År: 2020

Återkommande skrivs det artiklar om hur bra svensk skola var förr, då framförallt före friskolereformens införande i början på 1990-talet. Senast av Hamid Zafar i GP:

Det vekar inte spela någon roll att IFAU i sin omfattande rapport från 2014 konstaterar att resultatfallet började före friskolereformen. Det verkar inte spela någon roll att det finns många exempel på att det var stora problem i svensk skola på 1980-talet. Här illustrerat av en artikelserie i Expressen från september 1990.

 

 

Minnet är kort och det är klart att det är lätt för friskolemotståndarna att hävda att problemet för svensk skola beror på friskolereformen.

Man kan ju fundera på hur de tänker nu då Pisa-resultaten går upp samtidigt som andelen elever i friskolor är högre än någonsin. Forskaren Gabriel H Sahlgren kommenterara bl a detta i sin rapport som är en intressant forskningssammanställning.

Läser idag en artikel där utbildningsminister Anna Ekström är intervjuad. Hon talar om utredningen som ska titta på förstatligandet av skolan, ett krav som liberalerna fått med i januariöverenskommelsen. Vi som minns hur det var när staten hade ansvar för skolan före 1990 har svårt att förstå denna önskan om att backa bandet när det gäller kommunaliseringen av skolan. Det var inte bättre förr.

Det som är oroande i artikeln är dock vad ministern säger när det gäller friskolorna. I artikeln står det;

”Hon lyfter även frågan om friskolornas roll och funktion i det svenska samhället och vad som ska hända med den.

– Det är en väldigt viktig fråga. Ska friskolorna ingå i ett förstatligande eller inte? Eller ska de fortsätta verka på samma sätt? Det är en väldigt viktig sak att ta ställning till om man diskuterar det.

Friskolor finns i alla länder och friskolor har funnits i Sverige i alla tider.

– Alla partier tycker väldigt olika i frågan om de ska tas bort och om jag kliver ur ministerrollen så kan jag säga att vi socialdemokrater gick till val på att vi vill begränsa vinsterna i skolan. Där har vi kunnat konstatera att vi har en ganska stor riksdagsmajoritet emot oss. I januariavtalet, som vi har skrivit, har vi lovat att inte gå vidare i den frågan under den här mandatperioden men som parti tycker Socialdemokraterna att vinster i skolan är väldigt problematiskt. Vi tycker att pengarna ska gå till elever, undervisning och elevhälsa. Inte till vinster.”

Detta uttalande visar att det är oerhört viktigt hur direktivet till utredningen utformas. Det måste vara solklart att skolvalet och friskolornas förutsättningar att verka och växa inte drabbas.  Anna Ekströms kommentar där hon faktiskt lyfter frågan om ett förstatligande, dvs socialisering, av friskolor visar att hon inte är att lita på i dessa frågor.

Centern och liberalerna har här ett stort ansvar! Ta tydligt avstånd från allt tal om förstatligande av friskolor. Se till att utredningsdirektivet inte öppnar för ett förstatligande av friskolor. Detta gäller förstås även miljöpartisterna, som ju historiskt haft en viktig roll för utvecklingen av friskolor och valfriheten inom skolan.

 

I anslutning till att förbundet presenterade rapporten ”Se skolans verkliga utmaningar” gjorde Altinget en intervju med undertecknad. Den återges här i sin helhet.

Hamilton om rapporten: – ”Det viktiga är vad som händer i klassrummet”
Av Sanna Rayman | 16 juni 2020

INTERVJU. Systematiskt kvalitetsarbete är det viktigaste för att lyfta skolan, säger Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbund om en nysläppt rapport. Hon beklagar också att många kommunala företrädare fortfarande tycker att friskolorna ”tar deras elever” och hoppas på en större öppenhet mellan huvudmän framöver.

Friskolornas riksförbund har nyligen släppt en rapport om skolans utmaningar. Altinget ställde ett par frågor till förbundets vd Ulla Hamilton om rapporten.

Vilken är den enskilt största uppförsbacken när det gäller att lyfta resultaten i skolan?

– Vi vill lyfta det faktum att många skolhuvudmän inte ställer krav på att alla deras skolor ska ha ett systematiskt kvalitetsarbete. De som jobbar så hittar tidigt de elever som inte hänger med och kan därmed sätta in de stödåtgärder som behövs för att de ska klara kunskapskraven. Finns inte det på plats så riskerar man att framförallt de elever som kommer från lågutbildade hushåll eller tuffa familjeförhållande inte klarar grundskolan.

