År: 2021

SvD Kultur har idag en fem sidors lång artikel där rektorn för en kommunal lågstadieskola i Hammarkullen, Göteborg, får framställa sina synpunkter på de kommunala huvudmännens finansiering av skolan och sina synpunkter på det pengsystem som är kopplat till skolvalet. Hon har läst alla kommunala budgetar och kritiserar kommunerna för att inte satsa tillräckligt mycket på skolan. Hon menar också att friskolorna blir dubbelt belönade när de kommunala skolorna förlorar elever till friskolor då skolpengssystemet innebär att om kommunala skolor tillåts gå med underskott så innebär lagstiftningen att friskolorna ska kompenseras eftersom ett underskott ju faktiskt innebär att de kommunala skolorna får en högre skolpeng än friskolorna. Artikeln är intressant då den saknar kritiska frågor från journalisten. Det är bara att gratulera rektor Linnea Lindquist till detta. Annars skulle man ju kunna tänka sig att det hade varit intressant att höra hennes svar på följande frågor;

• Är det verkligen som du säger – att de kommunala skolorna har kostnader för tomma platser? Det är väl en kostnad som ligger på kommunen centralt och ingår därmed inte i beräkningen av den skolpeng som de kommunala och fristående skolorna får?
• Varför tror du att människor väljer friskolor och inte kommunala skolor?
• Visar inte det du säger att kommunala rektorer har för liten handlingsfrihet när det gäller att anpassa kostnaderna till förändrade förutsättningar och det i sig är en orsak till att det blir underskott?
• Är det inte så att även friskolor kan tappa elever och därmed måste anpassa sin ekonomi så att den går ihop när elevantalet minskar?
• Är det inte så att det finns en möjlighet för kommunen att avräkna investeringskostnader för nya skolor när man räknar ut lokalkostnadernas del i skolpengen?
• Innebär inte skolpengsystemet att din skola, som har många elever med från familjer med svag socioekonomisk bakgrund, får en högre skolpeng än en skola som har barn från familjer med högutbildade föräldrar?
• Handlar inte din kritik egentligen om att du anser att kommunerna inte satsar tillräckligt på skolan snarare än en kritik mot friskolorna?

Ingen av dessa frågor ställdes. Så rektor Linnea är bara att gratulera till detta gratisutrymme för att framföra sina synpunkter utan att få en enda kritisk fråga från SvDs journalist.

Läs här om skolpengsystemet och om skillnaden mellan kommunen och kommunala skolor.

Lyssna på Nackas kommunalråd om frågan om kommunerna har kostnad för tomma skollokaler.

SvD Kultur har idag en fem sidors lång artikel där rektorn för en kommunal lågstadieskola i Hammarkullen, Göteborg, får framställa sina synpunkter på de kommunala huvudmännens finansiering av skolan och sina synpunkter på det pengsystem som är kopplat till skolvalet. Hon har läst alla kommunala budgetar och kritiserar kommunerna för att inte satsa tillräckligt mycket på skolan. Hon menar också att friskolorna blir dubbelt belönade när de kommunala skolorna förlorar elever till friskolor då skolpengssystemet innebär att om kommunala skolor tillåts gå med underskott så innebär lagstiftningen att friskolorna ska kompenseras eftersom ett underskott ju faktiskt innebär att de kommunala skolorna får en högre skolpeng än friskolorna. Artikeln är intressant då den saknar kritiska frågor från journalisten. Det är bara att gratulera rektor Linnea Lindquist till detta. Annars skulle man ju kunna tänka sig att det hade varit intressant att höra hennes svar på följande frågor;

