År: 2017

Idag är det 34 år sedan Stockholms gator fylldes av demonstrerande företagare. De, liksom jag,  protesterade mot löntagarfonderna – hotet mot den fria företagandet i Sverige. Löntagarfonderna infördes faktiskt men avskaffades av regeringen Bildt. Få trodde väl att näringslivet åter skulle hotas men nu är vi där igen – men denna gång heter hotet Reepalu och s, v och mp har för avsikt att gå vidare med det förslag som är totalt sågat av mängder av remissinstanser, varav många mycket tunga myndigheter.

Under hösten har förbundet medlemsmöten i regioner runt om i landet. Det är alltid lika inspirerande att träffa medlemmar och höra om deras vardag. I går var jag i Norrköping. Vi hade medlemsmötet på Erlaskolan söder, där ca 55 procent av eleverna har utländsk bakgrund. Erlaskolan ingår i Lärande i Sverige och jag passade på att ta ett möte med Jan Vikström, grundare och ägare av verksamheten. Jan har också suttit i vår styrelse. Han är ett utmärkt exempel på de personer som brinner för att utveckla den svenska skolan och som också gör det på ett utmärkt sätt.

I Lärande i Sverige ingår Realgymnasierna. Det är 14 skolor på olika håll i landet. De erbjuder framförallt yrkesprogram och till skillnad från många andra skolor med den inriktningen så har de ett gott utfall. Elever på Realgymnasiet tar i större utsträckning än andra gymnasiala yrkesprogram i landet examen. 88 procent av Realgymnasiets elever når en yrkesexamen, att jämföra med 70 procent för rikssnittet. Det är också så att 88 procent av Realgymnasiets elever arbetar eller studerar sex månader efter examen.

En viktig förklaring till detta goda utfall tror jag är att de har ett nära samarbete med näringslivet, i utbildningen. Det senaste exemplet på hur de jobbar kom i ett pressmeddelande förra veckan. Lärande i Sverige via Realgymnasiet inleder ett samarbetet med Nordic Choice Hotels. De startar hösten 2018 en ny hotellutbildning i samverkan med Nordic Choice Hotels, i Stockholm. Det är en lärlingsutbildning som även ger högskolebehörighet och där de elever som går klart utbildningen har en garanterad anställning på minst sex månader. Bristen på medarbetare är stor inom besöksnäringen. Detta är ett utmärkt exempel på hur en friskolehuvudman kan hitta en snabb lösning genom ett samarbete med näringslivet. Nordic Choice Hotels planerar att rekrytera 20 000 nya medarbetare under de närmsta fem åren. Jag är övertygad om att Realgymnasiets utbildning kommer att bli ett attraktivt alternativ för många.

De skolor som har djurvårdsutbildningen som en del i Naturbruksprogrammet har tex samarbete med aktörer som Evidensia djursjukvård, Arken zoo, Svenska kennelklubben, Kolmårdens djurpark, Borås djurpark, Furuviks djurpark, Skansen, Slottsskogens djurpark, Skånes djurpark och Havets hus. Det säger sig självt att det blir en betydligt mer konkret utbildning med dessa möjligheter med kontakt med vardagslivet inom dessa yrken. Här finns mer exempel på nära samarbete med branschföreträdare.

Gymnasieminister Anna Ekström har ofta uttalat sin oro för att intresset för att läsa på yrkesprogrammen har minskat. Och hon har fog för sin oro, för det är många kommunala gymnasier som har få sökande och dålig genomströmning. Hon borde besöka Lärande i Sverige och få en bild av hur de jobbar. Då kanske hon också inser vilket hot mot verksamheten som det förslag som Ilmar Reepalus har presenterat utgör. För om det blir verklighet så kommer dessa framgångsrika skolor inte att kunna vara kvar. Det framgår tydligt av deras remissvar på Reepalus förslag. De skriver

”Om förslaget går igenom kommer det innebära att det räcker med att vi får en nedgång antalet elever med 0,8 procent för att vi då i stället har en situation där företaget kommer att gå med förlust.” ”Det går helt enkelt inte att driva en långsiktigt hållbar verksamhet, en högkvalitativ utbildning, med en så lite rörelsemarginal.”

