Vad är fokus och relevant och vad är populism i utbildningspolitiken?

Skoldebatten har gansk ofta fel fokus enligt min uppfattning. Quick fix som frågor om klasstorlek mm lyfts fram som lösningar på problem snarare än en grundligare analys av vad som är orsaken till utvecklingen av skolresultaten och det faktum att allför många unga lämnar grundskolan utan grundläggande kunskaper och behörighet till gymnasiet. Att komma till rätta med detta är en förutsättning för att minska utanförskapet och risken för arbetslöshet bland unga.
Hans Bergström, bl a fd. chefredaktör för Dagens Nyheter skriver i DSM följande mycket relevanta artikel. Jag har fått Hans tillåtelse att återge den här på min blogg.

När jag jobbade med utbildningspolitiska frågor på SAF i slutet av 1990-talet hade jag anledning att notera Gudmund Larssons arbete med utbildningspolitiska frågor. Jag tyckte då att han var mycket klok men noterade samtidigt att han var ganska ensam i sin analys. Det finns anledning för fler, inte bara socialdemokrater, att fundera på drt som Hans Bergström skriver om, i den utbildningdpolitiska debatten.

Skolpolitiken: – Kan S återfinna tankarna från Gudmund Larsson?

Riksdagens utbildningsutskott tycktes lyssna med stort intresse när en företrädare för OECD i februari presenterade rapporten ”Resources, Policies and Practices in Sweden´s Schooling system: An In-Depth Analysis of Pisa 2012 Results”. Men lyssnade ledamöterna tillräckligt noga för att låta fakta påverka valdebatten om skolan? Tillåt mig tvivla.

Vad som står ut i rapporten är dess beskrivning av allt som har att göra med ”Disciplinary climate” – ordning, arbetsro och arbetsdisciplin. På sidan 21 i den 32 sidor långa rapporten konstaterar OECD, särskilt markerat med halvfet stil:
Sweden also has the highest proportion of students who attend a school where the majority of students arrive late for school. Yet most school principals in Sweden do not see truancy as a hindrance to learning.”

“Truancy” = skolkning på svenska. I klartext säger OECD att Sverige är sämst i hela den studerade världen på att upprätthålla närvaro och arbetsdisciplin i skolan – och att de flesta rektorer I svenska skolor inte ser detta som något problem!
Genast har OECD satt fingret på två huvudproblem för svensk skola: Brist på arbetsdisciplin och dåligt ledarskap. Det tredje stora problemet, många lärare som är alltför lågt kvalificerade, hänger i stor utsträckning samman med de båda första. Det kaos som under många år har varit vanligt i svenska skolor har skrämt bort många begåvade ungdomar från läraryrket. Det har också blivit en sådan chock för unga, nyutbildade lärare – som inte har tränats ordentligt i ”classroom management” i den usla svenska lärarutbildningen – när de för första gången kommit ut i skolans verklighet, att en anmärkningsvärt hög andel av dem hoppat av yrket. Som pastor Ludvig Jönsson skrev i sin alltjämt viktiga bok om arbetsmiljö: Det första kravet på en god arbetsmiljö är att den ger var och en möjlighet att effektivt utöva sitt yrke!

Data om bristen på arbetsdisciplin är kraftfulla i OECD-rapporten. Två av tre elever i Sverige – 66 procent – går i skolor där mer än hälften av eleverna har kommit för sent till skolan åtminstone en gång under den senaste tvåveckorsperioden. Motsvarande tal för alla OECD-länder är 21 procent! I ett land som Norge går endast 7 procent av eleverna i sådana skolor. Utvecklingen i Sverige har därtill varit negativ under de senaste tio åren, har gått från 49 procent till 66 procent i skolor där mer än hälften av eleverna regelbundet kommer för sent.

Mer än hälften av 15-åringar i Sverige svarar I Pisa-studien att de har kommit för sent åtminstone en gång under de senaste två veckorna. I detta, liksom den andel som har kommit för sent minst tre gånger, innehar Sverige världsrekord.

Andra data från Pisa-studien fyller ut bilden. Sverige är i botten också när det gäller hur ofta följande händer under en lektion i matematik: ”Students do not listen to what the teacher says; there is noise and disorder; the teacher has to wait a long time for students to quiet down; students cannot work well; and students do not start working for a long time after the lessons begin.”

