Trots att vi nu ser de första tecknen på att pengarna slår fel och inte fördelas efter faktiska behov och trots att Statskontoret har i uppdrag att utvärdera statsbidraget så väljer nu regeringen alltså att öka det. Idag delar jag med mig av följande debattartikel i Dagens Samhälle.
”Lika villkor oavsett huvudman” heter det i lagstiftningen och i punkt nio i 73-punktsprogrammet. Men hur ser det ut i verkligheten? Riksrevisionen har påtalat vid flera tillfällen att det oftast är framförallt stora skolhuvudmän som tar del av statsbidragen, vilket innebär att elever i små skolor, framförallt friskolor, inte får ta del av dessa. Det blir än mer tydligt med budgeten för 2020.
I den finns statsbidrag som tydligt strider mot kravet på likvärdiga villkor. Det hett debatterade statsbidraget till lärarassistenter, som nyligen införts, betalas bara ut till de skolhuvudmän som har 160 elever eller fler i grundskolan. En regel som bara slår mot fristående huvudmän, alla kommuner har ju fler elever än så. Nu dubbleras nivån på detta orättvisa statsbidrag.
Cirka 34 procent av alla fristående grundskolor har färre än 100 elever. Så mycket är talet värt om vikten av lika villkor och att små verksamheter ska värnas. För en liten friskola är varje tusenlapp värt massor.
Det riktade statsbidraget – det så kallade likvärdighetsbidraget – fortsätter också att rullas ut och bidragsbeloppet ökas. Detta trots att Skolverket i sin rapport”Utvärdering av statsbidrag för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling” (augusti 2019) konstaterade att reglerna för statsbidraget leder till ökad administration för både huvudmän och för Skolverket. Myndigheten påpekar också att villkoren för statsbidraget, att skolhuvudmännen inte minskar budgeten för undervisning och elevhälsa, minst sagt är en utmaning i ett läge där allt fler kommuner har dålig ekonomi. I somras krävde Skolverket tillbaka pengarna från ett antal skolhuvudmän som inte klarat det.
Skolverket menar att kravet kan leda till att kommuner som är tvungna att göra neddragningar hamnar i ett läge där de inte kan ta del av bidraget. De skriver: ”Detta riskerar då snarare att förstärka ojämlikheten i finansieringen av skolan då dessa kommuner därmed inte kan ta del av statsbidraget, samtidigt som andra kommuner med en mer gynnsam ekonomisk utveckling kan fortsätta att ta del av bidraget. Om kommunens neddragningar innebär att ersättningen (elevpengen) till de enskilda huvudmännen som verkar i kommunen minskar är det sannolikt att även dessa huvudmän finner det nödvändigt att justera sina kostnader.”
Skolverkets rapport visar att vi nu ser de effekter som vi och även SKL varnade för när förslaget om statsbidraget kom för några år sedan. Till detta kan också läggas att det är märkligt att ett statsbidrag utformas på ett sätt så att kostnadseffektiviseringar leder till att skolhuvudmannen inte får ta del av det.
Trots att vi nu ser de första tecknen på att pengarna slår fel och inte fördelas efter faktiska behov och trots att Statskontoret har i uppdrag att utvärdera statsbidraget så väljer nu regeringen alltså att öka det.
Vi är mycket kritiska mot detta sätt att hantera skattebetalarnas pengar. Skolverkets rapport borde ha medfört förändringar. Och alla måste kunna ta del av det ökade bidraget till lärarassistenter.
Ett halvår efter att centern och liberalerna undertecknade samarbetsavtalet presenteras en politik som förstärker skillnaderna mellan skolhuvudmän.