Idag ägde det tredje mötet i en serie av runda bordssamtal ”Dubbelt upp 2020”. Temat denna gång var ”Åldrande befolkning och stor inflyttning – hur skapar vi tillväxt och jobb som klarar en dubbel utmaning?”
Företrädare från KI, KTH, Stockholm stad, näringslivet mfl var på plats. Diskussionerna var intressanta och tydliggjorde en del hinder som vi måste ta tag i för att skapa goda förutsättningar för att denna tjänstemarknad ska kunna utvecklas. Min inledning lyfte fram en del av de frågeställningar som måste hanteras. Jag bifogar delar av den nedan.
Välkomna till detta tredje möte med syfte är att stärka regionens konkurrenskraft genom att vi blir än bättre på att jobba tillsammans, akademi, stad/det offentliga och näringslivet. Vad har då de två tidigare resulterat i? Ett resultat är möten som ”cleantech möter byggherrar” i NDS, det är inskrivet i stadens budget att innovationsupphandlingar bör prövas. Vi förbereder nu en innovationstävling inom smarta transportlösningar. Tävlingen Open Stockholm Award har inneburit att staden har tillgängliggjort data för att underlätta för entreprenörer att utveckla nya affärsidéer. Prisutdelning sker på Stockholmsmötet i näste vecka.
Just nu växer Sthlm så det knakar, 55% av Sveriges befolkningstillväxt finns i vår region. Kompetensbehovet är stort inom flera branscher samtidigt som det är svårt att rekrytera. Vi har kompetensbrist samtidigt som vi har arbetslöshet. Även om arbetslösheten inte generellt är ett stort problem i Sthlm så är det en oacceptabelt stor skillnad mellan de som är födda i Sverige och de med utländsk bakgrund.
Men det är inte den utmaning som vi ska tala om idag. Jag har länge trott att äldrefrågor skulle komma högt upp på den politiska agendan, men det har inte varit så. Nu har vi fått en debatt och vi vet att utmaningen blir allt större på äldreomsorgsområdet.
2030 beräknas 1/5 av stadens befolkning vara över 65 år. 2010 var det över 100.000 personer i Stockholm stad som var över 65 år. Vi blir äldre och vi håller oss friska längre. Tiden som tillbringas på ett äldreboende har minskat kraftigt och är nu nere på ett par månader i Sthlm.
De gemensamma utmaningarna är många, samtidigt finns det många möjligheter. Stockholm har goda förutsättningar tack vare god innovationskraft, duktiga life science – och ICT-företag och välrenomerade akademier. Vi inom det offentliga ser utmaningarna och kan identifiera dem. Men vi är långt ifrån bäst på att hitta lösningarna – tvärtom – där behövs alla goda krafter. Genom att ta sig an utmaningen på ett klokt sätt, att se till att var och en fokuserar på det som den är bäst på kan vi skapa riktiga vinna-vinna situationer. Forskning och akademi kan visa framtidens lösningar, företagen kan utveckla nya idéer, det offentliga kan utöver att identifiera och beskriva behoven också bidra till att skapa ett riktigt bra klimat för forskning, innovation och för företag att växa.
Äldreomsorgssituationen är inte unik för Sverige. Det innebär att vi hittar bra lösningar så ger det också möjligheter för företagen att sälja sina tjänster i andra länder. Eftersom det är viktigt för våra svenska bolag att snabbt nå internationella marknader så är detta en väsentlig aspekt. Vi vet också att de stora aktörerna som t.ex. Ericsson och IBM som finns här i Kista är mycket viktiga för samhällsbyggandet.
Företaget Kairos Future har ett projekt som heter Opinion Hälsa, Mats Olsson, projektledare, konstaterar att äldreomsorgen har stora problem att locka kompetent personal och vårdens resurser är mer begränsade än de medicinska möjligheterna. Därför är nya tekniska lösningar räddningen. Om personalen används där den bäst behövs har vården och omsorgen chans att klara sitt uppdrag. Ny teknik skulle kunna hantera personalunderskotten. Apparater kan vaka över sjuka människor i hemmet och att det är tekniker och inte vårdutbildade som åker runt och kollar att allt är okej. En GPS i armbandsuret gör det lätt att hitta den som ofta går vilse. Sensorer i mattor kan läsa av hur människor går. Då kan en dator tidigt upptäcka förändringar som till exempel är tecken på annalkande fallolyckor. Sådant kan skapa trygghet både för brukare och anhöriga. Men är detta en lösning som kan omfatta alla?
Enligt Mats Olsson behöver vården och omsorgen skapa fler testmiljöer och pröva sig fram. Undersöka nyttan med ny teknik, säkerheten och hur integriteten påverkas. Är detta ett behov som även finns i Stockholm eller har vi redan svaret på frågorna?
Den välinformerade och krävande patienten är här och han/hon förväntar sig betydligt fler digitala lösningar. Och vid läkarbesöket har hon med sig både sjukdomshypotes och förslag på åtgärder.
Redan idag brukar var tredje patient själv föreslå en behandling. Om tio år kommer en majoritet av patienterna att söka information på nätet och delta i diskussionsgrupper där personer med samma sjukdomar delar med sig av tips och erfarenheter. De kommer också att samla information om sitt eget hälsotillstånd, mata in det i dataprogram och servera läkaren kurvor och staplar.
Numera finns det möjligheter att hantera enorma datamängder vilket med all säkerhet kommer att revolutionera vården och omsorgen. Snart kanske datorn ställer diagnos både snabbare och tillförlitligare än doktorn, eller vad säger IBM? Vad säger Watson?
Möjligheterna finns där och samtidigt vet vi av erfarenhet att det kan vara tungrott att införa ny teknik i vården och omsorgen. Många måste förändra sig, jobbet och rollerna i systemet påverkas. Utveckling triggar också motkrafter. Hur bra är vi på att hantera detta i staden?
Omsorgssystemet är ofta redan utvecklat och komplicerat vilket gör att det svårt att vidareutveckla. Det innehåller också mycket kunskap, även om den har åldrats. Så att införa ny teknik kan vara svårt, men att mönstra ut de gamla metoderna kan vara ännu svårare.
Mycket kan med säkerhet mötas med åldersteknik och innovationer.Men det handlar också om attityder. För 40 år sedan var det kommunala ålderdomshem och sjukhem som var lösningen. Den modellen är historia. Framtidens äldre kommer att ha helt andra krav och vara betydligt bättre informerade. Det ser vi redan nu. Klarar den kommunala verksamheten av att leva upp till dessa krav och önskemål? Är det kanske så att upphandling är en förlegad metod och att vi måste hitta helt andra modeller i framtiden? Är det kanske till och med så att det är ett förlegat synsätt att skilja ”äldreboende” från vanligt boende?
Så för att avsluta. Om det nu stämmer – att inom 10 år kommer en majoritet av patienterna att söka information på nätet, delta i diskussioner och dela med sig av erfarenheter och tips. Vad innebär detta för den kommunala äldreomsorgen? Hur stimuleras mångfald av tjänsteföretag på detta område som skapar tillväxt och nya jobb?
/