Igår släppte Länsstyrelsen i Stockholm rapporten Unga som varken arbetar eller studerar. Rapporten visar att andelen unga i Stockholm som inte går att återfinna i jobb, studier eller annan verksamhet har ökat under perioden 2007 till 2009. Detta intervjuas jag om i dagens Metro. Detta har också uppmärksammats av Karin Rågsjö (V) som menar att jag ”sviker Stockholms unga”.
Ibland går det lite väl fort när oppositionen ska ut och kritisera och söka medial uppmärksamhet. Karin Rågsjö är vice ordförande i arbetsmarknadsnämnden och som sådan borde hon känna till att nämnden inrättades 2011 och det är sedan dess som jag är ordförande. Rapporten pekar på en utveckling som skett 2007-2009, dvs flera år innan jag blev ansvarigt borgarråd för arbetsmarknadsfrågorna och uppföljningsansvaret för 16 – 19-åringar.
Med detta sagt vill jag understryka att rapporten tar upp ett allvarligt problem. För många unga mellan 16 och 24 står fortfarande utanför idag och där delar jag Karin Rågsjös oro. När ansvaret låg på Utbildningsnämnden var det Gymnasieslussen som arbetade med att försöka slussa tillbaka de aktuella ungdomarna till studier. Gymnasieslussen har fortfarande en del i detta arbete, men i och med att Arbetsmarknadsnämnden har fått det övergripande ansvaret för frågan har också de verktyg vi har att tillgå mångdubblats. Idag finns ett större samarbete med stadsdelsnämnderna i det uppsökande arbetet och vi har samlat alla de verksamheter som ryms inom ramen för arbetsmarknadsnämnden för att på bästa sätt hjälpa de ungdomar som hamnat utanför tillbaka till jobb eller studier. Mycket återstår att göra, men till skillnad från Karin Rågsjö anser jag att vi idag har ett betydligt mer strukturerat arbete riktat mot dessa unga än vi hade mellan 2007 och 2009.
Läs mer om stadens arbete på webben.