I en debattartikel beskriver du den här rapporten som en ”tydlig kontrast till den nyligen presenterade utredningen ”En mer likvärdig skola”, som har ett närmast ensidigt fokus på elevsammansättningen”. Samtidigt beskriver er rapport att en avgörande förändring i svensk skola är den kraftigt växande andelen elever med utländsk bakgrund. Betyder inte det att ett fokus på elevsammansättningen blir nödvändigt framöver?
– Nej, det betyder att det blir än viktigare att ha höga förväntningar oavsett elevens bakgrund och att ha ett systematiskt arbetssätt som jag beskriver ovan. Forskningen är entydig – det viktiga är vad som händer i klassrummet. Utredningen fokuserar på att skapa nya myndigheter och resursfördelning. Vilken forskning visar att det klarar det kompensatoriska uppdraget?

I rapporten klarar sig de fristående huvudmännen väl och du lyfter fram att debatten borde handla med om exempelvis styrning och utvärdering och mindre om skolval och vinster. Ser ni i rapporten att en viss typ av styrning och utvärdering ger bättre resultat? I så fall, vilka metoder är i detta avseende ”bäst”?
– Forskningen kring vad som kännetecknar framgångsrika skolor och skolhuvudmän är tydlig och väl känd såväl internationellt som nationellt. Peter Fredriksson, Skolverkets gd, brukar presentera det som fyra punkter: 1) Ha koll på elevers lärande, 2) säkra arbetsron med tydliga regler och rutiner, 3) fokusera på skolans kunskapsuppdrag och 4) ha höga förväntningar på både elever och lärare.

Ni skriver att flera fristående skolor har varit i kontakt med de kommuner de är verksamma i för att erbjuda plats åt nyanlända, utan större framgång. Är kommunerna dåliga på att ”tänka in” de fristående skolorna i det lokala skolutbudet?
– I många fall ja. Särskilt 2015/16 då många nyanlända kom till Sverige. Det var svårt att få många kommuner att leva upp till de lagkrav som åvilar
dem – att informera alla, även nyanlända, om att vi har rätt att välja skola i Sverige. Och får inte friskolor information om att det finns nyanlända elever så är det också svårt att ta emot dem – även om friskolan kan och vill. Den som inte känner till att det finns ett behov har svårt att tillgodose det. Kommunerna äger frågan, men på vissa håll fungerar det bra. Tyvärr så är det alltjämt många kommunala företrädare som anser att friskolorna ”tar deras elever” när eleverna väljer en friskola och det kan påverka samarbetsklimatet.

En framgångsfaktor bland många som noteras i rapporten är ”stordriftsfördelar”, vilka är bra när de nyttjas rätt i såväl kommunala skolor som på friskolor. Vilka stordriftsfördelar är den svenska skolan sämst på att ta tillvara?
– Att stora skolhuvudmän kan bygga upp effektiva systematiska uppföljningssystem för att kunna följa varje elevs utveckling och sätta in stöd när man ser att det behövs. I rapporten visar vi bland annat på brister i Malmö och Göteborg i denna del. De har mycket att lära av andra huvudmän, kommunala som fristående. Göteborg har påbörjat den resan och det ska bli intressant att följa.

Studiero lyfts fram som en central faktor. Påverkar inte elevsammansättning studieron?
– Skolan är en arbetsplats och som på vilken arbetsplats som helst så är ledarskapet och tydliga arbetsplatsregler en förutsättning för en god arbetsmiljö. Så nej, det handlar om ett tydligt ledarskap i skolan och i klassrummet. Även här har skolhuvudmannen det yttersta ansvaret för att ge förutsättningarna. Är huvudmannen tydlig med att man menar allvar med att studiero är viktigt så känner alla i verksamheten att de har mandat att förverkliga det.

Ni hittar i rapporten ett antal kommunala huvudmän med dåliga resultat som också har gemensamma drag. Vilka är de, kortfattat? Har friskolor med dåliga resultat samma typ av problematik i grunden, eller tampas friskolor med andra typer av problem?
– Som jag nämnde från början så vill vi lyfta vikten av att skolhuvudmännen inser vilket ansvar de har för verksamheten. Precis som alla andra huvudägare så ska de se till att det finns kontrollsystem som säkerställer att man får löpande information om hur väl verksamheten klarar målen, i detta fall kunskapsmålen. Tyvärr visar bland annat Skolinspektionens granskningar att det systematiska kvalitetsarbetet brister hos många skolhuvudmän, kommunala, där 85 procent av grundskoleeleverna går, såväl som fristående.

