År: 2020

Bra skolor är det som är absolut viktigast för att minska segregationen och utanförskapet i Sverige. Vi har en utmaning (slitet uttryck) i och med att det är många elever som kommit hit mitt i skolåldern. Men det är också tydligt att många skolhuvudmän inte klarar uppdraget för elever med svensk bakgrund. Hur bra skolor jobbar och hur vi ska se till att de skolor som inte klarar uppdraget ska hanteras borde vara det som är i fokus på debatten. Istället ligger mycket fokus på friskolor. Att försämra villkoren för friskolorna kommer inte att göra de dåligt fungerande skolorna bättre.

Skolverket har sedan några år tillbaka ett projekt som heter Samverkan för bästa skola. Projektet syftar till att stötta skolor som har problem så att de höjer sin kvalitet. Det omfattar tre år med skolan. Skolverket kontaktar skolhuvudmän som de anser har behov av hjälp och stöd. Denna kontakt sker bl a efter samråd med Skolinspektionen. Den senare har information från tex skolenkäter, som kan vara bra grund för att bedöma stödbehovet. Jag kan inte uttala mig om hur framgångsrikt projektet är i stort för det finns ännu ingen övergripande redovisning.  Men jag kan konstatera att Storvretsskolan i Botkyrka är en av de skolor som ingått i projektet. Den skolan fick ju Skolinspektionen gå in och se till att den fick en annan ledning. Idag verkar den fungera bättre.

Tittar vi på vilka skolor som omfattas av projektet så är det såväl kommunala som fristående skolor. Vilka skolor det är hittar du på Skolverkets hemsida.

Där framgår det att totalt handlar det om 132 skolor sedan 2015, 19 friskolor och 113 kommunala skolor.

Det ska bli intressant att läsa utvärderingen av projektet när det kommer. I listan återfinns såväl de allra största skolhuvudmännen som små. Tänkvärt är att det rimligen borde vara så att stora skolhuvudmän har bra skolor. Då kan man fundera på hur erfarenhetsutbytet mellan huvudmannens olika skolor fungerar.

En annan viktigt fråga är givetvis att se till att erfarenheterna från deltagandet i projektet inte blir ”tomtebloss” utan leder till ett förändrat arbetssätt som säkerställer att skolan framöver får ett beständigt systematiskt kvalitetsarbete. Ett förhållningssätt som innebär att eventuella brister i verksamheten tidigt kan identifieras. För när det är etablerat så finns den grund för att arbetet inte ska vara beroende av vilken skolledare som finns på skolan just nu. Då finns det som brukar benämnas ”en kultur som sitter i väggarna”.

Det finns många bra och framgångsrika skolor i Sverige, framgångsrika oavsett elevunderlaget. Det finns också många skolor, varav en del återfinns i den lista som jag länkat till, som inte klarar kvalitetskraven. Det är på detta som fokus borde ligga – inte på att jaga friskolor som är framgångsrika.

Den debatt som pågår just nu, men udden riktad mot friskolereformen, riskerar dessvärre att ta bort uppmärksamheten från det som är skolans verkliga problem. Att för många elever lämnar skolan utan behörighet till gymnasiet. För visst är det viktigare att det går bra för alla individer än att deras val av skola ska ge det utfall som politiken anser vara ”det rätta”?

/

 

Bra skolor är det som är absolut viktigast för att minska segregationen och utanförskapet i Sverige. Vi har en utmaning (slitet uttryck) i och med att det är många elever som kommit hit mitt i skolåldern. Men det är också tydligt att många skolhuvudmän inte klarar uppdraget för elever med svensk bakgrund. Hur bra skolor jobbar och hur vi ska se till att de skolor som inte klarar uppdraget ska hanteras borde vara det som är i fokus på debatten. Istället ligger mycket fokus på friskolor. Att försämra villkoren för friskolorna kommer inte att göra de dåligt fungerande skolorna bättre.

Skolverket har sedan några år tillbaka ett projekt som heter Samverkan för bästa skola. Projektet syftar till att stötta skolor som har problem så att de höjer sin kvalitet. Det omfattar tre år med skolan. Skolverket kontaktar skolhuvudmän som de anser har behov av hjälp och stöd. Denna kontakt sker bl a efter samråd med Skolinspektionen. Den senare har information från tex skolenkäter, som kan vara bra grund för att bedöma stödbehovet. Jag kan inte uttala mig om hur framgångsrikt projektet är i stort för det finns ännu ingen övergripande redovisning.  Men jag kan konstatera att Storvretsskolan i Botkyrka är en av de skolor som ingått i projektet. Den skolan fick ju Skolinspektionen gå in och se till att den fick en annan ledning. Idag verkar den fungera bättre.

Tittar vi på vilka skolor som omfattas av projektet så är det såväl kommunala som fristående skolor. Vilka skolor det är hittar du på Skolverkets hemsida.

Där framgår det att totalt handlar det om 132 skolor sedan 2015, 19 friskolor och 113 kommunala skolor.

Det ska bli intressant att läsa utvärderingen av projektet när det kommer. I listan återfinns såväl de allra största skolhuvudmännen som små. Tänkvärt är att det rimligen borde vara så att stora skolhuvudmän har bra skolor. Då kan man fundera på hur erfarenhetsutbytet mellan huvudmannens olika skolor fungerar.

En annan viktigt fråga är givetvis att se till att erfarenheterna från deltagandet i projektet inte blir ”tomtebloss” utan leder till ett förändrat arbetssätt som säkerställer att skolan framöver får ett beständigt systematiskt kvalitetsarbete. Ett förhållningssätt som innebär att eventuella brister i verksamheten tidigt kan identifieras. För när det är etablerat så finns den grund för att arbetet inte ska vara beroende av vilken skolledare som finns på skolan just nu. Då finns det som brukar benämnas ”en kultur som sitter i väggarna”.

Det finns många bra och framgångsrika skolor i Sverige, framgångsrika oavsett elevunderlaget. Det finns också många skolor, varav en del återfinns i den lista som jag länkat till, som inte klarar kvalitetskraven. Det är på detta som fokus borde ligga – inte på att jaga friskolor som är framgångsrika.

Den debatt som pågår just nu, men udden riktad mot friskolereformen, riskerar dessvärre att ta bort uppmärksamheten från det som är skolans verkliga problem. Att för många elever lämnar skolan utan behörighet till gymnasiet. För visst är det viktigare att det går bra för alla individer än att deras val av skola ska ge det utfall som politiken anser vara ”det rätta”?

/

 

Vi var flera som såg SvT Rapports inslag om Internationella engelska skolan i söndags kväll. I den svenska kontexten är benämningen riskkapitalist knappast något som uppfattas som positivt. Men det finns skäl att faktiskt ta sig en funderare på vad det egentligen är. Och vilka som faktiskt är riskkapitalister.