• Är det verkligen som du säger – att de kommunala skolorna har kostnader för tomma platser? Det är väl en kostnad som ligger på kommunen centralt och ingår därmed inte i beräkningen av den skolpeng som de kommunala och fristående skolorna får?
• Varför tror du att människor väljer friskolor och inte kommunala skolor?
• Visar inte det du säger att kommunala rektorer har för liten handlingsfrihet när det gäller att anpassa kostnaderna till förändrade förutsättningar och det i sig är en orsak till att det blir underskott?
• Är det inte så att även friskolor kan tappa elever och därmed måste anpassa sin ekonomi så att den går ihop när elevantalet minskar?
• Är det inte så att det finns en möjlighet för kommunen att avräkna investeringskostnader för nya skolor när man räknar ut lokalkostnadernas del i skolpengen?
• Innebär inte skolpengsystemet att din skola, som har många elever med från familjer med svag socioekonomisk bakgrund, får en högre skolpeng än en skola som har barn från familjer med högutbildade föräldrar?
• Handlar inte din kritik egentligen om att du anser att kommunerna inte satsar tillräckligt på skolan snarare än en kritik mot friskolorna?

Ingen av dessa frågor ställdes. Så rektor Linnea är bara att gratulera till detta gratisutrymme för att framföra sina synpunkter utan att få en enda kritisk fråga från SvDs journalist.

Läs här om skolpengsystemet och om skillnaden mellan kommunen och kommunala skolor.

Lyssna på Nackas kommunalråd om frågan om kommunerna har kostnad för tomma skollokaler.

Socialdemokraterna har, med olika undertecknare, skrivit en likalydande debattartikel om Likvärdighetsutredningen och skolvalet. Den har publicerats runt om i landet. Jag har svarat på dessa och nu kommer deras slutreplik. Den innehåller en del rena felaktigheter som är värda att kommentera.

1. ”Det finns uppenbara systemfel i Sveriges marknadsskola som måste rättas till. Det är inte rimligt att barn födda i januari har större möjlighet att välja skolan än de födda senare på året.”

Kommentar: Detta är en gammal bild. De flesta friskolorna har ett kösystem som innebär att detta inte blir effekten, en elevsammansättning som innebär att det bara är januaribarn är det ingen som eftersträvar. Att en friskola antar efter ett kösystem är inte detsamma som att skolan är full, det betyder att skolan antar elever i turordning. Alla friskolor är inte ”översökta”. Och de som är översökta har oftast en rätt kort kötid.

2. ”Det är inte heller rimligt att friskolor kompenseras för ett skolpliktsansvar som endast kommunala skolor har.”

Kommentar: Skilj på kommunen och de kommunala skolorna. När det gäller kommunernas ansvar för att se till att det finns skolplats för alla elever så är det en kostnad som inte ingår i skolpengen. Därmed är detta inte heller något som friskolorna får ”extra ersättning” för. Man måste skilja på kommunala skolors budget, som ju baseras på skolpengen, och kommunen i stort. Alltså kompenseras inte friskolor på det sätt som (s) och utredningen hävdar.

3. ”Men när vi Socialdemokrater vill diskutera lösningar för att höja de svenska skolresultaten väljer Friskolornas riksförbunds ordförande Ulla Hamilton att påvisa att det inte alls finns någon problematik med den svenska marknadsskolan. Hon menar att kösystem är ett nödvändigt ont och att friskolor inte alls överkompenseras. Men det är självklart att hon tycker så eftersom hennes medlemsföreningar inkluderar de vinstdrivande friskolorna som årligen plockar ut hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar i vinst. Vinster som bland annat har möjliggjorts av de systemfel i svensk skolan som Hamilton får betalt för att försvara.”

Kommentar: Intressant personangrepp. Men i övrigt så vill jag citera Mats Edman som skriver följande i sin krönika i Fokus: ”Friskolorna finns i förskola, grundskola och gymnasium. Totalt utbildar de 370 000 (19 procent) av landets barn och unga i alla stadier. Med föräldrar och mor- och farföräldrar angår de ett par miljoner väljare. För insatsen betalade skattebetalarna 2019 drygt 50 miljarder kronor. Hur mycket hamnade i ägarnas fickor? Svaret är cirka 400 miljoner kronor, varav fyra större skolkoncerner ensamma delade ut knappt 200 miljoner kronor. Fy fan, tänker de ettrigaste skoldebattörerna på sociala medier, 400 millar är jättemycket! Staten måste ta över pronto! Grundutbildningarna kostade totalt 280 miljarder i fjol. Aktieutdelningar motsvarar 0,1 procent. 99,9 procent av våra skattepengar stannade alltså kvar i skolsystemet.”

