År: 2017

En viktig förutsättning för att Fridolins önskan om ” politisk borgfred” ska bli verklighet är bl a att förslaget om lottning inte förs vidare och att tankarna om kvotering, som ju ligger underförstått i att rektorerna ska ansvara för att det blir ” rätt blandning av elever i skolan” och som står i konflikt med det fria skolvalet, inte heller förs vidare.

Idag har Skolkommissionen överlämnat sitt förslag till regeringen.Inte minst utbildningsminister Fridolin har, genom att i olika sammanhang valt att inte svara på frågor utan hänvisat till det kommande förslaget från Skolkommissionen, höjt förväntningarna på vad den ska föreslå. Utgångspunkten för Skolkommissionens arbete var OECDs granskning av den svenska skolan, som presenterades för snart två år sedan. OECD kom då med en mängd rekommendationer. Skolhuvudmännen finns inte representerade i kommissionen, det gör däremot de fackliga företrädarna. Som svar på att vi ej fick vara med tog SKL och friskolorna initiativ till en egen Expertråd, vars resultat presenterades för ett år sedan.

Skolkommissionens förslag består av många sidor, jag har inte hunnit läsa alla. Av presskonferensen och DN-debatt framgår det att det finns en del intressanta förslag och det finns en del förslag som knappast leder till ökad kvalitet, höjda kunskaper eller ökad likvärdighet.

Sverige tillhör de länder i världen som satsar mest på skolan. Samtidigt vet vi från bl a Skolinspektionens granskningar, att det tyvärr på många håll är dålig koll på om resurserna används på rätt sätt. Det räcker inte med att anslå mer pengar till elever med särskilda behov, det måste också säkerställas att de används på ett sätt som gör nytta för eleven. Vi vet också från forskning att vad som händer i klassrummet, hur skolledningen fungerar, systematiskt kvalitetsarbete och uppföljning samt höga förväntningar på alla elever är viktiga framgångsfaktorer.

Förhoppningsvis tar Skolkommissionen upp dessa framgångsfaktorer, men det förefaller som om det är mycket stort fokus på resursfördelningssystem, hur man ska kompensera för elevers bakgrund och på hur man ska få ” rätt blandning av elever” i skolan och i klassrummet. Det kompensatoriska uppdraget har funnits länge i skolan men det är uppenbart att många inte klarar av det.

Det viktigaste för att förebygga segregation är att se till att varje elev, oavsett bakgrund, får möjlighet att höja sin kunskapsnivå så mycket som möjligt. Det handlar om fokus på kunskapsförmedling och på att utgå ifrån individens förutsättningar.  Människor är olika och det är därför som det är viktigt att alla får kunskap om vilka olika skolalternativ som finns. Vi välkomnas därför att Skolkommissionen föreslår införandet av ett aktivt skolval. Därmed skapas förutsättningar för att minska boendesegregationens genomslag i skolan.

Däremot avvisar vi förslaget till lottning. Frågan är om det är något annat land som upplever det som ett problem att vissa skolor är populära. Den rimliga lösningen på det problemet är att uppmunta dessa skolor till att växa. Kösystemet är inte idealiskt. Vi har ju tex tagit initiativ till en kvot för nyanlända, just för att göra det möjligt för friskolor med kö att ta emot dessa elever. Men att avskaffa kö och införa lottning från förskoleklass till åk 9 är ett riktigt dåligt förslag. Det visar ju också reaktionerna från såväl samtliga oppositionspartier som allmänheten. Skolkommissionen är inte heller enig i denna fråga, Tobias Krantz och elevrepresentanten har skrivit ett eget yttrande där de tydliggör att de inte stödjer förslaget. Vi avvisar också förslaget om gemensam antagning till skolor för alla huvudmän.

Skolkommissionen föreslår också en hel del ytterligare utredningar så den stora lösningen på hur kvaliteten ska höjas, kunskapsnivån nöjas och likvärdigheten säkras får utbildningsministern vänta på.

Men, med detta sagt så är det bra att det framhålls att kvaliteten på lärarutbildningen måste höjas, att det behövs ett professionsprogram för lärare och att forskningen måste bli mer praktiknära och att det inrättas nationella kunskapsmål är några viktiga förslag.