Janerik Larsson är en flitig skribent. För flera år sedan gav Ekerlids förlag ut boken ”DE NYA INDUSTRIALISTERNA – RISKKAPITALET OCH VÄLFÄRDSBYGGET” av Janerik Larsson. Den presenteras så här;

”Ordet ”riskkapitalist” har förekommit mycket ofta i debatten det senaste året. Men vad gör en riskkapitalist – egentligen? Janerik Larsson ger i boken De nya industrialisterna – riskkapitalet och välfärdsbygget svaret på den frågan. Han beskriver både den verksamhet som bedrivs av venture capital-företag som satsar på ganska nystartade företag, och av private equity-företag som oftast arbetar med mogna, växande företag. Janerik Larssons reportagebok bygger på samtal med riskkapitalbolagens förvaltare och de som investerat i dessa och ger därför en viktig, kompletterande bild av vad dessa företag betytt och betyder för svenskt välfärdsbygge. I boken beskriver Larsson den oftast mycket framgångsrika utvecklingen i en lång rad företag, riskkapitalisternas så kallade portföljbolag. Han intervjuar också de som investerar i riskkapitalisternas fonder. I hög grad är det internationella, institutionella investerare som satsar på de framgångsrika svenska riskkapitalföretagen. Det har inneburit en massiv kapitalinvestering under många år i svenska, växande och framgångsrika företag. Janerik Larsson: Det är den berättelsen som hittills i stort sett saknas i svenska massmedier. Orsaken till det är inte bara ovilja eller oförmåga från medias sida, utan det beror också på att riskkapitalföretagen historiskt sett inte fäst något stort avseende på att sprida information om sin verksamhet till andra än sina investerare. Att jag fått möjlighet att skriva boken är ett första tecken på att detta nu kommer att förändras. Janerik Larsson, 68, är i grunden journalist (Stora Journalistpriset 1980) och opinionsbildare. Han arbetade på Kinnevik under 1990-talet och var vice VD på Svenskt Näringsliv 2005 – 2010. Idag är han seniorrådgivare till Prime och Stiftelsen Fritt Näringsliv. Han har medverkat på olika sätt i närmare ett 50-tal böcker.”

Söndagens SvT Rapportinslag presenteras på följande sätt på SvTs webb.

”Amerikanska riskkapitalister tjänade en miljard på Engelska skolan

När Engelska skolan köptes ut från börsen i december var det en av de största affärerna med svenska friskolor hittills. Den förra huvudägaren, det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates, har enligt SVT:s beräkningar tjänat drygt en miljard på sitt ägande i Engelska skolan.

Engelska Skolan har snabbt vuxit till en av landets största friskolekoncerner. I dag finns 39 skolor med 28 000 elever och 220 000 elever i kö. Även ekonomiskt är företaget framgångsrikt. Senaste året gjordes en rekordvinst på en kvarts miljard kronor. Enligt årsredovisningen har intäkterna per elev ökat och senaste året genererade varje elev 10 000 kronor i vinst – varje klass ger 300 000.

Köptes för över tre miljarder

Nu köper den Luxemburgregistrerade fonden Paradigm Capital ut Internationella Engelska skolan från börsen till ett värde av över tre miljarder kronor.

2012 köpte den tidigare huvudägaren riskkapitalbolaget TA Associates, 75 procent av skolkoncernen från grundaren Barbara Bergström. 2016 satte TA bolaget på börsen. Två år senare sålde riskkapitalbolaget en mindre del till Paradigm Capital, men nu har TA sålt hela sitt innehav, och Paradigm får kontroll över skolkoncernen.

Tjänat miljard på skolan

Enligt SVT:s beräkningar har TA totalt tjänat drygt en miljard kronor på sitt ägande i Engelska skolan, och har därmed fått tre gånger sina satsade pengar.

– Vi kommenterar inte siffror, men det har varit en bra investering för oss. Vi tror fortfarande på Engelska skolan, men när det fanns en storägare ville vi passa på och kliva ut, säger Birker Bahnsen, managing director på TA i London, till SVT.

Delat ut miljoner

Sedan börsintroduktionen 2016 har bolaget delat ut 92 miljoner kronor till aktieägarna. Men merparten av vinsterna har stannat i bolaget och bland annat använts för att starta och köpa nya skolor – även utomlands. Liksom för andra bolag som drivs av riskkapitalbolag kommer den riktigt stora förtjänsten först när företaget vuxit och kan säljas med vinst.

Planerar att starta fler skolor

Planen är att starta tolv nya skolor 2020-2023. Jan Hummel, som styr den nya ägaren Paradigm Capital, säger till SVT att han vill starta 39 till skolor i Sverige.

Grundaren Barbara Bergström tjänade själv över 500 miljoner kronor när hon 2012 sålde delar av sitt livsverk till amerikanska TA. Hon har sedan dess sålt flera poster, men har kvar 13,9 procent av aktierna, via en amerikansk stiftelse, i dag värderade till runt 400 miljoner kronor.”

**************

Det kan vara intressant att få mer information om vilka som står bakom denna affär. Janerik Larsson kommenterar Rapport-inslaget på följande sätt:

”SvT:s skildring av hur TA Associtates tjänat pengar visar att man där skulle behöva läsa den boken.

För det första är det inte skolorna och företaget som har betalat denna miljard utan köparen, huvudsakligen Paradigm. En stor köpare, som tror på framtida utveckling, betalar en annan som nu säljer. Detta tar inte i sig några pengar ur skolorna.

Vilka är ”riskkapitalisterna i USA” som tjänat på affären? Här är de viktigaste investerarna i denna fond:

Universities

 Amherst College

Bowdoin College

University of Chicago

Colby College

Colgate University

Cornell University

Dartmouth College

Davidson College

Emory University

Hamilton College

Harvard Endowment

Michigan State University

University of Michigan

Northeastern University

Northwestern University

Pennsylvania State University

Pomona College

University of Southern California

Washington University

University of Washington

University of Wisconsin

 

Pension funds

California State Teachers

Texas State Teachers

British Airways Pension

Alaska State Pension

Iowa Public Employees Retirement System

Pennsylvania State Employees Retirement System

San Francisco Employees Retirement System

Utah Retirement System

Virginia Retirement System

Nevada Public Employees Retirement System

 

Foundations

Carnegie Institute

Rockefeller Trust

Pew Trust

Museum of Fine Arts in Boston

Howard Hughes Medical Institute

The Knight Foundation

The MacArthur Foundation

Andrew W. Mellon Foundation

Boys and Girls Town

Hudson-Webber Foundation

Hyams Foundation

Sherman Fairchild Foundation

The Commonwealth Fund

 

Till detta vill jag tillägga hur Engelska skolan under Barbara Bergströms tid har investerat sina pengar. De har vuxit organiskt och är nu Sveriges största grundskolehuvudman.

Vi var flera som såg SvT Rapports inslag om Internationella engelska skolan i söndags kväll. I den svenska kontexten är benämningen riskkapitalist knappast något som uppfattas som positivt. Men det finns skäl att faktiskt ta sig en funderare på vad det egentligen är. Och vilka som faktiskt är riskkapitalister.