Detta som en kommentar till att Reepalus förslag innebär att Lärande i Sverige måste minska sin rörelsemarginal med 91 procent, till ca 3,4 miljoner kronor. Det motsvarar en rörelsemarginal om 0,74 procent, eller 472 kronor/medarbetare och månad. Detta för en verksamhet som under det senaste räkenskapsåret omsatte ca 466 Mkr. Detta enkla exempel visar hur otroligt orimligt Reepalus förslag är. Och det är det som nu regeringen och v baserar sitt förslag på. Det visar också att om friskolorna skulle försvinna så drabbar det också kompetensförsörjningen för näringslivet i stort. Man tar sig för pannan.

 

Han företräder ett parti som historiskt verkligen drivit på för mångfald och valfrihet. Men nu står han där i armkrok med vänsterpartiet och vill ta död på valfriheten och mångfalden. En intressant studie i hur makt kan förändra ett partis politik.

Grundskolan – Elevstatistik
Läsåret 2016/17
	Årskurs 1-9
	Antal	Andel	Andel	Andel m
	elever	flickor	m utl	föräldr
	åk 1-9	(%)	bakgr	m efter-
			(%)	gymn
				utb (%)
Internationella Engelska Skolan i Sverige AB, enskild huvudman	20 719	51	36	73
Engelska Skolan i Borås	491	48	50	66
Engelska Skolan i Bromma	947	51	18	86
Engelska Skolan i Enskede gr	892	49	42	72
Engelska Skolan i Eskilstuna	1 307	51	48	64
Engelska Skolan i Gävle	1 208	50	33	72
Engelska Skolan i Halmstad	586	53	18	78
Engelska skolan i Hässelby	559	54	32	76
Engelska Skolan i Järfälla	524	46	30	76
Engelska Skolan i Jönköping	837	52	50	62
Engelska Skolan i Karlstad	822	50	27	76
Engelska Skolan i Linköping	779	49	45	76
Engelska Skolan i Nacka	893	53	18	79
Engelska Skolan i Sundsvall	795	53	13	78
Engelska Skolan i Täby	1 174	52	22	84
Engelska skolan i Uppsala	738	49	32	86
Engelska Skolan i Västerås	746	50	40	73
Engelska Skolan i Örebro	623	50	24	79
Internationella Engelska Skolan Falun	369	59	20	70
Internationella Engelska Skolan Huddinge	629	46	51	66
Internationella Engelska Skolan Hässleholm	337	53	34	65
Internationella Engelska Skolan Johanneberg	556	54	61	63
Internationella Engelska Skolan Kista	761	52	65	58
Internationella Engelska Skolan Krokslätt	479	51	65	68
Internationella Engelska Skolan Liljeholmen	840	51	33	75
Internationella Engelska Skolan Lund	562	48	28	83
Internationella Engelska Skolan Skärholmen	688	54	79	55
Internationella Engelska Skolan Tyresö	857	50	27	70
Internationella Engelska Skolan Umeå	345	55	25	73
Internationella Engelska Skolan Älvsjö	375	48	34	74

Ovan framgår elevsammansättningen i Internationella Engelska Skolan. Det är Skolverkets statistik .

Genomsnittet i landets kommunala skolor när det gäller utländsk bakgrund är 24 % och andelen föräldrar med eftergymnasial utbildning är 55 procent. Att jämföra med ovanstående. Som framgå så är det 22 av 29 skolor som har en högre andel elever med utländsk bakgrund än genomsnittet i landets kommunala skolor.

Landets utbildningsminister har synpunkter på att en friskola ansöker om statsbidrag, ett statsbidrag som är öppet för alla, för läxhjälp. Det finns elever som har behov av läxhjälp överallt. Bara för att man har högutbildade föräldrar, vilket det i och för sig framgår enligt ovan att många inte har, så innebär det inte att läxhjälp inte behövs.

I förra veckan kom det statistik från Skolverket som visade att nästan 18.000 elever lämnade grundskolan i våras utan behörighet till gymnasiet. Var tredje grabb som lämnade kommunala grundskolan gjorde det utan att ha nått kunskapsnivån i ett eller flera ämnen. Detta borde bekymra utbildningsministern betydligt mer än att Internationella Engelska Skolan får statsbidrag för läxhjälp. Med tanke på skolresultaten är det ganska förvånande att tex inte Malmö kommun och Göteborgs kommun har ansökt om mer medel till läxhjälp.

