År: 2018

Bara svepande påståenden och misstänkliggörande av välfärdsföretagen från s,v och mp

Ett intressant dokument reservationen från s,v och mp med anledning av att en majoritet sa nej till Reepalus förslag i Finansutskottet 29 maj. Beslut i riksdagen 7 juni. En argumentation utan belägg och som dessutom passar på att misstänkliggöra det samlade näringslivet, varav de flesta drivs som AB. Inställningen från Reepalu fullföljs nu ända in i kaklet. Vad tror de att de vinner på detta? Och hur känns det miljöpartiet?
Kommenterar (kursivt) i texten nedan.

Ställningstagande
Som en följd av att allt fler privata aktörer med syfte att generera vinst utför tjänster inom välfärden har det införts incitament i välfärden som kommer i konflikt med den lagstiftning och de mål som satts upp för skola, vård och omsorg ( hade varit intressant med en specificering/ exempel).

Vi anser att obegränsade vinstuttag i välfärden medför att pengar som avsatts för skola, vård och omsorg i stället används till annat, och detta ökar risken för att oseriösa aktörer genom bedrägerier eller andra former av kriminalitet försöker tillskansa sig medel som är avsedda för välfärden.( som sagt – här misstänkliggörs alla företagare, och särskilt de som driver AB.)

Dessutom undermineras välfärdens legitimitet (även här ett påstående utan belägg). Genom att införa en reglering av vinsterna anser vi att förtroendet för de privata aktörer som är där för verksamhetens skull och tilltron till välfärdssystemet i stort kan stärkas. (åter påstående utan belägg)

Välfärden bygger på en solidarisk finansiering som tilldelas utifrån behov, vilket innebär att välfärdsområdet inte utgör en vanlig marknad. De starka finansiella drivkrafter som är förknippade med vinstsyftande aktörer riskerar att prioritera lönsamma grupper med mindre behov, på bekostnad av dem som har större behov, vilket strider mot intentionerna i lagstiftningen. (riskerar att – belägg saknas).

Skälen för att reglera hur mycket pengar som ska lämna välfärdsverksamheten bedöms därför som starka, eftersom det kan minska incitamenten för kvalitetssänkningar och brukarselektering, t.ex. val av plats för etablering i syfte att maximera vinsten. (Har de inte läst statliga ESO-rapporten som tittar på var friskolor etablerar sig? Den undersöker bl a om friskolor som kan förväntas ha vinstsyfte (definierade som aktie- bolag, handelsbolag, kommanditbolag eller enskild firma) styrs mer av ekonomiska intressen än andra friskolor, men finner inget stöd för detta).

Välfärdsbolagen drivs ofta i aktiebolagsform. En bolagsform som har som enda syfte enligt Aktiebolagslagen (ABL) att bereda ägaren vinst (en rörelsemarginal som idag ligger på ca 4-6% före skatt mm).

Vinstmålet påverkar på ett fundamentalt sätt bolagets verksamhet då enbart aktiviteter som är förenliga med vinstintresset följs. (Ett vinstintresse, eller som man också kan uttrycka det, en långsiktigt sund och hållbar ekonomi, är viktigt för alla företag. Det bl a innebär drivkraft för att leverera god kvalitet, ha nöjda medarbetare och att utveckla verksamheten).

Detta riskerar då att innebära att lagstiftarnas intentioner undergrävs och målet för verksamheten blir i stället vinsten. (Åter riskerar att – inget belägg trots 26 år med friskolereformen. Vinsten är följden av att man bedriver en bra verksamhet).

En reglering av vinsterna innebär också förutsättningar för en mer tillitsbaserad styrning, eftersom det redan skulle finnas ett system för att säkerställa att pengarna används i verksamheten. En reglering som motverkar incitamenten till vinstuttag kan leda till ett minskat behov av detaljreglering av välfärdssektorn, vilket ger förutsättningar för en bättre, mer tillitsbaserad och ändamålsenlig styrning av välfärden. (Borde inte fokus ligga på att säkerställa att all välfärdsverksamhet, oavsett huvudman, levererar god kvalitet och en sund användning av skattemedel. Idag är det många kommunala verksamheter som kostar betydligt mer än privata. Kan inte det faktum att en friskola, med samma peng, kan gå med överskott, vara ett tecken på att kommunala skolor är ineffektiva?)

En fortsatt utveckling mot allt större vinstsyftande aktörer riskerar att leda till en allt större likriktning, vilket riskerar att minska mångfalden för brukarna. (Detta påstående bortser från de 290 kommunala huvudmän som i princip alla bedriver skola med liknande inriktning).