Utbildningsminister Fridolin sa på pressträffen att han hoppades på att det kunde bli en bred politisk överenskommelse om skolans framtid -en politisk borgfred. En viktig förutsättning för detta är att förslaget om lottning inte förs vidare och att tankarna om kvotering, som ju ligger underförstått i att rektorerna ska ansvara för att det blir ” rätt blandning av elever i skolan” och som står i konflikt med det fria skolvalet, inte heller förs vidare.

 

Perstorps gymnasium är också ett exempel på en friskola som inte skulle kunna finnas om Reepalus förslag om vinstbegränsning blir verklighet.

Noterar att Anna Ekström och Mikael Damberg ska besöka en av våra medlemmar imorgon onsdag. Perstorp gymnasium är en av flera exempel på industrigymnasier som attraherar elever och som bidrar till att företag som tex Sandvik, Perstorp, SKF, Volvo, Scania, Skanska, ABB kan säkerställa sin egen rekrytering av kompetens. Perstorps gymnasium är också ett exempel på en friskola som inte skulle kunna finnas om Reepalus förslag om vinstbegränsning blir verklighet. Industrigymnasierna är ett exempel på att friskolereformen är en vinna-vinna lösning. Eleverna får en utbildning som är direkt kopplad till företagets verksamhet och företaget får möjlighet att rekrytera medarbetare. Det skulle inte ha funnits utan friskolereformen, och det kommer inte att finnas om Reepalus förslag blir verklighet. Så jag hoppas att ministrarna inser detta vid sitt besök imorgon.

Det är välkommet att regeringsföreträdare besöker friskolor. Det finns många friskolor runt om i landet som skulle välkomna besök. Det skadar inte att fler företrädare för regeringen får en verklighetsbild av hur det är att driva friskola i dagens Sverige och en bild av att det finns en stor mångfald av friskolor. Det finns idag en mångfald som vi borde värna.

Människor är olika och har olika behov. Därför är det viktigt att det finns olika alternativ att välja bland, och att individen har möjlighet att välja utifrån sina behov. Den politiska debatten idag utgår dessvärre allt mer från individen som ett verktyg för att nå mål i skolan snarare än att individen ska få möjlighet att utvecklas utifrån och erhålla kunskaper för att kunna klara sig i vuxenlivet.  Samhällsingenjörerna får alldeles för stort utrymme i den svenska skoldebatten.

1991 var det bara elever vars föräldrar hade råd att betala avgiften som kunde gå i friskola, idag följer pengen eleven så rik som fattig kan välja en friskola

På hemväg från s-kongressen. Sitter på tåget, som står stilla pga en nedriven kontaktledning vid Katrineholm.

Det sista jag hörde innan kongressen avslutades för dagen var en LO-ordförande som höll tal. Detta tal avslutades med att han såg fram mot en rejäl höger-vänsterfight om bla ”vinstjakten” i välfärdsföretagen och att han hoppades att denna fight skulle pågå ända till valet 2018. Det är verkligen sorgligt att höra någon som så uppenbart tycker att konflikten i sig är det viktiga. Snacka om att vara det politiska spelets fånge.

S-kongressens beslut när det gäller skolfrågorna ger en öppenhet för olika tolkningar så hur det kommer att landa är oklart. Du kan läsa beslutet här.

Trots att jag själv har varit i politikens värld under många år så kan jag aldrig förlika mig med att det finns ledande politiker som medvetet använder sig av en retorik som gör att människor som inte känner till sakförhållandena får en helt skev bild av verkligheten. Mina kollegor, som var på kongressen under helgen, vittnar om en mängd samtal som handlat om att ” pengar försvinner till Kanalöarna”, att det finns stora ”läckage av skattemedel” osv. Kort sagt så är många otroligt okunniga om sakförhållandena -och det gäller inte bara kongressombuden utan allmänheten generellt – och en mängd av de som är på kongressen tror på den retorik som framförs från

LO-kampanjer och ledande företrädare inom LO och s. Sifo visade ju också nyligen hur stor diskrepans det finns mellan människors uppfattning om rörelsemarginalerna i bla friskolor och verkligheten. När de fick information om hur verkligheten såg ut så tyckte över hälften att det var helt ok.

