Läser Suhonens krönika i Dagens Samhälle. Den är intressant på många sätt. En gripande historia om hans mors sjukdom. Ingen har ifrågasatt den generella välfärdsmodell som vi har i Sverige. Men det som är tydligt är att det innebär leveransproblem att bara bygga den på offentlig verksamhet. Privata aktörer behövs också för att säkra tillgång och kvalitet.
Suhonen gillar inte välfärdsföretag som bedrivs i AB-form. Han tydliggör att arbetet för att få bort välfärdsföretagen kommer att fortsätta även om förslaget faller i riksdagen 2018. ”Vi ska fortsätta att driva den här frågan tills kapitalismen är borta ur välfärden. Folket är på vår sida. Det är dock tydligare än någonsin att det krävs en rödgrön majoritet i riksdagen för att reglera vinsterna i välfärden. Vi får helt enkelt se till att det blir en rödgrön majoritet så fort som möjligt och som då kan få igenom ett vinstförbud.” Så är det säkert. Därför är det viktigt att få människor att inse att detta inte är en fråga om vinst, för det finns knappast någon vinst att tala om, utan detta är en fråga om valfrihet och mångfald.
Suhonen hänvisar till SOM Institutets undersökningar om allmänhetens uppfattning om vinstutdelning där 7 av 10 vill begränsa vinstutdelning. Lennart Nilsson skriver ”Olika alternativa frågor ger samma huvudresultat. Samtidigt anser ca 70 procent att det är viktigt med valfrihet inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Även de som anser att det är viktigt med valfrihet är av uppfattningen att det inte skall vara tillåtet med vinstutdelning.” Märkligt nog verkar inte Institutet ställt dessa frågor mot varandra utan det är separata undersökningar där man tolkat resultatet utan att veta hur de skulle ha svarat om alternativet ställt mot varandra..
Andra undersökningar visar att människors uppfattning om vinstnivåerna i välfärdsföretag är grovt felaktiga. Den undersökning som SIFO gjorde i våras visar att 52% tror att vinstnivån i välfärdsföretagen ligger på över 10%, var tredje tror att den uppgår till över 20%. I själva verket ligger den på 4-6%, före skatt. När de tillfrågade får den informationen så anser 53% att det är lagom eller för lågt, 28% anser att det är för högt. Det är denna okunskap som Reepalu, Suhonen, Shekarabi mfl spelar på i debatten. Man kan undra varför inte SOM Institutet ställer en liknande fråga som SIFO. Det hade ju varit intressant.
Till slut bara en kommentar om de ideella aktörerna – som definieras som de som inte vill gå med vinst av Suhonen mfl. – som nu många plötsligt värnar om. Självfallet är även de viktiga aktörer inom välfärdsområdet, men villkoren måste vara lika oavsett verksamhetsform.
Jag vill påminna om att det fanns många privata aktörer inom såväl vård, skola som omsorg för ca 100 år sedan. Men det har bedrivits en medveten politik, inte minst från Suhonens parti (s), som gått ut på att privata aktörer skulle bort och det offentliga skulle står för all välfärdsverksamhet. Den politiken var effektiv och tog i princip död på alla privata aktörer. Därför känns det minst sagt märkligt att de som raserat dessa aktörers förutsättningar att verka, nu plötsligt säger sig värna om dem.
När friskolereformen genomfördes för 25 år sedan var det många som tog det säkra före det osäkrade och startade verksamheten i form av AB. För det är en praktisk verksamhetsform som inte blandar ihop den privata ekonomin med företagets ekonomi. Det är därför en stor majoritet av de fristående förskolorna, grundskolorna och gymnasieskolorna idag är AB. Det kanske kan vara på sin plats för många inom (s) att studera sitt eget partis historia i denna del. Då kanske vi kan slippa en del krokodiltårar.
Hur vore det om vi kunde skapa arbetsro för de över 4000 fristående aktörer som varje dag gör ett fantastiskt jobb inom välfärdsområdet skola?