År: 2018

Siffran 4,73 miljarder kronor är en siffra som utgår ifrån hur regeringen anser att det borde se ut – inte från verkligheten. Regeringens uppfattning är nämligen att vinsten 2015 borde ha uppgått till 0,55 miljarder kronor, för så slår nämligen deras vinstregleringsförslag. Onekligen en intressant grepp.

Jag noterar att påståendet att ”övervinsterna är 4,7 miljarder kronor” förekommer allt oftare i debatten. Jag bestämde mig för att undersöka vad den kommer ifrån. På s 90 i regeringens lagrådsremiss finns det en tabell som visar på ”Totalt rörelseresultat utan vinstbegränsning 2011-2015, miljarder kronor”.

De områden som redovisas där är

• Skollagreglerad verksamhet,
• Öppna sociala insatser samt
• Vård och omsorg med boende.

På sidan 98 framgår det att den genomsnittliga rörelsemarginalen för dessa verksamheter är 6,5% 2015. En låg siffra jämfört med många företag i tjänstesektorn.

Regeringens förslag berör minst 3.435 företag som sysselsätter ca 229.000 personer i ovan nämnda verksamhetsområden. Enligt lagrådsremissen uppgick vinsten för dessa områden till 5,28 miljarder kronor 2015, förlusterna uppgick  -0,42 miljarder kronor. Så långt sammanställningen.

Men hur kommer då siffran 4,7 miljarder kronor in i detta sammanhang? Det är det som är intressant. För det är grovt vilseledande hur denna siffra hanteras i debatten.  Regeringens sätt att använda denna siffra är djupt ohederligt och har inget med verkligheten att göra.

De skriver ”Övervinsten, dvs den del av rörelseresultatet som översteg vad begränsningen skulle tillåtit och som därmed skulle återförts till verksamheterna skulle ha uppgått till 4,73 miljarder kronor.” Den skollagsreglerade verksamheten (förskola, grund- och gymnasieskola samt komvux) står enligt regeringen för 21% av de sk ”övervinsterna”.

Detta är mycket intressant sätt att beskriva ekonomin i dessa branscher. Siffran 4,73 miljarder kronor är således en siffra som utgår ifrån hur regeringen anser att det borde se ut – inte från verkligheten. Regeringens uppfattning är nämligen att vinsten 2015 borde ha uppgått till 0,55 miljarder kronor, för så slår nämligen deras vinstregleringsförslag. Onekligen en intressant grepp. Regeringen sätter sig ner och funderar igenom vad de tycker är en rimlig nivå på vinsten, utan att definiera vad de menar med vinst, och sedan kallar de allt det som i verkligheten visar sig vara mer än det som det tycker vara rätt nivå som ”övervinst”. Snacka om unikt system  – här ska regeringen bestämma välfärdsföretagens rörelseresultat. Allt som ligger högre än deras uppfattning är ”övervinster”.  Hur många länder har ett sådant system?

Greppet är ju intressant också utifrån perspektivet att regeringen inte redovisar hur 2015 års vinster har används av ägarna. De kanske har återinvesterat allt i verksamheten. Det framgår inte om siffran 5,28 Mdr är före eller efter skatt, räntebetalningar och investeringar. I ärlighetens namn är det en siffra som inte säger särskilt mycket. Men regeringen har tagit den som utgångspunkt och skriver vidare i lagrådsremissen ”Redogörelsen ovan visar att det rörelseresultat som kunde tas ut i praktiken kraftigt avvek från det utrymme för rörelseresultat som begränsningen skulle ha tillåtit.” Kort sagt – verkligheten stämmer inte med det som de politiskt har beslutat är rätt nivå på rörelseresultatet. Detta kommuniceras sedan ut som att det är övervinster. Och dessutom ger de intrycket av att dessa papperskonstruerade ”övervinster” är något som gäller varje år.

Detta är inte seriöst.

 

 

 

 

Men den regering vi har nu anser att det är viktigare att stoppa vissa driftsformer än att jobba tillsammans för en attraktiv skola. I ett läge där det saknas 55.000 lärare inom de kommande åren och lärarbristen blir värre för varje dag så finns det solklara förlorare i detta läge – landets elever.