Genom att reglera hur de offentliga medlen får användas ges i stället bättre förutsättningar för framväxten av en verklig mångfald av alternativ, snarare än utbyggnaden av stora välfärdskoncerner. (Det förslag som de vill genomföra skulle innebära att det blir i princip omöjligt att bedriva verksamhet så det hotade verkligen mångfalden och inte bara de 20 större friskoleaktörerna, varav hälften är familjeägda, utan många hundra ytterligare).

Sammanfattningsvis anser vi att en reglering som innebär att olika typer av aktörer endast får ta emot offentlig finansiering om de följer vissa villkor är den mest ändamålsenliga lösningen på de problem som beskrivs.( Friskolor har redan en sådan reglering, det är förbjudet att ta ut avgifter, du får inte välja elever, det är kommunen som bestämmer skolpengen och det finns ett regelverk för tillståndsgivning).
Mot den bakgrunden tillstyrker vi proposition 2017/18:159 och avstyrker motionerna 2017/18:4087 (SD) yrkande 1 och 2017/18:4112 (M, C, L, KD) yrkande 1.

 

Att uppsöka friskolor för att övertyga gymnasieelever om att de valt fel skola enkom för att de går på en skola som drivs som aktiebolag är rätt magstarkt och andas nästan desperation

Det är uppenbart att socialdemokraterna nu mobiliserar hela sin fackliga gren för att få en tydlig konflikt inför riksdagens beslut den 7 juni med anledningar Reepalus förslag. Bara under denna vecka har vi sett debattartiklar från ministrar, en rapport från Handels och idag har de valt att blanda in gymnasieelever som har valt en fristående skola. Eftersom drygt 40 procent av alla gymnasieelever i Stockholms län går i en friskola så kommer de att få en del att göra. Åter ser vi hur friskolemotståndare använder falska argument för att söka övertyga människor om varför friskolor inte borde finnas. Det är intressant  – har de inga äkta fakta? Men att uppsöka friskolor för att övertyga gymnasieelever om att de valt fel skola enkom för att de går på en skola som drivs som aktiebolag är rätt magstarkt och andas nästan desperation.

Inte bara är argumenten falska, de ansvarige borde också fundera på sin metod. Skolbyten som inte är motiverade av kvalitet eller trivsel är negativt för elevernas resultat visar en rapport. Om en 15-årig elev som lyssnar på kampanjarbetarnas budskap frågar om hen borde byta skola, vad svarar de då?

För att bemöta de falska påståenden som spreds till gymnasieeleverna kan man säga så här:

Det saknas belägg för att elever på friskolor som drivs som aktiebolag (”vinstdrivna”) har sämre förutsättningar att klara högskolan. Det finns helt enkelt inget i den refererade Skolverksrapporten som säger det. Jag kan rekommendera en titt på filmen från det seminarium som vi hade nyligen om just denna och ytterligare en rapport som Skolverket presenterat nyligen.

Det är lärare som sätter betyg. Det finns inga belägg för påståendet att ekonomiska resultat orsakar betygsinflation. När betyg sätts för högt eller prov rättas mer generöst på vissa håll än på andra framhålls t ex orsaker som lärares vilja att vara snäll mot eleven (Lärarnas Riksförbund) och att lärare inte rättar prov tillsammans med andra lärare (Skolinspektionen). Att det finns generella problem, oavsett huvudman, när det gäller betygsättningen tydliggörs av att Skolverket anser att det är nödvändigt att anordna särskilda kurser i betygsättning. Kurser som vänder sig till alla lärare, oavsett huvudman. Ett initiativ som givetvis är bra, men som också kanske säger en del om hur lärarutbildningarna levererar i denna del.

Skolsegregationen, dvs skillnaden i elevsammansättning mellan grundskolor, beror till absolut största del på boendesegregationen, det har IFAUa konstaterat. Allt fler kommuner, bl a Malmö och nu senast Linköping, ser skolval som ett sätt att motverka skolsegrationen, då elever har möjlighet att gå i en skola i ett annat område än där de bor. I Linköping har det gjorts ett experiment som visar att när skolval görs utifrån kunskap om resultat på skolor blir skolor mindre segregerade än om skolor fördelas enligt närhetsprincipen. När det gäller gymnasieskolan så är det ju dessutom programval som påverkar vilken skola man väljer.

Skolresultaten i Sverige förbättrades i de senaste internationella mätningarna och samtidigt går fler elever än någonsin i friskolor. Den försämring av resultatet som vi sett tidigare i svenska skolan inleddes redan innan det fanns friskolor (IFAU).

Bif rapport visar att friskolorna har bidragit till det högre resultatet i Pisa.

Skolverkets SALSA-statistik visar dessutom att friskolor överpresterar jämfört med kommunala skolor, detta med hänsyn tagen till elevernas bakgrund.