OECD konstaterar att resultat i lärande är en funktion av både kvantitet och kvalitet. Den svenska kvantiteten är låg, med 741 timmar per år av lektioner för en 15-årig elev i grundskolan, jämfört med 942 timmar per år och elev i snitt för OECD-länderna. Men därtill kommer alltså också att kvaliteten på de avsatta lektionerna är låg. En räkneövning: Om det tar i snitt fem minuter för att komma igång med en genomsnittlig lektion – på grund av stök och sena ankomster – och ytterligare fem minuter går förlorade av koncentrerad undervisning på grund av stök i klassrummet, hur många år av grundskolan har då berövats eleverna? Svar: 25 procent, eller drygt två år. Och så ägnar sig partierna åt att diskutera hur skolplikten ska förlängas till fler år, i stället för att diskutera hur de många år som avsatts ska kunna användas för effektivare inlärning!

Professor Torkel Klingberg på Karolinska Institutet – en världsledande forskare på människans arbetsminne – har visat hur arbetsminnet fordrar absolut fokus på uppgiften. Så snart arbetsminnet störs, tankarna fladdrar i väg eller störmoment drar uppmärksamhet, upphör lärandet. Det är vad som alldeles för ofta sker i svenska skolor.

Om man ska förklara de dåliga svenska resultaten i Pisa-mätningarna, måste man rimligen gå på faktorer där Sverige ger sämre förutsättningar än OECD-länderna i övrigt. OECD:s specialstudie av Sverige visar att Sverige a) ger mer resurser per elev till skolan än snittet för OECD, b) har lägre klasstorlek, c) har mindre skillnader mellan skolor och mindre av ”segregation” än normalt inom OECD, d) har en lägre andel skolor i enskild drift (14 procent friskolor bland 15-åringar i Sverige, mot 18 procent i snitt för OECD). Ingen av dessa andra faktorer kan alltså förklara de dåliga svenska resultaten.

De svenska lärarlönerna är, menar OECD, något under snittet för OECD. Men dels har då OECD använt det relativa måttet procent i förhållandet till BNP per capita, vilket speglar den allmänt låga lönespridningen i Sverige snarare än svenska lärarlöner jämfört med motsvarande löner i andra länder. Dels är orsaken inte att startlönerna för lärare i Sverige skulle vara särskilt låga – de är inte lägre än för t ex nyexaminerade jurister och ingenjörer – utan att karriärutvecklingen är sämre. Kommunerna tenderar också att inte vilja utnyttja den frihetsgrad de har att differentiera lönerna, så att bättre lärare får mer och sämre lärare mindre.

Klasstorleken är ett sidospår i den pågående skoldebatten. Alla som är insatta i skolforskning och etablerad erfarenhet vet att det är kontraproduktivt att satsa miljarder på att minska storleken på klasserna. Det statistiska måttet ”lärare per 100 elever” säger ingenting. En skola som är så dålig att den bara lyckas dra till sig 20 elever per klass får en hög lärartäthet, statistiskt sett. En skola med sådan oordning i klassrummet att den måste anställa extrapersonal för att kompensera bristen på undervisning, den får också hög lärartäthet. Men då är det ett uttryck för låg skolkvalitet, inte hög.

Om ett helt land försöker sänka klasstorleken uppkommer följande effekter. Många miljarder måste då gå till att bygga nya skolor, i stället för till bättre undervisning. Tusentals nya lärare, som inte finns, behöver anställas. Eftersom dessa lärare på marginalen har sämre kvalifikationer än den existerande lärarkåren, tenderar kvaliteten på undervisningen att falla. Inget är så dyrt som att minska klasstorleken, och med så tveksamma effekter. Om man är beredd att satsa ytterligare många miljarder på skolan i Sverige, vilket inte skulle behövas, finns det betydligt bättre alternativ användning av dessa pengar än sänkt klasstorlek. En bra lärare som undervisar 32 elever i en klass uppnår avsevärt bättre resultat än en dålig lärare, utan förmåga att skapa ordning och arbetsfokus, som undervisar 25 elever.

Den fråga som naturligen följer när man läser OECD-studien av svensk skola är ”varför?”. Hur har det kunnat bli så här med slappheten i närvaro, arbetsro och arbetsdisciplin? Och hur kommer det sig att snart åtta år med Jan Björklund som utbildningsminister och en ny skollag inte har lett till mer av förändringar i skolans verklighet?

Denna fråga går till kärnan av politikens makt och begränsning. Mot ett visst idéklimat, som hunnit genomsyra institutioner och paradigm, räcker det bara så långt med lagändringar.

