Verkligheten utgör hinder för politiker som inte gillar fristående skolor

Den här typen av diskriminering av en viss typ av skolor och förskolor är inte förenlig med likställighetsprincipen i kommunallagen. Tillståndsgivningen måste vara objektiv.

Nyligen presenterades den rödgrönrosa budgeten för Stockholm. Trots skattehöjningar rasar Stockholm på Lärarförbundets ranking när det gäller resurser till skolan – från första till sjuttonde plats. Att majoriteten väljer att döpa budgeten till ”Ett Stockholm för alla” känns ganska komiskt eftersom de i denna budget gör det tydligt att i de rödgrönrosa politikernas Stockholm är bara en viss typ av skolor ”tillräckligt fina” för att få vara med. På flera ställen i budgeten understryker majoriteteten att de vill ”öka andelen idéburna, icke-vinstdrivande förskolor”. Ett Stockholm för alla – som vill ha den typ av friskolor som majoriteten vill se.

Friskolornas riksförbund har idag över 500 aktörer som medlemmar. En del är aktiebolag, en del är personalkooperativ och en del är ekonomiska föreningar. Men alla har de en sak gemensamt – de är idéburna och drivs av engagerade människor som sätter elevens bästa och fokus på kunskap i främsta rummet.

Kommunledningen i Stockholm försöker helt enkelt att peka ut vissa skolor som bättre och finare än andra. Sådana formuleringar väcker även följdfrågor. Vad signalerar den här typen av förfördelningar? Är den vidare tanken att man ska utestänga de många fristående skolor som tar ansvar och uppvisar en stark ekonomi?

Men inte nog med att det är fel tänkt. Den här typen av diskriminering av en viss typ av skolor och förskolor är inte förenlig med likställighetsprincipen i kommunallagen. Tillståndsgivningen måste vara objektiv. Ingen kommun har rätt att gynna eller missgynna en viss typ av skola.

Stockholm växer så det knakar. Då behövs det fler förskoleplatser och alla aktörer måste tillåtas hjälpas åt. Att på detta sätt peka ut vissa skolor som finare framför andra gör verkligen Stockholmarna en björntjänst.

Strax efter budgetpresentationen kom också professor Lars Henrikssons rättsutredning om huruvida de utredningsuppdrag som Ilmar Reepalu har fått när det gäller att utreda införandet av vinstbegränsande regler i välfärds- och utbildningssektorn. Det är en mycket intressant analys som granska utredningsdirektiven utifrån den svenska grundlagen, näringsfrihetsperspektiv och EU-rätten. Han kommer fram uppdraget i direktivet inte är förenligt med EU-rätten. Sverige har öppnat upp dessa områden för den gemensamma marknaden och därmed går det inte att backa bandet. Dagens Industri har också kommenterat detta på ledarsidan.

Så inte nog med att den rödgrönrosa majoriteten signalerar ett agerande i budgeten som strider mot den svenska likställighetsprincipen, det är inte heller förenligt med EU-rätten. Det ska bli intressant att se hur de hanterar detta. Verkligheten är ibland besvärlig…..