Det är intressant att friskolemotståndarna hela tiden hävdas att någon ”snor åt sig” elevpengar. Men det diskuteras aldrig hur det kommer sig att Sverige tillhör de länder som satsar mest på skolan men vi ligger inte i topp när det gäller resultat. 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Ersättningen en friskola får bestäms av elevens hemkommun. Företag behöver göra överskott för att verksamheten ska kunna bedrivas långsiktigt. Vinstnivåerna i skolan är lägre än jämförbara branscher. Om man får i princip samma ersättning – hur kan det då komma sig att det blir pengar över i friskolorna? Samtidigt som resultaten är bättre och lärarna trivs bättre? Varför ställer inte fler sig frågan som Leif Östling ställde – Vad får vi för pengarna? 

Det finns inget orsakssamband mellan sämre skolresultat och skolor som drivs som företag. Det kunde inte ens Reepalu visa. När Skolinspektionen utvärderade kvalitetssystemet bland huvudmännen för några år sedan stod de större fristående friskoleföretagen ut med sitt utmärkta omdöme.  

Vinstfrågan är intressant. Det finns stor okunskap hos allmänheten om vilka ekonomiska marginaler svenska friskolor har. Allmänheten tycker vinstnivån (ca 5% rörelsemarginal) i svenska friskolor är rimlig när de väl får reda på hur stor den faktiskt är. Och hur många känner till att friskolor betalar skatt?

Det svenska friskolesystemet är unikt. Det unika är dock inte att det går att gå med vinst, som det hävdas. Det unika är att vi genom skolpengssystemet har avgiftsfri skattefinansierad skola, där såväl privata som offentliga drivna alternativ finns i samma system och där friskolan inte får välja elever.

I den friskolekritiska retoriken saknas förstås någon som helst återgivning av de positiva rapporter och statistik som finns om friskolor. Bl. a att såväl lärare som föräldrar är mer nöjda på alla de punkter som Skolinspektionen frågar om i sin återkommande enkätundersökning. Eller att en opinionsundersökning visar att 50 procent av friskolelärarna inte skulle kunna tänka sig att arbeta vidare om deras skola om deras skola skulle bli kommunaliserad.  

Men det mest intressanta i hela denna debatt verkar vara att det helt saknas intresse för att tala om det som är skolans verkliga roll – att förmedla kunskaper. Ett tips, ställ frågan till alla de föräldrar och barn som nu väljer bort Rinkebyskolan till förmån för bl a friskolor i området. Vad är viktigast för dem – en skola som förmedlar kunskaper eller att gå i en icke vinstdrivande skola. Jag är övertygad om att deras svar kommer att bli kunskaper? För de vet att det är viktigast för att deras barn ska få en bra grund inför framtiden.

Och till slut – Borde inte allt fokus ligga på att vi får bra kvalitet och goda kunskaper för alla miljarder i form av skattemedel som satsas på den svenska skolan, oavsett huvudman? Det är så som segregationen motverkas.

 

Rinkebyelever pendlar till bl a Solna/Sundbyberg, Vällingby, Bromma, Innerstaden, Söderort, Järfälla, Spånga, Kista och Järvaområdet. Detta presenteras som ett problem för de kommunala skolor som tappar elever, men för de som valt att pendla är skolvalet en möjlighet.

Den svenska skoldebatten är väldigt fokuserad på elevernas bakgrund och på segregationsfrågor. Tyvärr hamnar kvalitet, resultat och ledarskap längre ner i prioriteringen. Den största anledningen till skolsegregationen (dvs skillnaden mellan skolorna när det gäller socioekonomisk sammansättning av elever) har sin grund i boendesegregationen. Den i kombination med en närhetsprincip förklara enligt IFAU drygt 80 procent av skillnaden mellan skolorna. En stor anledning till skillnaden mellan skolors resultat är ledarskapet, systematiskt kvalitetsarbete och höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund.

I går kom en nyhet om att hälften av Rinkebyeleverna väljer bort kommunala skolor och köerna är långa till Järvaområdets friskolor. Enligt SvT så pendlar elever till Solna/Sundbyberg, Vällingby, Bromma, Innerstaden, Söderort, Järfälla, Spånga, Kista och Järvaområdet. Detta är något som presenteras som ett problem för de kommunala skolor som tappar elever. Och det kan man ju förstå. Men samtidigt innebär ju detta att boendesegregationens genomslag minskar och för de som valt att pendla har skolvalet skapat denna möjlighet. Tittar man dessutom på vilka resultat som tex Rinkebyskolan har så kan man förstå att det finns farhågor när det gäller skolans kvalitet. 2017 (för ca ett år sedan) var det enligt Skolverket 13,1 procent av alla elever i stadens skolor som saknade behörighet till gymnasiet. Siffran för de kommunala skolorna i Rinkeby-Kista var 40,3 procent. Dvs var fjärde elev. På Rinkebyskolan var det 62,2 procent, och det i en skola som har över 70% behöriga lärare. 89 procent av eleverna har utländsk bakgrund och 23 procent av föräldrarna har eftergymnasial utbildning. Men tittar vi på Skolverkets SALSA-statistik så underpresterar skolan i förhållande till förväntat resultat med hänsyn tagen till elevernas bakgrund.