Det är minst sagt beklagligt och märkligt att Sverige har en utbildningsminister som snart sagt varje dag ägnar sig åt att svartmåla friskolor. Han företräder ett parti som historiskt verkligen drivit på för mångfald och valfrihet. Men nu står han där i armkrok med vänsterpartiet och vill ta död på valfriheten och mångfalden. En intressant studie i hur makt kan förändra ett partis politik.

 

Sanningen om Kunskapsskolans internationella verksamhet

Vi som följer den inhemska offentliga debatten upplever snart sagt varje dag hur  statsråd skjuter från höften, uttalar sig bombastiskt, utan hänsyn till fakta och verklighet. Det senaste exemplet kom igår där civilminister Shekarabi ”rasar” mot friskolorna. Detta mot bakgrund av att Lärarnas tidning hävdade att bl a Kunskapsskolan köper skolor utomlands, med svensk skolpeng. Aftonbladet hakade på och det var där som Shekarabi uttalar att detta är skamligt.  Men är det sant? Knappast.

Shekarabi verkar okunnig om att hans kollegor i regeringen bjudit in  Kunskapsskolans ägare Peje Emilsson till näringslivsdelegationen i anslutning till utlandsbesök. Men det är ju inte första gången som vi får inblick i den bristande kommunikationen inom regeringen. Jag tyckte att det var intressant att ta reda på hur det ligger till i sakfrågan – har Kunskapsskolan köpt skolor utomlands för skolpengen?

Lyssna på hans svar här.

32,9 procent av pojkarna som lämnar kommunala grundskolor har inte nått kunskapsmålen i ett, flera eller alla ämnen. Det är var tredje grabb! Det är ju helt förfärligt.

Idag presenterade Skolverket betygsstatistik för grundskolans åk 9. Det är en skrämmande läsning.  32,9 procent av pojkarna som lämnar kommunala grundskolor har inte nått kunskapsmålen i ett, flera eller alla ämnen. Det är var tredje grabb! Det är ju helt förfärligt.

28 procent av alla elever i kommunala skolor och 15 procent i friskolor.  Det är på tok för många även i friskolorna. Skolverket konstaterar att  18 600 elever, motsvarande 17,5 procent av eleverna som gick ut årkurs 9 i våras blev inte behöriga till gymnasieskolan. Behörigheten har sjunkit med 0,6 procentenheter sedan föregående läsår. Skolverkets nya statistik visar också att det är stora skillnader mellan elevgrupper. Behörigheten bland elever med högutbildade föräldrar är 17 procentenheter högre än bland elever vars föräldrar har kortare utbildning. Behörigheten bland flickor är 7,2 procentenheter högre än bland pojkar.

Hur vore det om den svenska skoldebatten fokuserade på vad som händer i dessa skolor i stället för att ägna sig åt att jaga friskolor?

 

I jakten på friskolorna får fakta verkligen stryka på foten. Snart sagt varje dag får vi exempel där påståenden som saknar grund får stå oemotsagt. Egentligen är det förunderligt att över 340.000 elever och deras familjer valt en friskola.

Regeringens finansplan utgör inget undantag i denna värld av icke underbyggda påståenden.  I Finansplanen på s 46 skriver finansministern ” Mycket tyder på att fristående skolors etablering i områden där föräldrar har hög utbildningsnivå bidrar till ökad segregation. I grundskolan är andelen elever med stark socioekonomisk bakgrund generellt sett större i fristående skolor. Vinstintresset skapar incitament för skolor att inrikta sin verksamhet på mer lönsamma elevgrupper.” 

Finansdepartementet egen studie ”När skolan själv får välja – en ESO-rapport om friskolornas etableringsmönster” visar följande slutsatser enligt pressmeddelandet:

”Rapporten konstaterar att friskolor oftare etableras i områden med många högutbildade – men också i invandrartäta områden. I kommuner som styrs av en vänstermajoritet etableras färre friskolor jämfört med i andra kommuner. Rapporten visar också att förväntan om höga intäkter och låga lokalkostnader tycks spela roll när icke-vinstsyftande friskolor väljer var de ska etablera sig. För de vinstsyftande skolorna verkar däremot de ekonomiska förutsättningarna inte påverka etableringen.”

