Att det i den svenska debatten, med alla de välfärdsutmaningar som vi har, över huvud taget diskuteras ett system som skulle, förutom att effekterna för vissa riskerar att bli konkurs enligt forskaren, innebära att effekten bli att företag tvingas att medvetet ökar kostnaderna och bli mindre effektiv, för att politikerna har sagt att det måste finnas ett vinsttak är ju verkligen helt otroligt. Att argumenten för detta system dessutom är ”…säkerställa dels att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för och på ett sådant sätt att de kommer brukarna till godo, dels att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått” gör knappast inte saken bättre.

Det var säkert flera som förvånat lyfte på ögonbrynen när man tittade på Agenda igår kväll. Här blandas begreppen hej vilt utan att det definieras. Journalisterna försöker inte reda ut förvirringen. Vad är tex ”övervinster”? Är det den tekniska, definitionen som forskaren i företagsekonomi vid Uppsala universitet Joachim Landström har hittat på? Där han fastställer en sk ”normalvinst för branschen” och allt som är utöver detta är ”övervinst”? Eller är det något annat? Den frågan ställs försiktigtvis inte av någon journalist. Detta trots att Reepalu, Shekarabi mfl säger sig vilja komma åt ”övervinsterna”. Finns det tex ”övervinster” även i andra branscher?

Dessutom påstår Reepalu i inslaget att företag i välfärdssektorn hade vinster på mellan 40–50 procent. Det stämmer inte. Välfärdsföretagens rörelsemarginaler ligger under de senaste fem åren på mellan fem och sex procent. procent. Det har Svenskt Näringsliv visat i bifogad rapport.  Ej heller detta påstående följdes upp för att kontrollera vilket belägg som denna viktiga utredare har för sitt påstående. Tur för honom för det finns ju inget.

En pappa vars barn drabbades av JBs nedläggning av skola fick också uttala sig i reportaget. Det kunde lika gärna varit en förälder vars barn gick på Ross Tensta, Stockholm stads gymnasieskola, som ju Skolinspektionen utfärdat viten pga undermålig undervisningskvalitet och som Stockholm stad valt att lägga ner.

Men åter till begreppsförvirringen.

Mattias Lundbäck, ekonom med goda kunskaper om bla vårdsektorn, konstaterar följande på sin blogg:

”Studsade till en aning när jag lyssnade på debatten mellan Ilmar Reepalu och Annie Lööf i Agenda. Reepalu påstod där att välfärdsföretagen har 40-50 procents vinstmarginal. Först undrade jag vad han syftade på, då rörelsemarginalen i välfärdssektorn i regel ligger runt fem procent. Men så insåg jag att han kanske menar att företagen har hög avkastning på eget kapital. Det han glömmer nämna är att de flesta välfärdsföretag inte har något kapital att tala om. Med ett aktiekapital på 50 000 blir en vinst på 50 000 kronor hundra procents avkastning på eget kapital.

Men finns det då välfärdsföretag som gör astronomiska vinster? Jodå, det kan till exempel vara en läkare som bildar aktiebolag och sätter in minsta tillåtna belopp. Sedan jobbar hen som hyrläkare i något landsting för kanske 90 000 kronor i månaden och låter aktiebolaget fakturera landstinget. Men eftersom regeringen nyligen höjt marginalskatten väljer hyrläkaren att låta en större del av lönen ligga kvar i bolaget och den beskattas då som vinst.

Voila! Med 40 000 kronor i vinst per månad är avkastningen på detta ”välfärdsföretag” 960 procent av eget kapital. Fastän läkaren i själva verket tjänar ungefär lika mycket som hen hade gjort om hen tagit ut ersättning från landstinget i form av lön.

Och det är klart – räknar välfärdsutredningen på detta sätt är företagen säkert väldigt lönsamma. Fast det är ett helt meningslöst sätt att mäta lönsamhet – när det nästan inte finns något kapital i företaget.

Mäter man på ett mer rimligt sätt – rörelsemarginalen efter avskrivningar och före skatt – hamnar lönsamheten på helt andra nivåer. Den är i själva verket något sämre än för liknande företag i tjänstesektorn. Att driva välfärdsföretag är ingen särskilt lönsam verksamhet. För hade det varit väldigt lönsamt skulle privata vårdcentraler ha skjutit upp som svampar ur jorden, då det råder full etableringsfrihet i primärvården.

Att så inte sker är nog det bästa beviset på att Reepalu är helt fel ute om vinstmarginalerna. Andelen privata vårdcentraler ökar förvisso, men i mycket långsam takt. Om det hade varit extremt lönsamt att driva vårdcentral skulle den offentliga vården ha varit utkonkurrerad för länge sedan.