Det är inte svårt att förstå att många föräldrar i området är oroliga över detta alarmerande resultat. Föräldrar som också ofta har en stark önskan om att barnen ska få en bra start i livet genom en bra skola. Det är en start på vuxenlivet som minskar risken för segregation. Detta visar att skolvalet spelar roll. De kan välja en annan skola. Skolborgarrådet i Stockholm vill däremot inte att man ska välja bort Rinkebyskolan.

Intressant nog kommer denna nyhet samtidigt som skolfrågor idag debatterats i riksdagen. Ett regeringsförslag som var uppe – men som riksdagsmajoriteten röstade nej till – var att det ska anges i skollagen att huvudmännen för förskoleklassen, grundskolan och gymnasieskolan aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning av sina elever på sina skolenheter. Även rektorn skulle få detta ansvar. En majoritet bestående av m, l, kd, c, v och sd avslog förslaget. Om det hade blivit antagit så skulle det alltså öppnat möjligheter för politiker/byråkrater att  verkar för att ”byggnadsarbetarens barn ska sitta bredvid lärarens barn i klassrummet” för att citera utbildningsutskottets ordförande Matilda Ernkrans (s). Vilket för övrigt redan sker eftersom Sverige enligt OECD tillhör de länder som har den största sociala blandningen i skolan. Men uttalandet är en god illustration av prioriteringen inom skolpolitiken. Men för föräldrarna Rinkeby, och på många andra håll, är det viktiga vad barnen lär sig i skolan. Det visar bl a en rapport om obligatoriskt skolval som vi presenterade nyligen.

Tänk om riksdagsdebatten i stället hade handlat om hur vi genom ett aktivt skolval, och en bra information om skolors resultat, profil och systematiska kvalitetsarbete, kan bidra till att alla föräldrar får så bra beslutsunderlag som möjligt för att välja en skola som passar bäst för just deras val. Ett införande av ett obligatoriskt/aktivt skolval kom också från Skolkommissionen. Men just den delen i Skolkommissionens förslag valde regeringen att inte gå vidare med. I stället valde de att gå vidare med en modell, som om den hade blivit verklighet, hade sparkat undan benen för föräldrarnas skolval. Detta till förmån för att politiker och byråkrater ska kunna driva på skolhuvudmännen och rektorerna för att leverera ”rätt blandning av eleverna i klassrummet”. Hur den rätta blandningen ska se ut har de dock inte kunnat definiera. Men frågan är var Rinkebyeleverna som nu valt bort sin kommunala skola hade hamnat i ett sådant system……

Jag tror att många föräldrar och elever är tacksamma för att riksdagens majoritet röstade ner detta förslag från (s) och (mp). För 9 av 10 småbarnsföräldrar vill nämligen välja skola.

/

 

Men det finns inget undantag för non-profit i de förslag som nu behandlas av riksdagen

Det förslag som Reepalu lagt har nu, i princip ograverat, gått vidare till riksdagen. Detta trots att lagrådet totalsågade lagförslaget. I skrivande stund ligger det för behandling i riksdagens finansutskott, detta tillsammans med ett förslag om ägar- och ledningsprövning för tillstånd. Det senare förslaget är också kritiserat av lagrådet. En debattartikel i Smedjan illustrerar problemet med detta lagförslag.

Företrädare för sk non-profitverksamheter har sagt sig nått framgång med sitt arbete i och med att regeringen meddelat att dessa verksamheter ska undantas från den lagstiftning som nu ligger på riksdagens bord. Men det finns inget undantag för non-profit i de förslag som nu behandlas av riksdagen. Vi har inte heller sett någon proposition från regeringen där dessa verksamheter undantas från den lagstiftning som nu behandlas av riksdagen. Så det som riksdagen ska besluta om den 7 juni är lagförslag som omfattar alla verksamhetsformer och kommer således att gälla för alla fristående förskolor, grund och gymnasieskolor oavsett vilken verksamhetsform de bedrivs i.

Samtidigt som detta sker fortsätter civilministern att sprida det felaktiga budskapet att ”Övervinsterna uppgick till 4,7 miljarder kronor 2015”, denna gång i en debattartikel i Aftonbladet. Vem ska någonsin kunna lita på denne man när han beter sig på detta sätt?