Politiskt ledarskap handlar inte bara om att fatta beslut. Det handlar minst lika mycket om att informera människor om fakta, att berätta om hur saker hänger ihop. Det är en otroligt viktig uppgift som ett flertal av dagens statsråd slarvar bort genom att använda sig av retorik som de vet inte stämmer med verkligheten. De politiker som medvetet försöker missleda -något som ju svenska media anklagar Trump för att göra- riskerar att undergräva tilltron till politiken och i sin förlängning demokratin. Jag hoppas att detta kommer att straffa sig och att fler och fler inser att det lönar sig att bygga förtroende genom att utgå från verklighet och fakta även i retoriken.

Friskolereformen har ökat valfriheten för alla samhällsgrupper. 1991 ( före friskolereformens införande) fanns det 77 grundskolor som hade tillstånd att bedriva friskoleverksamhet. Av dessa var det 25 som var konfessionella. Nu finns det ca 827 fristående grundskolor varav ca 66 är konfessionella. 54 av dessa 66 är kristna friskolor. Friskolereformen har således inneburit att andelen konfessionella skolor har minskat från ca var tredje skola till 8 % av alla friskolor. Av de 77 friskolor som fanns 1991 var det 72 % som tog ut elevavgift. Av de 827 som finns idag är det ingen som tar ut elevavgift, av det enkla skälet att det är förbjudet.

1991 var det bara elever vars föräldrar hade råd att betala avgiften som kunde gå i friskola, idag följer pengen eleven så rik som fattig kan välja en friskola. För mig är det obegripligt att en socialdemokrat kan vara emot en sådan förändring. Eller är det bara LO-ordförandens önskan om att få en rejäl höger-vänsterfight som det handlar om? Kan politiker ha en så synisk inställning till en fråga som berör många hundratusentals människor?

/

 

Falu Frigymnasium har öppet hus den 25 april för att dela med sig av sina erfarenheter. Stefan Löfven – jag är övertygad om att du skulle tas emot med öppna armar om du besökte Falu Frigymnasium, eller för den delen någon av de andra friskolorna som har fått SIQs utmärkelse Bättre Skola. Eller varför inte besöka Kim Lagerquists Pysslingen.

”Jag vill att du ska veta att ingenting av det ni nu säger eller gör gagnar barnen.” Så avslutar Kim Lagerquist, verksamhetschef på Pysslingen sitt öppna brev till statsministern i dagens Aftonbladet. Jag kan inte annat än hålla med henne. Det är en debattnivå och retorik ovärdigt ledande politiker som vi fått höra snart sagt dagligdags de senaste åren.

Jag har precis kommit till kontoret efter att ha varit på utdelningen av 2016 års utmärkelse Svensk Kvalitet. Det var ett litet företag C 2 Management som fick utmärkelsen. SIQ har inte bara denna utmärkelse utan det finns en även för skolan. Falu Frigymnasium fick utmärkelsen 2016 och andra friskolor har fått den före dem.

Tänk om den svenska skoldebatten handlade om kvalitetsutveckling.

Tänk om fler kommunala och fristående skolor sa – ”Nu ska vi minsann delta i SIQs Bättre skola för att förbättra vår verksamhet”.

Tänk om utbildningsministern sa ”Ambitionen måste vara att en majoritet av landets skolor, oavsett huvudman, satsar på att få utmärkelsen Bättre skola”. Utbildningsdepartementet är ju trots allt med och finansierar verksamheten, ”med syftet att stödja utvecklingen av det systematiska kvalitetsarbetet inom både förskola och skola”. När hörde du någon av de tre utbildningsministrarna tala om detta?

Eller tänk om landets statsminister sa; ” Vad kul att en friskola åter har fått utmärkelsen Bättre Skola. Nu tänker jag besöka Falu frigymnasium och det tycker jag att många andra också ska göra, skolföreträdare såväl som politiker. Ska vi vända utvecklingen så måste vi bortse från huvudmannaskapet och lära av de framgångsrika.”

Men det säger han inte. I det debattklimat som råder i Sverige idag så lägger ledande politiker sin kraft på att motarbeta friskolor. Det spelar ingen roll om de levererar bra resultat, om föräldrar, elever och medarbetare är nöjda. 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Köerna till friskolor består av hundratusentals elever. Borde inte ledande politiker fundera på vad det beror på? 