I inget annat land kom strömningarna från märkesåret 1968 att få sådant genomslag – ”vandringen genom institutionerna” – som i Sverige. Nivelleringstanken sänkte lönerna efter skatt för den professionella medelklassen, med syfte att proletarisera yrken som lärare, sjuksköterskor, ingenjörer och många andra som krävde utbildning. Alla skulle nu betraktas blott som ”löntagare”. Auktoritetsupproret, i en märklig blandning med vag marxism, svepte genom medier, myndigheter och lärarhögskolor. Mätning av prestationer fördömdes såsom liktydig med mätning av individers människovärde. Krav och förväntan på egen ansträngning började likställas med förtryck.

För första gången i historien ansågs det kontroversiellt och ”konservativt” att hävda att den vuxna generationen hade ett ansvar att överföra normer och kunnande till de unga, i en socialisationsprocess för ett civiliserat samhälle. I Rousseaus anda betraktades i stället barn som naturligt goda, och det blev kontroversiellt att hävda att läraren rimligen visste mer än barnen om vad barnen behövde lära, eftersom själva definitionen på vad de behöver lära är sådant de inte redan vet. Nötning av färdigheter i tidig ålder gavs beteckningen ”pluggskola” och förkastades. Nymodigheter infördes, som ”mängdläran” i matematik, som bröt föräldrarnas möjligheter att hjälpa sina barn med läxorna – om det alls förekom läxor.

Jan Björklund och andra har grovt underskattat hur djupt dessa föreställningar har impregnerat institutioner som lärarutbildningarna och skolmyndigheterna. Oavsett hans nya skollag, med ett särskilt kapitel om disciplinära åtgärder, har Skolinspektionen fortsatt att kritisera rektorer och huvudmän för att de vidtar åtgärder som skapar ordning. Ingen förståelse har funnits för att ordning inte uppstår bara genom samtal om ”värden”, utan att det krävs dagliga rutiner och normer som får prägla allt i skolan och som implementeras med tydlighet och kraft av skolledningen. Inspektionsrapporter angriper skolor om de inte låter eleverna bestämma innehållet i undervisningen. Även ambitiösa rektorer har funnit att det är svårt att samla alla lärare, präglade av vad de fått höra av verklighetsfrämmande flummare bland pedagogikprofessorer under sin utbildning, till att följa en gemensam linje fastställd av skolledningen.

Sverige gjorde ett vägval mellan Åke Isling och Gudmund Larsson, kan man också säga. Åke Isling var en inflytelserik TCO-man som ihärdigt gick i spetsen för den nya skolan, under namn av ”icke-auktoritär”. Gudmund Larsson var under samma tid skolansvarig på Landsorganisationen, LO. När Gudmund Larsson 2001 gav ut boken ”En resa i första klass”, med plädering för en skola med disciplin, betyg och ansträngning, kom Åke Isling genast med boken ”Moteld”.

”Det är inte reaktionärt att kräva ordning, reda, disciplin och respekt för vuxna i skolan av eleverna i skolan”, skrev Gudmund Larsson. ”Allt för mycket tid går åt att överhuvudtaget få ordning i klassen, få eleverna att komma i tid, att sätta sig på plats… För att komma till rätta med detta är det helt enkelt nödvändigt att gå direkt på yttringarna, att återskapa normer, respekt för normer och sanktioner mot dem som inte följer normerna.”
> > Gudmund Larsson kritiserade också de alltför sena betygen i skolan. ”I en skola där det lönar sig att prestera och få bevis i svart på vitt på prestationen, kan även arbetarbarnen liksom de försagda eller blyga hävda sig.” ”Kanske är”, funderade LO:s skoltalesman, ”den nästan betygsfria och nästan läxfria skolan ett arbetarrörelsens självbedrägeri?”

LO:s bekymmer var begripligt. I en skola utan struktur, normer, ordning och arbetsdisciplin förlorar de som har minst utbildningstradition hemifrån, och då framförallt pojkarna från arbetarklassen. Detsamma gäller för synen på betyg och prestationsförväntan. ”Betyg är den fattiges bäste vän”, skrev Gudmund Larsson. Med klara besked om vad som ska läras och objektiva mätinstrument för vad som har lärts, ges alla samma chans oavsett bakgrund. Det hänger på Dig som individ, inte på varifrån Du kommer, vilken hudfärg Du har, osv. Alla kan anstränga sig, och det är vad vi förväntar oss av Dig, tror från Dig.