Ett annat exempel kommer från utbildningsminister Fridolin som i Aftonbadet i helgen anklagar friskolor för att spara pengar genom att inte sätta in vikarier vid sjukdom. När vi talade med hans medarbetare för att få information om grunden för denna anklagelse så hade de inget att komma med.

Nyligen satt statsministern i Morgon-TV och hävdade att friskolor lockar elever med glädje-betyg. Även det en anklagelse som saknar belägg, vilket jag bloggade om.

I DN kan vi läsa en replik på Carola Lemne och Leif Östlings artikel där de konstaterade att sjukfrånvaron är lägre i friskolor än kommunala skolor och de påpekar att om friskolorna försvinner så finns det en uppenbar risk för kraftigt ökade kostnader för sjukfrånvaron.

Repliken från Roland Andersson och Marcus Lindbom är minst sagt häpnadsväckande. De skyller den höga sjukfrånvaron i kommunala skolor på eleverna, den stora oordning som de förorsakar i skolorna i bl a utanförskapsområdena.

Spelar ledarskapet för skolan ingen roll i deras värld? Jag rekommenderar läsning av Maria Jarl mfl intressanta forskning som visar på skillnaden mellan framgångsrika och icke framgångsrika skolor.

 

Konsekvenserna av förslaget är inte analyserade ordentligt av utredaren. Detta trots att det finns krav på att en statlig utredare ska göra detta. Följden blir att någon annan måste göra detta och vi är tacksamma för att revisionsbyråer och även Svenskt Näringsliv har lagt ner tid på att göra det jobb som utredaren borde ha gjort.

LO försöker att misstänkliggöra Svenskt Näringsliv genom att hävda att den räknesnurra som togs fram i samband med Reepalus förslag inte stämmer. Intressant grepp som knappast är en trovärdig anklagelse. Skälet till att Svenskt Näringsliv tagit fram räknesnurran är ju faktiskt att utredaren Reepalu inte fullgjort sitt uppdrag. Han har inte gjort en konsekvensanalys av förslaget – vilket också mängder av tunga remissinstanser har påpekat.

Kammarrätten har vid sin genomgång av delbetänkandet funnit att utredningen inte i tillräcklig utsträckning har kunnat överblicka de legala konsekvenser som förslagen innebär. Domstolen har därför på en rad punkter funnit att vissa delar bör utredas ytterligare i enlighet med vad som framgår nedan.

Tittar vi på remissyttrandena och hur de kommenterar Reepalus förslag till beräkningsmodell, vilket kanske inte LO har gjort, så kan vi konstatera följande:

FAR – Föreningen Auktoriserade Revisorer -avstyrker utredningens förslag i sitt remissyttrande.

”Detta får till följd att många företag, med hänsyn till hur beräkningsmodellen är konstruerad, kommer att tvingas att redovisa låga eller t.o.m negativa resultat.” ”Effekten riskerar att bli finansiellt svaga företag med starkt begränsade möjligheter att utveckla välfärdstjänster, något som motverkar ambitionen att höja kvaliteten inom välfärdssektorn.”

FAR har också utvecklat sin kritik i FAR-podden, liksom i en debattartikel i Dagens Industri.

Revisionsfirman Grand Thornton har också kritiserat förslaget. ”När vi på Grant Thornton undersökte detta visade det sig att ungefär en fjärdedel av företagen har ett negativt rörelsekapital. Det uppkommer normalt genom att betalning erhålls snabbare än för tjänsteföretag i allmänhet och därmed minskar kapitalbindningen i balansräkningen och ger en snabbare kassaflödesgenerering.” 

Riksrevisionen har också varit mycket kritisk i sitt yttrande: ”Operativ kapital härleds dessutom ur balansräkningen, vilket ger en ögonblicksbild av tillgångar och skulder som snabbt kan förändras. Dessutom beräknas avkastningsräntan på operativt kapital på basis av en avvägning och bedömning av de olika poster i balansräkningen som ska inkluderas i beräkningen, t.ex. vad gäller kassa och bankmedel. Detta för in nya element av subjektivitet och sårbarhet i den finansiella redovisningen. Utredningen har därtill inte heller analyserat vilka konsekvenser förslaget får för regelverken för redovisning och revision. Sammantaget riskerar den av utredningen föreslagna konstruktionen till vinstbegränsning, som är en ny företeelse i svensk redovisning, att leda till gränsdragningsproblem och rättsosäkerhet i redovisnings- och revisionshänseende. I förlängningen kan detta underminera förtroendet för finansiell redovisning – såväl i välfärdssektorn som generellt.”