Janerik Larsson är en flitig skribent. För flera år sedan gav Ekerlids förlag ut boken ”DE NYA INDUSTRIALISTERNA – RISKKAPITALET OCH VÄLFÄRDSBYGGET” av Janerik Larsson. Den presenteras så här;

”Ordet ”riskkapitalist” har förekommit mycket ofta i debatten det senaste året. Men vad gör en riskkapitalist – egentligen? Janerik Larsson ger i boken De nya industrialisterna – riskkapitalet och välfärdsbygget svaret på den frågan. Han beskriver både den verksamhet som bedrivs av venture capital-företag som satsar på ganska nystartade företag, och av private equity-företag som oftast arbetar med mogna, växande företag. Janerik Larssons reportagebok bygger på samtal med riskkapitalbolagens förvaltare och de som investerat i dessa och ger därför en viktig, kompletterande bild av vad dessa företag betytt och betyder för svenskt välfärdsbygge. I boken beskriver Larsson den oftast mycket framgångsrika utvecklingen i en lång rad företag, riskkapitalisternas så kallade portföljbolag. Han intervjuar också de som investerar i riskkapitalisternas fonder. I hög grad är det internationella, institutionella investerare som satsar på de framgångsrika svenska riskkapitalföretagen. Det har inneburit en massiv kapitalinvestering under många år i svenska, växande och framgångsrika företag. Janerik Larsson: Det är den berättelsen som hittills i stort sett saknas i svenska massmedier. Orsaken till det är inte bara ovilja eller oförmåga från medias sida, utan det beror också på att riskkapitalföretagen historiskt sett inte fäst något stort avseende på att sprida information om sin verksamhet till andra än sina investerare. Att jag fått möjlighet att skriva boken är ett första tecken på att detta nu kommer att förändras. Janerik Larsson, 68, är i grunden journalist (Stora Journalistpriset 1980) och opinionsbildare. Han arbetade på Kinnevik under 1990-talet och var vice VD på Svenskt Näringsliv 2005 – 2010. Idag är han seniorrådgivare till Prime och Stiftelsen Fritt Näringsliv. Han har medverkat på olika sätt i närmare ett 50-tal böcker.”

Söndagens SvT Rapportinslag presenteras på följande sätt på SvTs webb.

”Amerikanska riskkapitalister tjänade en miljard på Engelska skolan

När Engelska skolan köptes ut från börsen i december var det en av de största affärerna med svenska friskolor hittills. Den förra huvudägaren, det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates, har enligt SVT:s beräkningar tjänat drygt en miljard på sitt ägande i Engelska skolan.

Engelska Skolan har snabbt vuxit till en av landets största friskolekoncerner. I dag finns 39 skolor med 28 000 elever och 220 000 elever i kö. Även ekonomiskt är företaget framgångsrikt. Senaste året gjordes en rekordvinst på en kvarts miljard kronor. Enligt årsredovisningen har intäkterna per elev ökat och senaste året genererade varje elev 10 000 kronor i vinst – varje klass ger 300 000.

Köptes för över tre miljarder

Nu köper den Luxemburgregistrerade fonden Paradigm Capital ut Internationella Engelska skolan från börsen till ett värde av över tre miljarder kronor.

2012 köpte den tidigare huvudägaren riskkapitalbolaget TA Associates, 75 procent av skolkoncernen från grundaren Barbara Bergström. 2016 satte TA bolaget på börsen. Två år senare sålde riskkapitalbolaget en mindre del till Paradigm Capital, men nu har TA sålt hela sitt innehav, och Paradigm får kontroll över skolkoncernen.

Tjänat miljard på skolan

Enligt SVT:s beräkningar har TA totalt tjänat drygt en miljard kronor på sitt ägande i Engelska skolan, och har därmed fått tre gånger sina satsade pengar.

– Vi kommenterar inte siffror, men det har varit en bra investering för oss. Vi tror fortfarande på Engelska skolan, men när det fanns en storägare ville vi passa på och kliva ut, säger Birker Bahnsen, managing director på TA i London, till SVT.

Delat ut miljoner

Sedan börsintroduktionen 2016 har bolaget delat ut 92 miljoner kronor till aktieägarna. Men merparten av vinsterna har stannat i bolaget och bland annat använts för att starta och köpa nya skolor – även utomlands. Liksom för andra bolag som drivs av riskkapitalbolag kommer den riktigt stora förtjänsten först när företaget vuxit och kan säljas med vinst.

Planerar att starta fler skolor

Planen är att starta tolv nya skolor 2020-2023. Jan Hummel, som styr den nya ägaren Paradigm Capital, säger till SVT att han vill starta 39 till skolor i Sverige.

Grundaren Barbara Bergström tjänade själv över 500 miljoner kronor när hon 2012 sålde delar av sitt livsverk till amerikanska TA. Hon har sedan dess sålt flera poster, men har kvar 13,9 procent av aktierna, via en amerikansk stiftelse, i dag värderade till runt 400 miljoner kronor.”

**************

Det kan vara intressant att få mer information om vilka som står bakom denna affär. Janerik Larsson kommenterar Rapport-inslaget på följande sätt:

”SvT:s skildring av hur TA Associtates tjänat pengar visar att man där skulle behöva läsa den boken.

För det första är det inte skolorna och företaget som har betalat denna miljard utan köparen, huvudsakligen Paradigm. En stor köpare, som tror på framtida utveckling, betalar en annan som nu säljer. Detta tar inte i sig några pengar ur skolorna.

Vilka är ”riskkapitalisterna i USA” som tjänat på affären? Här är de viktigaste investerarna i denna fond:

Universities

 Amherst College

Bowdoin College

University of Chicago

Colby College

Colgate University

Cornell University

Dartmouth College

Davidson College

Emory University

Hamilton College

Harvard Endowment

Michigan State University

University of Michigan

Northeastern University

Northwestern University

Pennsylvania State University

Pomona College

University of Southern California

Washington University

University of Washington

University of Wisconsin

 

Pension funds

California State Teachers

Texas State Teachers

British Airways Pension

Alaska State Pension

Iowa Public Employees Retirement System

Pennsylvania State Employees Retirement System

San Francisco Employees Retirement System

Utah Retirement System

Virginia Retirement System

Nevada Public Employees Retirement System

 

Foundations

Carnegie Institute

Rockefeller Trust

Pew Trust

Museum of Fine Arts in Boston

Howard Hughes Medical Institute

The Knight Foundation

The MacArthur Foundation

Andrew W. Mellon Foundation

Boys and Girls Town

Hudson-Webber Foundation

Hyams Foundation

Sherman Fairchild Foundation

The Commonwealth Fund

 

Till detta vill jag tillägga hur Engelska skolan under Barbara Bergströms tid har investerat sina pengar. De har vuxit organiskt och är nu Sveriges största grundskolehuvudman.

Socialdemokraterna har beställt en rapport från riksdagens utredningstjänst om bl a lärartätheten i friskolor och kommunala skolor samt löner för olika yrkeskategorier. Rapporten är daterad i februari 2020 men det var först i veckan som Dagens Nyheter använder sig av det tips som de uppenbarligen fått från socialdemokraterna. (s) jobbar hårt just nu för att få bort fokus från andra frågor, bland annat det faktum att skolan överlag har större problem än det faktum att det finns friskolor. Det handlar bland annat den ökande lärarbristen (som givetvis påverkar lönenivåerna), det faktum att för många lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet och att det finns många skolor runt om i landet där det saknas koll på hur kunskapsnivån ser ut hos alla elever.

Nåväl, DN skrev om rapporten i fredags.  Eftersom det saknas många aspekter i den artikeln finns det anledning att kommentera densamma. Först kan man konstatera att den 6-sidiga statistikrapporten från riksdagens utredningstjänst inte alls ger underlag för att dra de slutsatser som såväl lärarfacken och socialdemokraterna gör i artikeln. Men i det debattklimat som råder just nu så är det knappast förvånande. Det man kunde ha förväntat sig är att DN inte sväljer denna beskrivning av sambandet utan att ifrågasätta. Men inte heller denna brist är särskilt förvånande tyvärr.