Men låt oss säga att det hade gått att driva en privat vårdcentral med samma kvalitet som de offentliga för halva vårdpengen. Rent hypotetiskt, även om det sannolikt skulle bli svårt att uppfylla alla krav. Då skulle någon konkurrent säkert starta en ny vårdcentral med lite högre kvalitet och lite längre öppettider. Det går att jämföra vårdcentraler på nätet numera, så patienterna skulle flöda till den bättre vårdcentralen. Och till slut skulle alla vårdcentraler som vill ha patienter tvingas hålla samma höga kvalitet.

Så även av detta skäl har Reepalu fått allt om bakfoten. Konkurrensen inom primärvården är i dag så hård att den vinst som görs nätt och jämt täcker kostnaden för de investeringar som måste göras för att driva vårdcentralen. Därför är det osäkert om man alls kan tala om att vårdcentraler går med vinst. I den mån de gör det beror det på att de stora kedjorna lyckats samordna inköp och standardisera vissa procedurer. Givet läget på marknaden har jag svårt att se problemet med att företagen gör några procents vinst. Det är pengar som annars hade gått till att täcka onödiga kostnader. Nu går de i stället till aktieägarna i bolagen – bland annat till de fonder som förvaltar våra framtida pensioner. Med välfärdsföretagen får vi alltså både vård och pensioner. Det kan väl inte vara ett problem?” Så långt Mattias. Och han är definitivt inte ensam i att förundras över debatten och de påståenden som florerar.

Att det i den svenska debatten, med alla de välfärdsutmaningar som vi har, över huvud taget diskuteras ett system som skulle, förutom att effekterna för vissa riskerar att bli konkurs enligt forskaren,  innebära att effekten bli att företag tvingas att medvetet ökar kostnaderna och bli mindre effektiv, för att politikerna har sagt att det måste finnas ett vinsttak är ju verkligen helt otroligt. Att argumenten för detta system dessutom är ”…säkerställa dels att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för och på ett sådant sätt att de kommer brukarna till godo, dels att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått” gör knappast inte saken bättre.

Man tar sig för pannan. Arma skattebetalare.

Så Magdalena Andersson, det är mina skattepengar som jag är orolig för. De används nu på ett sätt som innebär att de branscher som står inför stora utmaningar – sjunkande resultat i skolan, stort behov av utbildning för nyanlända, ökat vård och omsorgsbehov mm -kan komma att välja att avstå från att bidra till nödvändiga investeringar på dessa områden. Verksamheter som är attraktiva arbetsgivare, som för det möjligt för entreprenörer att förverkliga sina ideer och framförallt gör det möjligt för människor att välja mellan olika alternativ. Kostnader för några strumpor är ingenting jämfört med detta.

Såg igår att finansministern var upprörd över att Stockholms läns landsting har gjort en dålig upphandling och betalar 6000 kronor för strumpor. Det är mina skattepengar sa hon. Jag kan förstå att människor blir upprörda över detta. Men jag kan inte förstå att finansministern lägger sin tid på detta. Om hon nu värnar om skattebetalarnas pengar så borde hon se till att Reepaluutredningen omedelbart läggs ner. För något så destruktivt som det förslag som läckte från utredningen igår, får man faktiskt leta efter. Inte sedan löntagarfondsdebattens dagar har vi sett något liknande.

För det första är det ganska bisarrt att det läggs ner så mycket kraft och energi på företag som går bra. Borde inte problemet vara alla de skolor – framförallt kommunala – som går med underskott? Borde inte kvalitet vara en viktig faktor? För det tredje så är det helt unikt att ett västland, som omhuldar fri företagsamhet, över huvud taget diskuterar att förslag som innebär att politiker ska fatta beslut om vad som är ”normal” vinst och allt som är utöver detta är ”övervinst” och inte acceptabelt. Vem vågar bedriva näringsverksamhet med den typen av förutsättningar? Svenskt Näringslivs vd har kommenterat förslaget på ett utmärkt sätt.

Helena Bonnevie är vd och rektor på Akers Friskola i Åkersberga. Det är en personalägd grundskola där 250 elever går från förskoleklass till årskurs 9. Skolan har cirka 40 anställda. Hon har kommenterat detta förslag på vår hemsida och jag lägger in hennes belysande kommentar i sin helhet.

För Akers Friskola är förslaget förödmjukande och förvärrar en redan sned konkurrenssituation gentemot kommunala skolor när det gäller investerings- och expansionsmöjligheter.