Men LO förlorade skolpolitiken. De ”intellektuella” skolflummarna tog makten över det sunda folkliga förnuftets socialdemokratiska skolsyn, liksom över lärarhögskolor och skolmyndigheter. Hur det gick till är sannerligen värt sin egen noggranna studie. När det väl skett, är vändningen svår. Makten över tanken är stark, och om inte annat har lärarutbildningarnas teorier bidragit till att det är svårt att samla alla lärare kring vanligt sunt förnuft (alltmer understött av modern hjärnforskning).

Därför bekymrar det mig när socialdemokratins nuvarande skoltalesmän fokuserar på det populära – mer pengar till skolan och lägre klasstorlek – men inte tydligt gör klart att man förstått var svensk skola gick snett, i sin grundläggande ideologi. Utan en ärlig uppgörelse med denna felvandring, blir det svårt att tro att en Ibrahim Baylan kan bryta med ett så starkt etablerat paradigm.

En klar brytning borde underlättas av att Rörelsen nu har en verklighetsnära f d Metall-ordförande som partiledare och en arbetarmoralkille som Karl-Petter Thorwaldsson som LO-ordförande. Det gäller att återgå till skolsynen från Tage Erlander, inklusive tron på ”fostran”, och från Landsorganisationen när Gudmund Larsson var dess skoltalesman. Traditionen finns där, i väntan på att återväckas.

Under tiden fordras föräldrar och väljare som genomskådar förslag som inte går till kärnan av vad som är fel med svensk skola.

Hans Bergström

Allt fler turister till Stockholm

Besöksnäringen i Stockholm kan fortsätta att glädjas över turisttillströmningen. Det visar siffrorna för maj månad.
Den uppåtgående trenden håller i sig och detta trots att maj månad 2013 noterade rekordsiffror och en uppgång med 12 % jämfört med året innan.
Under maj iår gjordes 1 136 000 övernattningar på kommersiella boendeanläggningar i Stockholms län. Det var knappt 15 000 fler (+1 %) än under samma månad 2013. Nu när sommarsäsongen kommit igång ser vi att uppgången för campingboende är den boendeform som ökat mest (14%), även om alla boendeformer var fler än övernattningarna i maj i fjol.

En förklaring till ökningen kan vara att maj månad iår var evenemangstät. Stockholmarna och alla tillresta besökare kunde ta del av bland annat Asics Stockholm Marathon, Elitloppet, konserter med Aerosmith och Miley Cyrus, hårdrocksfestivalen Sthlm Fields. Alla dessa evenemang är viktiga för arbetstillfällen, ekonomin och för Stockholms kulturella utbud. Det visar också att dn satsning som görs för att locka fler intressanta arrangemang, konserter mm till Stockholm ger utdelning till besöksnäringen som helhet. Det säkrar jobb och tillväxt. Och erbjuder stockhlmare såväl som människor från andra delen av landet, underhållning och därmed också glädje och extra krydda i tillvaron.

Glädjande nog visar siffror på att rumskapaciteten på länets hotell ökar stadigt. Under maj fanns 985 000 rumsnätter tillgängliga, 4 % fler än i fjol.

Läs månadsrapporten här.

/

Integrationen i Stockholm går framåt och jobben kommer fler till del!

Idag släppte Stockholms handelskammare en ny rapport om integrationen i Stockholms län. Andelen utrikes födda stockholmare i arbete har ökat kraftigt de senaste 10 åren. Mellan 2003 och 2012 har sysselsättningsgraden för utrikes födda som kommer från länder utanför EU har ökat från 54,2 procent till 61,4 procent, vilket är en ökning på hela 7,2 procentenheter. Detta kan jämföras med sysselsättningsökningen för inrikes födda, vilken de senaste 10 åren ökat med 3,6 procentenheter.

Andelen utrikes födda stockholmare som arbetar har ökat, oavsett hur länge de vistats i Sverige. Stockholm växer så det knakar och arbetsmarknaden lyckas i stort fånga upp all den nya arbetskraft som kommer hit. Stockholms ekonomi är stark och framgångarna har kommit fler till del, inte minst i form av högre inkomster. Inkomsterna har ökat för såväl inrikes som utrikes födda, detta samtidigt som utanförskapet har minskat – färre utrikes födda har försörjningsstöd idag jämfört med för 10 år sedan.

Rapporten lyfter också en viktig framtidsfråga. Alltför många unga med utländsk bakgrund klarar inte grundskolan och missar därmed gymnasiebehörighet. Detta är otroligt viktigt att se till att alla barn som lämnar grundskolan kan göra det med gymnasiebehörighet i bagaget.

