År: 2011

Idag har jag deltagit vid planteringen av Taxi Stockholms träd. De finansierar trädet och bidrar på detta sätt till det gröna Stockholm. Stockholmarna fick, via en tävling som Taxi Stockholm arrangerade för ca ett år sedan, rösta på tre olika placeringar av trädet. Den vinnande platsen blev hörnet Birger Jarlsgatan/Rådmansgatan framför Wallenstams kontor. Så nu har almen som står på andra sidan Rådmansgatan fått en ung granne.

Jag var i New York i slutet av förra veckan och där har stadens borgmästare Bloomberg tagit initiativ till att plantera en miljon nya träd. De har hittills åstadkommit 500.000. Detta sker i samverkan med näringslivet. Så jag hoppas att Taxi Stockholm snart får sällskap av fler företag i Stockholm. Det skulle verklingen vara en vinna-vinna situation för såväl företagen Stockholm som stockholmarna.

I dagens SvD kan vi läsa om den remiss som just nu är ute som handlar om spårlinje- och stomnätsstrategi i Stockholm. Det är en stor artikel som beskriver remissen. Men det som är lite lustigt är att den beskriver remissen som om den handlar om att rakt av omvandla busslinjer till spårvagnslinjer. Och det är en vilseledande beskrivning. Vi behöver säkra framkomligheten för kollektivtrafiken i Stockholm. Tunnelbanan i innerstan är i princip full därför måste den kompletteras med avlastande kollektivtrafik på gatuplanet. Det kan då handla om bussar eller spårvagnar. Det som är viktigt i detta sammanhang, och som också beskrivs i remissen, är att inte stirra sig blind på fordonsslaget. Det som ska vara avgörande för vad som väljs är funktionalitet och kapacitet. För att kollektivtrafiken ska vara attraktiv så måste den ha en säkrad framkomlighet och god tillgänglighet. 

Anledningen till att det nu tas fram en strategi för stomlinjer är just för att säkra framkomligheten i stockholmstrafiken. Resenärerna ska kunna lita på att om de väljer en stomlinje så kommer de fram i den tid som planerats och turtätheten är hög. Om det sedan är buss eller spårvagn beror självfallet på vilken kapacitet som behövs på sträckan. I remissen förs ett resonemang kring att det är rimligt att utgå från buss och sedan i takt  med att antalet kollektivtrafikresenärer ökar så kan man planera för spår. Det finns inget förslag på att alla stomlinjer ska vara spår från dag ett.

Av artikeln framgår också att det inte finns några ekonomiska beräkningar med i remissen. Och det står också tydligt i remissen att så är fallet. Men det som är viktigt med denna remiss är att vi måste få en ökad insikt hos alla att det är viktigt att säkra framkomligheten för kollektivtrafiken i Stockholm. Det kommer att innebära åtgärder som leder till att många andra trafikanter, inte minst bilister, måste bereda sig på att ändra sitt beteende. 

För endast då kan kan den bli ett attraktivt alternativ för stockholmarna. Om inte kollektivtrafiken är attraktiv riskerar vi att få kaos i trafiken i staden. Och en sak är säker – det vill ingen ha.

Således skulle det vara bra om vi alla slutade att slänga spårvagnar eller bussar i huvudet på varandra och i stället fokuserade på det som är viktigt; Vad behöver göras för att säkra kollektivtrafikens framkomlighet och för att 8 av 10 stockholmare även i ett växande Stockholm ska fortsätta att välja kollektivtrafik under rusningstimmarna? Svaret på den frågan kan variera beroende på hur de faktiska förhållandena ser ut i olika delar av staden, och det kan också variera över tid beroende på vilka utbyggnadsplaner som finns under de kommande decennierna. Det är insikten om detta som vi behöver sprida.

/

Blev mycket glad när jag i onsdagens tidning läste om det samarbete som Scania och KTH kommit överens om. Det är utmäkt att de nu ska satsa tillsammans för att attrahera fler ungdomar till att läsa ingenjörsutbildningar.