1. Lärartätheten är inget fullödigt mått på en skolas kvalitet. Forskning visar att det viktiga är att ha bra lärare. En bra lärare är ofta duktig på att lyfta kunskaperna i stora klasser. Däremot är det inte givet att en dålig lärare är bättre på att förmedla kunskaper bara för att klassen är mindre. Att bara räkna antalet elever/ lärare riskerar således att leda till fel slutsats. Dessutom spelar det givetvis roll hur arbetet i skolan i övrigt är organiserat. Kunskapsskolan tillhör till exempel de skolor där man har organiserat arbetet så att lärarna använder en stor del av sin tid för undervisning. Så ser det inte ut i många andra skolor. Det är bara att lyssna på hur båda lärarfacken klagar på att deras medlemmar får använda en stor del av sin tid för administrativa uppgifter i stället för för undervisning, för att inse att hur man organiserar arbetet på skolan spelar roll. Att bara titta på lärartätheten är därför ett alltför grovt mått.
2. Hur lärartätheten ser ut generellt i tex åk 1-9 i grundskolan är inte heller ett intressant mått. Tidigare har Skolverket haft statistik som visat lärartätheten per årskurs. Den har visat att friskolor har högre lärartäthet under de första skolåren. Det är tvärtom i kommunala skolor, där är lärartätheten högst i högstadiet. Tyvärr säger Skolverket att de inte delar upp statistiken på detta sätt längre. Men du kan läsa hur det såg ut för några år sedan här.
3. Så till lönerna. För det första talar vi om olika kollektivavtal i friskolor och kommunala skolor. Och avtalen skiljer sig åt. Det förklarar en av Almegas förhandlare här.  Om man studerar lönestatistik så är det dessutom relevant att ta hänsyn till hur åldersstrukturen ser ut. Medarbetarna i friskolorna har en lägre genomsnittsålder än medarbetare i kommunala skolor. Det är inte så konstigt eftersom valalternativet att jobba i en friskola inte har funnits lika länge som att jobba i en kommunal skola. Även om det är ca 40.000 personer som har lärarutbildning men valt att jobba utanför skolvärlden, så vet vi att de flesta lärare ofta stannar länge på sitt jobb. Inte minst de som bor och jobbar i mindre orter.
4. Hur ser det då ut? Som synes så visar SCB:s statistik – obs att detta är SCB:s statistik och inte Almegas lönestatistik -att det inte finns några medarbetare över 65 år som jobbar i friskola. Däremot vet vi att lärarbristen gör att många kommuner ”köper kvar” duktiga ämneslärare. Ämneslärare är verkligen ett bristyrke och därför kan det vara en bra ide att betala en rejäl lön för att en duktig medarbetare blir kvar efter pensionsåldern.

Gymnasiet – där är de som jobbar i friskola 25-64 år.

Så här ser det ut i siffror

Till slut. Vi vet också att allt fler lärare säger att det viktiga inte är lönen utan det är arbetsmiljön. De som jobbar i friskolor är mer tillfreds med sin arbetssituation än de som jobbar i kommunala skolor. Detta är självklart en viktig aspekt. Det innebär att även om man skulle kunna få en högre lön genom att byta till en kommunal skola, i lärarbristens tidevarv, så väljer många att stanna kvar på sin arbetsplats. En skola är en arbetsplats, och som på vilken arbetsplats som helst så är det viktigt hur ledningen fungerar och hur arbetet är organiserat. Det är väl känt att många friskolor har en väl fungerande organisation. Och då stannar man kvar på arbetsplatsen, helt enkelt för att man trivs. Du kan läsa hela den intressanta rapporten här.

Om nu friskolorna är så dåliga som (s) och lärarfacken hävdar – hur kommer det sig att allt fler föräldrar vill att deras barn ska gå i dessa skolor? Är inte det märkligt?

/

 

Socialdemokraterna har beställt en rapport från riksdagens utredningstjänst om bl a lärartätheten i friskolor och kommunala skolor samt löner för olika yrkeskategorier. Rapporten är daterad i februari 2020 men det var först i veckan som Dagens Nyheter använder sig av det tips som de uppenbarligen fått från socialdemokraterna. (s) jobbar hårt just nu för att få bort fokus från andra frågor, bland annat det faktum att skolan överlag har större problem än det faktum att det finns friskolor. Det handlar bland annat den ökande lärarbristen (som givetvis påverkar lönenivåerna), det faktum att för många lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet och att det finns många skolor runt om i landet där det saknas koll på hur kunskapsnivån ser ut hos alla elever.

Nåväl, DN skrev om rapporten i fredags.  Eftersom det saknas många aspekter i den artikeln finns det anledning att kommentera densamma. Först kan man konstatera att den 6-sidiga statistikrapporten från riksdagens utredningstjänst inte alls ger underlag för att dra de slutsatser som såväl lärarfacken och socialdemokraterna gör i artikeln. Men i det debattklimat som råder just nu så är det knappast förvånande. Det man kunde ha förväntat sig är att DN inte sväljer denna beskrivning av sambandet utan att ifrågasätta. Men inte heller denna brist är särskilt förvånande tyvärr.

1. Lärartätheten är inget fullödigt mått på en skolas kvalitet. Forskning visar att det viktiga är att ha bra lärare. En bra lärare är ofta duktig på att lyfta kunskaperna i stora klasser. Däremot är det inte givet att en dålig lärare är bättre på att förmedla kunskaper bara för att klassen är mindre. Att bara räkna antalet elever/ lärare riskerar således att leda till fel slutsats. Dessutom spelar det givetvis roll hur arbetet i skolan i övrigt är organiserat. Kunskapsskolan tillhör till exempel de skolor där man har organiserat arbetet så att lärarna använder en stor del av sin tid för undervisning. Så ser det inte ut i många andra skolor. Det är bara att lyssna på hur båda lärarfacken klagar på att deras medlemmar får använda en stor del av sin tid för administrativa uppgifter i stället för för undervisning, för att inse att hur man organiserar arbetet på skolan spelar roll. Att bara titta på lärartätheten är därför ett alltför grovt mått.
2. Hur lärartätheten ser ut generellt i tex åk 1-9 i grundskolan är inte heller ett intressant mått. Tidigare har Skolverket haft statistik som visat lärartätheten per årskurs. Den har visat att friskolor har högre lärartäthet under de första skolåren. Det är tvärtom i kommunala skolor, där är lärartätheten högst i högstadiet. Tyvärr säger Skolverket att de inte delar upp statistiken på detta sätt längre. Men du kan läsa hur det såg ut för några år sedan här.
3. Så till lönerna. För det första talar vi om olika kollektivavtal i friskolor och kommunala skolor. Och avtalen skiljer sig åt. Det förklarar en av Almegas förhandlare här.  Om man studerar lönestatistik så är det dessutom relevant att ta hänsyn till hur åldersstrukturen ser ut. Medarbetarna i friskolorna har en lägre genomsnittsålder än medarbetare i kommunala skolor. Det är inte så konstigt eftersom valalternativet att jobba i en friskola inte har funnits lika länge som att jobba i en kommunal skola. Även om det är ca 40.000 personer som har lärarutbildning men valt att jobba utanför skolvärlden, så vet vi att de flesta lärare ofta stannar länge på sitt jobb. Inte minst de som bor och jobbar i mindre orter.
4. Hur ser det då ut? Som synes så visar SCB:s statistik – obs att detta är SCB:s statistik och inte Almegas lönestatistik -att det inte finns några medarbetare över 65 år som jobbar i friskola. Däremot vet vi att lärarbristen gör att många kommuner ”köper kvar” duktiga ämneslärare. Ämneslärare är verkligen ett bristyrke och därför kan det vara en bra ide att betala en rejäl lön för att en duktig medarbetare blir kvar efter pensionsåldern.