Men allmänheten ser att den svenska skolan har problem; det saknas lärare, få vill utbilda sig till lärare, resultaten i skolan är inte tillräckligt bra, rektorer byter jobb alldeles för ofta, skolpolitiker lägger sig i detaljer i skolverksamheten och drar därmed undan mattan för ledarskapet i skolan, lärare skyller på att de har ”fel elever” i stället för att ha höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Listan kan göras lång. Men retoriken från politiken handlar om rörelsemarginalen, inte om skolans verkliga utmaningar. 

Förresten – Falu Frigymnasium har öppet hus den 25 april för att dela med sig av sina erfarenheter. Stefan Löfven – jag är övertygad om att du skulle tas emot med öppna armar om du besökte Falu Frigymnasium, eller för den delen någon av de andra friskolorna som har fått SIQs utmärkelse Bättre Skola. Eller varför inte besöka Kim Lagerquists Pysslingen. Hon kan säkert också se till att du kan få träffa kollegan från Vittra Vallentuna, som fick utmärkelsen 2015.

/

Jag ser fram emot att läsa den första debattartikel från Suhonen och hans DN-debattförfattarkollegor som handlar om hur vi ska möta det verkliga hotet mot den svenska skolan, hur vi ska få fram de 84.000 nyutexaminerade lärare som enligt Skolverket behövs till 2019.

Fick nyligen ett brev från Statskontoret med en förfrågan om att träffa oss med anledning av att de har fått i uppdrag att utvärdera det sk lärarlönelyftet. Med i brevet låg det regeringsuppdrag som de fått i maj förra året. Där står det bl a ”Enligt Skolverkets prognos kommer det att behövas 84.000 nyutexaminerade lärare fram till 2019.” När jag läser detta slår det mig hur märkligt det är att det är helt tyst om denna enorma utmaning för hela det svenska skolväsendet. Är det någon som har sett Daniel Suhonen skriva artikel om hur man ska lösa denna oerhört viktiga fråga? En fråga som rör alla elever och som ju riskerar att påverka mängder med årskullar. Men nej, han håller fast vid ideologiskt svepande artiklar – som han alltid får publicerade på debattsidorna. Svepande artiklar utan belägg för påståendena. Den senaste var i DN igår. Där hade han fått sällskap av en ordförande för Carlssons skola och en fd riksdagsledamot. De vill inte se friskolor som är AB.

Aldrig någonsin har det varit så många som går i friskolor som idag i Sverige. Hundratusentals står dessutom i kö och väntar på en plats i en friskola. Ca 70 procent av alla friskolor är AB. Det dessa personer säger, underförstått, är att de inte vill se växande friskolor. För sanningen är att det inte skulle ha varit i närheten av dagens antal elever i friskolor om det inte varit tillåtet att driva friskola i form av AB. Stiftelser och non-profitverksamheter har inte samma ambition att bygga ut sin verksamhet som friskolor som är AB. Skribenterna vill se en liten exklusiv skara friskolor. Men det vill inte allmänheten. 9 av 10 vill kunna välja skola och då måste det ju finnas skolor att välja mellan.

Peje Emilsson, ägare av Kunskapsskolan, har 1200 medarbetare och 13.000 elever i 36 skolor i Sverige. Kunskapsskolan bidra till mångfalden för såväl elever som lärare. Han skriver om detta på DN debatt idag. Dan Olofsson konstaterar i sin replik på DN debatt idag att ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) har visat i sin rapport att friskolor som är AB i större utsträckning än sk ”non-profit friskolor” etablerar sig i närheten av utanförskapsområden. Dvs påståendet att friskolor som är AB vill plocka ”lågt hängande frukter” i form av höginkomsttagarbarn inte stämmer. Han konstaterar också att ” I vårt gamla system hade individen mycket liten påverkan. Närhetsprincipen gjorde att man fick gå i en skola som följde bostadssegregeringen. Nu kan eleverna själva bryta detta mönster.”

I förra veckan skrev jag om den undersökning som Ipsos gjort åt oss. Den handlade om allmänhetens inställning till friskolor och skolval. Den visar att det bara är 11 procent som anser att utvecklingen i den svenska skolan går åt rätt håll, 55 procent anser att den går åt fel håll. På frågan vilket som är viktiga faktorer för att skolan ska utvecklas åt rätt håll så svarar de flesta saker som har med lärarrollen och det som händer i klassrummet att göra. 85 procent av de socialdemokratiska sympatisörerna svarar så medan 15 procent svarar vinstförbud för friskolor. Allmänheten är uppenbarligen mer medveten om vad som krävs för att få skolan på rätt håll än Suhonen mfl.

