilken idé! Använd kampanjen i skolan så eleverna kan lära sig att fakta granska).

En tredje som jag har sett har budskapet ”Dina skattepengar öronmärkta för skolan går i år i stället till:

• 1. utländska riskkapitalister
• X. köpa innebandylag
• 2. straffa fackliga ombud.”

Även dessa påståenden passar utmärkt för faktagranskning.

Jag måste säga att jag kan förstå att ett antal medarbetare som tidigare jobbat på lärarfacken nu återfinns som medarbetare i friskolebranschen. Det måste vara mycket roligare att jobba tillsammans med en arbetsgivare som vill bidra till att utveckla skolor tillsammans med lärare, ägare och andra kollegor är jobba på en organisation som är så bitter över att deras medlemmar har möjlighet att välja andra arbetsgivare än offentliga. Och de medlemmar som jobbar i en friskola och vet hur verkligheten ser ut, de måste vara hjärtligt trötta på denna negativa kampanj mot deras arbetsgivare. Och inte har de något annat fackförbund att gå till – men det kanske bara är en tidsfråga……

/