4. ”Detta är förslag som elevorganisationerna, lärarfacken och forskningen har ställt sig bakom men nu förkastas av vinstdrivande friskolekoncerner. Varför? Jo, för att förslagen omfördelar resurser till de barn som behöver hjälp istället för till kapitalplacerare i utlandet. För oss Socialdemokrater är det självklart att de skattepengar som är avsedda för våra barns utbildning och framtid också ska gå till just det.”

Kommentar: Likvärdighetsutredningens förslag kritiseras av alla skolhuvudmän, Ideburna skolors riksförbund, SKR såväl som oss. För att åter citera Mats Edman i Fokus; ”Friskolor beskylls för att segregera. Fast de varken kan eller »plockar russinen ur kakan«. Föräldrar och elever gör egna val. Köar. Skolavgifter är förbjudna. Friskolorna har en högre andel med utrikes bakgrund i sina enheter. Stryper man resurserna går de enskilda antingen i stå eller under. De mindre skolbolagen (95 av 100) ligger sämst till, särskilt de icke vinstdrivande. Skolvalet, som är populärt, blir poänglöst.”

Avslutningsvis vill jag konstatera att det hade varit ärligare av socialdemokraterna att säga att de inte gillar effekterna av föräldrarnas val. För det är ju det som är kontentan av kritiken. Föräldrarna väljer fel – det måste korrigeras via Likvärdighetsutredningens förslag.

Retoriken i artiklarna visar också på behovet av fakta i debatten om friskolor. Den demoskopundersökning som visar allmänhetens inställning till vinster och skolvalet presenterades nyligen är ett bidrag. Det kommer mer.

/

Socialdemokraterna har, med olika undertecknare, skrivit en likalydande debattartikel om Likvärdighetsutredningen och skolvalet. Den har publicerats runt om i landet. Jag har svarat på dessa och nu kommer deras slutreplik. Den innehåller en del rena felaktigheter som är värda att kommentera.

1. ”Det finns uppenbara systemfel i Sveriges marknadsskola som måste rättas till. Det är inte rimligt att barn födda i januari har större möjlighet att välja skolan än de födda senare på året.”

Kommentar: Detta är en gammal bild. De flesta friskolorna har ett kösystem som innebär att detta inte blir effekten, en elevsammansättning som innebär att det bara är januaribarn är det ingen som eftersträvar. Att en friskola antar efter ett kösystem är inte detsamma som att skolan är full, det betyder att skolan antar elever i turordning. Alla friskolor är inte ”översökta”. Och de som är översökta har oftast en rätt kort kötid.

2. ”Det är inte heller rimligt att friskolor kompenseras för ett skolpliktsansvar som endast kommunala skolor har.”

Kommentar: Skilj på kommunen och de kommunala skolorna. När det gäller kommunernas ansvar för att se till att det finns skolplats för alla elever så är det en kostnad som inte ingår i skolpengen. Därmed är detta inte heller något som friskolorna får ”extra ersättning” för. Man måste skilja på kommunala skolors budget, som ju baseras på skolpengen, och kommunen i stort. Alltså kompenseras inte friskolor på det sätt som (s) och utredningen hävdar.

3. ”Men när vi Socialdemokrater vill diskutera lösningar för att höja de svenska skolresultaten väljer Friskolornas riksförbunds ordförande Ulla Hamilton att påvisa att det inte alls finns någon problematik med den svenska marknadsskolan. Hon menar att kösystem är ett nödvändigt ont och att friskolor inte alls överkompenseras. Men det är självklart att hon tycker så eftersom hennes medlemsföreningar inkluderar de vinstdrivande friskolorna som årligen plockar ut hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar i vinst. Vinster som bland annat har möjliggjorts av de systemfel i svensk skolan som Hamilton får betalt för att försvara.”