Jag ser fram emot att läsa den första debattartikel från Suhonen och hans DN-debattförfattarkollegor som handlar om hur vi ska möta det verkliga hotet mot den svenska skolan, hur vi ska få fram de 84.000 nyutexaminerade lärare som enligt Skolverket behövs till 2019. Kan inte den utmaningen lösas så kan vi verkligen tala om ett rejält likvärdighetsproblem i den svenska skolan.

/

 

Varken inter­nationell eller svensk forskning tyder på att det finns några stora skillnader mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande produktion av välfärdstjänster.

”Varken inter­nationell eller svensk forskning tyder på att det finns några stora skillnader mellan vinstdrivande och icke-vinstdrivande produktion av välfärdstjänster.” Så skriver professorerna Pontus Braunerhielm och Johan Eklund, Entreprenörskapsforum, i SvD Näringsliv på onsdagen. Mot bakgrund av detta är det märkligt att det läggs ner så mycket kraft och energi på att misstänkliggöra välfärdsföretag som drivs som AB och samtidigt söka lyfta de som valt non-profit-modellen. De skriver också om en färsk SIFO- undersökning vars resultat bekräftar att allmänheten alltjämt har en felaktig bild av hur vinstnivåerna ser ut i välfärdsföretagen. Inte heller så konstigt då det sällan nämns några siffror i debatten utan det bara hävdas utan närmare specificering -att vinsterna är höga.

En majoritet, 52 procent, överskattar välfärdsföretagens vinstnivåer kraftigt, något som också leder till att man tror att möjligheterna till vinstutdelning är högre än vad de är. Det är bland dessa som också de som förordar begränsningar av vinstuttag återfinns. Risken är således uppenbar att deras felaktiga verklighetsbild leder dem till denna slutsats. Detta bekräftas också av det faktum att när de tillfrågade får information om att de verkliga vinstnivåerna ligger på 4-6 procent, så visar det sig att en majoritet av befolkningen anser att dagens vinstnivåer är lagom eller för låga, 46 respektive 7 procent.

Intressanta siffror som visar betydelsen av att människor har faktainformation. Över lag präglas välfärdsföretagsdebatten från motståndarnas sida av svepande påståenden som öppnar för individuella tolkningar. Resultaten i SIFO-undersökningen visar även att både valfrihet och kvalitet värderas högt. Således en bekräftelse på det resultat som den IPSOs-undersökning som vi beställt visar.

 

Debatten om den svenska skolans resultat, om friskolor och om skolvalet har varit intensiv under flera år. Trots att 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor så har företrädare för regeringspartierna samt vänsterpartiet valt att vinkla frågan om skolans resultat till att handla enbart om ekonomi dvs friskolors eventuella vinst. Politiska företrädare från framförallt (s) och (v) men även (mp) hävdar i debatten att det finns ett starkt stöd hos allmänheten för att förbjuda vinst i välfärdsföretag.

Stämmer det att allmänheten anser att vinstförbud i friskolor är en av de viktigaste frågorna för den svenska skolan? Vi bad IPSOS undersöka detta. David Ahlin, IPSOS, har sammanställt en rapport av undersökningen.  I hans kommentar till resultatet finns en intressant iakttagelse. Han skriver ”Politiker som talar om vinstutdelningar varje gång skolan ska diskuteras löper, åtminstone bland bredare väljargrupper i mitten, risken att uppfattas göra bisak till huvudsak när det gäller skolans förutsättningar. ”

IPSOS har frågat om allmänhetens attityd  till den svenska skolans utveckling, vilken syn den har på friskolor, hur den ser på skolvalet och vilka faktorer/åtgärder den anser vara viktigast för att vända den svenska skolans utveckling i rätt riktning.

