Delegationen mot segregation tar i sin rapport ”Segregation i Sverige – årsrapport 2021 om den socioekonomiska boendesegregationens utveckling” svaret på frågan i rubriken. Det är en intressant rapport som till att börja med påpekar att segregation inte är en nutida företeelse utan har funnits i Sverige under hundratals år, men har skiftat karaktär. Dagens socioekonomiska boendesegregation har utvecklats i takt med industrialiseringen och med att det moderna samhället vuxit fram.
Rapporten tar sin huvudsakliga utgångspunkt i tidsperioden 1990-2018 och konstaterar att boendesegregationen i Sverige har ökat under denna period, med brasklappen att segregationen minskar något under 2010-talet men att det är svårt att i dagsläget avgöra om denna minskning utgör ett trendbrott.
Utvecklingen sedan 1990 är inte så förvånande med tanke på den stora flyktingtillströmning som skett mot bakgrund av Jugoslavens fall och kriget i Syrien, för att bara nämna några exempel. Världshändelser vars effekter tydliggjort det svenska samhällets oförmåga att hantera tillströmningen så att de som kommit har kunnat integrerats och därmed fått en egen försörjning.
Det som delegationen lyfter fram är att boendesegregationen framförallt handlar om att skillnaden har ökat mellan de områden som är socioekonomiskt utsatta områden där många med låg utbildning och låg inkomstnivå bor och de bostadsområden där högutbildade med höga inkomster bor. De understryker också att detta inte är ett storstadsfenomen. Mer än hälften av Sveriges kommuner har exempelvis ett eller flera områden med socioekonomiska utmaningar och nästan en tredjedel av kommunerna har områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar.
I rapporten påpekas det också att det är viktigt att komma ihåg att individuella preferenser spelar roll. Man måste skilja på frivillig och ofrivillig segregation när analyserna genomförs.
Delegationen skriver ”Resultaten i denna rapport visar att barn i områden med socioekonomiska utmaningar växer upp i områden som karaktäriseras av en hög andel boende som lever i risk för fattigdom och där utbildningsnivån generellt är lägre. Det finns också tydliga skillnader i ungdomars utbildnings- och arbetsmarknadsutfall mellan olika typer av bostadsområden. Andelen som slutför en gymnasieutbildning samvarierar i hög grad med vilket bostadsområde eleven bor i. Ju bättre de socioekonomiska förutsättningarna är i ett område desto högre andel av eleverna slutför gymnasiet inom tre år. I och med att gymnasiekompetens blivit en vattendelare på den svenska arbetsmarknaden har avsaknaden av den stora konsekvenser för ett lyckat arbetsmarknadsinträde och i förlängningen även för livsinkomsten. Skillnader i andelen unga som varken arbetar eller studerar mellan de olika områdestyperna kan vara ett tecken på svårigheter att hitta inträdesarbete.”
De konstaterar; ”De tre tematiska områdena, bostad, utbildning och arbetsmarknad, hänger tätt samman, är beroende av varandra och har en stor påverkan på varandra. Därför behövs en starkare koppling mellan dessa tre politikområden för att kunna skapa mer jämlika förutsättningar och därmed på sikt kunna ha en positiv inverkan på segregationens utveckling. Det är inte enskilda förslag och insatser som kommer att minska och motverka segregation, utan flera förslag och åtgärder som genomförs i samverkan och med hänsyn till varandra.”
Rapporten tar upp ett helhetsperspektiv på segregationsfrågan. Det handlar om bostad, arbete och utbildning. Den gör också en klassificering av fem olika områdestyper, baserat på ett tillsammans med SCB framtaget socioekonomiskt index.
Skolvalet förstärker inte segregationen – tvärtom minskar
I skoldebatten påstås det ofta att friskolor och skolvalet förstärker segregationen. Påståenden som den internationellt välrenommerade professor Peter Hedström och doktoranden Selcan Mutgan vid Linköpings universitet har visat är felaktiga, men dessa forskningsresultat förhindrar dock inte motståndarna till skolvalet och friskolor att fortsätta att hävda att friskolorna ökar segregationen.
I en debattartikel i SvD i januari 2021 konstaterar forskarna; ”Många tycks tro att skolorna blivit betydligt mer segregerade under senare år och att det fria skolvalet varit en viktig pådrivande faktor. Vår forskning visar dock att skolsegregationen varit förvånansvärt stabil och att det fria skolvalet haft en tämligen marginell betydelse för skolsegregationens omfattning. Orsakerna till skolornas segregation står snarare att finna i kombinationen av en kraftigt segregerad bostadsmarknad och att de allra flesta elever går i skolor nära hemmet.”
De skriver också följande i sin debattartikel;
”Det fria skolvalet hade en radikal desegregerande potential som tyvärr inte har förvekligats. Reformen innebar att familjer som inte hade råd med dyra privatskolor också fick möjligheten att söka skolor som de ansåg vara lämpligare för sina barn än de lokala kommunala skolorna. Även om flertalet familjer inte har kunnat utnyttja denna möjlighet får vi inte bortse från att reformen gett många barn utan förmögna föräldrar en möjlighet att söka sig till andra skolor än de lokala. Elever med utländsk bakgrund går numera oftare i friskolor än elever med svensk bakgrund och friskolorna gör det möjligt för dem att undvika de ibland problematiska lokala skolorna. Bland grundskoleelever med utländsk bakgrund som bodde i ett område där mer än hälften hade utländsk bakgrund valde exempelvis nästan en tredjedel en friskola i stället för den lokala kommunala skolan år 2017.”
Hela replikskiftet kring deras forskningsresultat rekommenderas för läsning. Detta är en forskning som blivit anmärkningsvärt lite uppmärksammad i debatten.
Från förbundets sida framhåller vi alltid att skolvalet minskat effekterna av den kraftiga boendesegregationen i och med att familjer, oavsett inkomst, kan välja en annan skola än den kommunala skola som de ”tillhör” enligt närhetsprincipen. Det finns många exempel på detta runt om i vårt land. För att öka kunskapen hos alla att de har möjligheten att välja skola vill vi också att skolvalet ska vara obligatoriskt.
Helhetsperspektivet ett måste
Åter till Delegationen mot segregation vars rapport understryker vikten av att det handlar om att ha ett helhetsperspektiv på segregationsfrågan. Den som läser rapporten inser snabbt att de som i dagens skoldebatt framställer skolvalet som orsak till den ökade segregationen i samhället snarare är ute efter friskolorna och skolvalet än att minska effekterna av segregationen i samhället. Närhetsprincipen är den rådande i de flesta kommuner. Den som så önskar kan bryta boendesegregationens effekter via skolvalet.
Det som Delegationen mot segregation lyfter fram, som jag tolkar den, är att skolans viktigaste roll att se till att alla elever, oavsett bakgrund, får bästa möjliga förutsättningar för att få ett jobb och egen försörjning. Men skolan kommer aldrig att kunna lösa segregationsfrågan. För att minska segregationen krävs det en hel del andra åtgärder som innebär att människor kan få en egen försörjning och kanske därmed också får möjlighet att flytta. Det handlar bl a om skattepolitik, arbetsmarknadspolitik och givetvis har den nu så aktuella bostadspolitiken stor betydelse.
/