– Förslaget är helt orimligt! Vi kommer aldrig att kunna investera och växa nu. Insatt egen tid, arbete utan lön, svett, tårar och kämpaglöd räknas uppenbarligen inte som insats, säger Helena Bonnevie.

– Vår skola är populär och vi har fyra köande till varje skolplats. Ska den lilla skolföretagaren pantsätta hus och egendom för att klara av att möta det söktrycket? Kommunala skolor nära oss investerar hundratals miljoner kronor i lokaler. Bara det faktum att de får tillgång till sådana summor är ju konkurrensbegränsande. De investeringarna tas heller inte med när den genomsnittliga lokalersättningen i skolpengen till oss räknas ut.

Helena Bonnevie är osäker på om politikerna verkligen förstår vad vinsten betyder för skolföretagare.

– Det behövs pengar för att kunna bygga eller renovera en skola. Får en liten friskola samma möjligheter till investeringskapital utanför skolpengen så kan det vara bra. I dagsläget måste vi spara ihop till nya stolar och bord genom att vara kostnadseffektiva inom skolpengens ram. Jag önskar att politiker förstår att det är den kostnadsmedvetenheten som är den föraktade vinsten. Jag blir själv mer upprörd över underskott och ovarsamhet i inköp som resulterar i att skattemedel inte vårdas, säger Helena Bonnevie.

– I vår friskola skapar vi stor kvalitet för den skolpeng vi får. Dessutom ligger risken helt och hållet på axlarna på den lilla skolföretagaren. Vad tänker Ilmar Reepalu om det? Finns det en riskreduktion med som motvikt till överskottsregleringen? 

Så Magdalena Andersson, det är mina skattepengar som jag är orolig för. De används nu på ett sätt som innebär att de branscher som nu hotas, som ju vill bidra till att hantera de stora utmaningar som Sverige står mitt uppe i; att vända de sjunkande resultaten i skolan, stort behov av utbildning för nyanlända, ökat vård och omsorgsbehov mm -kan komma att välja att avstå från att bidra till nödvändiga investeringar på dessa områden. Verksamheter som är attraktiva arbetsgivare, som för det möjligt för entreprenörer att förverkliga sina ideer och framförallt gör det möjligt för människor att välja mellan olika alternativ. Kostnader för några strumpor är ingenting jämfört med detta.

Helena, och många, många med henne, bedriver en kvalitativt bra och populär verksamhet. Aldrig tidigare har så många barn gått i fristående verksamheter som idag.  Så visa att du menar allvar med att värna skattebetalarnas pengar och se till att Reepalus ideer inte får omsättas i verkligheten. Det vore förödande för näringslivsklimatet. För vilken bransch kommer härnäst?

/

När frågan ställs om vilket är viktigast – att själv kunna välja skola eller att det införs ett förbud mot vinstutdelning för företag som bedriver verksamhet inom bl a skola så svara fler än 6 av 10 (63%) att kunna välja medan bara var fjärde (25%) svarar vinstudelningsförbud. Det är bara bland de rödgröna väljarna som vinstförbudet har majoritet

Friskolemotståndarna upprepar med en dåres envishet att svenska folket är emot vinster i välfärdsföretagen. Som man frågar får man svar brukar det heta och så är det onekligen. Livet handlar om att göra avväganden. Det slipper de oftast göra som svarar på opinionsundersökningar. Det innebär också att resultatet av desamma kan bli mycket motstridiga. Vinstfrågan ställs inte mot frågan om hur viktigt det är att kunna välja. Det är lätt att förstå att friskolemotståndarna inte vill se den typen av undersökningar. För då kan det ju visa sig att folket har ”fel uppfattning”. Att människor anser att valfriheten, rätten att själv kunna välja, är viktigare än vinstfrågan.  Statsministern, Reepalu och civilminister Shekarabi har byggt hela sin argumentation kring vinstfrågan på att de har allmänheten på sin sida. De framställer det som att det finns näst intill ett krav från allmänheten på att begränsa vinsten.

För det första kan man konstatera att svenskar över lag, oavsett vilken bransch det handlar om, inte är kända för att gilla att företag går med vinst. Men det är ett smart grepp från välfärdsföretagens motståndare att bara prata om välfärdsföretagens vinster. Då uppfattas det som att dessa branscher särskiljer sig från andra. För det andra så undviker motståndarna noggrant att tala om hur höga vinsterna är (eller rättare sagt hur låga de är) så att människor kan fortsätta att leva i tron att de är 400 gånger högre än vad som faktiskt är fallet.