SIQs utmärkelse Bättre skola 2017 har åter gått till en friskola. Det är tydligt att det finns ett stort engagemang bland friskolor för ett systematiskt kvalitetsarbete. De som startar och driver en friskola vill ha koll på hur kunskapsresultaten utvecklas. Därför är det ofta självklart att man söker hitta en modell för ett systematiskt kvalitetsarbete som fungerar som ett verktyg i arbetet på flera sätt.
1. Målen för verksamheten blir tydliga för alla medarbetare oavsett arbetsuppgifter.
2. En systematisk uppföljning av kunskapsresultaten på individuell och gruppnivå skapar gör att ledning och medarbetare har koll på hur verksamheten fungerar och snabbt kan vidta åtgärder om det visar sig finnas problem på individ eller organisationsnivå.
3. Ett rätt utformat systematiskt kvalitetsarbete skapar en kultur av ett gemensamt uppdrag och öppen dialog mellan medarbetarna.
4. Den som har koll på hur verksamheten fungerar har också förmåga att använda resurserna, såväl mänskliga som ekonomiska, på bästa möjliga sätt.
Trots att detta är väl kända sanningar så finns det runt om i landet många skolor/ huvudmän som inte jobbar på detta sätt. Drivkraften för detta arbete verkar saknas i många kommuner. Det har Skolinspektionen visat i sina inspektionsrapporter och det vet också Skolverket genom sitt arbete Samverkan för bästa skola.
Friskolehuvudmännen ligger klart före på detta område. AcadeMedias skolor har fått utmärkelsen vid flera tillfällen, senast idag. Dessa friskolehuvudmän som regeringen och LO vill ta död på. Vinstdrivande AB, som vid flera tillfällen vunnit SIQs utmärkelse Bättre skola och även fått erkännanden, ska inte få finnas.
Tänk om vi hade en regering som sa;
”Det finns många mycket duktiga friskolehuvudmän som jobbar systematiskt med kvalitets-, mål- och resultatuppföljning. De har fått utmärkelser från SIQ. Det är viktigt att landets offentliga skolor, och även andra friskolor, lär sig av deras erfarenheter. Vi måste bortse från driftsform utan lära av de som är framgångsrika. Så lyfter vi tillsammans skolan och gör den mer attraktiv att jobba i.”
Men den regering vi har nu anser att det är viktigare att stoppa vissa driftsformer än att jobba tillsammans för en attraktiv skola. I ett läge där det saknas 55.000 lärare inom de kommande åren och lärarbristen blir värre för varje dag så finns det solklara förlorare i detta läge – landets elever. Och valfriheten ryker också om regeringens politik blir verklighet.

Skolinspektionen har i ett antal olika rapporter konstaterat att det systematiska kvalitetsarbetet fungerar utmärkt i bl a de friskolekoncerner som LO kritiserar i sin rapport. Det skriver LO inga rapporter om.

I morse arrangerade LO sitt frukostseminarium. Redan igår kunde man läsa rubriken ”Ny LO-rapport: Friskolornas vinstuttag drabbar eleverna” på DNs webbsida. Det är intressant att landets ledande morgontidning bara rakt av accepterar hela LOs beskrivning av en så politiskt kontroversiell fråga som friskolorna. I artikelns inledning står det ” Pengarna till fortsatt maktkoncentration och vinstuttag skapas främst genom att fler elever tvingas dela på varje lärare.” som om det vore en sanning. Man häpnar.

Att LO är emot friskolor är ingen nyhet och innehållet i den rapport som presenterades idag är inte heller nytt. Men det är förvånande att statsråden Shekarabi och Ekström undertecknar en artikel med ett så vilseledande budskap. Det finns ingen vinstjakt bland friskolorna. Däremot finns det ett stort fokus på kvalitet och resultat och ordning och redan som dessvärre saknas i många av de stora offentliga skolkoncernerna, dvs kommunerna. Det är inte en tillfällighet att andelen elever har ökat i fristående grundskolor från ca 2,7 procent 1997/98 till nästan 15 procent 2017/18. Det beror inte på att en stor andel av dessa elever vill gå i friskolor som är AB. Det beror inte heller på att friskolorna är fokuserade på ”vinstjakt” så statsråden påstår. Utan det beror på att dessa skolor har fokus på det som människor uppskattar; systematiskt kvalitetsarbete, fokus på kunskapsförmedling och ordning och redan. Dessutom har de ett omvittnat gott ledarskap. De har fokus på individen och har höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Det är också därför som vi har sett att skillnaden i bakgrund mellan de elever som väljer friskolor och de som väljer kommunala skolor kontinuerligt har minskat sedan 1997/98. Det har halverats.