Konsekvenserna av förslaget är inte analyserade ordentligt av utredaren. Detta trots att det finns krav på att en statlig utredare ska göra detta. Följden blir att någon annan måste göra detta och vi är tacksamma för att revisionsbyråer och även Svenskt Näringsliv har lagt ner tid på att göra det jobb som Reepalu, utredaren, borde ha gjort.

 

 

 

 

De som påstår att friskoleelever är en kostnad för kommunerna uppmanas att studera dessa siffror.

Skolverket kom nyligen med statistik för skolkostnader, huvudmannens kostnader för grundskola och gymnasieskola 2016. Det är jämförelser för grupperna kommuner respektive friskolor men ändå intressant.

De totala kostnaderna för grundskolan uppgår enl Skolverket till 103.879.233 tkr 2016. Av dessa står kommunerna för 89.816.254 tkr och friskolorna för 14.028.385 tkr. De kommunala huvudmännen står således för ca 86% av grundskolekostnaderna och friskolorna för ca 13%. Ca 15 procent av grundskoleeleverna går i friskola och 85 procent i kommunala skolor. Kostnaderna för friskoleeleverna är således lägre än för de som går i kommunala skolor.

Tittar vi på gymnasieskolan är det också skillnader. Totalkostnaden för gymnasieskolan är 38.523.793 tkr varav 76 procent – 29.512.985 tkr – utgör kommunala gymnasieskolor och 22 procent – 8.529.343 tkr – friskolehuvudmän. 25 procent av gymnasieeleverna går i fristående gymnasieskolor.

En titt på kommunernas kostnader per elev framgår intressanta skillnader. Statistiken delar in kommunerna i kommungrupper.

Storstäderna har en totalkostnad per elev ( medelvärde) 2016 som uppgår till 115.500 kr/ grundskoleelev. Dessa kommuners ersättning till enskilda huvudmän uppgår till 98.200 kr/elev. En ansenlig skillnad som man kan fundera vad den beror på.

Jämför vi samtliga kommuners kostnader 2015 och 2016 så framgår det tydligt att hemkommunen har en högre kostnad för de egna eleverna än ersättningen till elever i friskolor och till andra kommuner.

Totalkostnad 2015 100.200 kr/elev – ersättning till enskilda huvudmän 87.900 kr

Totalkostnad 2016 105.900 kr/elev – ersättning till enskilda huvudmän 88.800 kr.

Hemkommunens totalkostnad + 5.700 jämfört med + 900 i ökad ersättning till enskilda huvudmän.

Uppräkning på 1 procent för friskolorna jämfört med ca 5,5 procent för kommunerna. De som klagar på att friskolorna inte är löneledande för lärare kanske borde fundera på dessa förhållanden.

Lagstiftningen anger att skolpengen ska beräknas på kommunens budget för skolverksamheten och att lika villkor ska gälla för huvudmännen. Det framgår ej hur kommunen hanterar ev statsbidrag. Men oavsett, en likvärdig behandling av elever, oavsett om hen väljer en kommunal eller fristående skola, är en grundläggande princip i skolpengssystemet.

Skolverkets siffror visar att det finns en del övrigt att önska i denna del. Och de som påstår att friskoleelever är en kostnad för kommunerna uppmanas att studera dessa siffror.

Statsministern hade inget lyckat framträdande i morgon-TV idag, om man ser det utifrån faktaperspektiv. Han avslöjade att han inte var insatt i Reepalus förslag och han påstod att friskolorna ägnar sig åt att locka elever med löfte om glädjebetyg.

När det gäller kunskapen om Reepalus förslag har det föranlett ett öppet brev till statministern från oss, Almega, Vårdföretagen och Svenskt Näringsliv med erbjudande om att informera statsministern om vad det innebär för välfärdsföretagen. Så här skriver vi:

Statsministern sade också självsäkert följande på frågan om varför regeringen vill begränsa vinsterna i friskolor:

Statsministerns uttalande avslöjar det långsökta antagande han utgår från. Det Statsministern ser framför sig är: ”Företagsledare inom skolan skulle få rektorer och lärare att frångå sina etiska och professionella ramar om rättvis bedömning i syfte att företagets ägare ska få tjäna pengar på en nivå som sticker i ögonen på människor.”