Gymnasiet – där är de som jobbar i friskola 25-64 år.

Så här ser det ut i siffror

Till slut. Vi vet också att allt fler lärare säger att det viktiga inte är lönen utan det är arbetsmiljön. De som jobbar i friskolor är mer tillfreds med sin arbetssituation än de som jobbar i kommunala skolor. Detta är självklart en viktig aspekt. Det innebär att även om man skulle kunna få en högre lön genom att byta till en kommunal skola, i lärarbristens tidevarv, så väljer många att stanna kvar på sin arbetsplats. En skola är en arbetsplats, och som på vilken arbetsplats som helst så är det viktigt hur ledningen fungerar och hur arbetet är organiserat. Det är väl känt att många friskolor har en väl fungerande organisation. Och då stannar man kvar på arbetsplatsen, helt enkelt för att man trivs. Du kan läsa hela den intressanta rapporten här.

Om nu friskolorna är så dåliga som (s) och lärarfacken hävdar – hur kommer det sig att allt fler föräldrar vill att deras barn ska gå i dessa skolor? Är inte det märkligt?

/

 

Nyligen gick remisstiden ut för den sk Betygsutredningen. Den presenterar ett antal förslag som bland annat handlar om ämnesbetyg eller kursbetyg. Förbundet har valt att ge ett mer principiellt yttrande över utredningen mot bakgrund av de problem som vi ser kring betygsfrågan. Det handlar om frågor som:

• tydliga kunskapskrav
• en lärarutbildning som ger en bra grund för bedömning och betygsättning
• system för att kvalitetssäkra så att risken för betygsinflation minimeras
• att öka högre utbildningars incitament för att medverka till att kvalitetssäkra betygsättningen
• att ta fram system för att mäta value add som ett komplement till betyg

Utredningens uppdrag var att lämna förslag som syftar till att främja elevers kunskapsutveckling och att betygen bättre ska spegla elevers kunskaper. Från förbundet sida vill vi understryka vikten av att betygsystemet är rättssäkert, förutsägbart och rättvisande. Det lägger grunden för att eleven ska uppmuntras i sitt lärande genom att få en förståelse av på vilken nivå den befinner sig och vad som krävs för att förbättra sina kunskaper och därmed betyg.

Vi avstår från att kommentera utredningens förslag vad gäller ämnesbetyg, kompensatorisk betygssättning, ett ytterligare underkänt betyg eller allsidig bedömning. Vi väljer att i stället fokusera på grunden till de problem med bedömning och betygsättning som skolan brottas med. Vi menar att en viktig orsak till problemen men betygssättning och bedömning återfinns i utformningen av kunskapskraven och de möjligheter som dessa ger till en vid tolkning, i dagens lärarutbildning samt systemen för nyexaminerade lärare och fortbildning. Effekten av detta är allt för många lärare är osäkra på hur betygsättning och bedömning ska göras.

Lärares bedömning är ett hantverk

Bedömningen av en elevs kunskaper och den senare betygssättning av denne är och ska vara i första hand den enskilde lärarens ansvar, i synnerhet den för ämnet eller kursen ansvarige läraren. Den betygssättande läraren kan med fördel bedöma prov och andra uppgifter tillsammans med andra lärare, eller ta in synpunkter från andra lärare eller rektor. Det är dock den uppfattning av elevens kunskaper som finns hos den ansvarige läraren som ska gälla. Det vill säga; det är alltid den ansvarige lärarens ord som ska väga tyngst.

Lärares kompetens i betygssättning måste därför vara god. Nya ämnesbetyg, betygssteg, klargörande i styrdokument av bedömning och betygssättning kommer inte komma till någon större nytta för likvärdig betygsättning om den faktiska kunskapen om att sätta betyg och göra bedömningar inte faktiskt lärs ut. Bedömning och betygssättning är en svår uppgift. De bedömningskriterier som finns är inte alltid lättolkade i praktiken och själva betygssättning oavsett styrdokument är ett hantverk. Något som tydliggörs i bland annat intervjuer av lärare i en rapport från Kunskapsskolan tidigare i år. Trots det förväntas våra lärare lära sig detta i princip på egen hand idag.

Lärarutbildningen har ett stort ansvar. När det gäller konkreta förmågor som bedömning menar förbundet att allt för stort ansvar lagts på den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFU). Ett problem som också uppmärksammats av bland annat Anders Jönsson, professor i didaktik vid Högskolan Kristianstad. Studenten ska lära sig bedömning av en handledare som i sin tur inte fått någon formell utbildning i ämnet. Studenten riskerar därför följa den tradition som finns på den skola den hamnat på. Skolans tradition kan ha byggts upp under lång tid och är nödvändigtvis inte i överensstämmelse med de styrdokument som politiskt beslutats. På så sätt finns det risk för att dagens system bara återskapar lokala bedömningskulturer som lever fritt från de officiella styrdokumenten och därmed inte är likvärdiga.

Problemet med bristande stöd och utbildning har inte bara uppmärksammats av förbundet utan även i bland annat en undersökning genomförd av Lärarnas Riksförbund för några år sedan. Där fick lärarstudenter svara på hur de ser på hur lärarutbildningen förberett dem på sin yrkesutövning och där hälften av studenterna ansåg att de får med sig för lite kunskaper i bedömning och betygsättning. Att det finns en del övrigt att önska i den delen i dagens utbildning visar också det faktum att Skolverket känner sig tvingat att erbjuda särskilt stöd i form av kurs i betygssättning till lärare i bl a grund- och gymnasieskolan.

Vi beklagar att det verkar finnas ett motstånd inom lärarutbildningen att lära ut själva ”hantverket” i att fungera som lärare, där betygsättning och bedömning är en viktig komponent, till fördel för teoretiska övningar. Men för att lärarutbildningen ska ge förutsättningarna för en rättssäker och rättvisande betygsättning behöver den bli mer konkret. Det är kärnan i läraryrket att veta hur man planerar, genomför och bedömer undervisningen. Detta måste i större utsträckning än idag gälla för all undervisning på lärarutbildningen, även inom ämnesstudierna.

Det bör även göras ytterligare insatser för fortbildningen för redan yrkesverksamma lärare. I dag blir det tämligen slumpmässigt och upp till enskilda skolor hur hantverket kring nya styrdokument ska tolkas. Att Skolverket idag erbjuder webbkurser på temat bedömning och betyg är bra men ändå otillräckligt för att säkra rättvisande och rättssäkra betyg.