Det är också därför som enkät efter enkät visar att såväl medarbetare, föräldrar och elever är nöjdare i friskolor än i kommunala skolor. Nu senast illustrerat av en rapport av Gabriel H Sahlgren.

Statsråden hävdar – mot bättre vetande – att lärartätheten skulle vara ett mått som bevisar ”vinstjakt”. Som fd generaldirektör för Skolverket borde Anna Ekström känna till att ett genomsnittsmått på lärartäthet för alla kommuner jämfört med genomsnittsmått för tex alla medarbetare i AcadeMedia eller de andra koncernerna, inte säger ett dugg om vare sig kvalitet eller resultat. Det är lärarens kompetens som är avgörande. En duktig lärare kan åstadkomma mer än många dåliga. Således handlar det också om hur resursen lärare används. Sverige avviker genom att lärarna har låg andel av tiden för undervisning och kontakt med eleverna. Kunskapsskolan, som används som negativt exempel av LO och statsråden, har tex omkring 35 procent mer tid med eleverna än lärare i genomsnitt. Det lyckas de med genom att de organiserar sig på ett annat sätt. Men det syns ju inte om man bara tittat i statistik och tabeller. Det krävs ett besök i verkligheten för att inse detta.

Sverige tillhör de länder i världen som satsar mest på skolan. Men vi ligger inte i topp när det gäller resultaten. Däremot så utmärker sig friskolor ofta när det gäller resultat. I veckan ska tex SIQs utmärkelse Bättre skola delas ut. Den går till en friskola, LBS Halmstad, som dessutom råkar ingå i AcadeMedia-koncernen.

Var tredje grabb som lämnar den kommunala grundskolan gör det utan fullständiga betyg, det talar LO tyst om. Det skrivs det inga rapporter om.

Anders Morin har visat att det finns en enorm effektiviseringspotential inom det offentliga välfärdsområdet – dvs det sker ett slöseri med skattemedel. Det skriver LO inga rapporter om.

Skolinspektionen har i ett antal olika rapporter konstaterat att det systematiska kvalitetsarbetet fungerar utmärkt i bl a de friskolekoncerner som LO kritiserar i sin rapport. Det skriver LO inga rapporter om.

Internationella Engelska Skolan fick 32.000 nya elever i kö på ett år och har nu 154.000 som köar för plats. De har startat 17 nya skolor sedan 2017. Det skriver LO inga rapporter om.

Bland ägarna till Internationella Engelska Skolan finns Swedbank Robur fonder, investmentbolaget Öresund, Tredje AP-fonden och AMF Försäkring & Fonder (ägt gemensamt av LO och Svenskt Näringsliv). Det vill säga de som bl a förvaltar LO-medlemmarnas pensionspengar. Det skriver LO inget om i sin rapport.

Det är beklagligt att vi har en regering som valt att lyfta frågan om ägarbilden av friskolorna som en stridsfråga. Med bästa vilja i världen så kan man inte påstå att detta är en av de viktigaste frågorna på utbildningsområdet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Som politiker har man ett ansvar för att beskriva verkligheten som den ser ut, att inte sprida vilseledande uppgifter och att prioritera de viktigaste frågorna. I denna del verkar det som att regeringen, i skön armkrok med bidragsgivaren LO, vill konkurrera med presidenten i väst.

 

 

 

 

Det är tydligt att det framförallt är de stora aktörerna som fått sina tillståndsansökningar godkända under de senaste åren. Det innebär alltså att Skolinspektionen har bidragit till att det blir en ökad koncentration av större aktörer på friskolemarknaden. Det ska bli intressant att se om LO kommer att ta upp detta perspektiv på måndag. De spelar ju uppenbarligen en viktig roll i denna utveckling eftersom statsråd oblygt krokar arm med dem i denna fråga.