Det är en fräck och allvarlig anklagelse mot landet friskolor, såväl skolledare som lärare. Den säkerhet han uttrycker över förhållandet mellan vinst och betygsinflation har i alla fall inte jag sett i någon seriös studie.

Vad har då sagts i frågan?

Vi kan börja med att titta på svaren på en direkt fråga som Lärarnas Riksförbund ställde till sina medlemmar 2011:

Källa: Betygsättning under påverkan, LR (2011)

Det är alltså en större andel av lärarna i kommunala skolor som medvetet satt ett högre betyg än eleven skulle ha rätt till enligt betygskriterierna, 43 procent mot 36. Redan där faller Statsministerns påstående.

Det finns också analyser gjorda av bl a Skolinspektionen och IFAU som tittar på extern ombedömning av elevernas nationella prov. Det säger ju inte säkert om prov rättade på skolan är mer rätt eller fel bedömda, men det kan ändå vara relevant att titta på i det här sammanhanget.

Skolinspektionen lyfter fram sambedömning som en huvudsaklig framgångsfaktor för rättvis bedömning av proven. Och de konstaterar att det är små avvikelser mellan kommunala och fristående skolor. De ser förvisso att det är något vanligare att elever i friskolor får ett bättre resultat vid den ordinarie bedömningen än vid ombedömningen, men också att sambedömning är mindre vanligt på friskolor. Det finns uppenbarligen skolor som behöver anstränga sig mer för att säkra en så rättvis bedömning som det bara går.

Gör det här att statsministern har rätt när han påstår att friskolor sätter för höga betyg för att locka elever och tjäna pengar? Nej, knappast.

Också IFAU har analyserat ombedömning av nationella prov och de ser inte oväntat samma sak som Skolinspektionen. Men dessutom ser de att det INTE är någon skillnad mellan skolor som drivs som aktiebolag och de som drivs i annan form i frågan om hur de rättar proven. Inget stöd från IFAU alltså för Statsministerns påstående i Morgonstudion.

Det argument som Statsministerns väljer att föra fram i tv för att införa lagstiftning som sätter stopp för 8 av 10 friskolor är alltså att vinst orsakar betygsinflation. Men ingenstans finns belägg för det.

Han hade en chans att argumentera för saken, men tog den inte. Det är dags att inse att det inte finns sakliga skäl för vinstbegränsningar.

Men tyvärr står vi inför en valrörelse fylld med känsloargument och osanningar från friskolemotståndare i den här frågan.

 

/

 

Jag tänkte fortsätta att berätta om vad remissinstanserna sagt om Reepalus förslag –   det som nu s,v, och mp gjort upp om att gå vidare med trots massiv kritik mot förslaget.

Unionen skriver bl a i sitt yttrande:

”De åtgärder som utredningen föreslår är dock både principiellt felaktiga och riskerar att leda till helt motsatt resultat. Vår främsta invändning är att det är principiellt fel med ett vinsttak för privat verksamhet. Uppfyller man alla krav måste eventuell vinst tillåtas, och kan ytterst ses som ett tecken på effektivitet. Tror man däremot inte på privat verksamhet inom välfärdssektorn är det rimliga alternativet att förbjuda den. Man kan också notera att det är ologiskt att begränsa vinsterna i de utvalda välfärdssektorerna, medan exempelvis byggnation av skolor och sjukhus eller tandvårdscentraler kan ske utan några vinstbegränsningar. Det finns en uppenbar bristande logik i att färdtjänsten som skjutsar den som ska flytta till äldreboendet kan driva sin verksamhet i aktiebolagsform, trots att den transporten finansieras med samma skattemedel.”

De påpekar också att förslaget särskilt slår mot kvinnor och utlandsfödda och framhåller att ”Utredningens förslag påverkar ”bara” privat sektor och missar därmed alla kvalitetsproblem i offentlig sektor. Minskad konkurrens från privata företag gör dem sannolikt värre.

”Sammantaget ser Unionen inget i valet av vinstmått som skulle vara brukarna till gagn och höja kvaliteten i välfärden.”

En slutsats som de är långt ifrån ensamma att dra, bland de ca 800 yttranden som kommit in över Reepalus förslag.