En viktig del i Stockholms styrka och attraktionskraft, skriver handelskammaren, är dess öppenhet mot omvärlden. Goda förbindelser mot resten av världen gör Stockholm till en attraktiv stad att starta och driva företag i. Bromma flygplats är en förutsättning för Stockholms fortsatt starka tillväxt. Genom att fortsätta vara en region med stark koppling till omvärlden kommer jobben bli fler och komma ännu fler till del. Oppositionen vill lägga ner Bromma flygplats och därmed hotas 24 000 jobb runt om i landet.

Stockholms län väntas år 2030 ha en brist på omkring 70 000 högutbildade. Behovet av arbetskraft är stort, genom invandring får vi ta del av spetskompetenser från hela världen. Tack vare arbetskraftsreformen 2008 är det idag lättare att arbetskraftsinvandra till Sverige. Invandringen berikar Sverige, och Stockholm. Mot Alliansens politik för ett öppet Sverige står en en unken retorik som värderar människor olika beroende på var i världen de föddes och där ”svenska jobb ska gå till svenskar”.

I Stockholm behövs alla, oavsett födelseland.
/

Gör hemläxan först om besöksnäringen Wanngård (s).

Noterar utspel från socialdemokraterna idag om besöksnäringen. De vill ha free wi-fi i Stockholm. Jag rekommenderar en titt på den utmärkta appen
http://www.wifimap.io. Den kan också laddas ner från stadens hemsida för besökare. Free Wi-Fi är lätt att säga, frågan är doch vad teleoperatörerna anser om ett förslag som innebär att staden/staten ska erbjuda deras uppkopplingar gratis. Jag har uppmanat mobiltelebranschen att samarbeta m hotell mfl om paket-erbjudanden för turister där de kan använda befintliga produkter på marknaden samtidigt som kostnaden blir överblickbar.

Jag kan förstå att städer som har en sämre utbyggd telemarknad, som inte har 3G eller 4G, lockar med gratis WI-Fi. Men Stockholm har en av världens bäst utvecklade marknader för mobiltelefoni. Här finn mängder med tjänster, här finns kontantkort och hör viss hundratal, för att inte säga tusentals free wi-fi spots, som erbjuds av verksamheter. Till och med glasskiosken vid Tegelbacken, mot kajen, annonserar att den har free wi-fi. Se nedan.

Besöksnäringen är viktig för Stockholm. Och turismen ökar, det är bra.
Förslaget om bristyrkesutbildningar är bra, där gör staden en del idag inom ramen tör arbetsmarknadsförvaltningens arbete, men i en växande bransch kan det göras mer.

Vill (s) verkligen göra något bra för besöksnäringen rekommenderar jag två konkreta åtgörder;
1. Skippa förslaget om att göra det dyrare att anställa unga. Sänkta kostnader för att anställa unga har betytt och betyder mycket för besöksnäringen i Stockhol.
2. Skippa förslaget om att höja restaurangmomsen. Även detta är ett förslag som drabbar besöksnäringen hårt i Stockholm.

Till sist. Socialdemokraternas kompisar mp och v vill lägga ner Bromma flyg. Det skulle verkligen drabba Stockholmsregionen som konferens-, besöks-och jobbtillväxtregion. Så det finns en del ” lågt hängande frukter” som socialdemokraterna bör plocka för att bli trovärdiga i sitt härnande om besöksnäringen.

/

20140709-171328-62008033.jpg

Ha en skön sommar!

Nu laddar jag för valrörelse i augusti/september. Det blir en tuff fight -valrörelse är alltid kul!
Måhända skriver jag något under semestern -men oavsett -Ha en riktigt skön sommar i en av Europas snabbast växande städer, eller om du inte är här, i det land som har en ekonomi som många avundas, eller om du är i länet;i den region i Europa som har högst sysselsättningsnivå ( om vi räknar bort Åland).

20140705-000516-316877.jpg

20140705-000519-319212.jpg

20140705-000514-314793.jpg

20140705-000615-375732.jpg

20140705-000633-393889.jpg

Biogas intressant för Tianjin

Träffade precis en delegation med en av Tianjins borgmästares rådgivare i spetsen. De är i Stockholm för att lära sig mer om våra erfarenheter av biogas. Sedan 1987 har IVL ett samarbete med staden och jag har tidigare träffat en delegation som då leddes av borgmästaren. Kina har ju många utmaningar och luftkvaliteten är ju en av dessa. I Tianjin har man beslutat att alla bussar ska få på förnyelsebart bränsle 2020. Det är ett tufft mål. Idag har man ca 8.000 bussar och dessa ska byttas ut och det behövs dessutom fler bussar.

