Lika villkor oavsett huvudman heter det i lagstiftningen. Men hur ser det ut i verkligheten? Riksrevisionen har påtalat vid flera tillfällen att det oftast är framförallt stora skolhuvudmän som tar de av statsbidragen och att det innebär att elever i små skolor, framförallt friskolor, inte får ta del av dessa statsbidrag. Politiker beklagar detta men vad händer?
Bara nu under sommaren har det kommit två statsbidrag för skolor som tydligt strider mot kravet på lika villkor. Ett krav som inte bara finns med i januariöverenskommelsen utan också understryks i lagstiftningen. Det hett debatterade statsbidraget till lärarassistenter betalas bara ut till de skolhuvudmän som har 160 elever eller fler i grundskolan. Detta gäller utifrån regeringens instruktion
6 § Inför varje bidragsår ska Statens skolverk besluta en bidragsram för huvudmän som avses i 3 §. Skolverket ska inte besluta någon bidragsram för huvudmän som vid beräkningen av ramen skulle få en bidragsram som understiger 50 000 kronor. Bidragsramen för en huvudman ska bestämmas proportionellt utifrån antalet elever hos huvudmannen i förhållande till det totala antalet elever hos samtliga huvudmän som tilldelas en bidragsram. Elevantalet hos en huvudman ska beräknas som ett genomsnitt av antalet elever hos huvudmannen under de tre närmast föregående åren eller, om huvudmannen inte har bedrivit verksamhet under minst tre läsår före bidragsåret,under den period huvudmannen har bedrivit verksamheten.
Detta är alltså samma (s+mp)-regering som har undertecknat Januariöverenskommelsen där det i punkt 9 står bl a.
Den enskildas valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen. Därför behövs en mångfald av aktörer och goda villkor för enskilt drivna verksamheter inom välfärden som underlättar den enskildes aktiva val. Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden. Höga kvalitetskrav ska vara styrande. Detta kommer att uttryckas i vårändringsbudgeten 2019. Förslag kommer läggas för att säkerställa att alla aktörer inom välfärden oavsett driftform har likvärdiga villkor.
Regeringens förordning för statsbidraget gör att alla kommuner kan känna sig säkra – de får del av statsbidraget. Men hur är det med friskolorna? Mer än var tredje friskola kan känna sig blåst på detta statsbidrag. De platsar inte för de har för få elever, gränsen går i år vid ca 160 elever och ca 34 procent av alla fristående grundskolor har färre än 100 elever. Så mycket är talet värt om vikten av lika villkor och att små verksamheter ska värnas. För en lite friskola är varje tusenlapp värt massor. Men s+mp-regeringen har sett till att dessa friskolor och friskoleelever inte får ta del av statsbidragspengarna för lärarassistenter. Snacka om orättvist!
Det andra exemplet från sommaren är statsbidraget för bättre språkutveckling i förskolan. Här är regeringen mer oförblommerad i sin favorisering av kommunala huvudmän. Statsbidraget går helt sonika bara till kommuner. Fristående förskolor göre sig icke besvär, de barn som går där får inte ta del av detta statsbidrag (om inte kommunen vill dela med sig vilket våra luttrade medlemmar vet hur sällan det sker). Även i detta fall är det regeringen som har gett förutsättningarna i form av en förordning. Skolverket har bara att effektuera statsbidraget.
Mindre än ett halvår efter det att centern och liberalerna har undertecknat samarbetsavtalet så bryter således regeringspartierna flagrant mot punkten 9 i överenskommelsen – eller avtalet som de själva väljer att kalla det. Den enskildas valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen. Därför behövs en mångfald av aktörer och goda villkor för enskilt drivna verksamheter inom välfärden som underlättar den enskildes aktiva val. Förslag kommer läggas för att säkerställa att alla aktörer inom välfärden oavsett driftform har likvärdiga villkor.
Mina två exempel visar på tydligt avtalsbrott. Vad avser liberalerna och centern att göra för att se till att deras samarbetspartners i regeringen korrigerar dessa avtalsbrott? 95 procent av alla fristående skolhuvudmän har bara en eller två skolor. De är små men de säkerställer att det finns mångfald och valfrihet. De frågar oss nu – Är det bara tomma icke förpliktigande ord – som finns i den där överenskommelsen? Vi förväntar oss ett svar från vart och ett av samarbetspartierna.
/