Initiativet att erbjuda examensjobb mm med konkreta inslag från Scania är också mycket bra. Det är ju ett utmärkt sätt att länka ihop företaget med studenter och det ger studenterna en möjlighet att fakiskt få insikt i hur det kan vara att jobba på Scania.

Att erbjuda examensjobb för studenter är för övrigt något som jag tror de flesta arbetsgivare kan bli bättre på, inklusive Stockholm stad.

/

Nyss hemkommen från tre dagar i New York. Jag var där och talade på en konferens som New York City arrangerade inom ramen för sitt projekt New York City Global Partners. Temat var ”Business innovation and entrepreneurship; City strategies” och ett tjugotal städer från alla världsdelar fanns på plats. Rubriken på detta blogginlägg är ett citat från GEs ordförande Jeffrey R. Immelt som inledde konferensen tillsammans med
New Yorks borgmästare Michael Bloomberg. Deras samtal om konkurrenskraft i en global värld visar mycket tydligt att konkurrensen om de skarpaste hjärnorna och kapitalet kommer att bli stenhårt framöver.

Ska Stockholm klara sig i denna konkurrens så måste vi bygga på våra styrkor. Och vi har ett bra utgångsläge. Kista är en av världens ledande ICT regioner, Karolinska Institutet, KTH, Stockholms universitet har mycket gott renomme och attraherar duktiga människor från hela världen. Men vi kan inte nöja oss med att det ser bra ut idag, vi måste hela riden jobba för att bevara och stärka vår position. Det var mycket tydligt när man hör hur tex New Yorks borgmästare resonerar för att stärka sin stads position i den internationella konkurrensen.

Bloomberg nämnde ett antal punkter, som alla är lika relevanta för Stockolm;
1. En väl fungerande infrastruktur är viktigt. Det handlar inte bara om vägar utan också om lokaler, skolor, parker, kultur, bostäder, telekommunikationer mm. Han talar mycket om träd, mänsklig stad och vikten av ett stort attraktivt utbud för människor vid sidan om jobbet.
2. Se till att det finns en mångfald av branscher. Det skapar möjligheter till en kreativare miljö och till korsbefruktning.
3. Skapa en miljö för innovationer genom tex inkubatorer som är knutna både till universitet och näringsliv och staden.
4. Universitetsmiljön är mycket viktig för utveckling av nya företag och innovationer. Se till att universiten vill utveckla sin verksamhet och attrahera fler talanger.
5. Se till att det finns mark för nyföretagande
6. Välkomna immigranter såväl studenter som andra som vill bidra till tillväxten.
7. Se till att regelverket för företagande, immigranter mm är enkelt.

När det gäller studenter från andra länder hade Immelt en intressant kommentar som också har bäring på vår svenska regerings politik när det gäller utländska studenters möjlighet att studera i vårt land och att man borde se till att de som kommer hit och studerar också stannar. ”När företag låter talangerna gå är det missmanagement men när landet gör det är det immigrationspolitik”. Tänkvärt!

Bloomberg reflekterade också kring vikten att ta hand om infrastrukturen och att hålla fast vid det långsikiga perspektivet för att faktiskt genomföra de investeringar och det underhåll som måste göras. Det är lätt att dra ner på de pengarna och använda dem till något annat. Han menar att de lärt av 1970-talets politik, som ledde till att standarden på infrastrukturen sjönk drastiskt under de kommande decennierna. Politiken måste stå för ett långsiktigt perspektiv och kommunicera till invånarna varför pengar till infrastrukturen är viktigt.
Det handlar om att betala nu för att attrahera människor och kapital och därmed få investeringar framöver. Behöver jag säga att det ligger mycket i detta utifrån ett stockholmsperspektiv?

Som sagt. Intressanta dagar i New York. Stockholm ligger bra till i PWC- studien ”cities of opportunities”. Men en sak är säker – Bloomberg vill peta ner oss på alla de områden där vi ligger bra till och han vill också se till att vi inte kommer förbi New York på de områden där vi ligger efter.
En hygglig utmaning – eller hur?!

