Retoriken hänger inte ihop

Ministern: ”…. det är en stöld från svenska folket när offentliga verksamheter inte bedrivs effektivt. ” Mot bakgrund av detta kan man undra lite över prioriteringen i arbetet.

”Seriösa företag som sköter sig och som levererar kvalitet i välfärden är välkomna och ska vara välkomna, och vi ska ha ett strategiskt partnerskap med dessa företag.” Detta är ett citat från en interpellationsdebatt som civilminister Shekarabi hade i fredags i riksdagen.

Ett intressant uttalande eftersom han samtidigt inte tar avstånd från det utredningsförslag som Reepalu presenterat som i princip omöjliggör för alla företag att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. Hur många företag klarar av kravet att få ha max 10% av omsättningen i kassan. Allt därutöver är ”överlikviditet” enligt utredaren.

Men låt oss ta ministern på allvar. Seriösa företag som sköter sig och levererar kvalitet i välfärden är välkomna säger ministern. Få har lagt så stora pengar på att utveckla kvalitet som de större friskolekoncernerna. De är till och med lyfta som goda föredömen i sitt arbete med att jobba mot de nationella målen, av Skolinspektionen. Många mindre friskolor jobbar också självfallet med kvalitet i fokus.

Tittar vi på Skolverkets SALSA-statistik så är friskolor överrepresenterade bland de skolor som ”överpresterar”.  Friskolor får SIQ-utmärkelse för Bättre skola, skolledare mm. Listan kan göras lång

Så det är dags att gå från ord till handling. Nu ser många med spänd förväntan fram emot att civilministern ska bjuda in till möte för att berätta för friskolorna vad detta strategiska partnerskap är tänkt att innebära. Och att utredningsförslaget därmed slängs i papperskorgen.

En sak till: ministern sa också i samma debatt att han anser att ”…. det är en stöld från svenska folket när offentliga verksamheter inte bedrivs effektivt. ” Mot bakgrund av detta erkännande så kan man undra lite över prioriteringen i arbetet. Det finns ganska många utredningar som visar på just ineffektivitet i offentlig sektor, och det handlar om mångmiljardbelopp. Borde inte fokus i arbetet ligga där framför att jaga där pengarna används effektivare och skattebetalarna får ut mer verksamhet för varje skattekrona? Och där dessutom ett ”läckage” inte har kunnat bevisas?