David Ahlin, Ipsos,  har nyligen skrivet ett mycket intressant blogginlägg där han redogör för hur opinionen ser ut om frågor ställs mot varandra. När intervjuade ombeds att svara med egna ord på frågan vad som enligt vederbörande är viktigast för att skolan ska utvecklas på ett bra sätt i framtiden så handlar bara några få procent om vinster, vinstbegränsningar, problem med privatisering eller färre friskolor. Vid en spontan fråga kommer detta inte högt upp på allmänhetens agenda utan då handlar svaren om fler lärare, kompetenta lärare, ordning och reda, hjälp och stöd mm.

David Ahlin beskriver att ca 56 procent anser, vid en rak fråga om det är viktigt att det införs förbud mot vinstutdelning för friskolor, att det är ganska eller mycket viktigt att förbjuda vinstutdelning. På en anna fråga svarar hela 73 procent att det är mycket eller ganska viktigt att kunna välja skola.

När frågan ställs om vilket är viktigast – att själv kunna välja skola eller att det införs ett förbud mot vinstutdelning för företag som bedriver verksamhet inom bl a skola så svara fler än 6 av 10 (63%) att kunna välja medan bara var fjärde (25%) svarar vinstudelningsförbud. Det är bara bland de rödgröna väljarna som vinstförbudet har majoritet.

Således bör statsministern och övriga regeringen ta sig en ordentligt funderare. Vill socialdemokraterna och miljöpartisterna verkligen stöta sig med en majoritet av svenska folket i dessa frågor? För det inser ju var och en att villkoren för välfärdsföretagen inom vård, skola och omsorg hänger intimt samman med utbudet. Om det skulle införas vinstbegränsningar eller andra restriktioner för företagen inom dessa branscher så påverkar detta självklar mångfalden och därmed människors möjlighet att välja. Det skulle välkomnas av vänsterpartiet och vänsterfalangen inom (s), men knappast av majoriteten av svenska folket.

David Ahlin, och Ipsos undersökningar, visar att det inte är en given succe för (s) att ha vinstfrågan som en valfråga. Det ska bli intressant att se hur statsministern mfl kommer att driva detta högriskprojekt framöver. Det rimliga vore att lägga Reepalu-utredningens förslag i papperskorgen.

/

Trots att en övervägande majoritet av eleverna i årskurserna 6-9 i Roma kulturklass inte når upp till kunskapskraven i flera ämnen har skolan varken utrett de enskilda elevernas behov av särskilt stöd eller analyserat den bristande måluppfyllelsen på generell nivå inom ramen för ett systematiskt kvalitetsarbete. Därmed har det inte heller vidtagits några utvecklingsåtgärder för att se till att undervisningen leder till att eleverna når kunskapskraven, något en hög andel av eleverna inte gjort i flera ämnen under hela fem terminer.

Igår kom Skolinspektionen med beslut efter tillsyn i Hammarbyskolan. Friskolornas belackare är snabbt uta när det kan finnas något att anmärka på när det gäller friskolor. Här handlar det om landets största skolhuvudman, Stockholm stad, och vi ser nu fram emot Katalys mfl kommentarer med anledning av Skolinspektionens vitesförelägganden.

Kritiken är inte nådig:

Skolinspektionens har vid tillsynen av Hammarbyskolan identifierat flera allvarliga brister avseende den del av Hammarbyskolans verksamhet som bedrivs i Roma Kulturklass. Trots att en övervägande majoritet av eleverna i årskurserna 6-9 i Roma kulturklass inte når upp till kunskapskraven i flera ämnen har skolan varken utrett de enskilda elevernas behov av särskilt stöd eller analyserat den bristande måluppfyllelsen på generell nivå inom ramen för ett systematiskt kvalitetsarbete. Därmed har det inte heller vidtagits några utvecklingsåtgärder för att se till att undervisningen leder till att eleverna når kunskapskraven, något en hög andel av eleverna inte gjort i flera ämnen under hela fem terminer. Rektorn och huvudmannen kan inte heller uppge några insatser för att komma till rätta med elevernas höga frånvaro i Roma Kulturklass, något som de båda uppfattar som det största hindret för elevernas måluppfyllelse. Rektorn har vid Skolinspektionens tillsyn inte heller kännedom om att lärarna i Roma kulturklass har bristande kunskap om de regler som gäller vid betygsättning och att undervisningen inte bedrivs i den omfattning och med det innehåll som framgår av de nationella styrdokumenten.