Enskilda lärare behöver också vara medvetna om sin bedömning och betygssättning; till exempel på vilken nivå den är i relation till andra lärares, samt vad den får för effekt för eleverna i senare moment i skolan. Det är mänskligt att lärare vill vara ”snälla” och släppa elever vidare i utbildningen, men om effekterna av en för generös bedömning blir synlig för enskilda lärare kan den medmänskliga faktorn dämpas. Återkopplingen till skolor och huvudmän av resultat som rapporteras till skolmyndigheter behöver därför också vara snabb och tydlig.

Otydliga kunskapskrav bidrar också till en olikvärdig betygssättning. Otydligheten påpekas av såväl elever som lärare och forskare. Mål och kunskapskrav i styrdokument behöver givetvis vara tydliga för att göra en likvärdig betygssättning möjlig.

Med svårtolkad utformning av kunskapskraven, bristande utbildning och ett bristande system för betygsättning och bedömning är det inte konstigt att resultatet brister i likvärdighet. Något som i längden riskerar att underminera elevers lärande och ge orättvisa förutsättningar. Vi ser tydliga utvecklingsbehov i lärares kompetens och verktyg kring bedömning och betygsättning. Åtgärder som är mer angelägna än de förslag utredningen tar upp. Förbundet vill också tillägga ett sk value add-system, i kombination med ett väl fungerande betygssystem, skulle tillföra värdefull information om hur skolan har förmått att höja den enskilde elevens kunskapsnivå under skoltiden. En information som saknas idag och som skulle bidra till ett mer välinformerat skolval.

 

Förutsättningar från skolledare och huvudmän

Förbundet menar att också huvudmän och skolledare behöver ge lärare bättre förutsättningar för likvärdig betygssättning. En erkänd väg till en väl avvägd bedömning och betygssättning är sambedömning mellan flera lärare. Små skolor och små huvudmän har svårare att organisera sambedömning. Därför behöver skolledningen hos dessa vara öppna för nya sätt att organisera bedömningen. Huvudmän med flera små skolor kan ordna möten över skolenhetsgränserna, andra kan samarbeta med grannskolor. Även tekniska lösningar kan användas för fjärrarbete om avstånden är långa. Det får då inte finnas några lagliga hinder för samarbeten över huvudmannagränserna.

I stället för att bedöma elevlösningar till exempel per klass kan arbetet organiseras så att vissa lärare specialiserar sig på vissa av uppgifterna som eleverna löst – och andra lärare på andra uppgifter. På så vis sker bedömningen av en viss uppgift över klass- eller skolgränser och av ett färre antal lärare.

 

Antagningssystemet till högre utbildning

Vi vill också påpeka att det svenska antagningssystemet till högre utbildning, som till skillnad från till exempel det finska systemet, till stor utsträckning baseras enbart på betyg innebär att det är än viktigare att lärarna har en god förmåga att sätta korrekta betyg. Ett system som innebär att akademierna själva skulle tydliggöra vilka kunskapskrav som erfordras för att klara en utbildning samt använda sig av urvalsprov vid antagning skulle förmodligen också minska risken för betygsinflation.

/

Med anledning av Aftonbladet debatt idag från tre ledande skolpolitiker från Stockholm, Göteborg och Malmö tittade jag på vad som står i respektive stads budget för 2021 om skolvalet och friskolor. Detta mot bakgrund av att skribenterna önskar en nedskärning av skolpengen till friskolor. Något som givetvis påverkar förutsättningarna för att driva friskola i dessa kommuner.

Jag hittade inte något om det i Göteborgs budget men i Stockholms, som beslutas på måndag, står följande:

Stockholms budget 2021

”Alla barn är unika och alla barn och familjer har egna behov och preferenser som har betydelse för skolvalet. Stockholm ska ha en mångfald av skolor och pedagogiska inriktningar för att tillgodose detta. Utbudet att välja skola ska vara gott i hela staden, och därför vill vi öppna filialer till framgångsrika kommunala skolor i ytterstaden. Fristående skolor är en viktig del av Stockholms utbildningssektor och bidrar, tillsammans med de kommunala skolorna, till att stärka Stockholm som kunskapsstad. Fristående skolor och kommunala skolor ska verka på likvärdiga villkor.”

”Antalet elever ökar de kommande åren. För att säkerställa tillgången till bra skolor måste därför utbyggnadstakten av nya skolor vara hög och utbudet att välja skola ska vara gott i hela staden. En stor andel av stockholmseleverna har valt fristående skolor. Dessa skolor är en viktig del av Stockholms utbildningssektor.”

2019 gick 24,6 procent av grundskoleeleverna i Stockholm i friskola

 

Malmö kommuns budget 2021

”Valfrihet är viktigt inom alla skolformer. Goda möjligheter att göra aktiva och informerade val är grundläggande för att alla barn och elever ska ha samma förutsättningar. Informationsinsatserna för att få fler vårdnadshavare att göra ett aktivt val kommer att intensifieras i områden där deltagandet i skolvalet är lågt. Formerna för information om stadens förskolor som staden tillhandahåller fortsätter att utvecklas.”

”En blandad elevsammansättning är bra för alla elevers skolresultat och för utvecklingen av ett demokratiskt samhälle. Elever från olika delar av staden ska ges bättre förutsättningar att mötas och staden verkar för en större blandning av elever i skolorna. Elever ges möjlighet att uppnå sin fulla potential genom ett utbud av spetsutbildningar och andra profilinriktningar.”

”Malmös friskolor är ett viktigt komplement till stadens kommunala skolor. Både kommunen och friskolorna har mycket att vinna på en ökad samverkan. Från 2021 erbjuds friskolor möjligheten att ingå i det kommunala antagningssystemet.”

2019 gick 14,6 procent av grundskoleeleverna i Malmö i friskola

I Göteborg gick 22 procent av grundskoleeleverna i friskola 2019.

Den fråga som inställer sig om liberalernas syn på skolvalet och valfriheten hos såväl våra friskolemedlemmar som hos föräldrarna i dessa tre kommuner är givetvis –

Vad ska man tro på – budgettexten eller debattartikeln?

För svaret på den frågan är väldigt avgörande. Inte minst för våra små medlemmar. Men även för de större. För att bidra till att avlasta tillväxtkommunerna det investeringsbehov som finns när  elevkullarna ökar så måste skolpengen vara likvärdig.

Svaret är givetvis också viktigt för alla de föräldrar som önskar en plats i en friskola i någon av dessa tre kommuner.

 

Den debatt som nu pågår kring den sk Likvärdighetsutredningens förslag om att kommunerna ska göra nedskärning av skolpengen för elever som väljer friskolor avslöjar att det är många som inte har klart för sig hur systemet med skolpeng fungerar idag.

Den sk Likvärdighetsutredningen föreslår att kommuner ska (inte kan utan ska) göra avdrag på grundbeloppet (skolpengen) för friskolelever pga att friskolor är överkompenserade enligt utredningen. Så här presenteras förslaget på regeringens hemsida ”Avdrag ska göras för de merkostnader som uppstår p.g.a. att olika huvudmän har olika ansvar.”

Det finns anledning att berätta om hur systemet fungerar idag och om reaktioner på detta förslag från remissinstanser.

Hur beräknas skolpengen idag?

När en kommun beräknar grundbeloppet(skolpengen) ska det enligt skollagen baseras på följande kostnader:

• Undervisning
• Lärverktyg
• Elevhälsa
• Måltider
• Lokaler

Till detta kommer en schablonberäkning för kommunens kostnader i skolbudgeten för administration om 3 procent samt momskompensation till friskolor pga att de inte är momspliktiga och därmed inte kan dra av momsen, på en beräkning om 6 procent.