– En bristande kvalitetskontroll drabbar framförallt de svaga eleverna. Därför menar vi, vilket vi också döpte rapporten till, att det är viktigt att ”Se skolans verkliga utmaningar” och att skapa en öppenhet mellan huvudmän som innebär att man lär av varandra, av de som är framgångsrika, oavsett elevernas bakgrund. På så sätt så kan vi tillsammans minska antalet elever som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet.

/

Jag dristade mig att återge vad några personer som jobbar i skolan skriver på twitter under eget namn och det får man uppenbarligen inte göra enligt vissa. Att citera vad de skriver är framställs som personpåhopp. När jag skriver ”Självfallet ska var och en få framföra sin åsikt men det som förbluffar är HUR de gör det. Nivån är ofta låg och syftar bara till att misstänkliggöra.” så skriver Aftonbladets ledarsida ”Det är därför inte konstigt att r riksförbund har bestämt sig för att tysta de röster som lägger liv och fritid på att pedagogiskt förklara hur verkligheten ser ut.” och fortsätter ”Men Friskolornas riksförbund tycker nog inte att dessa rektorer heller vet vad de talar om. Bäst att de bara tyst fortsätter att jobba på sina skolor där resurserna krymper för varje år som går, där varje lärare hela tiden tvingas springa snabbare och där eleverna med störst behov först hamnar i kläm.” Som sagt jag skrev ”Självfallet ska var och en få framföra sin åsikt men det som förbluffar är HUR de gör det. Nivån är ofta låg och syftar bara till att misstänkliggöra.”

Andra kommentarer som jag fått på twitter menar att jag ”ifrågasätter lärares rätt till yttrandefrihet och kritik mot marknadsstyrning”, att jag gör ett ” principiellt angrepp på skolanställdas yttrandefrihet”, jag ” misstänkliggör dem i sin yrkesutövning” och ”Nu vill vi att facket ställer sig bakom vår rätt att uttrycka oss i politiska som pedagogiska debatter i offentligheten.”

Man skulle kunna tro att de som skriver på twitter räknar med att dels bli motsagda och dels citerade. Men det är uppenbart inte tillåtet om man företräder friskolor. Då blir man anklagad för att hota yttrandefriheten och ”uthängd” av Aftonbladets ledarsida. Jag har inga problem med att ta det, men det är ju en strålande illustration av debattnivån och en förklaring till varför allt fler säger att det inte går att vara på twitter. Det går inte att föra en normal debatt där. Och när någon som jag lyfter upp det som skrivs där blir det storm. Samtidigt är det helt tyst om att forskare som samverkar med friskolor misstänkliggörs som köpta. Man tar sig för pannan!

 

 

Det är intressant att följa vissa personer på twitter och hur de uttrycker sig. Marcus Larsson, lärare och initiativtagare till Tankesmedjan Balans, ägnar mycket tid åt att smutskasta Internationella Engelska Skolan på twitter. Han skriver under signaturen @skolinkvisition. Men igår fick han en ny målgrupp i och med att han hittat ett pressmeddelande från Kunskapsskolan från 24 juni 2019 där de informerad om att de inrättat ett vetenskapligt råd. Skolans mål med rådet är att ”stärka den vetenskapliga grunden i Kunskapsskolans pedagogiska utvecklingsarbete. I fördjupade samtal kommer forskning och praktik att mötas och Kunskapsskolan ska få feedback och vägledning i olika pedagogiska frågeställningar.” Ett utmärkt initiativ kan man tycka när alla understryker vikten av mer verksamhetsnära forskning på skolområdet. 

Men Marcus Larssons uppfattning är solklar. Han skriver på twitter ”Ett gäng forskare som nog inte kommer att gå i bräschen för den likvärdiga skolan.” Intressant sätt att omedelbart döma ut dessa forskare om ”köpta” av Kunskapsskolan.