De fortsätter:

Skolinspektionen bedömer att samtliga av de påtalade bristerna i Hammarby-skolan, framför allt i den del av verksamheten som bedrivs i Roma Kulturklass, utgör allvarliga hinder för elevernas möjlighet att nå utbildningens mål. Bristerna har dessutom i de flesta fall förelegat under en längre tid, utan att åtgärder vidtagits för att komma till rätta med bristerna. Skolinspektionen anser därför att det föreligger skäl att förena föreläggandena med vite.

Skolinspektionens rapport är skrämmande läsning. Bristen på uppföljning i kommunala skolor är något som Skolinspektionen också påpekat i andra sammanhang. Och där den också konstaterat att friskolehuvudmän är ett föredöme. Det är mycket viktig att det sker en granskning på lika villkor av skolor, oavsett huvudman. Drygt 8 av 10 elever gå i kommunala skolor, trots detta är Skolinspektionens tillsyn mer fokuserad på fristående skolor än kommunala. Behöver jag påpeka att det mot bakgrund av detta är absolut avgörande för att vända resultaten i skolan, att det ställs lika höga krav på de kommunala skolorna som på de fristående.

Kommer Suhonen mfl att kräva att Stockholm stad ska sluta bedriva skolverksamhet när de nu fått vitesförelägganden?

Det behövs en tydlig politisk vilja att ta bort praktiska och ekonomiska trösklar för dem som vill bli lärare. Lärarbristen är här och nu. Gör det enklare för akademiker att arbeta i skolan samtidigt som de kompletterar med pedagogisk utbildning och satsa på att rekrytera lärare från andra EU-länder.

Dagens blogginlägg blir min artikel i Dagens Samhälle idag. Det krävs här och nu ideer för att komma till rätta med lärarbristen. Flera platser på lärarutbildningen löser inte problemet nu.

9 år efter påbörjade studier är det 65 procent som tagit examen. I ett sådant läge är inte fler platser på lärarutbildningen en lösning på problemet.

Skolkommissionen har idag haft en intressant eftermiddag om lärarutbildningen. Många inbjudna fick ge sin bild av hur man ser på utbildningen, vad som kan göras för att minska lärarbristen och öka attraktiviteten. De politiska utspelen duggar tätt när det gäller skolan. Statsministern meddelade igår att antalet utbildningsplatser ska ökas ytterligare. Samtidigt vet vi att lärarbristen är redan här, vi vet också att genomströmningen i lärarutbildningen är låg jämfört med andra yrkesutbildningar. 9 år efter påbörjade studier är det 65 procent som tagit examen. I ett sådant läge är  inte fler platser på lärarutbildningen en lösning på problemet.

60.000 lärare saknas till 2019 enligt regeringen. Det är orimligt att tro att det kan lösas enbart via traditionell lörarutbildning. Sverige behöver flera vägar in i läraryrket. Personer som redan har ämneskunskaper och ska läsa in den pedagogiska utbildningen, så kallad KPU, är ett viktigt tillskott. Personer som redan har arbetslivserfarenhet och som efter tre terminers studier kommer vara behöriga lärare. Behöriga lärare som kommer finnas i klassrummen betydligt fortare än studenterna i den reguljära lärarutbildningen som kan studera så länge som fem och ett halvt år.
Men även tre terminers heltidsstudier kan avskräcka en som redan är etablerad på arbetsmarknaden och har en lön. Därför är också program som Teach for Sweden intressant och borde ges bättre finansiella förutsättningar. Varje antagen kandidat går direkt till klassrummet och börjar undervisa.

Vi välkomnar att regeringen öppnat en möjlighet för de som läser KPU – och har ämneskunskaper inom de mer akuta bristämnena – att samtidigt få anställning som lärare i upp till två år. Att korta tiden från att någon bestämmer sig för att sadla om till lärare till att hen faktiskt står i klassrummet med den ekonomiska trygghet en lön ger, ökar attraktiviteten för ett yrkesbyte. I denna tid av stor lärarbrist borde dock åtgärden vara permanent och inkludera alla ämnen. Bristen kommer bara växa och lokala variationer i bristerna gör att den nu nationellt fastställda begränsningen blir fyrkantig.

