Så Magdalena Andersson, det är mina skattepengar som jag är orolig för. De används nu på ett sätt som innebär att de branscher som står inför stora utmaningar – sjunkande resultat i skolan, stort behov av utbildning för nyanlända, ökat vård och omsorgsbehov mm -kan komma att välja att avstå från att bidra till nödvändiga investeringar på dessa områden. Verksamheter som är attraktiva arbetsgivare, som för det möjligt för entreprenörer att förverkliga sina ideer och framförallt gör det möjligt för människor att välja mellan olika alternativ. Kostnader för några strumpor är ingenting jämfört med detta.
Såg igår att finansministern var upprörd över att Stockholms läns landsting har gjort en dålig upphandling och betalar 6000 kronor för strumpor. Det är mina skattepengar sa hon. Jag kan förstå att människor blir upprörda över detta. Men jag kan inte förstå att finansministern lägger sin tid på detta. Om hon nu värnar om skattebetalarnas pengar så borde hon se till att Reepaluutredningen omedelbart läggs ner. För något så destruktivt som det förslag som läckte från utredningen igår, får man faktiskt leta efter. Inte sedan löntagarfondsdebattens dagar har vi sett något liknande.
För det första är det ganska bisarrt att det läggs ner så mycket kraft och energi på företag som går bra. Borde inte problemet vara alla de skolor – framförallt kommunala – som går med underskott? Borde inte kvalitet vara en viktig faktor? För det tredje så är det helt unikt att ett västland, som omhuldar fri företagsamhet, över huvud taget diskuterar att förslag som innebär att politiker ska fatta beslut om vad som är ”normal” vinst och allt som är utöver detta är ”övervinst” och inte acceptabelt. Vem vågar bedriva näringsverksamhet med den typen av förutsättningar? Svenskt Näringslivs vd har kommenterat förslaget på ett utmärkt sätt.
Helena Bonnevie är vd och rektor på Akers Friskola i Åkersberga. Det är en personalägd grundskola där 250 elever går från förskoleklass till årskurs 9. Skolan har cirka 40 anställda. Hon har kommenterat detta förslag på vår hemsida och jag lägger in hennes belysande kommentar i sin helhet.
För Akers Friskola är förslaget förödmjukande och förvärrar en redan sned konkurrenssituation gentemot kommunala skolor när det gäller investerings- och expansionsmöjligheter.
– Förslaget är helt orimligt! Vi kommer aldrig att kunna investera och växa nu. Insatt egen tid, arbete utan lön, svett, tårar och kämpaglöd räknas uppenbarligen inte som insats, säger Helena Bonnevie.
– Vår skola är populär och vi har fyra köande till varje skolplats. Ska den lilla skolföretagaren pantsätta hus och egendom för att klara av att möta det söktrycket? Kommunala skolor nära oss investerar hundratals miljoner kronor i lokaler. Bara det faktum att de får tillgång till sådana summor är ju konkurrensbegränsande. De investeringarna tas heller inte med när den genomsnittliga lokalersättningen i skolpengen till oss räknas ut.
Helena Bonnevie är osäker på om politikerna verkligen förstår vad vinsten betyder för skolföretagare.
– Det behövs pengar för att kunna bygga eller renovera en skola. Får en liten friskola samma möjligheter till investeringskapital utanför skolpengen så kan det vara bra. I dagsläget måste vi spara ihop till nya stolar och bord genom att vara kostnadseffektiva inom skolpengens ram. Jag önskar att politiker förstår att det är den kostnadsmedvetenheten som är den föraktade vinsten. Jag blir själv mer upprörd över underskott och ovarsamhet i inköp som resulterar i att skattemedel inte vårdas, säger Helena Bonnevie.
– I vår friskola skapar vi stor kvalitet för den skolpeng vi får. Dessutom ligger risken helt och hållet på axlarna på den lilla skolföretagaren. Vad tänker Ilmar Reepalu om det? Finns det en riskreduktion med som motvikt till överskottsregleringen?
Så Magdalena Andersson, det är mina skattepengar som jag är orolig för. De används nu på ett sätt som innebär att de branscher som nu hotas, som ju vill bidra till att hantera de stora utmaningar som Sverige står mitt uppe i; att vända de sjunkande resultaten i skolan, stort behov av utbildning för nyanlända, ökat vård och omsorgsbehov mm -kan komma att välja att avstå från att bidra till nödvändiga investeringar på dessa områden. Verksamheter som är attraktiva arbetsgivare, som för det möjligt för entreprenörer att förverkliga sina ideer och framförallt gör det möjligt för människor att välja mellan olika alternativ. Kostnader för några strumpor är ingenting jämfört med detta.
Helena, och många, många med henne, bedriver en kvalitativt bra och populär verksamhet. Aldrig tidigare har så många barn gått i fristående verksamheter som idag. Så visa att du menar allvar med att värna skattebetalarnas pengar och se till att Reepalus ideer inte får omsättas i verkligheten. Det vore förödande för näringslivsklimatet. För vilken bransch kommer härnäst?
/