Kommentar: Intressant personangrepp. Men i övrigt så vill jag citera Mats Edman som skriver följande i sin krönika i Fokus: ”Friskolorna finns i förskola, grundskola och gymnasium. Totalt utbildar de 370 000 (19 procent) av landets barn och unga i alla stadier. Med föräldrar och mor- och farföräldrar angår de ett par miljoner väljare. För insatsen betalade skattebetalarna 2019 drygt 50 miljarder kronor. Hur mycket hamnade i ägarnas fickor? Svaret är cirka 400 miljoner kronor, varav fyra större skolkoncerner ensamma delade ut knappt 200 miljoner kronor. Fy fan, tänker de ettrigaste skoldebattörerna på sociala medier, 400 millar är jättemycket! Staten måste ta över pronto! Grundutbildningarna kostade totalt 280 miljarder i fjol. Aktieutdelningar motsvarar 0,1 procent. 99,9 procent av våra skattepengar stannade alltså kvar i skolsystemet.”

4. ”Detta är förslag som elevorganisationerna, lärarfacken och forskningen har ställt sig bakom men nu förkastas av vinstdrivande friskolekoncerner. Varför? Jo, för att förslagen omfördelar resurser till de barn som behöver hjälp istället för till kapitalplacerare i utlandet. För oss Socialdemokrater är det självklart att de skattepengar som är avsedda för våra barns utbildning och framtid också ska gå till just det.”

Kommentar: Likvärdighetsutredningens förslag kritiseras av alla skolhuvudmän, Ideburna skolors riksförbund, SKR såväl som oss. För att åter citera Mats Edman i Fokus; ”Friskolor beskylls för att segregera. Fast de varken kan eller »plockar russinen ur kakan«. Föräldrar och elever gör egna val. Köar. Skolavgifter är förbjudna. Friskolorna har en högre andel med utrikes bakgrund i sina enheter. Stryper man resurserna går de enskilda antingen i stå eller under. De mindre skolbolagen (95 av 100) ligger sämst till, särskilt de icke vinstdrivande. Skolvalet, som är populärt, blir poänglöst.”

Avslutningsvis vill jag konstatera att det hade varit ärligare av socialdemokraterna att säga att de inte gillar effekterna av föräldrarnas val. För det är ju det som är kontentan av kritiken. Föräldrarna väljer fel – det måste korrigeras via Likvärdighetsutredningens förslag.

Retoriken i artiklarna visar också på behovet av fakta i debatten om friskolor. Den demoskopundersökning som visar allmänhetens inställning till vinster och skolvalet presenterades nyligen är ett bidrag. Det kommer mer.

/

Sällan har vi väl varit med om en sådan kanonad av debattartiklar om friskolor. Varje dag publiceras det en debattartikel undertecknad av socialdemokratiska politiker. Medarbetare i kommunala skolor skriver debattartiklar och rasar över friskolorna. Skolpengsystemet beskrivs som att det dränerar de kommunala skolorna. Radikala lärarstudenter skriver debattartiklar med budskapet att friskolorna måste stoppas.

Men vet ni vad som är märkligt ?

Inte en enda av dessa debattörer tar upp det som är det relevanta i sammanhanget – individens perspektiv. Ingen reflekterar heller över ”Hur kommer det sig att allt fler väljer friskolor?” ”Varför väljer allt fler bort de kommunala skolorna?”

Det borde ligga nära till hands att reflektera över detta. Särskilt som flera av de som undertecknar debattartiklarna själva är skolhuvudmän. Är den hets mot friskolor och skolvalets effekter som nu pågår runt om i landet över huvud taget relevant för landets föräldrar och ungdomar?

För ett antal år sedan lät vi Ipsos göra en undersökning om allmänhetens inställning till skolan. Jag tror att det som den undersökningen visade alltjämt är en korrekt bild av vad allmänheten tycker är viktigast när det gäller skolan.