Momskompensationen utgår ifrån en beräkning om att den största kostnaden för en friskola är lönekostnader. Så var det kanske tidigare men idag så har friskolor tex kostnader för inköp av tjänster, IT mm som gör att denna schablon ligger för lågt. Det faktum att friskolor inte är momspliktiga innebär också att vissa fastighetsägare drar sig för att hyra ut lokaler till verksamheterna. De som gör det vill gärna ha långa avtal och med en hyresnivå som  kompenserar för att de hyr ut till en icke momspliktig verksamhet. Det innebär att lokalkostnaderna för friskolor oftast är betydligt högre än för kommunala skolor. Det innebär också att det är nästan omöjligt för en friskolehuvudman att bygga en ny skola i egen regi. Momsproblematiken gör att det blir orimligt dyrt. De allra flesta friskolor hyr sina verksamheter.

Kommunerna får däremot ersättning för sina faktiska momskostnader via ett clearingsystem.

De ovan nämnda kostnadsposterna summeras till det sk grundbeloppet (bidrag som det kallas formellt).

Detta belopp delas sedan på antalet elever i kommunen och på så sätt får man skolpengen som alltså så långt möjligt ska vara lika för en elev oavsett om den valt en kommunal eller fristående skola.

Enligt skollagen måste också kommunen utgå från elevernas förutsättningar och behov vid fördelningen att peng. Kommunerna justerar därför också skolpengen via ett system som innebär att det tas hänsyn till socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Sådana bakgrundsfaktorer kan vara att en elev bott kort tid i Sverige eller har skilda föräldrar. En elev vars föräldrar är lågutbildade får till exempel en högre skolpeng än en elev som kommer från ett akademikerhem. Hur dessa socioekonomiska beräkningar ser ut skiljer sig från kommun till kommun. Sveriges Kommuner och Regioner har utmärkt information om hur detta går till.

 Hur är det med kommunens kostnader för skolnämnd, skolplikt, lokalförsörjningsplaner mm?

Som synes finns inte kostnader för tex skolnämnd, skolförvaltningen, skolpliktskostnader, lokalförsörjningsplaner, planfrågor gällande skolbyggnader mm med i beräkningsunderlaget för grundbeloppet. Jag vill gärna citera Idéburna skolors riksförbunds remissyttrande när det gäller dessa kommunala kostnader:

”ISR menar att det är anmärkningsvärt att utredningen inte i sin framställning tydligt beskriver när det är de kommunala skolorna respektive när det är den övergripande kommunala ansvarsnivån som avses. Detta är helt avgörande för att bedöma om någondera parten är överkompenserad. Detta har lett till en förvirrad debatt och ISR menar att en tung utredning som denna istället bör medverka till att skapa tydlighet och transparens.”

De konstaterar också, precis som flera andra remissinstanser, att den sk Skolkostnadsutredningen (SOU 2016:59) gjorde en gedigen genomgång av kommunernas skolkostnader och skolpengens olika delar. Utredningen såg inget skäl att reducera de fristående skolornas skolpeng utifrån något av de områden som lyfts i Likvärdighetsutredningen. Även tidigare utredningar har kommit fram till att det inte finns skäl för att göra avdrag på skolpengen för kommunala skolpliktskostnader. Det är anledningen till att avdraget togs bort 2010.

Forskaren Gabriel H Sahlgren har också kritiserat utredning på denna punkt och visat att kommunerna snarare tjänar finansiellt på att det finns friskolor än att, som Likvärdighetsutredningen påstår, friskolorna skulle vara överkompenserade.

Jag vill fortsätta att citera Idéburnas remissyttrande för jag tycker att de skriver mycket pedagogiskt om denna för friskolorna så viktiga fråga.

De skriver; ”De svepande formuleringarna om ”det större kommunala uppdraget” kokar till slut ner i några områden. De tre områden som sägs ha stor betydelse för att ge merkostnader av betydelse för kommuner är skolskjutsar, platsgaranti och drift av små skolor i glesbygd. Övrigt, tex att en friskola plötsligt lägger ner, bedöms som smått och inget av detta berör heller skolpengen för de kommunala skolorna då det inte bekostas av dem.”

De konstaterar att skolskjutskostnader inte ingår i beräkningsunderlaget för grundbeloppet.

Hur är det då med den sk kommunala platsgarantin?

Det handlar om att kommunerna har merkostnader för reservkapacitet i tillväxtkommuner och för överkapacitet i kommuner med krympande underlag.  Detta är kostnader som belastar kommunen som helhet – däremot ingår de inte i budgeten till respektive kommunal skola.  När kommuner har ett vikande elevunderlag pga sjunkande befolkningssiffror, kan detta givetvis även påverka friskolor i dessa kommuner. Det är en utmaning att anpassa organisationen för såväl kommunala skolor som fristående skolor i ett sådant läge. Och om det handlar om tillväxtkommuner så bidrar friskolorna gärna till att avlasta kommunerna. Problemet är här att det är en mycket tidsomfattande tillståndsprocess för att kunna göra detta. Det är inte bara att öka antalet platser i en friskola som är full, det krävs nya tillstånd. Detta tar inte alls utredningen upp. Det hade varit lätt att komma med förslag på detta område, tex att en friskola som redan finns på orten inte ska behöva ansöka om ett nytt tillstånd för att kunna växa i nya lokaler.

Alla kommuner kräver av sina skolor att de ska hålla budget. Det finns inget krav på att de ska hålla en reservkapacitet inom ramen för sin budget på det sätt som Likvärdighetsutredningen hävdar. Det hanteras på en övergripande kommunal nivå, en kostnad som inte ingår i skolpengsberäkningen, vilket jag visat ovan.

Likvärdiga villkor baseras på att de kommunala skolorna ska hålla budget. Det finns många rättsfall, vilket också nämns i SKR:s information som jag länkade till ovan, som visar att om en kommun tillåter att deras skolor går med underskott och kompenserar dem för detta så är det att betrakta som att man i efterhand har höjt skolpengen för en elev i den kommunala skolan och då ska också de elever från den kommunen som går i friskolor få ta del av denna höjning. Det är få kommuner som gör denna kompensation till friskolorna med automatik. Ofta krävs det att friskolorna går till domstol för att få rätt skolpeng. ett förfarande som de små friskolorna sällan har råd med.

Idéburna skolors riksförbund skriver:

”Kommunens övergripande ansvar för skolverksamheten ska inte ingå i beräkningen för skolpeng. En kommunal skola och en friskola har samma uppdrag, däremot har kommunen ett större övergripande uppdrag och ansvar för hela skolsektorn och alla elever i kommunen. Det är anmärkningsvärt att en utredning som vill föreslå långtgående förändringar i resursfördelningen inte i sin framställning är glasklar i skiljelinjen mellan dessa två olika roller som kommunen har.”

Vi instämmer!

 

 

 

Skoldebatten har stort fokus på friskolor och elevsammansättningen i friskolor. Från förbundets sida har vi försökt att få uppmärksamhet kring det som är svensk skolas stora problem – att det är för många skolor som inte fungerar tillräckligt bra. Det är djupt bekymmersamt att debatten inte handlar om vad som händer i klassrummet utan på det faktum att många använder sin möjlighet att välja skola. Och enligt utredaren mfl då väljer fel.