Idag har jag besökt Diamorph och Episurf. Båda spännande företag som har sitt ursprung från Serendipity ,  den intressanta privatfinansierade inkubatorn som drivs av bl a Saeid Esmaeilzadeh.

Episurf har tagit fram ett implantat som innebär att du inte behöver byta ut en hel knäskål vid tex led- eller broskskador i knät. Deras lösning innebär att det tas fram ett skräddarsytt implantat i form av en ”skruv” som fästs i leden. Därmed blir rehabiliteringstiden snabbare, ingreppet enklare och billigare. Implantatet blir efter ett tag ”ett med leden. Företagets idé är mycket intressant och det finns många runt om i världen som skulle vara behjälpta ev deras lösning. Inom kort hoppas de på att kunna genomföra klinisk prövning på patienter och intresset för att delta är stort.

Diamorph är också ett spännande företag som specialiserat sig på att ta fram hållbara material. De har hittat en väg att via cintring styra processen så att de kan skräddarsy material för just det specifika behov som kunden kan ha. De samarbetar med bl a SKF och SAAB Aero. De har tagit fram skottsäkra västar som är gjorda av borkarbid. Deras tillverkningsmetod gör att de kan ta fram mycket hårda material som klarar tuffa påfrestningar. ett exempel som jag fick beskrivet för mig är tex det material som är längst ner på en snöplog, den del som dras mot vägytan. Vanligtvis slits ju detta mycket snabbt ner men med Diamorphs materialutveckling så klarar de mycket tuffare slitage.

Jag är övertygad om att vi kommer att få höra mer om dessa två företag i framtiden.

Nyligen kom nyheten att Stockholms hamnar utsetts till prioriterad hamn inom EUs sk TEN-T nätverk. Som så kallad CORE-hamn, därmed en av ett fåtal hamnar i Europa med en särskilt prioriterad ställning i det europeiska transportflödet, är det möjligt att få medfinansiering från EU när det gäller investeringar för miljöanpassade transporter.

Detta är en mycket välkommen markering från EUs sida när det gäller sjöfartens betydelse för vår region och för landet.  Nu återstår bara att se till att också sjöfarten i hela Europa får samma villkor. Det förutsätter att det sker förändringar av det sk svaveldirektivet eftersom det innebär betydligt tuffare krav på sjöfarten i norra Europa jämfört med Medelhavstrafiken bl a. Det rimliga är att det är samma villkor för då blir också konkurrensen på lika villkor, vilket ju är en den inre marknadens viktigaste mål.

/

I veckan har Mp, V och S i stadshuset presenterat sina budgetar. Alla vill höja skatten men med olika belopp. Inte så mycket enad opposition där inte. Konstaterar också att (s) höga tonläge när det gäller infrastruktursatsningar inte avspeglas i derad budget. Samma dag som de presenterade sin budget la Tomas Rudin (s) en skrivelse på kommunstyrelsen som handlar om att göra en översyn av gatornas renoveringsbehov. Det låter ju då som om de vill satsa stort på underhåll av gatorna i staden.

Samtidigt kan vi konstatera att deras budget innehåller 38 Mkr än vår budget på trafik- och renhållningsområdet. Det motsvarar den kostnaden för den renovering av Nybrogatan sträckan östermalmstorg-nybroviken som vi nyss beslutat om i trafiknämnden. Alltså ca 200 meter gata. Kom ihåg det när ni hör allt som (s) ska satsa på när det gäller infrastruktur. Snacka går men det gäller att även visa att man menar allvar genom att avsätta medel i budgeten.

I dagens Svenska Dagblad ges en bild av att jag struntar i trafiksäkerhetsfrågorna i innerstaden. På en rak fråga om det är möjligt att förbjuda tunga fordon i Stockholms innerstad idag, så har de klippt ett längre svar och lyft fram det i artikeln. Hela svaret i denna del framgår dock om man läser artikeln.

