Brist på ledarskap och brist på fokus på kunskapsuppdraget drabbar de svaga eleverna

Det finns anledning att kommentera den slutreplik som SvD publicerarmin replik på Lina Stenberg, kommunikationschef Tankesmedjan Tiden och Anders Österberg (S) ordförande Unga Örnar, riksdagsledamot debattartikel i måndagens tidning. Låt oss titta på vad de påstår i sin artikel. För de säger sig se till forskning och empiri samtidigt som de kommer med påståenden som

  1. ”..friskolereformen som sådan varit en experimentverkstad utan dess like. Sverige är det enda landet i världen som har ett så långt gånget marknadiserat system. Andra länder hänvisar ofta till vår utbildningsmarknad som ett avskräckande exempel. Därför har detta heller inte införts någon annanstans, förutom i Chile där det sedan avskaffades av goda skäl.” 
  2. ”Det är bekymrande att Friskolornas riksförbund inte verkar se något problem med den eskalerande skolsegregationen och de ökade klyftorna i skolresultat under senare år. Inte heller verkar man se sig själv som en aktör som faktiskt haft del i den här negativa utvecklingen. För på tal om forskning – det finns en mycket tydlig koppling mellan friskolornas framfart och den eskalerande skolsegregationen.” 
  3. ”Enligt professor Jan-Eric Gustavsson, en av Sveriges mest erfarna skolforskare, går vi mot en alltmer anti-kompensatorisk skola. Lärare med mest kompetens och erfarenheter dras till skolor med mer högpresterande elever. Skolor längre ut i förorterna har en högre personalomsättning och svårare att rekrytera. Det blir en ond cirkel när elever i störst behov av bra pedagogik blir de som erbjuds de sämsta möjligheterna. Detta måste vi sätta stopp för snarast. Så för att få en verkligt bra skola behöver motiverade, erfarna skolledare och lärare finnas på samtliga – inte bara vissa – skolor. Därför bör placering av elever, enligt vårt tidigare förslag även kombineras med kommuners aktiva placering av skolpersonal. ”

Mina kommentarer:

  1. Det svenska friskolesystemet, som för övrigt fyller 25 år iår, är unikt.  Inget annat land har gjort det möjligt för fattiga familjer att fritt välja skola, där skolpengen följer eleven, där det är förbjudet att ta ut avgifter, där friskolan inte får välja elever, där friskolorna omfattas av samma regelverk som den kommunala skolan och där friskolans tillåtna intäkt- skolpengen – beslutas av kommunen. Att jämföra detta system med Chile är helt orimligt och det faktum att det alltid är denna jämförelse som tas upp av friskolemotståndarna visar att de saknar helt andra argument. Privatskolor/friskolor finns i många andra länder. Men där kostar de pengar och där kan skolorna sålla elever och ofta har de också ett separat skolsystem för privatskolorna. Se mer om detta i min blogg om det seminarium som vi hade tillsammans med Svenskt Näringsliv i just denna fråga, om det unika svenska skolpengssystemet.
  2. IFAU har i sin forskning visat att segregationen huvudsakligen beror på boendesegregationen. När kommuner tillämpar närhetsprincipen för skolplacering får den fullt utslag. Så påståendet att det ”finns en mycket tydlig koppling mellan friskolornas framfart och den eskalerande skolsegregationen” stämmer helt enkelt inte. Det är kanske därför författarna inte refererar till någon forskning i den delen. … IFAU har också visa att när friskolor etablerar sig i en kommun så förbättras den kommunala skolans resultat. Detta även med hänsyn taget till ev betygsinflation (som ju dessvärre förekommer oavsett huvudman). Friskolornas riksförbund är mycket bekymrat över att det råder så stora skillnader mellan skolor i landet. Men till skillnad från debattörerna – som drar slutsatsen att lösningen på detta är att tvångsblanda eleverna – så fokuserar vi på ledningen och styrningen av skolan. Vi välkomnar därför att det nu börjar komma forskning även i Sverige om vad som kännetecknar framgångsrika skolor, med fokus på kunskapsförmedlingen.
  3. Det är bekymmersamt att så många skolor inte klarar av det kompensatoriska uppdraget. Men att påstå att detta beror på friskolorna är minst sagt magstarkt. Idag går 85 procent av alla grundskoleelver i kommunala skolor. Det är hög tid att börja fokusera på problemen där de finns! Visst är det ett problem att skolor i utanförskapsområden inte attraherar duktiga lärare. Men inte heller det löser man genom att tvångsblanda elever som debattörerna föreslår. Ledarskapet i skolan är viktigt och det är där man måste börja om man vill attrahera duktiga lärare till skolor med tuffa förhållanden. Skolinspektionens rapport om hur skolhuvudmännen jobbar för att nå de nationella målen är mycket intressant. Ingen av de stora kommunerna gick igenom granskningen utan anmärkning. Men flera av de stora friskolehuvudmännen gjorde det. Och en viktig anledning till detta var ledarskapet och ett systematiskt kvalitetsarbete. Det är kanske också därför som lärare trivs bättre i fristående skolor än i kommunala skolor…..

Det finns mycket mer som jag skulle kunna kommentera maa av repliken. Som tex att Sverige är ett av de länder inom OECD som har minst skillnad mellan skolor när det gäller elevers socioekonomisk sammansättning. Något som Hans Bergström har varit ganska ensam om att påpeka i debatten.

Mycket av det som debattörerna nämner i sin artikel har med ledarskapet i skolan att göra. Det är ett enormt problem att vi i dagens Sverige har elever som kan gå igenom grundskolan utan att skolan har koll på elevens kunskapsnivå. Skolinspektionen hade förra hösten mycket intressanta temadagar om detta. De gav skrämmande perspektiv av hur det kan fungera. Det är en fråga som inte alls har med friskoleetablering att göra – det handlar om hur skolan jobbar.

Till slut: det debattörerna föreslår för att lösa det som de anser vara ”en mer ojämlik skola” är ” …att kommunerna på ett ordnat sätt blandar elever från olika stadsdelar. Att liksom i Malmö dela upp elever från olika områden och olika bakgrunder är inte bara ett sätt att öka alla barns möjligheter till bra utbildning. Det blir också ett naturligt sätt att mötas och faktiskt bryta den homogeniserade isoleringsprocess som just nu pågår i vårt land.” Det är detta synsätt som jag kallar för social ingenjörskonst i min replik.

Det som de föreslår har aldrig tidigare gjorts i Sverige. Att politiker eller byråkrater medvetet ska gå in och se till att det blir ”rätt blandning av elever” i alla skolor är något helt nytt i Sverige. Det går inte att hävda – som de gör – att exemplet från Malmö visar att det fungerar. För som jag konstaterade i min replik så häpnar forskare över att denna slutsats har dragits utifrån Malmöexemplet. Friskolereformen har varit en viktig reform för Sverige. Det har aldrig tidigare varit så många elever som går i fristående skolor som idag. Vi vill att fler ska få kunskap om att alla kan välja skola. Därför välkomnar vi att Skolkommissionen föreslår att det ska införas ett obligatoriskt skolval. Något som faktiskt Malmö kommun redan har beslutat göra, vilket debattörerna inte verkar känna till.

Låt oss hoppas att det finns förnuftiga skolpolitiker som förstår vikten av att nu fokusera på det som forskning runt om i världen visar är vägen till framgång och goda skolresultat – ledarskapet i skolan och vad som händer i klassrummet. Det som Matz Nilsson och Mats Rosenkvist skrev om på DN Debatt igår.

/