Det som han kallar övervinster är ju i själva verket en hitte-på siffra. Den konstruerade siffra som skulle gällt om Reepalus förslag gällt 2015. Detta har jag skrivit om i tidigare blogginlägg.

Man kan undra hur mycket denna ”Reepalu-fars” har kostat skattebetalarna. Utredning, alla remissvar, granskning av lagrådet, mm. Det är inte billigt för att manifestera att man ska bli nedröstad i riksdagen.

/

Regeringen föreslår problematiska och rättsosäkra krav på privata företag i välfärdssektorn. Trots att allianspartierna är medvetna bristerna, är dock Centerpartiet det enda av dem som yrkar avslag. De övriga allianspartierna behöver ta sitt ansvar för välfärden och avfärda förslaget, skriver representanter för Friskolornas riksförbund, Svenskt Näringsliv, Vårdföretagarna och Almega .

lliansregeringen tillsatte 2012 en utredning, Ägarprövningsutredningen, med syfte att lämna förslag på vilka krav som skulle kunna ställas på ägare och ledare i välfärdsföretag. Den nya regeringen bytte utredare och 2015 kom ett förslag om att ägare till och ledningen av välfärdsföretag ska behöva uppfylla vissa kriterier vad gäller insikt, erfarenhet, lämplighet och ekonomiska förutsättningar. Utredningen föreslog dessutom att krav på tillstånd ska införas för verksamhet inom hemtjänsten, samt för sådana boenden och hem som var undantagna från tillståndsplikt.

Även Välfärdsutredningen har utrett frågan, och föreslog väsentligen samma lagregler som Ägarprövningsutredningen. På riksdagens bord, i finansutskottet, ligger nu regeringens proposition 2017/18:158, ”Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden”.

Vi invänder inte mot principen att ställa krav på dem som ska ansvara för utförandet av välfärdstjänster. Det är snarast nödvändigt, men dessvärre innehåller förslaget stora brister. Bristerna handlar till att börja med om otydliga kriterier, eller avsaknad av kriterier, vad gäller kraven på insikt och ekonomi för att företaget ska bli godkänt i ägar- och ledningsprövningen. Därutöver riskerar IVO:s redan långa handläggningstider för tillstånd att förlängas avsevärt. Dessutom ska offentliga utförare undantas från kraven.

Om förslaget blir verklighet kan innebära radikalt försämrade förutsättningar för att starta verksamhet på välfärdsområdena. Därmed hotar en fortsatt utveckling bort från konkurrensutsättning och valfrihet hos kommunerna. Även befintlig, väl fungerande privat driven välfärdsverksamhet riskerar att hämmas eller hindras. Det handlar om välfärdsföretag inom bland annat förskola, grund- och gymnasieskola, hemtjänst, boende för äldre och funktionshindrade och personlig assistans.

Ängslan för att bli anklagad av vänstern för att inte vilja ha ”ordning och reda” på välfärdsområdet är ingen ursäkt för att släppa fram skadlig lagstiftning.

Allianspartierna har vid flera tillfällen kritiserat regeringen för att den inte lyssnar till lagrådets kritik. När det gäller detta förslag om ägar- och ledningsprövning så är det bara Centerpartiet, förutom Sverigedemokraterna, som yrkat avslag på propositionen.

Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna lyfter i sin gemensamma motion ett antal stora relevanta brister i regeringens förslag. Argumentationen borde landa i att regeringens förslag ska avslås. Tyvärr sker inte detta. Vår förhoppning är att de riksdagsledamöter som kanske inte helt och fullt insett förslagets effekter kan påverka utfallet. Därför finns det skäl att understryka varför regeringens proposition om ägar- och ledningsprövning måste avslås:

1. Den strider mot principen lika villkor för offentligt och privat drivna verksamheter

Förslagen omfattar inte offentliga utförare. Riksdagen har vid flera tillfällen uppmanat regeringen att återkomma med förslag som innebär att lika villkor ska gälla för privata och offentliga verksamheter. Det har regeringen struntat i och lägger nu åter ett förslag som strider mot principen att verksamheter ska ha samma villkor oavsett om de är offentliga eller privata. Trots att de i sin motion konstaterar att förslaget strider mot lika villkor är M, L och KD beredda att rösta för propositionen.

2. Lagrådets kritik

Lagförslaget är rättsosäkert. Det preciseras inte i lagstiftningen vad som avses med ”ekonomiska förutsättningar” att bedriva verksamhet, och även kompetenskraven för ägare och ledning är otydliga. M-, L- och KD-motionen instämmer i denna kritik och framhåller även att det kan hindra små aktörer att etablera sig. Denna rättsosäkerhet drabbar privata utförare inom hela skolväsendet och omsorgen.