Unionen menar också att det systematiska kvalitetsarbetet måste utvecklas och normer/indikatorer fastställas. Ett uppdrag som ju faktiskt Reepalu fått i och med tilläggsuppdraget som han fick. Dessvärre klarade han ju inte av att leverera detta i sitt slutbetänkande. Han hävdade ju tom att kvalitet inte kan mätas inom välfärdsområdet. Ett minst sagt anmärkningsvärt påstående.

 

Läser Suhonens krönika i Dagens Samhälle. Den är intressant på många sätt. En gripande historia om hans mors sjukdom. Ingen har ifrågasatt den generella välfärdsmodell som vi har i Sverige. Men det som är tydligt är att det innebär leveransproblem att bara bygga den på offentlig verksamhet. Privata aktörer behövs också för att säkra tillgång och kvalitet.

Suhonen gillar inte välfärdsföretag som bedrivs i AB-form. Han tydliggör att arbetet för att få bort välfärdsföretagen kommer att fortsätta även om förslaget faller i riksdagen 2018. ”Vi ska fortsätta att driva den här frågan tills kapitalismen är borta ur välfärden. Folket är på vår sida. Det är dock tydligare än någonsin att det krävs en rödgrön majoritet i riksdagen för att reglera vinsterna i välfärden. Vi får helt enkelt se till att det blir en rödgrön majoritet så fort som möjligt och som då kan få igenom ett vinstförbud.” Så är det säkert. Därför är det viktigt att få människor att inse att detta inte är en fråga om vinst, för det finns knappast någon vinst att tala om, utan detta är en fråga om valfrihet och mångfald.

Suhonen hänvisar till SOM Institutets undersökningar om allmänhetens uppfattning om vinstutdelning där 7 av 10 vill begränsa vinstutdelning. Lennart Nilsson skriver ”Olika alternativa frågor ger samma huvudresultat. Samtidigt anser ca 70 procent att det är viktigt med valfrihet inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Även de som anser att det är viktigt med valfrihet är av uppfattningen att det inte skall vara tillåtet med vinstutdelning.” Märkligt nog verkar inte Institutet ställt dessa frågor mot varandra utan det är separata undersökningar där man tolkat resultatet utan att veta hur de skulle ha svarat om alternativet ställt mot varandra..

Andra undersökningar visar  att människors uppfattning om vinstnivåerna i välfärdsföretag är grovt felaktiga. Den undersökning som SIFO gjorde i våras visar att 52% tror att vinstnivån i välfärdsföretagen ligger på över 10%, var tredje tror att den uppgår till över 20%. I själva verket ligger den på 4-6%, före skatt. När de tillfrågade får den informationen så anser 53% att det är lagom eller för lågt, 28% anser att det är för högt. Det är denna okunskap som Reepalu, Suhonen, Shekarabi mfl spelar på i debatten. Man kan undra varför inte SOM Institutet ställer en liknande fråga som SIFO. Det hade ju varit intressant.

Till slut bara en kommentar om de ideella aktörerna – som definieras som de som inte vill gå med vinst av Suhonen mfl. – som nu många plötsligt värnar om. Självfallet är även de viktiga aktörer inom välfärdsområdet, men villkoren måste vara lika oavsett verksamhetsform.

Jag vill påminna om att det fanns många privata aktörer inom såväl vård, skola som omsorg för ca 100 år sedan. Men det har bedrivits en medveten politik, inte minst från Suhonens parti (s), som gått ut på att privata aktörer skulle bort och det offentliga skulle står för all välfärdsverksamhet. Den politiken var effektiv och tog i princip död på alla privata aktörer.  Därför känns det minst sagt märkligt att de som raserat dessa aktörers förutsättningar att verka, nu plötsligt säger sig värna om dem.

När friskolereformen genomfördes för 25 år sedan var det många som tog det säkra före det osäkrade och startade verksamheten i form av AB. För det är en praktisk verksamhetsform som inte blandar ihop den privata ekonomin med företagets ekonomi. Det är därför en stor majoritet av de fristående förskolorna, grundskolorna och gymnasieskolorna idag är AB. Det kanske kan vara på sin plats för många inom (s) att studera sitt eget partis historia i denna del. Då kanske vi kan slippa en del krokodiltårar.

Hur vore det om vi kunde skapa arbetsro för de över 4000 fristående aktörer som varje dag gör ett fantastiskt jobb inom välfärdsområdet skola?