Vid dagens möte lyfte jag också vikten av att öppna för lärare från andra länder ( inte bara nyanlända) att snabbt kunna få validering och möjlighet att jobba i svenska skolor. Erfarenheterna från Internationella Engelska Skolan visar att det går utmärkt. Jag tog också upp vikten av att lärarutbildningen är up to date med de digitala möjligheter som finns, behovet av ledarskapskompetens och vikten av ett bra ledarskap i skolan för att behålla lärare i yrket. Höga antagningskrav och kvalitetsuppföljning av utbildningen är också viktigt.

ca 50.000 utbildade lärare jobbar utanför skolan. Det visar att det finns en alternativ arbetsmarknad till skolan. Ett bra ledarskap i skolan och goda möjligheter för att växa i sin yrkesroll kan säkert locka tillbaka en del av dessa till skolan. Och då kan det också behövas korta ”uppdateringsutbildningar” så att de snabbt kan återkomma med aktuella kunskaper i bagaget.

/

Det är viktigt att ställa krav på kvalitet, oavsett huvudmannaskap. Det finns ingen som skulle komma på tanken att hävda att kommuner inte får driva gymnasieskola bara för att Stockholm har fått vitesföreläggande. Men det är helt ok att hävda detta om det handlar om en friskola.

Det är bra att Skolinspektionen granskar skolornas huvudmän. Kvalitetskraven ska vara höga och lika oavsett huvudman. Idag granskar Skolinspektionen fristående skolor tuffare och oftare än kommunala skolor. Det är inte likabehandling. De håller på att gå över till att granska skolor efter bedömning av vilka som har ”större utmaningar”. Det välkomnar vi – men även har ska bedömningen av större utmaningar bygga på fakta oavsett huvudman.

Katalys har idag en debattartikel där de- baserat på Skolinspektionens granskning av två fristående huvudmän – kräver att möjligheten att driva ”vinstdrivande”, dvs AB friskolor ska tas bort. Intressant teknik att dra denna slutsats utifrån Skolinspektionens rapport, guilt by association. Det är inte seriöst.

Det vore intressant om författarna lyfte blicken lite och värnade kvaliteten lika mycket oavsett vilken huvudman skolan har. Det finns gott om intressant material i den delen på Skolinspektionens hemsida. Den granskning som Skolinspektionen gjorde 2015  av 135 gymnasieskolor, visar att det är brister oavsett huvudman. Bland de kommuner som får förelägganden märks bl a Karlskrona, Oskarshamn, Borlänge, Södertälje, Sundsvall, Timrå, Avesta mfl.

Det är viktigt att ställa krav på kvalitet, oavsett huvudmannaskap. Det finns ingen som skulle komma på tanken att hävda att kommuner inte får driva gymnasieskola bara för att Stockholm har fått vitesföreläggande. Men det är helt ok att hävda detta om det handlar om en friskola. Detta visar hur låg debattnivån är. Ställ krav på kvalitet och gör tuffa granskningar.

Jag kan också rekommendera läsningen av de oanmälda granskning som Skolinspektionen gjort nu under våren. en granskning som också visar att detta är en större problematik, tyvärr, än en fråga om huvudmannaskap. Det är problem oavsett huvudmannaskap.

De som värnar det fria skolvalet måste också ta tag i de brister som kan uppstå i systemet. Det fria skolvalet är en succe. Det visar de långa köer som finns till många av landets friskolor

Dagens förstaledare i DN handlar om det fria skolvalet och att det inte är enkelt. De som värnar det måste också ta tag i de brister som kan uppstå i systemet. Vi instämmer i detta. Det fria skolvalet är en succe. Det visar de långa köer som finns till många av landets friskolor. Människor sätter sitt barn i kö så fort de föds.

Det har aldrig varit så många barn i fristående skolor som nu och fler vill uppenbarligen gå där. På sikt är detta inte ett hållbart system om inte friskolorna byggs ut i takt med den stora efterfrågan. Så som läget är idag, med en osäker framtid för friskolornas villkor pga Reepaluutredning och vinstfrågan mm, så är det många som inte vågar investera. Höstens kraftiga flyktingström med över 70.000 barn i skolåldern illustrerade problemet. Många friskolor ville hjälpa till men kunde inte pga att de har lång kö. Vi tog initiativ till att det borde införas ett regelverk som gör det möjligt att göra undantag för kö för att kunna ta emot nyanlända barn. Från november i år kommer detta att bli möjligt. Vi är mycket glada för att vi har fått gehör i denna fråga.

Dock kvarstår frågan om att utveckla skolvalet. I en debattartikel i början på året lyfte dåvarande ordförande Mikaela Valtersson och jag denna fråga. Det kan ses som ett svar på det som DNs ledare idag efterfrågar. Du kan läsa den här men i korthet skriver vi följande:

Inför aktiva skolval. Valfriheten ska omfatta alla elever i Sverige och ska inte gå att välja bort. Ett skolval bör nationellt tas fram där samtliga kommuner har som utgångspunkt att tillämpa val till grundskolan. Skolverket bör få ett uppdrag att se till att valfriheten kommer alla elever till del.