Det pågår en mängd olika infrastrukturjobb i staden, Citybanan, Norra Länken, Slussens ombyggnad är på gång, och det kommer att vara fler projekt framöver. I ett trafiksäkerhetsarbete går det inte att ägna sig åt önsketänkande utan vi måste utgå ifrån hur det faktiskt ser ut och öka trafiksäkerheten utifrån det.

Svenska Dagbladet valde att inte ta med mitt resonemang kring detta och det jag sa om hur trafikkontoret jobbar med trafiksäkerhetsfrågor för cyklister. Staden har infört cykelboxar som innebär att cyklarna kan stå i en markerad box framför trafiken vid rödljusen och därmed minimera risken för konflikter med bl a tung trafik. Det är säkrare för cyklister eftersom de kommer iväg från trafikljusen före all annan trafik.   

I stadens trafiksäkerhetsprogram finns det klart utsagt att oskyddade trafikanter ska prioriteras i trafiksäkerhetsarbetet och hit hör givetvis cyklister. Bussar och andra tunga fordon är en del i trafiken i Stockholm och alla måste ta ansvar för varandra inte minst gäller detta chaufförer i tunga fordon.

Det är inte realistiskt att tro att all tung trafik ska bort från innerstaden. Det som måste till är ett medvetet trafiksäkerhetsarbete för att minska riskerna och en viktig del för att detta arbete ska lyckas är också alla trafikanter tar ansvar för det egna beteendet i trafiken.

/

Idag har miljöpartiet i stadshuset presenterat sitt budgetförslag. Det är ett förslag som innebär att stockholmarna ska få betala mer i form av skattehöjning på 40 öre och en rejäl ökning av parkeringsavgifterna. Dessutom vill de höja begravningsavgiften, ett förslag som inte är lagligt. 

Bland deras förslag märks den gamla bekantingen att Förbifart Stockholm ska stoppas. Jag undrar vad deras sympatisörer tycker om detta föslaget för sanningen är ju att även en majoritet bland Mp är för Förbifarten. De vill lägga en halv miljard kronor i investeringar på soltak. Deras cykelsatsning ligger på 150 Mkr dvs mindre än den som majoriteten har föreslagit.

När det gäller arbetsmarknadsnämnden så blir jag oerhört förvånad över att de åter kommer med ett förslag som innebär att Jobbtorgen ska bort. En verksamhet som faktiskt har inneburit att över 15.000 stockholmare har gått till egen försörjning. Jag trodde att de – mot bakgrund av detta reslutat – skulle inse att Jobbtorgen är ett viktigt bidrag i arbetet mot utanförskap. Men där misstog jag mig tyvärr.

Det finns mycket mer att kommentera men detta får räcka för nu. Jag återkommer i budgetdebatten.

/

I dagens DN skriver jag om studentutspringen och studentflaken och dess effekter på framkomligheten i staden. Jag minns mycket väl – även om det var länge sedan – den fantastiska känslan att ha tagit studenten. Att få stå på flaket i Västeräs och tillsammans med kamraterna jubla över att nu var vi klara, nu springer vi ut i vuxenlivet.

Självklart ska studenter få fira studenten. Men det måste ske på ett balanserat sätt så att det inte förhindrar framkomlighet i staden. Alla som rör sig i Stockholm idag vet hur mycket som är på gång när det gäller byggande och infrastrukturarbeten. På gårdagens trafiknämnd fattade vi beslut om att inleda arbetet med tätskiktsrenoveringar på sträckan regeringsgatan/hamngatan över sergels torg bort till klarabergsviadukten. Jättelika arbeten som kommer att pågå under flera år och som påbörjas sommaren 2012. De innebär evakuering av butiker och stora arbeten som obönhörligen påverkar framkomligheten. Därför tycker jag att det är juste att redan nu förvarna om att studentflaken behöver planera andra färdvägar. Trafikkontoret, polisen mfl kommer att ta fram förslag i denna del.

Så alla studenter, njut av studenten och ha samtidigt förståelse för att vi vill hitta en balans mellan studentyran och att staden ska fungera.
/
http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/ohallbart-att-lata-studentflak-tappa-till-stockholms-vagnat