Kina har inte bara utmaningar när det gäller luftkvaliteten utan också när det gäller vattenrening och omhändertagandet av sopor. Det är inte konstigt att man då är intresserad av att titta på Stockholm där vi ju har erfarenhet av bra vattenrening, omhändertagandet av slam och omvandling av slam till biogas. Lägg därtill vårt beslut i kommunfullmäktige i oktober 2013 att 50% av matavfallet ska samlas in 2018 och allt vad det medför i form av investeringar mm.

IVL har många kontakter internationellt, inte minst i Kina. Företag som Malmbergs, Envac, Scania , Volvo har glädje av detta. Det är lätt att inse att ett beslut av Tianjins borgmästare som innebär att man ska satsa stort på biogasproduktion, skulle öppna stora möjligheter för dessa svenska företag.

Därför kändes det självklart att ta emot delegationen idag, berätta om våra erfarenheter och stå till tjänst framöver för mer erfarenhetsutbyte mm.

/

Svenskarna mest missnöjda – men varför då?

Det är intressant att läsa Dagens Nyheters artikel om SEBs Välfärdsbarometer  som publiceras i Almedalen idag. Svenskarna är mest missnöjda med välfärden bland Nordens länder. Man kan fundera på vad det beror på. Av artikeln verkar det som att det svenskarna är mest nöjda med är tandvården. Det är intressant och det gjorde att jag blev lite nyfiken på att titta hur fördelningen privat/offentlig ser ut på det området. Intressanta siffror. Nästan 50/50.

Det som också är intressant är att barnomsorgen och trygg äldrevård ligger dåligt till i förtroendet. Äldreomsorgen bedrivs till 80% i offentlig regi idag. Den offentliga debatten handlar mycket om privata alternativ, de som står för 20% och som enligt en ESO-rapport som presenterades under våren, och fått mycket liten uppmärksamhet, gör stor nytta när det gäller utvecklingen på området.  Forskarna skriver om det i denna debattartikel. I Stockholm har vi stor valfrihet när det gäller äldreomsorgen och nöjdheten bland de äldre är glädjande hög.

Ett annat välfärdsområde som svenskarna är missnöjda med är barnomsorgen. Tittar vi på hur det ser ut där är fördelningen mellan offentlig och privat regi ungefär densamma. 20% av förskolorna driva av privata aktörer, resten är kommunalt drivna. Enligt Sveriges Fristående Förskolor var det drygt 482 000 barn i förskola – det är cirka 84 % av barnen mellan 1-5 år (89% av 2-åringarna och 95% av 5-åringarna av befolkningen går i förskola). Nästan 95 000 barn går i en fristående förskola, dvs ca 20 % (2012). I Stockholm finns det 1044 olika förskoleverksamheter varav 598 bedrivs i kommunal regi.

Så visst är det intressant mätning – men vilken slutsats ska dras av densamma? Det ska bli intressant att höra om det är något parti som tar upp denna fråga och problematiserar den. För det kan ju knappast vara så enkelt som att mer ska driva i offentlig regi och att vinst i den privata sektorn är orsaken till missnöjet bland svenskarna.

Vårdföretagens lilla faktahäfte Privat vårdfakta 2014 är intressant läsning för den som vill ha reda på fakta inom detta område där det ju florerar otroligt mycket felaktig information. Samt få en bild av proportionerna privat och offentligt.

/

Två dagar i Almedalen

Årets Almedalsvecka verkar vara något i slags rekord på många sätt. Jag har varit där ganska många gånger, i olika egenskaper. Men det har aldrig varit så svårt att ta sig fram på gatorna kring Donners plats, Almedalen och Hästgatan som idag. Galet mycket folk enl min mening. Det kändes rätt befriande att lämna Visby på senem idag.

Debatter om när vi får en ringled runt Stockholm och om Stockholm behöver två flygplatser sätter två av de viktigaste valfrågorna i Stockholm i fokus. Det är uppenbart att Mp, med Daniel Hellden i spetsen, kommer att göra allt för att stoppa Förbifart Stockholm och för att Bromma ska läggas ner. Mp har krokat arm med vänsterpartiet i Stockholm i båda dessa frågor. Deras kompisar i (s) försöker i den ena frågan -Förbifart Stockholm -hålla fanan högt och upprepar, numer, ständigt att de vill se Förbifart Stockholm. Men kommer de att ha något att säga till om efter valet i den frågan? Jag har mycket svårt att se att Mp och V släpper fram Förbifart Stockholm, det blir en förhandlingsfråga om de får chansen. Och vad blir då viktigast -förbifart eller makten.