För det finns problem i svensk skola som måste åtgärdas. Även friskolor som inte lever upp till kvalitetskraven. När det är uppenbart att det finns problem som bristande ledning och styrning, bristande kvalitet och att det leder till att alltför många elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet, så kan inte orsaken till detta vara att 15 procent av grundskoleeleverna valt en friskola.

Det är hög tid att vi fokuserar på att lösa ett antal problem i svensk skola. För det finns problem. och här vill friskolorna självfallet bidra i det arbetet. Likvärdighetsutredningen beskriver problemen i utanförskapsområdena i ett avsnitt. Beskrivningen är tydlig men det saknas förslag på lösning. Till exempel så skulle man kunna tänka sig att friskolehuvudmän som visar goda resultat i sina skolor skulle kunna få möjlighet att ta över verksamheten i dessa områden. Det finns helt klart intresse för att bidra med att se till att dessa elever får en bra undervisning och därmed god grund inför vuxenlivet.

IFAU har beskrivit skillnaden i kvalitet mellan skolor i storstadsområdena och glesbygdsskolor. Det handlar inte bara om kvalitetsskillnader utan också om att det ofta inte finns möjlighet att välja en annan skola i glesbygden, till skillnad från större kommuner. Ett kvalitetsproblem som således knappast löses genom att försämra villkoren för friskolor. Fredrik Bergström,  WSP, beskriver denna glesbygdsproblematik i en intervju med undertecknad.

Den som läser Skolinspektionens rapporter hittar också beskrivningar av de här nämnda problemen i svensk skola.

Låt oss börja med problem nr 1.

Bristande ledarskap i skolan

Idag finns det för många skolor som inte fungerar tillräckligt bra. Av de elever som lämnade grundskolan våren 2019 utan behörighet till gymnasiet, kom 9 av 10 från kommunala skolor. Den kommunala Storvretsskolan i Botkyrka har blivit mycket uppmärksammad då Skolinspektionen konstaterade att förhållandena på skolan var så undermåliga att de såg till att en ny ledning fick komma in och få ordning på skolan. En helt unik åtgärd gentemot en kommunal skola. En skola som har haft uppenbara problem under många år utan att skolhuvudmannen vidtagit rejäla åtgärder. Idag sägs skolan fungera, och detta utan att man har ”tvångsblandat” eleverna. Skolledningen har helt enkelt tagit tag i problemen, efter många års bristande ledarskap från skolhuvudmannen. Tyvärr är detta inte bara ett enskilt exempel. Skolinspektionens rapporter erbjuder mycket för den som är intresserad av att titta på hur skolor fungerar i Sverige. (och inte bara jaga friskolor) I sin kvalitetsgranskningsrapport från i år konstaterar de endast sju procent når den högsta kvalitetsnivån inom alla fyra granskade områden.

Vad karakteriserar dessa skolor enligt Skolinspektionen?

1. De har lagt upp arbetet medvetet och långsiktigt på ett sätt som främjar kvalitet.
2. Rektor och det systematiska kvalitetsarbetet har här spelat en central roll.
3. Huvudmännens ansvarstagande. De säkerställer att de har överblick och helhetssyn. Det gör att de kan stödja de verksamheter som de har ansvar för.
4. Rektors arbete präglas av helhetssyn och ett mycket medvetet ledarskap.
5. Det finns samsyn hos skolans personal och att undervisningen är strukturerad, ger stöd till elever och präglas av höga förväntningar.

Vilka är då bristerna enligt Skolinspektionen?

1. Huvudmännens styrning är otillräcklig och svag.
2. Flera huvudmän har inte haft en tillräcklig uppföljning av skolors resultat och situation vilket innebär att de inte i tid har identifierat problem och gjort insatser.
3. Man har inte agerat trots att personalrörligheten varit betydande.
4. Rutiner har tappats och inte hållits i. Något som i sin tur kan leda till negativa spiraler.
5. Ofta saknas tillräckliga analyser av vad som är grundproblemen i verksamheten. En brist som gör att huvudmännen saknar kunskap och överblick.

Goda exempel finns ”trots elevunderlaget”.

”Skolinspektionen ser samtidigt att det finns skolor med många elever från hem med svagare studiebakgrund som har ett starkt kvalitetsarbete, hög kvalitet i undervisningen och ett gott stöd till elever. Detta är en viktig aspekt.” Detta citat från Skolinspektionen borde leda till att många vill lära av de framgångsrika. Är det så? Var ser vi det i skoldebatten?

 

Ett exempel på förbättringsområden som Skolinspektionen observerat:

Rapporten resultatskillnader inom skolor Debatten om segregation handlar om skillnader mellan skolor. OECDs Pisaundersökning visar att Sverige avviker kraftigt när det gäller den sk ”inomskolvariationen”. Skolinspektionen skriver ”Studier pekar på att elever i Sverige blir allt mer resultatmässigt segregerade, mellan men även inom skolor. De nationella kvantitativa studier som undersökt likvärdighet i skolan har främst fokuserat på resultatskillnader mellan skolor och mellan elever.” I deras rapport redovisas en granskning av rektors arbete med att analysera resultatskillnader inom skolan, och främja goda studieresultat för alla elever, oavsett vilken klass de får sin undervisning är intressant. Granskningen omfattar 23 kommunala grundskolor och är en intressant läsning som verkligen visar på förbättringspotential.

Vid vår höstkonferens ”Se skolans verkliga utmaningar” deltog Skolinspektionens generaldirektör som en av talarna. Där togs också upp forskning som visar på hur man kan fånga upp elever med svårigheter tidigt i skolan, exempel på de brister hos huvudmän som anges ovan mm. Se de olika presentationerna nedan.

Varför förbättras inte elevresultaten trots alla insatser?  En fördjupad nulägesanalys av en gymnasieskola, en rapport från Ifous. Åsa Hirsh och Anette Jahnke forskare Göteborgs universitet

Vilka skolinsatser kan höja kunskapsnivån för elever i riskgrupper? Jens Dietrichson, forskare VIVE – danska centret för samhällsvetenskaplig forskning

Bidrar Skolinspektionens kvalitetsgranskning till att lyfta skolor som inte presterar så bra? Helén Ängmo, generaldirektör Skolinspektionen

Hur följer kommuner och friskolor upp sitt systematiska kvalitetsarbete? Gustav Blix, författare till rapporten ”Se skolans verkliga utmaningar – låt alla goda krafter bidra” och Mats Rosenkvist, Successful Schools.

Hur jobbar vi för att se till att alla är med? Cecilia Garme samtalar med friskolerektorerna Helya Riazat, Järvaskolan och Pierre Åkerblom, Nordic International School Trollhättan.

 

Boken ”Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola” verkar tyvärr helt bortglömd i debatten. Den baseras på forskning och visar tydligt vad som kännetecknar framgångsrika skolor till skillnad från icke framgångsrika skolor.

 

Ett bristande ledarskap i skolan är således en viktig sak att åtgärda. En fråga som alla skolhuvudmän äger och kan åtgärda.  Här kan man lära av goda exempel från såväl friskolehuvudmän som kommunala huvudmän.