Det kan vara på sin plats att påminna om att det finns många som understryker vikten av att det finns en nära koppling mellan vad som händer i klassrummet och den pedagogiska forskningen. Men om man ska tolka Marcus Larsson så ska detta inte kunna genomföras på friskolor för då blir forskarna köpta. Intressant syn. Runt om i landet pågår det forskningsprojekt inom ramen för regeringens sk ULF-avtal. Där deltar flera friskolehuvudmän med projekt tillsammans med forskare. Ska dessa projekt då dömas ut som utförda av icke oberoende forskare?

En annan person i samma nätverk – som också jobbar i skolan – är rektor Linnea Lindquist. Hon skriver att hon bara twittrar som privatperson men hon heter @rektor_linnea på twitter. Hon är rektor på Hammarkullens skola i Göteborg och igår la hon ut en mallartikel och uppmanade till att använda den. Den är full med påhopp på Internationella Engelska Skolan och påståenden om att friskolor kostar kommunen pengar. Detta skriver hon om en skolhuvudman som har avlastat ett antal kommuner investeringskostnader genom att ha startat 22 nya skolor sedan 2010. Det senaste exemplet är nyheten nyligen om att de kommer att bygga ut sin befintliga skola i Fröslunda, Eskilstuna. Utbyggnaden sker i samverkan med kommunen och i samband med att kommunen satsar på att området, som framförallt består av hyresbostäder, ska bli attraktivare och tryggare.

 

De som följer de ovan namngivna personerna på twitter kan konstatera att det finns många som jobbar i skolan som kommenterar deras inlägg på twitter. Några ifrågasätter kritiken genom att bl a efterfråga fakta. Men det som förbluffar är hur många av de som jobbar i skolan uttrycker sig, framförallt i sitt sätt att fördöma i princip allt och alla som har med friskolor att göra.

Självfallet ska var och en få framföra sin åsikt men det som förbluffar är HUR de gör det. Nivån är ofta låg och syftar bara till att misstänkliggöra. Detta är personer som jobbar i skolan och som har som en del av sin uppgift att lära eleverna vikten av att visa respekt för varandra. Värdegrundsarbetet framhålls ofta som mycket viktigt i skolans arbete. Men det verkar inte gälla på twitter. Och det som är konstigt är att dessa personer inte tycks tro att deras elever kan läsa vad de skriver på twitter.

Vem är du på twitter och vem är du i klassrummet är en mycket relevant fråga när man följer skoldebatten på twitter.

/

 

Skolverkets beslut om att stänga bland annat sina statistik på skolnivå innebär att det kommer att bli omöjligt för föräldrar och elever att få information om enskilda skolors resultat för 2020. Varje skolhuvudman är skyldig att löpande rapportera in statistik till myndigheterna. Detta är grunden för all statistik.

Den 18 juni skulle till exempel statistik om betyg och resultaten på de nationella proven vara inrapporterade. Friskolornas riksförbund rekommenderar nu sina medlemmar att publicera den statistik som de anser vara relevant för att underlätta skolvalet på sin hemsida. Kunskapsskolan har redan idag lagt ut betygsresultaten för 2020 för avgångseleverna på grundskolan.

Det är en mycket olycklig situation som vi hamnat i på grund av den förändrade sekretessbedömning som SCB gjort när det gäller statistik för friskolor där det bara finns en skola i en kommun. Det informationsglapp som blir resultatet av detta kan till viss del överbryggas genom att friskolehuvudmännen själva publicerar sin statistik på hemsidan. Därför rekommenderar vi våra medlemmar att publicera.

Detta kan inte lösa hela problemet med hur statistiken hanteras av myndigheterna när det gäller elevernas bakgrund mm. Den informationen finns inte hos skolhuvudmännen. Vår förhoppning är att de uppdrag som Skolverket respektive SCB fått av regeringen kommer att leda till att den nödvändiga statistiken åter blir öppen. Det är avgörande för att människor ska kunna göra ett informerat skolval och för att vi ska kunna såväl utveckla som utvärdera svensk skola.

Jag har tidigare skrivit om att SCB:s omtolkning av statistiksekretessen när det gäller friskolor är mycket olyckligt. Från förbundets sida vill vi verkligen ha så mycket transparens som möjligt när det gäller elevresultat, genomströmning och annan skolstatistik. Det är viktigt underlag för såväl föräldrars och elevers skolval som för utvärdering av skolors resultat. Vi använder själva detta i egna rapporter.