3. IVO:s orimligt långa handläggningstider

Även detta problem har M, L och KD identifierat i sin gemensamma motion. Det finns ett yrkande om att regeringen ska vidta åtgärder för att korta handläggningstiderna för tillstånd. Röstar man för regeringens förslag om ägarprövning kommer man däremot att med öppna ögon förvärra situationen med handläggningstider.

Vi hoppas att den berättigade kritik som framförs mot propositionen får effekt. Ängslan för att bli anklagad av vänstern för att inte vilja ha ”ordning och reda” på välfärdsområdet är ingen ursäkt för att släppa fram skadlig lagstiftning. Det enda rimliga är att avslå regeringens förslag och sedan ta initiativ till ett regelverk som är förutsägbart och bygger på lika villkor för offentliga och privata aktörer.

 

Ulla Hamilton

VD för Friskolornas riksförbund.

 

Anders Morin

Ansvarig för välfärdspolitik hos Svenskt Näringsliv.

 

Håkan Tenelius

Näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna.

 

Andreas Åström

Näringspolitisk chef hos Almega.

 

Om regeringens förslag blir verklighet så ska alla kommuner från den 1 januari 2019 göra en ägar- och ledningsprövning av alla de som vill starta en fristående förskola. Är kommunerna medvetna om detta?

På riksdagens bord ligger nu ett förslag som innebär att det ska införas en ägar- och ledningsprövning av bla de privata verksamheter som ska bedriva hemtjänst, LSS, förskolor, grund- och gymnasieskolor. Det är ett dåligt utformat förslag, och inte särskilt uppmärksammat i den offentliga debatten, men dessvärre så talar mycket för att förslaget kommer att gå igenom eftersom m, l och kd inte går emot det. Vi kritiserar inte en prövning av ägare och ledning. Men en sådan lagstiftning måste vara förutsägbar och rättssäker. Det är inte detta lagförslag. Centern och SD vill avslå förslaget. Jag tänkte fokusera på en aspekt som inte alls har uppmärksammats men som kommer att innebära stora förändringar för landets kommuner.

Vi vet alla att det finns stora behov av nya förskoleplatser i Sverige. Barnkullarna ökar och det är många kommuner som behöver fler platser. Samtidigt har kommunerna många andra utbyggnadsbehov så det finns många kommuner som gärna ser att privata aktörer bidrar till att avlasta kommunerna när det gäller nya förskoleplatser. Och det finns intresse för detta från pravt håll.

Om regeringens förslag blir verklighet så ska alla kommuner från den 1 januari 2019 göra en ägar- och ledningsprövning av alla de som vill starta en fristående förskola. Det handlar om prövning av ekonomi, kompetens, vandel och lämplighet i övrigt av de personer som är i ledande ställning och även av ägarna. Redan idag vet vi att kommunerna agerar på väldigt många sätt gentemot fristående verksamheter. Av den anledningen har vi från förbundet menat att tillstånd, och tillsyn av förskolor borde, precis som för grund- och gymnasieskolor, hanteras av Skolinspektionen.  Nu riskerar vi i stället att få väldigt många olika synsätt om varje kommun ska göra en egen ägar- och ledningsprövning. Med anledning av detta vill jag bara väcka några frågor:

1. Hur många kommuner är det som har beredskap för detta?
2. Hur lång tid kommer det att ta innan den som är intresserad av att starta en fristående förskola kommer att få ett besked?
3. Hur kommer detta att påverka intresset för att starta fristående verksamheter?
4. Vad tycker tillväxtkommunerna om detta?

 

Vad säger regeringen i konsekvensanalysen för kommunerna prop?

”Kravet på att kommuner ska göra en ägar- och ledningsprövning av enskilda som huvudmän för fristående förskolor och vissa fritidshem innebär ett nytt åliggande. Regeringen bedömer i avsnitt 9.1.3 att förslagen kommer att medföra högre kostnader för Skolinspektionen än vad utredningen bedömt. Regeringen bedömer därför att förslaget även kommer medföra högre kostnader för kommunerna än vad utredningen bedömt. Regeringen uppskattar den totala kostnadsökningen för godkännandeprövningen till ca 4,1 miljoner kronor per år. Den tillkommande årliga merkostnaden för tillsynen bedöms till ca 15,8 miljoner kronor per år för kommunerna som kollektiv. Regeringen föreslår i avsnitt 4.4 att kommunerna ges rätt att finansiera de tillkommande kostnaderna genom avgifter.”

Så praktiskt – då kan man ju bara skicka vidare notan till de fristående aktörerna. Dessutom kan man ju fundera på hur rimlig kostnadsbedömningen är.