För det första kan man konstatera att en majoritet (55 procent) anser att skolan utvecklas åt fel håll. Resultatet av hela undersökningen är mycket intressant och visar att vinstfrågan kommer långt ner på prioriteringslistan för alla. Resultatet finns nedbrutet på partisympatisörer. När allmänheten listar det som de anser vara viktigast så lyfter de frågor som ordning och reda i klassrummet, lärarledda lektioner, stöd till de elever som behöver det och  kompetenta lärare. Det är endast 15 procent av (s)-väljarna som anser att vinstförbud för friskolor är en av de tre viktigaste faktorerna för att den svenska skolan ska utvecklas åt rätt håll.

När det gäller skolvalet så visar undersökningen att det nuvarande systemet har ett starkt stöd, en majoritet är emot införandet av en strikt närhetsprincip och det finns ett starkt motstånd mot att kommunen ska tilldela elever en skola med syfte att nå en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden.

Det finns också ett starkt stöd för att det ska ställas tydliga kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, eller ett företag eller en stiftelse, och att kontrollen av kvaliteten ska bestämma vilka skolor som får finnas. 9 av 10 instämmer i att låta kvalitet bestämma vilka skolor som ska få finnas. Och får man välja mellan att det ställs kvalitetskrav på alla skolor och att det införs vinstförbud för friskolor så är det bara vänsterpartiets sympatisörer som sätter vinstförbudet främst. Ett intressant resultat!

Avslutningsvis visar undersökningen att unga genomgående är mer positiva till friskolor, skolval samt relaterade frågor. 7 av 10 anser att samma skolpeng bör utgå oavsett om det är en kommunal eller fristående skola.

Det är hög tid att politikerna och andra aktörer på skolområdet lyssnar på allmänheten och nu övergå till att fokusera på arbetet med att höja kvaliteten i den svenska skolan och därmed också lämna det sidospår som frågan om vinst utgör.

 

Så sanningen är att vissa resultat var bra – andra var riktigt dåliga.

Det hävdas ofta i debatten, från friskolemotståndarna, att de svenska skolresultaten var bättre före friskolereformens införande. Detta trots att IFAU visat att resultatfallet började innan friskolereformen.

Idag hittade jag en sammanställning som SCB gjort som heter ”Svensk utbildning i internationell statistik”. Den visar svenska elevers resultat i internationella studier i läsförståelse, matematik och naturvetenskap 1964-2003. Det är en intressant läsning som ger en annan bild än den som hävdas  ovan.

Den första matematikundersökningen gjordes 1964. De svenska 13-åringarnas resultat tillhörde de sämsta. Den nya grundskolan, som infördes 1962, ansågs av vissa kritiker som orsaken till det dåliga resultatet

1980 genomfördes den andra undersökningen och då var mattekunskaperna för åk 7 i stort sett lika låga som 1964. Resultatet för avgångsklasser i gymnasiet var medelgoda.

1970/71 mättes för första gången elevernas kunskaper i fysik, kemi och biologi. Svenska 10-åringar ade det bästa resultatet efter Japan medan de svenska 14-åringarna presterade sämre än genomsnittet i de flesta industriländer. Gymnasieeleverna klarade sig bra med en femte plats.

Så sanningen är att vissa resultat var bra – andra var riktigt dåliga. Läs gärna hela sammanställningen som jag länkade till ovan.

Skolan är en komplex värld. Oavsett huvudman så är det viktigt vad som händer i klassrummet. Forskningen visar att det är avgörande med höga förväntningar på alla elever, oavsett vilken bakgrund hen har, att det är ordning och reda i klassrummet, kompetenta lärare som har koll på sina ämnen och på hur det går för varje elev och sist men definitivt inte minst – ett bra ledarskap i skolan. Ett ledarskap som har koll och som ser till att resurserna i skolan används på bästa sätt.

Svensk skola måste bli bättre på att lyfta varje elev, det är det som menas med en likvärdig skola. Alla ska ges möjlighet att nå sin fulla potential och då ska skolan utgå från individen. Det lever tyvärr inte alla skolor upp till idag.

Hur vore det om den svenska skoldebatten handlade om dessa frågor i stället för att fastna i vinstfrågan och om att jaga friskolor och sprida felaktiga bilder av dem?

/

SKL har en hel del kritik mot utredningen och konstaterar att en modell för vinstbegränsning inte kan fastställas förrän utredningens slutbetänkande lämnats, eftersom det är först då en helhetssyn av utredningens förslag och slutsatser kan överblickas.

