Läser i Dagens Samhälle om Internationella Engelska Skolan och att de skulle få ”rabatt” och billig tomtmark av kommuner. Tidningen skriver att kommunstyrelsen i Trelleborg beslutat om ett ”avtalsförslag som ger IES extra hyresstöd med uppskattningsvis cirka 4 miljoner kronor per år, utöver ordinarie skolpeng, för en planerad ny skola som fastighetsbolaget Hemsö ska bygga.” Det låter ju bestickande om man inte tar reda på bakgrunden. Det är dyrt att bygga nya skolor, det vet kommuner och det vet friskolor. En friskolehuvudman som flyttar in i en nybyggd skola sluter därför ofta mycket långa hyreskontrakt för att få en rimlig hyreskostnad, särskilt som friskolor inte är momspliktiga. De hyresvärdar som accepterar hyresgäster som inte omfattas av momsplikt välkomnar långa avtalsperioder då det är ett sätt att kompensera för att de inte kan dra av momsen.
Men detta står det inget om i artikeln, där kan läsaren tvärtom få intrycket att det är ett suspekt avtal där friskolan gynnas av kommunen. Något som kan strida mot likabehandlingsprincipen. Den som är intresserad av att ta reda på förutsättningar och hur regelverket är utformat hittar lätt ett regeringsbeslut från januari 2018. Då beslutade den dåvarande s-mp-regeringen en förändring av en förordning om lokalkostnader. De gjorde det i syfte att kommuner som investerar i nya skollokaler inte ska behöva räkna med dessa investeringskostnader i underlaget för beräkning av skolpeng. Eftersom även friskolor kan ha kostnader för investeringar i skolor så ställde Maria Stockhaus (m) följande fråga till dåvarande utbildningsminister Fridolin (mp) om hur man skulle tolka förändring i förordningen.
”Varför har regeringen i sina förändringar av bland annat skolförordningen inte förtydligat att även det omvända förhållandet ska gälla, det vill säga att även fristående skolor kan få en högre ersättning om dessa har betydligt högre lokalkostnader än kommunens lokalkostnader för sina egna skolor, så att principen om lika villkor mellan kommunala och fristående skolor säkerställs?”
Fridolin svarade då;
”Grundregeln är att ersättningen för lokalkostnader ska motsvara hemkommunens genomsnittliga lokalkostnader per barn eller elev i motsvarande verksamhet. Men om det finns särskilda skäl, ska ersättningen för lokalkostnader i stället högst motsvara den enskilde huvudmannens faktiska kostnader i de fall då en jämförelse med hemkommunens genomsnittliga lokalkostnad blir uppenbart orimlig, förutsatt att den enskilde huvudmannens lokalkostnad är skälig i förhållande till verksamhetens omfattning och inriktning.” Han fortsätter
”Förtydligandet innebär att det i förordningarna lyfts in exempel på när det kan finnas sådana särskilda skäl som gör att ersättningen för lokalkostnader i stället för att ges enligt genomsnittskostnad högst ska motsvara den enskilde huvudmannens faktiska kostnader om dessa är skäliga (14 kap. 6 § skolförordningen [2011:185] och i 13 kap. 5 § gymnasieförordningen [2010:2039]). Exemplen är hämtade från förarbetena till bidragsbestämmelserna, dvs. från propositionen Offentliga bidrag på lika villkor (prop. 2008/09:171) och propositionen Bidragsvillkor för fristående verksamheter (prop. 2009/10:157).
Regeringen har inte tillfört några nya exempel på när ersättning kan ges enligt den enskilda huvudmannens faktiska kostnader, utöver de som ges i de ovan nämnda förarbetena från 2009 och 2010. Av exemplen framgår att de är tillämpliga såväl om den enskilde huvudmannens lokalkostnader är betydligt högre än kommunens och vice versa, förutsatt att den enskilde huvudmannens lokalkostnader är skäliga. Således innebär förordningsändringarna inte på något sätt att principen om lika villkor mellan kommunala och fristående skolor frånträtts eller försvagats, tvärtom har den i stället förtydligats.”
De som nu i krönikor och på sociala medier framställer detta som att IES får hyresrabatter har uppenbarligen inte koll på denna lagstiftning. Läs IES kommentar.
Med ett skattebetalarperspektiv så är det dessutom sannolikt att det blir en betydligt mer kostnadseffektiv skolbyggnad eftersom såväl byggaren som friskolehuvudmannen har incitament för att hålla nere kostnaderna.
/