 

Civilministern använder åter hitte-på-siffran 4,7 Mdr kronor om sk ”övervinster” – en siffra som inte har ett dugg med verkligheten att göra, men ändå vill han få folk att tro att den är sann. Att han gör på detta vis visar bristen på äkta argument

Civilministern är arg på SD för att de inte kommer att rösta på hans förslag i riksdagen. Det framgår av dagens debattartikel i Expressen. När han behöver deras röster så passar det att kroka arm. Det som är intressant är att han åter använder hitte-på-siffran 4,7 Mdr kronor om sk ”övervinster”. Det är en siffra som inte har ett dugg med verkligheten att göra, men ändå vill han få folk att tro att den är sann. Det är sorgligt. Det faktum att han gör på detta vis visar bristen på äkta argument. För varför skulle han annars behöva hitta på en siffra? Jag har bloggat om vad denna siffra kommer ifrån här.

Men detta är inte det enda exemplet på att civilministern är ganska vårdslös med fakta i välfärdsdebatten. Nyligen presenterade han en ”rapport” som även den syftar till att få Sverigedemokraterna att ändra uppfattning och rösta på regeringens förslag. Innehållet i denna rapport har inte faktagranskats av media men väl av Svenskt Näringslivs experter. Det är en intressant läsning och jag tar mig friheten att länka till den här.

Den socialdemokratiska rapporten, ”De får betala priset för Sverigedemokraternas högersväng”, är tyvärr en försmak av den kommande valrörelsen. En tuff debatt kring välfärdsfrågorna är välkommen, inte minst hur välfärden ska klaras framöver med de demografiska utmaningar som finns med såväl kraftigt ökat antal unga som äldre. Hur kommuner och landsting ska klara detta på egen hand, utan välfärdsföretagen, borde debatteras mycket mer. Det gäller även välfärdens kvalitet, tillgänglighet och finansiering. Tyvärr kommer vi nog inte att få en sådan debatt utan fler som denna, med påståenden om välfärdsföretagare som inte har någon grund i verkligheten och svepande grundlösa angrepp mot företagen i välfärdssektorn. Därför är det bra att Svenskt Näringsliv bemöter en hel del påståenden i rapporten. Läs och begrunda.  Vi får aldrig ge upp kampen om fakta i debatten! Den devisen borde gälla även för regeringsföreträdare.

/

 

Företagarna i Ale har utsett Lärlingsgymnasiet och Marianne Jakobsson till årets lokala företagare. Nu väntar deltagande i den regionala utnämningen.

Hur känns det för dig?

– Jag känner att jag fått ett erkännande för mitt koncept. Man är efter tio år etablerad!

Varför fick just ni priset?

– Framgångsfaktorerna är småskalighet med korta beslutsvägar och rektorers och lärares förmåga att se varje elev där den är och låta eleven utvecklas därifrån. Samt alla fantastiska företagare som tar emot lärlingar som får sin yrkesutbildning ute i arbetslivet, vilket är den smartaste vägen till jobb.

– Nittio procent av eleverna går ut i arbete och efter två år har de fortfarande arbete. Värt att notera är att fyrtio procent av lärlingarna är tjejer och finns representerade i alla program.

Vad betyder det här för er?

– Att vi idag är framgångsrika och respekterade.

Läs mer

Läs mer om Lärlingsgymnasiet i broschyren om Friskolornas riksförbund och på Lärlingsgymnasiets webbplats (nytt fönster).

Människor är olika och har olika behov. Föräldrar och barn har mycket bättre förutsättningar för att hitta rätt skolval än en skolbyråkrat eller politiker, som ju faktiskt är alternativet till ett skolval.

På vår årsmöteskonferens presenterades bl a en rapport om Obligatoriskt skolval. Forskaren, Ek dr, Erik Lakomaa har beskrivit forskningsläget när det gäller val av skola. Till detta presenteras också en undersökning som genomförts av Novus i de sju kommuner som redan har ett obligatoriskt skolval, om vilka kriterier som är viktiga när föräldrar väljer skola. Se intervjun med honom här.

Nacka har haft obligatoriskt skolval sedan 1995, Täby sedan 1996, Sollentuna sedan 2008, Botkyrka 2012, Helsingborg läsåret 2017/18 och Borås samt Malmö från och med nuvarande läsår. Modellerna är lite olika i sin utformning men de innebär att alla måste välja grundskola.

Via Novus-undersökningen får vi en bild av vilka faktorer som påverkar föräldrarnas val. Undersökningen visar tex att föräldrar med barn i friskolor värderar närhet till hemmet lägre än föräldrar med barn i kommunala skolor. Eftersom den viktigaste grunden för skolsegregationen är boendesegregationen så är detta en intressant information i sig. De viktigaste faktorerna för föräldrars skolval är frånvaro av våld/ mobbing och att det är ordning och reda i klassrummet.