Det är ganska självklart att föräldrar och elever tycker att det som är viktigast är det som händer i skolan, och framförallt i klassrummet. Därför väljer de den skola som de tror passar bäst för individen. Det kan de göra tack vare skolpengen. Men detta reflekterar inte debattörerna över – annat är att de vill ”straffa” de elever som väljer en friskola genom att sänka deras skolpeng.

Kvartals artiklar om skolan, som publicerades nyligen, visar att det finns en hel del att göra när det gäller att analysera sambandet mellan resurser och resultat i skolan. Ett uppdrag som likvärdighetsutredningen hade men inte levererade på. Den valde att fokusera på att utforma ett system som kan lägga krokben för friskolor och därmed begränsa valfriheten. Det är dessa förslag som nu debattörerna slåss för.

Det som Kvartals artiklar pekar på borde istället vara i fokus i debatten – hur används resurserna i skolan? Hur säkerställer vi kvalitet i svensk skola? Hur ser vi till att alla de som lämnar grundskolan är rustade på bästa möjliga sätt, utifrån individens förutsättningar och förmåga?

För svaret på dessa frågor skulle verkligen kunna göra skillnad för många individer, och lyfta kvaliteten och resultaten i svensk skola, oavsett om det är en friskola eller en kommunal skola.

Det parti som väljer att ha detta som utgångspunkt i sin skolpolitik är jag övertygad om kommer att bli relevant i skoldebatten. För det är vad som händer i skolan som är det som folk bryr sig om.

 

 

Sällan har vi väl varit med om en sådan kanonad av debattartiklar om friskolor. Varje dag publiceras det en debattartikel undertecknad av socialdemokratiska politiker. Medarbetare i kommunala skolor skriver debattartiklar och rasar över friskolorna. Skolpengsystemet beskrivs som att det dränerar de kommunala skolorna. Radikala lärarstudenter skriver debattartiklar med budskapet att friskolorna måste stoppas.

Men vet ni vad som är märkligt ?

Inte en enda av dessa debattörer tar upp det som är det relevanta i sammanhanget – individens perspektiv. Ingen reflekterar heller över ”Hur kommer det sig att allt fler väljer friskolor?” ”Varför väljer allt fler bort de kommunala skolorna?”

Det borde ligga nära till hands att reflektera över detta. Särskilt som flera av de som undertecknar debattartiklarna själva är skolhuvudmän. Är den hets mot friskolor och skolvalets effekter som nu pågår runt om i landet över huvud taget relevant för landets föräldrar och ungdomar?

För ett antal år sedan lät vi Ipsos göra en undersökning om allmänhetens inställning till skolan. Jag tror att det som den undersökningen visade alltjämt är en korrekt bild av vad allmänheten tycker är viktigast när det gäller skolan.

Det är ganska självklart att föräldrar och elever tycker att det som är viktigast är det som händer i skolan, och framförallt i klassrummet. Därför väljer de den skola som de tror passar bäst för individen. Det kan de göra tack vare skolpengen. Men detta reflekterar inte debattörerna över – annat är att de vill ”straffa” de elever som väljer en friskola genom att sänka deras skolpeng.

Kvartals artiklar om skolan, som publicerades nyligen, visar att det finns en hel del att göra när det gäller att analysera sambandet mellan resurser och resultat i skolan. Ett uppdrag som likvärdighetsutredningen hade men inte levererade på. Den valde att fokusera på att utforma ett system som kan lägga krokben för friskolor och därmed begränsa valfriheten. Det är dessa förslag som nu debattörerna slåss för.

Det som Kvartals artiklar pekar på borde istället vara i fokus i debatten – hur används resurserna i skolan? Hur säkerställer vi kvalitet i svensk skola? Hur ser vi till att alla de som lämnar grundskolan är rustade på bästa möjliga sätt, utifrån individens förutsättningar och förmåga?

För svaret på dessa frågor skulle verkligen kunna göra skillnad för många individer, och lyfta kvaliteten och resultaten i svensk skola, oavsett om det är en friskola eller en kommunal skola.

Det parti som väljer att ha detta som utgångspunkt i sin skolpolitik är jag övertygad om kommer att bli relevant i skoldebatten. För det är vad som händer i skolan som är det som folk bryr sig om.