Dessvärre har SCB:s tolkning bekräftats av Kammarrätten vilken gör att den gäller. För Skolverkets del får detta stora konsekvenser eftersom all den skolstatistik som de publicerar kommer via SCB och därmed påverkas av SCB:s förändrade sekretessbedömning.

Vi välkomnar därför att regeringen i förra veckan gav Skolverket respektive SCB uppdrag att lösa problemet så att Skolverket kan publicera Skolenhetsregister och övrig statistik utan att bryta mot sekretesslagstiftningen. Av uppdragen framgår det att detta är en mycket större fråga än frågan om offentlighetsprincipen.

Förhoppningsvis kan detta leda till att Skolverkets information om skolors resultat, genomströmning mm blir än bättre än idag.

De som hävdar att friskolorna har drivit på för att SCB ska fatta detta beslut har helt fel. Det framgår också av min kommentar i december 2019, när beslutet kom.

Så skyll inte situationen på friskolorna. Det är SCB:s förändrade sekretesstolkning som är orsaken till att Skolverket agerar som de gör idag. De vill nämligen följa lagen. Vi vill givetvis bistå Skolverket och SCB i arbetet med att hitta en bra lösning på dagens situation så att statistiksekretess inte hindrar möjligheterna till information, utvärdering och jämförelser.

Jag har skrivit en replik på en debattartikel där två politiker i Norrköping är upprörda över att en domstol har beslutat att Norrköpings kommun är skyldiga att betala ersättning till JB:s konkursbo eftersom kommunen betalat för låg skolpeng till JB:s elever. Kommunen har alltså brutit mot lagen, domstolen har fastslagit att så är fallet – och då klagar ansvariga politiker. Det kan inte få stå oemotsagt. Därav denna replik i dagens Folkbladet.

Är elever i friskolor mindre värda än andra?

I Folkbladet 12 juni ondgör sig Kikki Liljeblad (S), kommunalråd och Elin Melander (V), utbildningsnämnden över att friskolor ska behandlas lagligt.

De ogillar att Norrköpings kommun måste betala ut en kompensation för åren 2012-2018 till friskolorna. Skälet till kompensationskravet är att kommunen inte levt upp till lagstiftningens krav på lika villkor. På grund av kommunens agerande fick friskoleeleverna under dessa år en lägre skolpeng än de elever som gick i de kommunala skolorna. Hur rättvist är det? Jag måste säga att jag är förundrad över hur man som politiker kan försvara att lika villor inte ska gälla för elever när lagstiftningen är solklar. Domstolen har konstaterat att kommunen brutit mot lagen eftersom kommunens skolor gått med underskott. För i själva verket har det faktum att kommunen accepterat att deras skolor går med underskott inneburit ett ekonomiskt tillskott till de kommunala verksamheterna.

Tyvärr är detta inte ett helt ovanligt fenomen. Norrköpings kommun är långt ifrån ensam när det gäller att inte kompensera friskolor för att de egna skolorna går med underskott. Detta är också skälet till att konkursförvaltaren för JB-koncernen nu drivit frågan i flera kommuner och fått rätt av domstolarna. Konkurslagstiftningen är en sträng lagstiftning som ålägger konkursförvaltaren att minimera förluster i konkursboet. När det därför visade sig att det fanns en möjlighet att återfå pengar som verksamheten hade rätt till innan konkursen så agerar konkursförvaltaren. Det som nu sker är att de helt enkelt sköter sitt jobb och förhoppningsvis kan det leda till att de som förlorat pengar i konkursen kan få tillbaka en del.

Sanningen är att de elever som valde JB fick med sig en lägre skolpeng än om de valt en kommunal skola. Ett annat perspektiv på frågan, som debattörerna inte verkar ha reflekterat över, är om det kan vara så att kommunernas agerande kan ha bidragit till JB:s konkurs eftersom konkursförvaltaren nu fått rätt i att konkursboet ska få kompensation från ett flertal kommuner. Det svenska skolpengssystemet bygger på lika villkor och det är inte tillåtet för friskolor att ta avgifter. Det innebär att skolpengen är friskolans intäkt och därför är det än viktigare att kommunen agerar rättvist när skolpengen fastställs. Domstolen har helt enkelt i efterhand korrigerat ett lagbrott som kommunen begått genom att inte leva upp till skollagens regler om lika villkor. Hur säkerställer ni att detta inte sker igen?