När det gäller den andra frågan -Bromma -är socialdemokraterna splittrade. Vid dagens debatt, om Stockholm behöver två flygplatser, företräddes s av riksdagsled Teres Lindberg från Sthlm. Hon var tydlig med att hon anser att Bromma ska läggas ner. Samtidigt meddelade hennes partiledare idag att han anser att Bromma ska vara kvar till 2038. Kommer han att hålla fast vid detta om det blir förhandling på riksplanet om Förbifart Stockholm, kärnkraften, Bromma mm?

För andra gången i rad ( även i en debatt på Handelskammaren nyligen) hävdar Daniel Hellden mp att det går att flytta all trafik från Bromma till Arlanda. Han hävdar detta trots att företrädare för Swedavia, Arlandachefen och Brommachefen mfl, säger att det inte går för det finns inga tider i peak. Och det är då människor vill flyga.

60 % av resenärerna på Bromma (över 2 milj/år) kommer från andra delar av landet. Det är människor som jobbpendlar till Stockholm eller av andra skäl behöver resa hit i jobbet. De reser på morgon och kväll. Och då är det fullt på Arlanda.

Mps argument -denna gång-för att avveckla Bromma är att detbehövs bostäder. Visst behöver Stockholm fler bostäder, och vi i alliansen har lovat 140.000 nya bostäder till 2030. Mp hävdar också att de vill bygga lika mycket men då ska 50.000 vara på Bromma.

Slutsatsen av dessa två seminarier i Almedalen är att vi moderater är de som tydligast står för såväl ringled som två flygplatser.
1. Vi vill se en ringled runt Stockholm. En utredning om östlig förbindelse tillsattes nyligen av infrastrukturministern. Förbifart Stockholm kan börja byggas nu.
2. Vårt löfte om 140.000 nya bostäder gäller TILLSAMMANS med en citynära flygplats som tillgodoser mycket av inrikesflyget. Bromma erbjuder också smidiga byten till Brysselflyget för de som reser från tex Umeå eller Sundsvall. Inte antingen eller som Mp.
3. Stockholm måster vara konkurrenskraftigt internationellt därför behöver Arlanda få fler internationella direktlinjer. Det utrymmet ska inte blockeras av att Bromma läggs ner, flyg flyttas från Bromma till Arlanda och de flyg som får plats gör det omöjligt att expandera direktdestinationer.

Detta är oerhört viktiga frågor i valrörelsen, det handlar och jobben, Stockholms tillväxtmöjligheter i en global värld.
/

Min farmor hade lanthandel

Ibland funderar jag på hur drivkrafter hos människor uppstår. Det är fantastiska krafter som finns hos vissa personer-eller kanske hos alla -men som hos vissa åstadkomma fantastiska mer synliga saker som företag, jobb, nya uppfinningar mm.

En drivkraft är naturligtvis att kunna försörja sig och sin familj. Min farmor drev lanthandel. Hon fick ta över verksamheten när min farfar gick bort. Hennes val var förmodligen obefintligt, änka med fyra barn och en verksamhet. Det var bara att hugga i och driva vidare. Som liten var det naturligtvis helt fantastiskt att ha en farmor med affär där man kunde leka affär på riktigt! Då funderade jag knappast på det faktum att hon alltid jobbade. Bor man ovanpå affären så får man öppna för kunder som kommer nästan oavsett när de kommer på dygnet. Att vara ICA-handlare på den västgötska landsbygden var ett sätt att leva. Semester var det knappasttal om.

Det är först på senare år som jag faktiskt har insett vilken påverkan som detta har haft på mig och mina värdetingar. När jag var barn var det tråkigt att farmor alltid missade att gratulera på födelsedagen, hon var alltid några dagar sen. Vid vuxen ålder har jag förstått varför, hon hafe ju så himla mycket annat att tänka på med affären.

Men den stora påverkan som farmor har haft på mig, och som hon haft bara genom sitt sätt att vara, är nog att jag har fått en oerhörd respekt för de som vågar ta steget att driva eget, att förverkliga sin ide.
En viktig anledning till att jag engagerade mig politiskt var just detta -att vara med för att driva på förändring av regelver mm för att göra det möjligt för så många som möjligt att förverkliga sina ideer. Företagande är viktigt och då måste villkoren för företagandet vara de rätta. Annars vågar inte människor ta steget. För företagande är också ett risktagande. En insikt som måste finnas hos politiker. Inte minst hos de som tror att kommunala bolag kan konkurrera med privata företag på lika villkor.