Frånvaron av våld/mobbing värderas högre av föräldrar som valt en friskola än de som har barn i kommunal skola. Det framförs ofta i debatten att lika väljer lika, dvs att barnens kamrater går på en viss skola är en viktig faktor för skolvalet. Undersökningen visar att andelen som fäster stor vikt vid vilken skola barnens kamrater går i är låg. De föräldrar som har barn i kommunala skolor lägger i högre grad stor vikt vid detta.

Av de testade kriterierna hade ” eleverna har liknande bakgrund” minst betydelse. Med detta sagt är det viktigt att påpeka att de skolor som har en tydligt profil, som tex språklig eller musik, nästan enbart är friskolor.

Ett införande av obligatoriskt skolval minskar effekten av den kraftiga boendesegregationen. Det kan tydliggöra skillnader mellan skolor. Det ställer också högre krav på att kommuner informerar om skolvalet och vilka val som finns. Det ökar kraven på skolhuvudmännen att informera om skolornas resultat, profil mm. Det ökar också förutsättningarna för att föräldrar och barn ska hitta bästa val av skola till den enskilde. Om vikten av information talar forskaren Dany Kessel här.

Människor är olika och har olika behov. Föräldrar och barn har mycket bättre förutsättningar för att hitta rätt skolval än en skolbyråkrat eller politiker, som ju faktiskt är alternativet till ett skolval. Det vet allmänheten och det är därför det fria skolvalet har ett enormt starkt stöd bland dem. Därför borde fler kommuner följa efter de sju som redan tagit steget, och införa ett obligatoriskt skolval och skapa bättre förutsättningar för alla att välja skola. Jag och Stefan Koskinen har skrivit om detta i en debattartikel.

/

Obligatoriskt skolval skulle kunna minska segregationen bland Sveriges skolelever, skriver Ulla Hamilton och Stefan Koskinen, Friskolornas riksförbund respektive Almega hos Dagens Samhälle.

Obligatoriskt skolval skulle kunna minska segregationen bland Sveriges skolelever. Det visar en rapport som Almega Tjänsteföretagen och Friskolornas Riksförbund låtit göra. Rapporten bygger bland annat på en Novus-undersökning av sju kommuner som har obligatoriskt skolval.

Den främsta orsaken till segregationen i skolan är den omfattande bostadssegregationen. Men om alla skulle välja skola skulle detta kunna motverkas. I debatten om skolvalet finns det många förutfattade meningar om vilka faktorer som ligger till grund för föräldrars/elevers skolval i grundskolan. Många hävdar att lika väljer lika och att det därmed ökar skillnaden mellan skolor när det gäller elevsammansättning.

Men undersökningen visar att föräldrar väljer i första hand bort skolor som har problem med våld, stök och bråk. Det gäller alla föräldrar oavsett sociala och ekonomiska förutsättningar. Då får andra kriterier som närhet eller behöriga lärare stå tillbaka.

Undersökningen visar också att föräldrar med svaga socio-ekonomiska förutsättningar i högre grad väljer skolor med bra akademiska meriter än andra föräldrar. Det tyder på en drivkraft att kunna ge barnen en bättre utbildningssituation än den egna.

Det är dags att prata allvar om skolvalet. Ingen förälder ska tvingas se sitt barn gå i en skola där man känner oro för våld oavsett om det är för att man inte har råd att bo någon annanstans, missat att välja skola eller som ett av Skolkommissionens föreslag – lottats till skolan.

Skolor som väljs bort av föräldrar på grund av våld måste antingen omedelbart åtgärda problemen eller läggas ned. Inte som idag bara kunna fortsätta som förut. Därför vill vi se ett obligatoriskt skolval där alla föräldrar aktivt väljer skola till sina barn.

Friskolereformen sjösattes för knappt 26 år sedan. Trots detta finns det alltjämt många som inte känner till att man kan välja skola. Ett fåtal kommuner har obligatoriskt skolval, dvs alla måste välja skola. Det har funnits länge i Nacka, Täby, Botkyrka och Sollentuna men har också nyligen införts i Helsingborg, Borås och Malmö.

Regeringen har gått vidare med ett antal av Skolkommissionens förslag. Däremot har regeringen inte sagt något om deras förslag om att införa ett obligatoriskt skolval. Den rapport som vi presenterat visar att det finns all anledning för regeringen att gå vidare med den frågan till alla kommuner.

I Nacka, Sollentuna och Täby har det blivit en självklarhet för alla föräldrar, oavsett bakgrund, att välja skola. Där gör 99 procent av alla föräldrar ett aktivt val av skola. Så borde det kunna fungera i hela Sverige!

Ulla Hamilton

vd, Friskolornas Riksförbund

Stefan Koskinen

förbundsdirektör, Almega Tjänsteföretagen