På fredagen debatterades bl a arbetsmarknadsfrågor på moderatstämman i Gävle. I utskottet hade man enats om ett tillägg till förslaget till handlingsprogram som innebar att det ska råda balans mellan arbetsmarknadens parter på arbetsmarknaden. Det blev också stämmans beslut. Ett beslut som faktiskt innebär ett åliggande för moderata representanter att agera för att undanröja obalans.
Jag var uppe i debatten och drog ett exempel på en faktisk obalans som gäller idag. Byggnads förhandlar just nu med arbetsgivarförbundet Maskinentreprenörerna, Byggnads tycker att de inte har fått tillräckligt gehör för deras krav på kraftiga löneökningar. Därför varslar de om sympatiåtgärder mot sig själva. Konstigt kan det förefalla. Men faktum är att det inte finns någa hinder mot Byggnads att agera som de gör just nu.
De utlyser sympatiåtgärder mot sig själva genom att varsla om konfliktåtgärder gentemot Byggindustrierna. De drar alltså in Byggindustrierna – en motpart som Byggnads i våras slöt ett alltjämt gällande kollektivavtal med – i den konflikt som de har med en annan part Maskinentreprenörena. Tecknade kollektivavtal ska garantera fredsplik – men sympatiåtgärder undanröjer fredsplikten. Byggnads vill alltså använda hot mot en kompis(för att tala ungdomssspråk) för att tvinga fram en överenskommelse med Maskinentreprenörerna.
I de flesta andra länder är sympatiåtgärder inte tillåtna. Där slår man vakt om fredsplikten. I Sverige är det dock ok att ta till sympatiåtgärder och därmed dra in en tredje part i en konflikt som de inte har ett dugg med att göra. Detta kallar inte jag balans. Byggnads agerande menar jag är ett typiskt exempel på obalans som en regering borde vara intresserad av att årgärda. För det faktum att sympatiåtgärder är tillåtna påverkar nämligen företags attityder till hur den svenska arbetsmarknaden fungerar.
/