 

 

Tre lärarstudenter skriver en debattartikel i Expressen om att friskolor hotar läraryrket. De hävdar till och med följande:

2. Har de inte läst den undersökning som Svensk kvalitetsindex gjorde för några år sedan som visar att lärare, och även annan personal som jobbar i friskolor, trivs mycket bättre än lärare som jobbar i kommunala skolor?

Resultatet av Svensk kvalitetsindex undersökning i korthet:

• Medarbetare i friskolor är mer positiv till villkoren på arbetsplatsen än personalen i kommunala skolor. När personalkategorin lärare bryts ut ur hela personalgruppen blir skillnaden mellan privat och kommunal sektor ännu större.

• Medarbetare i friskolor är aldrig väsentligt mer negativa än positiva till villkoren på arbetsplatsen (+- 5 procentenheter). Det gäller såväl hela personalgruppen som bara lärare. I kommunal sektor är personalen betydligt oftare mer negativ än positiv.

• I friskolor är det vanligare att lärare är mer positiva än den totala personalgruppen till villkoren på arbetsplatsen. I kommunala verksamheter ger gruppen lärare oftare ett övervägande negativ än ett övervägande positivt svar än hela personalgruppen sammantaget.

 

Arbetsmiljö och ledarskapet i skolan spelar roll. Hur arbetet organiseras i skolan spelar roll. Kunskapsskolan är den skola där lärarna har den största andelen av sin arbetstid för undervisning. Detta för att Kunskapsskolan anser att lärarna ska göra det de är bäst på – dvs undervisa.

Det är uppenbart att arbetsmiljön är problem i många skolor, inte minst många kommunala skolor har problem med ledarskapet och det saknas lugn och ro på lektionerna. Det framgår tydligt om man läser Skolinspektionens enkäter till såväl lärare, elever som föräldrar.

Lösningen på många skolors problem ligger inte i att stoppa arbetsgivare som uppenbart har nöjda medarbetare. Friskolor som faktiskt inneburit att många lärare har kunnat få andra arbetsgivare än kommuner.

Det finns ingen som tvingar lärare eller blivande lärare att jobba i friskolor. Samtidigt vet vi att de som valt att jobba i en friskola är mer nöjda. Och det vi definitivt vet är att föräldrar anser att det är viktigt att kunna välja skola. Och det budskap som framförs i debattartikeln leder till att denna valmöjlighet direkt påverkas om lärarstudenterna får gehör för sina krav.

 

 

 

Tre lärarstudenter skriver en debattartikel i Expressen om att friskolor hotar läraryrket. De hävdar till och med följande:

2. Har de inte läst den undersökning som Svensk kvalitetsindex gjorde för några år sedan som visar att lärare, och även annan personal som jobbar i friskolor, trivs mycket bättre än lärare som jobbar i kommunala skolor?

Resultatet av Svensk kvalitetsindex undersökning i korthet:

• Medarbetare i friskolor är mer positiv till villkoren på arbetsplatsen än personalen i kommunala skolor. När personalkategorin lärare bryts ut ur hela personalgruppen blir skillnaden mellan privat och kommunal sektor ännu större.

• Medarbetare i friskolor är aldrig väsentligt mer negativa än positiva till villkoren på arbetsplatsen (+- 5 procentenheter). Det gäller såväl hela personalgruppen som bara lärare. I kommunal sektor är personalen betydligt oftare mer negativ än positiv.

• I friskolor är det vanligare att lärare är mer positiva än den totala personalgruppen till villkoren på arbetsplatsen. I kommunala verksamheter ger gruppen lärare oftare ett övervägande negativ än ett övervägande positivt svar än hela personalgruppen sammantaget.

 

Arbetsmiljö och ledarskapet i skolan spelar roll. Hur arbetet organiseras i skolan spelar roll. Kunskapsskolan är den skola där lärarna har den största andelen av sin arbetstid för undervisning. Detta för att Kunskapsskolan anser att lärarna ska göra det de är bäst på – dvs undervisa.