 

 

För några år sedan anklagades de större friskolekoncernerna för att sätta glädjebetyg av en nationalekonom. En anklagelse som upprörde många och Kunskapsskolan bestämde sig för att anlita en forskare för att gå till botten med om det fanns brister i deras arbete med betyg och bedömning. För om det fanns brister så ville skolan givetvis åtgärda dessa. Forskarnas granskning är nu klar och publiceras i Kunskapsskolans jubileumsrapport nr 2 ”Glädjebetyg eller glädjen att sätta rätt betyg – en fördjupad diskussion om betyg och bedömning”.

I år är det 20 år sedan Kunskapsskolan startade, därav namnet jubileumsrapport. Rapporten är intressant och illustrerar väl komplexiteten i lärarnas viktiga uppdrag, att tolka kunskapskraven och sätta ett rättvisande betyg. Den innehåller inte bara en redovisning av forskarnas resultat utan även en presentation av en intervjustudie som två andra forskare gjort om betyg och bedömning med lärare. Uppdraget är extra utmanande för nyutexaminerade legitimerade lärare då just denna del i yrkesrollen inte har stort utrymme i lärarutbildningen. Men det är även komplext för väl etablerade lärare. Å ena sidan ska betyget utgå ifrån en helhetsbedömning av kunskapsnivån, å andra sidan ska resultaten på de nationella proven ha särskild betydelse. Det finns goda skäl till varför Skolverket tar fram stödmaterial för bedömningar. Det är ett svårt uppdrag och många lärare i såväl kommunala som fristående skolor vill givetvis hellre fria än fälla en elev som ligger på gränsen.

Vad visar då den granskning som Dany Kessel och Elisabeth Olme gjort av Kunskapsskolans betygsättning i förhållande till resultaten på de nationella proven?

Forskarna har studerat hur betygsättningen ser ut i kärnämnena matematik, svenska och engelska 2016-2018. Dels i förhållande till resultaten på de nationella proven, dels i förhållande till skolor i allmänhet.

1. Kunskapsskolans elever får mer sällan ett lägre betyg på de nationella proven än elever på andra skolor.
2. Kunskapsskolan är mer benägen att godkänna elever som fick F på d nationella proven än andra skolor. Detta förklarar det mesta av avvikelsen mellan resultat på de nationella proven och slutbetyget i kärnämnena i förhållande till andra skolor.
3. Kunskapsskolans betygsättning i kärnämnena verkar generellt ligga mer i linje med resultaten på de nationella proven än andra skolor.

Ett intressant resultat i sig då bl a regeringen understryker vikten av lovskola, sommarskola för att elever inte ska få F och därmed sakna behörighet till gymnasiet.

Rapporten är läsvärd och avslutas också med en beskrivning av hur Kunskapsskolan jobbar med betyg och bedömning. En läsning som säkert kan inspirera andra och som också visar på vilka möjligheter som finns för skolhuvudmän att jobba tillsammans med forskare för att utveckla den egna verksamheten. Och där också akademin kan få bättre inblick i och kunskap om hur det fungerar i praktiken. En kunskap som förhoppningsvis också kan överföras till lärarutbildningarna. Läs gärna även intervjun med Kunskapsskolans vd Fredrik Lindgren på vår hemsida.

 

 

I veckan beslutade riksdagen om regeringens proposition om fjärr- och distansundervisning. Det är beklagligt att beslutet innebär ett steg tillbaka jämfört med de möjligheter som vi sett kunna användas under denna vår. Jag har skrivit om detta tidigare och vår förbundsjurist Gudrun Rendling beskriver väl problemen med förslaget. Men trots detta väljer c och l stt stödja regeringen i denna fråga. Vi har samma uppfattning som SKR varför jag väljer att dela det utmärkta blogginlägg om Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKR, skrivit med anledning av riksdagsbeslutet. Ytterst drabbar beslutet eleverna i lärarbristens Sverige.

Olycklig låsning i frågan om fjärr- och distansundervisning

Att ha en positiv inställning till fjärr- och distansundervisning kan i debatten vändas mot dig, som att du menar att det skulle vara den saliggörande lösningen på skolans utmaningar. Så är självklart inte fallet. Jag önskar att vi kan öppna upp för samtal som inte polariserar debatten utan istället verkligen leder oss framåt. Är ni med mig?