Noterar att LO bjudit in till seminarium på måndag om ”Skolindustrin – hur mångfald blev till enfald”. Det fick mig att påminnas om det blogginlägg som jag skrev i  juni 2017 – 25 år med friskolereformen. Jag återger det här igen, något aktualiserat i form av kommentarerna. Jag tror att få insåg, för 25 år sedan, hur populär denna reform skulle bli bland framförallt barnfamiljer. Då hade nog inte (s) varit med på reformen under dess första knappa 20 år. Få trodde väl inte heller att denna reform, som ju i grunden handlar om att rik som fattig ska få välja skola, skulle vara så omdebatterad även 25 år senare.

För 25 år sedan fanns det 77 friskolor i Sverige och det kostade pengar att gå i de flesta av dessa skolor. Och valfriheten, för de som hade råd att betala terminsavgiften, var begränsad till framförallt storstäderna. så här såg det ut 1991/92:

77 fristående grundskolor varav
25 konfessionella
25 Waldorf
3 minoritetsskolor
6 internationella
12 montessoriinspirerade
6 övriga
73% av friskolorna var i storstäderna
72% av skolorna hade elevavgifter – median 8.000 kr – högsta årliga 43.100 kr.
0,9% av eleverna

Och så här ser det ut 2016:
827 fristående grundskolor (17% av det totala antalet)
428 fristående gymnasier (33%)
15% av alla grundskolebarn går i friskola (158.000 elever)
86,4 % går i allmän inriktning grundskola
7,8 % konfessionella
4,5% i Waldorf
1,3% internationella
186 kommuner har fristående grundskolor – ca 65%
Ingen friskola har elevavgifter
18% av eleverna går i friskolor
Det är en fantastisk utveckling som inneburit otroliga möjligheter för många elever att hitta den skola som passar hen bäst – utan att behöva be skolbyråkrater eller skolpolitiker om lov – som var fallet innan. 385.000 arbetar i förskola och skola i landet, av dessa är det ca 61.000 i fristående förskola och skola. Över 340.000 barn och elever går i fristående förskolor, grund- och gymnasieskolor. Så många har det aldrig varit tidigare.
Sverige är det enda OECD-land som inte tillåter avgifter i friskolor/enskilda skolor. Vårt system är unikt och det borde vi vara stolta över.

Dessvärre hotas friskolornas framtid av ett flertal olika utredningar. Det handlar framförallt om Reepalus förslag om vinstbegränsningar, som i praktiken handlar om ett vinstförbud, och som drabbar alla friskolor oavsett verksamhetsform. Vi ser att den oro inför framtiden som den politiska debatten leder till också innebär att färre ansöker om tillstånd för att starta nya friskolor. Detta trots att vi vet att det är stor efterfrågan på friskoleplatser. Hundratusentals elever står i kö till friskolor idag.

Samtidigt har det skett en förändring av Skolinspektionens bedömningar av tillståndsansökningarna. Det är tydligt att det framförallt är de stora aktörerna som fått sina tillståndsansökningar godkända under de senaste åren. Det innebär alltså att Skolinspektionen har bidragit till att det blir en ökad koncentration av större aktörer på friskolemarknaden. Det ska bli intressant att se om LO kommer att ta upp detta perspektiv på måndag. De spelar ju uppenbarligen en viktig roll i denna utveckling eftersom statsråd oblygt krokar arm med dem i denna fråga.

För denna utveckling går ju rakt emot retoriken om att man vill värna de små aktörerna, och  tvärt emot vad tex utbildningsminister Fridolin säger sig se som en önskvärd utveckling. Det framgår av nedanstående sammanställning.

 Ansökningar nyetableringar                2012   2013   2014   2015   2016.  2017
10 största friskoleaktörerna – antal     85       92      73        46       32.       34
10 största friskoleaktörerna – andel    36%   41%   45%     35%.   16%      29%
Övriga – antal                                           152     135    91        85       162       83
Övriga – andel                                           64%   59%  55%    65%    84%     71%

Godkända nyetableringar                     2012    2013    2014    2015   2016
10 största aktörerna – antal                  25        30        26        23        17
Andel godkända ansökningar               29%     33%     36%     50%    53%
Övriga – antal                                          40         9          18        21         42
Andel godkända ansökningar               26%      7%       20%    25%     26%
Källa: Skolinspektionen

Till detta kommer att tyvärr allt fler mindre friskolor tröttnat på att vara slagpåsar i politiken och väljer att sälja sitt företag. Solveig är en av dem. Läs gärna intervjun med henne. Bra jobbat LO mfl.