Sedan jag blev borgarråd har jag besökt många företag i Stockholm. Jag har gjort det av flera skäl, dels för att förstå vad som händer i näringslivet i Stockholm och för att få insikt om vad som behöver göras för att Stockholm ska vara konkurrenskraftigt och attraktivt för entreprenörer och företag. Men minst lika viktigt har varit ambitionen att lyfta fram företag i Stockholm, okända för många, men som bidrar till jobb och tillväxt i vår stad. Mina besök är oerhört stimulerande och ger kunskap som jag knappast hade haft annars. Jag har blivit anklagad av journalister för att göra reklam för företag på min blogg, när jag skrivit om mina besök. Anklagelser som är lätta att bemöta. Jag har besökt över 100 företag.

Det som händer nu i Stockholm, med alla start-up företag, intresset från investerare från hela världen och alla specialister som vill komma till Stockholm och jobba i de spännande företag som växer fram här är fantastiskt. Det gäller att det finns en politisk förmåga och insikt att förstå vad staden ska göra, och inte göra, för att denna utveckling ska fortsätta. För om politiken är fel så kan många av de talanger och företag som nu finns i Stockholm flyga vidare till en bättre plats i världen. Så är villkoren i dagens transparenta värld.

Det är fantastiskt att få ta del av denna bubblande kreativitet som finns i Stockholm. Jag brukar säga att vi skriver historia varje dag. Och tack vare farmor, och den insikt som hon medvetet eller omedvetet har gett mig om företagandet, företagaren och drivkrafter, så får jag möjlighet att ta del av det som så många spännande människor skapar i dagens Stockholm. För frågan är om jag sett på världen med dessa ögon om inte jag haft en farmor som drivit lanthandel.
/

Omsorgsvärdar steg in på arbetsmarknaden

Har precis besökt en dagverksamhet för funktionsnedsatta, på Kungsholmen., tillsammans med kollegan Ewa Samuelsson. Sedan flera år jobbar Jobbtorgen tillsammans med andra förvaltningar för att hitta praktikplatser och visstidsanställningar i stadens verksamheter för aspiranter från Jobbtorgen. Stockholmsvärdar som jobbar med renhållning i staden är ett exempel, äldrevärdar som finns i äldreomsorgen ett annat och omsorgsvärdar ett tredje. Omsorgsvärdar är det senaste tillskottet och idag träffade jag fyra personer som jobbade som omsorgsvärdar. två var på verksamheten på Kungsholmen och två på ett boende i Skärholmen. Upplägget är detsamma som för äldrevärdar. Jobbtorgen utlyser en kurs som aspiranter får söka. Sedan sker ett urval bland de sökande. Det är viktigt att det är rätt personer som har rätt förväntingar och förutsättningar för att klara av utbildningen och praktiken. Det kan i sin tur leda till en visstidsanställning och i förlängningen till fast jobb.

De jag träffade idag ingår i den första grupp som startade. 5 män och 7 kvinnor. De fick först en introduktionsutbildning speciellt anpassad för omsorgsverksamhet. Därefter praktik som sedan den 19 maj har övergått till visstidsanställning. Av de 12 som började fanns nu 11 kvar.

Det är uppenbart att för de fyra som jag träffade idag så har detta inneburit stora förändringar i tillvaron. En av dem har varit i Sverige 14 år, har en sjuksköterskeutbildning men har inte intyg på detta. Hon försöker få ut intyget från sitt forna hemland, men nu kan hon jobba med det som ligger nära denm utbildning som hon har.

Jobbtorgens arbete med att matcha rätt person till rätt arbetsplats är avgörande för att det ska fungera bra. Det vittnade medarbetare från dagverksamheten om. Det handlar om att bygga förtroende och det noggranna arbete som utförs av jobbtorgen gentemot den blivande arbetsplatsen är mycket viktig och imponerande enligt henne.

Detta möte, liksom mötet med de som jobbar som äldrevärdar, är verkligen stimulerande. Det är kvinnor från Iran, Etiopien, Somalia, Irak mm som nu äntligen får möjlighet att få in en fot på den svenska arbetsmarknaden. Ofta efter många år här. Det är tråkigt att det inte är någon media som är intresserad av att ta del av detta.

 

/