Det är uppenbart att arbetsmiljön är problem i många skolor, inte minst många kommunala skolor har problem med ledarskapet och det saknas lugn och ro på lektionerna. Det framgår tydligt om man läser Skolinspektionens enkäter till såväl lärare, elever som föräldrar.

Lösningen på många skolors problem ligger inte i att stoppa arbetsgivare som uppenbart har nöjda medarbetare. Friskolor som faktiskt inneburit att många lärare har kunnat få andra arbetsgivare än kommuner.

Det finns ingen som tvingar lärare eller blivande lärare att jobba i friskolor. Samtidigt vet vi att de som valt att jobba i en friskola är mer nöjda. Och det vi definitivt vet är att föräldrar anser att det är viktigt att kunna välja skola. Och det budskap som framförs i debattartikeln leder till att denna valmöjlighet direkt påverkas om lärarstudenterna får gehör för sina krav.

 

 

 

.”…a more skilled teaching force is generally found in countries with higher relative salaries, policymakers will need to do more than raise teacher pay across the board to ensure positive results. They must ensure that higher salaries go to more effective teachers.”

Så står det i slutet av den artikel som Hanushek, Piopiunik och Wiederhold har skrivit i Education Next 2019.

Det är intressant att läsa den mot bakgrund av den omfattande skoldebatt som pågår i Sverige. En debatt som sällan kommer i närheten av vad som sker i klassrummet. Men som ändå handlar om skillnader mellan skolor, skillnader avseende elevsammansättning och skillnader avseende huvudmän. Hanushek är känd för att i sin forskning peka på vilken oerhörd betydelse som en duktig lärare har. Han, liksom även OECD, pekar ofta på att det handlar inte om hur många elever som finns i klassen utan om vilken förmåga som läraren som undervisar klassen har. Därför riskerar ett fokus på klasstorlek att landa fel, för det som har betydelse är lärarens förmåga. En dålig lärare gör inte ett bättre jobb för att klassen är liten, däremot kan en bra lärare som undervisar en stor klass göra stor skillnad.

I denna intressanta artikel analyserar författarna vilken betydelse som en lärares kognitiva förmåga har för en elevs skolresultat. Finland är ett exempel på land som rekryterar sina lärarstudenter från den tredjedel studenter som presterar bäst. Så ser det inte ut i alla länder. Författarna konstaterar att :

”We find that teachers’ cognitive skills differ widely among nations—and that these differences matter greatly for students’ success in school. An increase of one standard deviation in teacher cognitive skills is associated with an increase of 10 to 15 percent of a standard deviation in student performance. This implies that as much as one quarter of the gaps in average student performance across the countries in our study would be closed if each of them were to raise their teachers’ cognitive skills to the level of those in the highest-ranked country, Finland.”

En intressant debatt som saknas i Sverige. Hur ska vi attrahera de ”smartaste” till läraryrket?

De resonerar också om lönenivåer och dess betydelse, vilket framgår av det inledande citatet ovan. Men erfarenheten från Sverige visar att det inte räcker med höjda löner. Finns det någon yrkesgrupp som erhållit löneökningar som är i närheten av lärarnas under de senaste 10 åren?

Jag tror att debatten om skolan, som nu har pågått under mer än 30 år, påverkar attraktiviteten. Ledarskapet i skolan brister på många håll, det vet vi. Lärare har fått fler arbetsuppgifter vid sidan om undervisningen. Skolinspektionen pekar på bristande systematiskt kvalitetsarbete, bristande studiero och bristande kollegialt samarbete. Skolan har på många sätt även fått ett socialt uppdrag, vid sidan om undervisningen, som också kan påverka lärarrollen, beroende på hur skolan organiserar sitt arbete.

