Vid onsdagens regeringssammanträde fattade regeringen det kloka beslutet att ge kommunerna ytterligare ett verktyg för att klara luftkvalitetet. Vi får nu möjlighet att införa lokala miljözoner för att reglera dubbdäcksanvändningen. Det är mycket bra. Vi vet att EU har ögonen på oss pga att Sverige överskrider gränsvärdena för luftkvalitet. Dryga böter hotar.
Samtidigt kan jag konstatera att det inte finns något egenvärde i att förbjuda dubbdäck. Sedan förbudet infördes på Hornsgatan i januari 2010 har dubbdäcksandelen i stockholmstrafiken i stort sjunktit från 70% till ca 50%. Mängden partiklar som orsakats av dubbdäck har under samma period sjunkit med 50-60 %.
Det är en oerhört snabb beteendeförändring bland bilisterna och mycket talar för att den fortsätter. Många stockholmsbilister har fått klart för sig att det finns ett samband mellan luftkvalitet och dubbdäcksanvändning. 52% av stockholmarna är dessutom för en utvidgning av regleringen.
Det är skönt att det sker en utveckling åt rätt håll och att det finns ett stöd för att införa miljözoner om det skulle behövas. Det som behöver göras nu är att analysera hur en zon skall vara utformad för att göra mest nytta för luftkvaliteten, titta på vilka effekter denna kan får för grannkommunerna, arbetspendlare fårn dessa mm. Trafiksystemen hänger ihop över kommungränserna. Det har vi inte minst fått erfara unde de senaste veckornas trafikolyckor. Därför måste zon-utformningen analyseras noga utifrån bla framkomlighetsperspektiv. Med en väl förberedd plan kan staden sedan skrida till verket – om det visar sig att det behövs för att klara luftkvaliteten.
Det finns inget egenvärde i att reglera. För mig har denna fråga hela tiden handlat om att klara luftkvaliteten, inte om en regleringsiver eller hat mot dubbdäck. Nu har stockholmarna i stor utsträckning klart för sig sambanden, vi har av regeringen fått ytterligare verktyg. Det är mycket bra!
/