Eders kungliga högheter, mina damer och herrar, välkomna hit, landsmän från hela världen!
För någon vecka sedan hade jag nöjet att träffa och samtala med den person som Stockholms stad har valt att tilldela årets Nelson Mandela-pris. Priset syftar till att uppmärksamma en person, ett projekt eller en förening som har gjort någonting bra för ett mer integrerat Stockholm.
***
Årets pristagare heter Pelle Friman. Han har startat föreningen Internationella Bekantskaper som syftar till att etablerade svenskar och relativt nyanlända faktiskt ska mötas – både fysiskt och via nätet. Just det faktum att han använder internet – i form av Facebook – för att underlätta mötet gör det tydligt hur enkelt integrationsarbetet kan vara. Och just att vi möts, trots olika kultur och etnicitet är grunden för en god integration. Det är mötet mellan människor som raderar fördomar . Först när vi har kommit förbi dessa föreställningar om varandra kan vi komma vidare i en större mångfald på arbetsmarknaden, i bostadsområden och i umgängeskretsen.
***
Tittar vi historiskt på Sverige så har vi länge varit ett öppet land. I min bokhylla hemma har jag en intressant bok som heter ”Tusen år av invandring” som just illustrerar detta. Mitt eget namn Hamilton är en illustration av detta, min mans förfäder kom hit på 1600-talet från Skottland, statsministern heter Reinfeldt, en borgarrådskollega här i stadshuset heter Kevius, en gata ett kvarter från Stadshuset heter Samuel Owens gata, namngiven efter den självlärde engelske verkmästaren som öppnade en maskinverkstad i Stockholm och kom att utveckla ångsjöfarten i Sverige, Bonnier är en av många invandrare som slog sig på bokbranschen.
Men det var inte bara högt uppsatta personer som kom hit, mycket tjänstefolk, hantverkare och arbetare med familjen finns också bland de som kommit hit under århundraden från andra länder. Skälet till varför de har fått komma är ganska enkelt, ett litet land långt upp i norr har inte råd att säga nej till de som vill komma hit och bidra. Så var det på 1600-talet, så var det när Christoffer Polhems far kom från Tyska Pommern till Sverige. Han son, som idag kallas den svenska mekanikens fader. vars 350 års jubileum vi uppmärksammar i år, och så är det också idag. Vi behöver kompetens och duktiga och driftiga människor.
Vi som bor i Stockholm möter dagligen svenska medborgare med rötter i andra länder, både privat och på våra arbetsplatser. Sverige – och inte minst Stockholm – är på väg att bli en mångkulturell storstad. Åtminstone om vi jämför med hur det har varit. För det är ju så att Sverige på en ganska kort tid har gått från att vara ett av världens mest homogena länder till internationellt och multietniskt. Idag finns det 201 olika nationaliteter representerade i Stockholm.
***
Att människor rör på sig är naturligt. Vi är många som har släktingar i USA. Under utvandringsperioden under andra halvan av 1800-talet lämnade en och en halv miljoner svenskar Sverige för Amerika och invandringen kom senare främst att bestå i återvändande amerika-svenskar. Först under 1970-talet fick vi i Sverige en flyktinginvandring och i och med den för första gången en invandring från utomeuropeiska länder.
***
Mellan 1970 och 2006 ökade antalet utrikes födda i Sverige från 540 000 till 1 175 000 personer, eller från 7 till 13 procent. Antalet födda utanför Europa ökade under samma period från 30 000 till 440 000. I det perspektivet har det gått fort.
***
Invandring för med sig mycket positivt. Vi kan se många exempel i Sverige på hur banden mellan Sverige och andra länder stärks tack vare invandringen. Entreprenörsforskare har under senare år uppmärksammat det faktum att personer som kommit till Sverige, som startat ett företag här har ofta utvecklat det genom att göra affärer med företag i sitt forna hemland. Det finns flera exempel på personer som har utvecklat framgångsrika företag i Sverige på detta sätt och därmed skapat jobb både här och där.
***
Det är viktigt att fortsätta sträva mot målet att Stockholm ska bli en fullt ut internationell och multietnisk storstad. Där det inte spelar någon roll varifrån du kommer, utan där det viktiga är vart du är på väg. Låt oss vara stolta över att vi i Stockholm ändå har kommit så pass långt på så kort tid, men det finns mycket kvar att göra.
***
Ni som är inbjudna hit idag har valt att bli svenska medborgare. Ni är nu stockholmare som har alla rättigheter och skyldigheter fullt ut. Och ni vet att det finns många lyckliga skäl till att flytta till ett nytt land. Det kan vara kärlek och en ny familj, det kan vara ett nytt jobb och det kan handla om ren nyfikenhet.
Men ni vet också att det finns djupt tragiska orsaker som tvingar miljoner människor på flykt undan ett land som de kommer att sakna resten av livet. Krig, förtryck, fattigdom och katastrofer är erfarenheter som många invandrare i Sverige har med sig. Erfarenheter som vi som är födda här aldrig fullt ut kan förstå vidden av.
Och för många av er var valet att lämna det invanda i hemlandet för det okända i Sverige kanske inte baserat på vad som var bäst för er, utan vad som var bäst för era barn. Därför har vi också alla det gemensamma uppdraget att se till att barnen får det bättre.
***
För att lyckas krävs det att vi alla förstår att vi har ett gemensamt ansvar för integrationen. Det gäller oss som är politiker, det gäller företagen som anställer, det gäller oss alla som medborgare och som medmänniskor. Den som kommer till Sverige behöver inte dansa kring midsommarstången – men det underlättar om man förstår varför svenskarna gör det.
Min uppgift här idag är att dela ut Stockholms stads årliga integrationspris, Nelson Mandelapriset. Priset syftar till att uppmärksamma en person, en förening eller ett projekt som har bidragit till ökad integration i Stockholm.
***
I år fick vi in 61 unika nomineringar till priset. Det är ett tecken på att det görs mycket bra som stockholmarna finner det värt att uppmärksamma.
***
Årets pristagare har en bakgrund som lärare inom SFI i Västerort och det var där han förstod att han i många fall var den enda svenskfödda som hans elever träffade. För att skapa möten mellan relativt nyanlända och svenskfödda startade han föreningen Internationella Bekantskaper . Genom att använda sig både av det fysiska mötet och möten via internet har årets pristagare visat att förutsättningar för integration kan finnas i enkla medel och genom att skapa förutsättningar för möten han har funnit en av de viktigaste nycklarna till att lyckas.
***
Jag vill be Pelle Friman som är initiativtagare till föreningen Internationella Bekantskaper att komma upp på scenen.
Pelle – du har på ett föredömligt sätt visat att integration inte behöver vara komplicerat. Du har förstått att mötet mellan människor är det viktigaste för att öka toleransen och överbrygga fördomar. Och genom att använda dig av ny teknik har du gett oss en modell som är enkel för fler att använda i syfte att öka integrationen. Jag hoppas att många stockholmare både kommer engagera sig i din förening och att många kommer att följa ditt exempel.
Stort Grattis till årets Nelson Mandela-Pris!