Detta var rubriken på ett intressant frukostmöte som Valfrihetens vänner arrangerade nyligen. Perspektivet privata aktörers viktiga roll för att det svenska välfärdsområdet fungerar och levererar är helt borta i den offentliga debatten. Allt fokus ligger på de ”förkastliga privata aktörerna som tjänar pengar på verksamheten.” Ingen talar om hur mycket dessa verksamheter faktiskt bidrar till den svenska välfärden varje dag.
Tänk tanken – hur hade världen sett ut om inte privata aktörer snabbt fått fram vaccin mot pandemin? Hur hade svensk skola sett ut om inga privata aktörer hade fått etableringstillstånd, om inte friskolereformen genomförts för 30 år sedan? Vilken arbetsmarknad hade då landets lärare haft? Hur hade deras löneutveckling sett ut? Hur hade arbetsmiljön och ledarskapet i skolan sett ut?
Christian Sandström, bitr professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping talade om just perspektiven makt och innovationer kopplat till valfriheten vid detta frukostmöte. Han menar att det är två perspektiv på valfrihetens förtjänster. Den främsta förtjänsten med konkurrensen är enligt honom inte nödvändigtvis lägre priser eller lägre kostnader utan att den leder till innovationer.
Han skriver i den rapport som delades vid mötet ”Ett system som präglas av valfrihet kommer därför kumulativt över tiden att utvecklas, förnyas och effektiviseras på ett helt annat sätt än ett system där det inte finns konkurrens och valfrihet.” ”Utan konkurrens försvinner också omvandlingstrycket, vilket är en viktig källa till innovation och förnyelse. Omvandlingstrycket påverkar samtliga aktörer, såväl privata som offentliga, som möter ett högre krav på att utveckla sin verksamhet.”
Detta är exakt vad som vi ser hända just nu runt om i landet. Är det någon som tror att det skulle vara fokus på studiero om inte Internationella Engelska skolan, mfl har lyft fram detta som en viktig faktor i skolan? Är det någon som tror att det hade vara samma fokus på systematiskt kvalitetsarbete om det inte funnits aktörer som tex AcadeMedia och Kunskapsskolan som gått före? Skulle någon ha kommit på tanken att man kan rekrytera lärare från andra länder och därmed få in nya tankar och idéer i svensk skola? Skulle vi ha haft resursskolor, som idag är det sista hoppet för många föräldrar som har barn som inte passar in i den enhetliga skolmallen?
Den offentliga skoldebatten idag handlar inte om skolan utan om makt. Även om vissa politiker påstår att det handlar om att återta den demokratiska kontrollen. Vad är demokrati om inte folkets val?
Valfrihet ger makt till individen. Individen har makten att välja och att välja bort. Det kan givetvis vara problematiskt för den/de som driver en skola som väljs bort. För i dagens system med valfrihet, där familjer oavsett plånbokens storlek kan välja, kan ingen aktör, privat eller offentlig, undlåta att agera om man blir bortvald. Det rimliga är att de funderar på hur det kommer sig att den egna verksamheten blir bortvald. Men det som sker i debatten nu är att det ropas högt på att ändra på människors möjligheter att välja och välja bort. Allt för att slå vakt om en verksamhet som inte är populär.
Det som var befriande med frukostmötet var att det tydliggjorde hur sambandet mellan valfrihet och makt driver på utvecklingen och stimulerar till innovationer. Ett samband som borde uppmuntras mot bakgrund av de utmaningar som såväl vård, skola som omsorg har i Sverige. Istället ropas det på fler hinder, begränsningar och till och med stopp för privata aktörers möjligheter att utveckla dessa områden. Det Klas Tikkanen berättar i sitt anförande är en dyster illustration av vad vi missar i form av utveckling inom svensk äldreomsorg och vård pga den politik som nu förs.
Vi kan få mer sjukvård för pengarna om fler lär av St Görans sjukhus och tack vare friskolorna höjs de svensk Pisa-resultaten. Detta är bara några exempel. Inget av dessa perspektiv finns i den offentliga debatten om välfärdsområdena. Till och med borgerliga ledarskribenter har missat dessa perspektiv, så viktiga för utvecklingen i samhället. Men det är inte försent. Här kan du se frukostmötet och lyssna på de intressanta exemplen samt läsa rapporten på samma sida.
Jag vill avsluta med ett citat från densamma:
”Intresseperspektivet och resonemanget om makt hjälper oss att förstå en orsak till varför det finns krafter i samhället som vill begränsa valfriheten. Det handlar ytterst om makt. Ett komplex av intressegrupper som alla vill främja sitt egenintresse kan förstås agera mer otyglat om användaren inte kan välja bort. Byråkratin kan då växa okontrollerat, man kan göra dåliga inköp, låta dåligt ledarskap bestå utan några förändringar då omvandlingstrycket är för lågt.”
Det är lätt att förstå varför en stor majoritet av landets föräldrar tycker att det är viktigt att få välja skola, och att kunna ”ta sin mats ur skolan” när den inte fungerar för det egna barnet. Så har det inte alltid varit. Så var det inte innan friskolereformen. Men så är det nu.
/