Lärare och rektorer, anställda i kommunala skolor, är frustrerade och skyller i sin frustration över arbetssituationen på friskolorna och på skolvalet. Det är lätt att förstå att de är frustrerande. Det handlar inte bara om att föräldrar väljer bort kommunala skolor utan också om hur resurserna används. Men att sänka skolpengen för friskoleeleverna löser inte skolans problem. Inte heller att förbjuda friskolor att gå med vinst eller att förbjuda friskolor att ha kö. Lite, om ens något, tyder på att dessa åtgärder skulle medföra att läraryrket blir mer attraktivt för den samhällsgrupp som enligt Hanushek mfl är så viktiga för skolans resultat. Det handlar snarare om ledarskapet i skolan och förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb.

/

 

 

.”…a more skilled teaching force is generally found in countries with higher relative salaries, policymakers will need to do more than raise teacher pay across the board to ensure positive results. They must ensure that higher salaries go to more effective teachers.”

Så står det i slutet av den artikel som Hanushek, Piopiunik och Wiederhold har skrivit i Education Next 2019.

Det är intressant att läsa den mot bakgrund av den omfattande skoldebatt som pågår i Sverige. En debatt som sällan kommer i närheten av vad som sker i klassrummet. Men som ändå handlar om skillnader mellan skolor, skillnader avseende elevsammansättning och skillnader avseende huvudmän. Hanushek är känd för att i sin forskning peka på vilken oerhörd betydelse som en duktig lärare har. Han, liksom även OECD, pekar ofta på att det handlar inte om hur många elever som finns i klassen utan om vilken förmåga som läraren som undervisar klassen har. Därför riskerar ett fokus på klasstorlek att landa fel, för det som har betydelse är lärarens förmåga. En dålig lärare gör inte ett bättre jobb för att klassen är liten, däremot kan en bra lärare som undervisar en stor klass göra stor skillnad.

I denna intressanta artikel analyserar författarna vilken betydelse som en lärares kognitiva förmåga har för en elevs skolresultat. Finland är ett exempel på land som rekryterar sina lärarstudenter från den tredjedel studenter som presterar bäst. Så ser det inte ut i alla länder. Författarna konstaterar att :

”We find that teachers’ cognitive skills differ widely among nations—and that these differences matter greatly for students’ success in school. An increase of one standard deviation in teacher cognitive skills is associated with an increase of 10 to 15 percent of a standard deviation in student performance. This implies that as much as one quarter of the gaps in average student performance across the countries in our study would be closed if each of them were to raise their teachers’ cognitive skills to the level of those in the highest-ranked country, Finland.”

En intressant debatt som saknas i Sverige. Hur ska vi attrahera de ”smartaste” till läraryrket?

De resonerar också om lönenivåer och dess betydelse, vilket framgår av det inledande citatet ovan. Men erfarenheten från Sverige visar att det inte räcker med höjda löner. Finns det någon yrkesgrupp som erhållit löneökningar som är i närheten av lärarnas under de senaste 10 åren?

Jag tror att debatten om skolan, som nu har pågått under mer än 30 år, påverkar attraktiviteten. Ledarskapet i skolan brister på många håll, det vet vi. Lärare har fått fler arbetsuppgifter vid sidan om undervisningen. Skolinspektionen pekar på bristande systematiskt kvalitetsarbete, bristande studiero och bristande kollegialt samarbete. Skolan har på många sätt även fått ett socialt uppdrag, vid sidan om undervisningen, som också kan påverka lärarrollen, beroende på hur skolan organiserar sitt arbete.

Lärare och rektorer, anställda i kommunala skolor, är frustrerade och skyller i sin frustration över arbetssituationen på friskolorna och på skolvalet. Det är lätt att förstå att de är frustrerande. Det handlar inte bara om att föräldrar väljer bort kommunala skolor utan också om hur resurserna används. Men att sänka skolpengen för friskoleeleverna löser inte skolans problem. Inte heller att förbjuda friskolor att gå med vinst eller att förbjuda friskolor att ha kö. Lite, om ens något, tyder på att dessa åtgärder skulle medföra att läraryrket blir mer attraktivt för den samhällsgrupp som enligt Hanushek mfl är så viktiga för skolans resultat. Det handlar snarare om ledarskapet i skolan och förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb.

/