Bättre information. Informationen till föräldrar och elever måste bli bättre och alla skolor ska få lika möjligheter att presentera sig. Det bör finnas information där man lätt kan jämföra olika skolors kvalitet. I ett läge då många människor kommer till vårt land måste kommunerna bli bättre på att tillhandahålla information om skolvalet på olika språk.

Möjliggör skolskjuts. Lagstiftningen kring skolskjutsar omöjliggör i en del fall klassresor. Möjligheterna till skolskjuts måste förbättras och en generösare tillämpning av skolskjutsreglerna är ett måste. Det kan handla om fria resor med kollektivtrafik eller att ordna ersättning till fristående skolor som ordnar skolskjuts.

Inför en nedre åldersgräns för att ställa sig i kö till en friskola. Vi föreslår att man utreder möjligheten att införa en nedre åldersgräns för när man kan ställa sitt barn i kö. Det skulle vara utjämnande och göra att fler aktivt söker den skola som passar dem bäst.

De bästa skolorna ska bli fler och de dåliga färre. Ett kvalitetsindex för skolor bör införas. Då skulle det vara möjligt att se vilka skolor som under- och överpresterar om man mäter mot ett förväntat resultat. Framgångsrika skolor borde ges incitament att expandera.

Sedan dess har Skolkommissionen kommit med det delbetänkande där de föreslår obligatoriskt, eller som vi kallar det ett aktivt skolval. Alla ska välja skola. Det är mycket välkommet!

Var finns det goda ledarskapet? Vad är en bra skola? Varför vill man inte jobba i offentlig sektors verksamheter?

Almedalsveckan är över. Jag var där från söndag-lördag. En intensiv vecka med många intressanta samtal. Jag deltog själv i några paneler och Friskolorna hade också egna aktiviteter. Vårt seminarium ”Är det eleverna eller ledarskapet som det är fel på i den svenska skolan?” attraherade ca 100 åhörare och fick mycket goda vitsord. Vi hade en intressant panel och det är uppenbart att ledarskapet i skolan är ett område som många anser inte uppmärksammas tillräckligt. Vår rapport, som baseras på Skolinspektionens enkäter till pedagogisk personal i landets skolor, är intressant läsning. Vi har valt ut de frågor som handlar om ledarskapet i skolan och det är tydligt att friskolorna kommer bäst ut bland sina medarbetare i alla dessa frågeställningar. Göteborgs kommun visar sig åter ha rejäla problem med sina skolor. Det finns all anledning att återkomma i frågan om hur viktigt ledarskapet i skolan är. Vi hade också en debattartikel i Dagens Samhälle på detta tema.

Det är mycket tal om dåliga skolor i Sverige. Men vad är egentligen en dålig skola? Hur mäter vi kunskapsnivån? Betyg är otroligt viktigt i den svenska skolan, samtidigt som många tycker illa om betyg. Men vi har byggt upp ett system där betyg öppnar dörrar för vidare studier, och stänger dörrar för de som inte har tillräckligt bra betyg. Målsättningen är att alla ska ha behörighet till gymnasieskolan. Det har inte alla idag. Men behöver en skola vara dålig för att den inte klarar att nå detta mål? Debatten om att dåliga skolor inte ska få fortsätta är viktig. Men vad är en dålig skola?

IFAU konstaterade i sin rapport i december 2014 att resultatfallet i den svenska skolan startade innan friskolereformens införande och de konstaterade också att nivån har sjunkit över lag. Det gäller såväl lågpresterande som högpresterande elever. Det är alarmerande i sig och måste åtgärdas. Men det som är konstigt är att vi inte mäter progression i skolan.

Under Almedalsveckan hade vi tre mindre rundabordsamtal med särskilt inbjudna. Ett av dessa handlare om progression. Åsa Melander, som jobbat under många år i Londonskolor, berättade om det brittiska systemet. Det mäter progression. Det syftar till att lyfta ALLA elevers kunskapsnivå, utifrån den de har när de börjar skolan. Det innebär att en skola, som utifrån svenska mått mätt inte har presterat särskilt väl, trots detta kan vara en mycket framgångsrik skola pga att den har förmått att öka elevers kunskapsnivå utifrån den nivå de hade när de började skolan. Detta mått syns egentligen aldrig i Sverige. Här är det meritvärden som räknas. Effekten av detta kan illustreras i denna debattartikel från en lärare i Rosengårdsskolan. Jag kan förstå frustrationen över att deras insats inte mäts på ett relevant sätt. Det är viktigt att vi värdera skolors resultat utifrån ett bredare perspektiv och här har vi en hel del att lära från det brittiska systemet.

