Idagens DN kan man läsa att ”närmare hälften av regeringens ministrar, 9 av 24 är kvinnor.” i Rwanda. En bra siffra, 36 %. I konkurrenten SvD kan man läsa att bara 36% av de moderata förtroendevalda i kommunerna utgörs av kvinnor. Samma siffra, men i den ena tidningen är 36% närmare hälften, i den andra är det ett underkännande av jämställdheten. Intressant hur olika det kan presenteras.
I Dagens Industri finns en intressant artikel om Bengtsfors. Kommunen som utsågs till kriskommun 1999 och idag visar det sig att Bengtsfors klarar sig bättre i lågkonjunkuren är sina grannkommuner. Förklaringen? När en stor arbetsgivare försvinner fattar plötsligt lokalpolitikerna hur viktigt det är att ha ett bra näringslivsklimat. Idag har Bengtsfors många småföretag som skapar en större stabilitet och riskspridande i kommunen. Vi kan se liknande exempel på andra håll, Dominerande arbetsgivare har försvunnit och tvingar fram en mer näringslivsorienterad politik från de lokala politikerna. Tråkigt att insikten i många fall kommer först när krisen är ett faktum. Men det visar hur viktigt det är att driva en vettig näringslivspolitik i kommunerna. En politik som skapar goda villkor för företagen att växa. Det tjänar alla på. Det borde vara en ledstjärna för alla kommunpolitiker.