Medverkade vid MHFs Tylösandskonferens idag. Det är uppenbart att cykel och cykelinfrastruktur står högt på agendan i Sverige idag. Stadens remissversion av cykelplanen presenterades på morgonen och jag kom på fm för att debattera kring vilka som får plats i storstaden.
I den svenska debatten är det ofta väldigt digitalt. Nu är det cykelns lov som gäller och all bilism ska bort. Men så kan man ju inte se på tillvaron.Framkomlighetsstrategin som har tagits fram i Stockholm handlar om att de kapacitetsstarka färdmedlen måste prioriteras i en snabbt växande stad där gatuutrymmet inte växer med antalet invånare. Det innebär att för att kollektivtrafiken ska vara ett attraktivt alternativ så måste man kunna lita på att den kommer fram som planerat, att bussarna inte fastnar i köer. Det handlar om att det snabbt ökande antalet cyklister har en bra infrastruktur som gör att fler faktiskt väljer cykel framför att ta bilen. Det handlar om att erbjuda gående attraktiva och bra miljöer så att även här fler väljer att gå framför att ta den egna bilen. Det handlar om att det behövs fler parketingsgarage i framförallt innerstaden.
Ju fler som väljer kollektivtrafik, cykel eller att gå, desto mer utrymme får nyttotrafiken och de som faktiskt behöver ha den egna bilen. Alla är en del av trafiken.och det egna beteendet och det egna valet påverkar hur trafiken fungerar
2012 satsar Stockholm ca 80 miljoner kr på infrastrukturinvesteringar för cykel. Det motsvarar ungefär procentandelen av resor som cyklisterna står för av det totala resandet idag – 8% – av totala investeringsmedel för annan infrastruktur, belysning, vägar, trottoarer, broar mm.
Stockholm stad har vuxit med 100.000 invånare sedan 2007. Redan innan dess var befolkningstätheten här dubbelt så stor som i Göteborg. Och då ska man veta att Göteborgs landyta är dubbelt så stor som Stockholms. Dessutom är Stockholm en stad på öar. Det gör att vi har en tät och komplex trafikmiljö. Och den blir inte bättre av att det på många håll står bilar parkerade längs med gator där den ytan skulle kunna användas bättre genom att upplåtas för rörlig trafik och kortare angöringar i form av korttidsparkering och lastning och lossning.
Även om allt fler cyklar, går och åker kollektivt så är även många av dessa stockholmare också bilister. Därför måste vi också räkna med att många stockholmare vill ha bil, sin egen eller som allt fler, vara med i en bilpool.
/