Ett annat rundabordsamtal handlade om förskolor. Det svenska systemet som innebär att kommunen har tillsyn över de fristående förskolorna är orimligt. Det måste ändras så att det är Skolinspektionen som har detta uppdrag. Våra jurister får många samtal från frustrerade medlemmar som utsatts för en granskning från kommunala tjänstemän. Det kan handla om att tillsynen baseras på det inriktningsdokument som kommunen beslutat om för sina förskolor, som ju inte en fristående förskola har någon anledning att efterfölja. De ska ju arbeta utifrån den egna huvudmannens riktlinjer, och självfallet det lagliga regelverk som finns. Det är en viktig rättssäkerhetsfråga att vi ändrar på tillsynen i denna del i Sverige. Ägarprövningsutredningen tog upp frågan i sitt förslag, som kom för över ett år sedan, men sedan dessa har ingenting hänt.

Det tredje rundabordsamtalet var mer som en workshop och handlade om hur vi kan komma till rätta med lärarbristen. Det kom fram många spännande ideer, som vi kommer att återkomma till.

Veckan inleddes med Dagens Industris artiklar om att (s) kommer att göra ”vinstfrågan” till en valfråga Det väckte, med all rätt,  stor uppmärksamhet. Vänsterledaren är inte sen att haka på. Hösten har alla förutsättningar att bli hektisk för de som vill slå vakt om företagande över lag och företagande inom vård, skola och omsorg. Det som är märkligt att de som påstår sig värna om skattebetalarnas pengar inte bryr sig om kvalitet och resultat. Ledstjärnan och måttstocken måste vara kvalitet. Och det gäller oavsett huvudmannaskap.

Att politiker ska besluta om vilken rörelsemarginal som är acceptabel i ett företag är något som inte hör hemma i en marknadsekonomi. De som förespråkar detta utgör ett hot mot näringslivets förutsättningar i Sverige och därmed mot tillväxtmöjligheterna. Vilken bransch kommer härnäst? Sodexo och deras kollegor som levererar mat till många offentliga verksamheter? Skanska, NCC mfl som bygger för offentlig sektor? Nobina, Keolis mfl som kör kollektivtrafiken? Listan kan göras lång. Ingen kan känna sig trygg när det gäller villkoren för näringslivet om detta skulle bli verklighet.

Den regering som kallar sig för samarbetsregeringen borde ta sig en ordentlig funderar på vad som är bra för Sverige. Är det verkligen att blåsa till konflikt i en fråga som leder till totalkonfrontation med näringslivet? De borde också betänka att det är många som nyttjar välfärdsföretagens tjänster och många som arbetar inom dessa verksamheter och som trivs utmärkt med detta. Dagligen läser vi vilken personalbrist som finns inom offentlig sektor, det saknas vårdpersonal, poliser, socialsekreterare, lärare mfl. Hur vore det om dessa politiskt styrda arbetsgivarområden tog sitt ansvar och såg till att människor vill jobba där, istället för att jaga privata arbetsgivare som visar på att man kan göra skillnad, och ger skattebetalarna mer för pengarna?

Men nu lägger sig sommarstiltjen sakta över Sverige. Fotbolls-EM är över, Almedalen är över. De svenska friidrottarna når en del framgångar, vilket är glädjande, men lite i skym undan för allt annat. Även undertecknad ska ha semester.

Glad sommar!

/

För ett år sedan lanserade vi tanken ” aktivt skolval” i Almedalen.

För ett år sedan lanserade vi tanken ” aktivt skolval” i Almedalen. Det innebär att alla ska välja skola. Det finns i Nacka, Botkyrka, Sollentuna och Täby sedan många år. Det innebär att all skolor måste informera om sin verksamhet och vad som de är profilerade på. Alla som ska välja får då information och gör ett eget skolval, utifrån egna preferenser.

Vår lansering var ingen miljonkampanj, inte ens ett seminarium. Vi talade helt enkelt med ett antal personer om iden. Och det har vi fortsatt med sedan dess, och kommer att fortsätta med det. Skolkommissionen har nappat på tanken i sitt delbetänkande. grön ungdom har fattat beslut på sin kongress om att driva frågan, runt om i landet väcks frågan. Idag kom ett välkommet besked från Alliansens partiledare om att de vill införa ett aktivt skolval.

Tack för det säger vi, nu väntar vi bara på samma besked från (s).