I fredags kväll lyssnade jag på Eko-nyheterna kl 20. Då meddelades nyheten att SKL ställer sig bakom Reepalus förslag om vinsttak. En stor nyhet -om den nu varit korrekt. Eftersom jag läst SKL-majoritetens remissvar så visste jag att de inte tagit ställning till Reepalus vinsbegränsningsmodell. Tvärtom, de passar i frågan och skriver följande:

–SKL föreslår att beslut om en modell för vinstbegränsning inte ska fastställas förrän utredningens slutbetänkande lämnats, eftersom det är först då en helhetssyn av utredningens förslag och slutsatser kan överblickas. I utredningens fortsatta arbete kring kvalitet skulle det kunna vara så att vissa kvalitetskrav och resultat ska kopplas till en eventuell vinstbegränsningsmodell.

På Ekots twitterkonto stod det ”SKL ställer sig bakom Ilmar Reepalus förslag om en vinstbegränsning i välfärden”.

Efter påpekande om att detta inte var korrekt – förmodligen pga att ingen läst beslutet utan bara talat med Lena Micko (s), ordf i SKL och ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott– korrigerades löptexten något.

Den som läser hela remissvaret från SKL kan konstatera att det finns en hel del kritik mot utredningen.

– SKL anser att konsekvensanalyserna som gjort för att belysa effekterna av en vinstbegränsning, enligt föreslagen modell, inte är tillräckliga.

– SKL anser att förslagen riskerar att bli administrativt betungande och kostsamma och att det är svårt att bedöma konsekvenserna utifrån utredningen syfte.

– SKL anser att företag och ideburna organisationer är betydelsefulla för att utveckla välfärden samt för mångfalden och valfriheten.

SKL menar också att frågan om företag kommer att lämna den offentligt finansierade verksamheten för att i stället övergå till motsvarande verksamhet som inte är offentligt finansierad eller till helt annan verksamhet inte är analyserad av utredaren. SKL saknar en analys av vilka konsekvenserna skulle kunna bli för kommuner och landsting. Mot bakgrund av hur mycket som faktiskt kommuner och landsting köper från privata aktörer så är detta påpekande inte förvånande. Som många kommun- och landstingspolitiker har påpekat så skulle många inte klara välfärdsservicen utan privata aktörer.

Till detta ska läggas att de säger att

– SKL tillstyrker till stora delar ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda tjänster, Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:78)

Men jag rekommenderar läsning av hela remissvaret, för det andas betydligt mer kritik än vad denna citerade mening ger intryck av. Dessutom är det ett beslut som Alliansen respektive SD inte står bakom.

 

Om inte privata investerare inom välfärdsområdena vård, skola och omsorg vill eller vågar bidra till att tillgodose den ökade efterfrågan så lär det blir tufft för kommunerna, och skattebetalarna, att leva upp till denna kraftiga ökning inom bara några år.

Nyligen kom det siffror på hur många som har ansökt om att starta fristående skolor. Skolinspektionens statistik ser du här

Det är en minskning som inte är särskilt konstig med tanke på den debatt som pågår om friskolornas framtid. Vem vågar inteckna hus och hem för att planera för att starta en ny skola i dessa osäkra tider? Inte många. Framförallt inte de små aktörerna som vissa vurmar för i debatten som blir de som drabbas först i det rådande läget.

Det är inte illa jobbat av regeringen att åstadkomma detta. För samtidigt så har vi ju en situation i Sverige där det tillskott som fristående aktörer skulle kunna bidra med är särskilt välkommet med tanke på vilket utbyggnadsbehov som finns inom välfärdssektorerna. Hundratusentals elever står dessutom i kö till friskolor runt om i landet.

Jag har skrivit om det tidigare med det finns anledning att påminna om SKL:s ekonomiska rapport från i höstas. Om inte privata investerare inom välfärdsområdena vård, skola och omsorg vill eller vågar bidra till att tillgodose den ökade efterfrågan så lär det blir tufft för kommunerna, och skattebetalarna, att leva upp till denna kraftiga ökning inom bara några år. Bra jobbet regeringen! Hur länge ska ni fortsätta att skrämma bort de som vill bidra till att utveckla välfärden i Sverige? Det var ju för övrigt en intressant IPSOS-undersökning i DN idag som visade på att socialdemokraterna tappar kraftigt i förtroende på just dessa områden.