Betygen har alltid varit orättvisa, men det kan bli bättre!

Tidögängets utbildningspolitiska toppolitiker kommenterade betygen på ett seminarium hos Friskolornas riksförbund. Från vänster: Fredrik Malm (L), ordförande i riksdagens utbildningsutskott, Patric Reslow (SD), riksdagsledamot, Mathias Bengtsson (KD), riksdagsledamot, och Josefin Malmqvist (M), också hon riksdagsledamot i utbildningsutskottet.

 

I tisdags höll vi i ett frukostseminarium om betygssystemet. Vi har länge sagt att betygssystemet måste kvalitetssäkras för att komma till rätta med glädjebetyg. Framför allt behöver vi tydliggöra kriterierna för olika betygsnivåer.

Med detta i bakhuvudet bjöd vi in företrädare för Riksrevisionen, som skrivit en rapport om likvärdig betygssättning, Skolverket som också de har utrett frågan och landat i några skarpa förslag samt riksdagspolitiker från utbildningsutskottet. Detta i hopp om att äntligen kunna komma framåt i frågan.

Glädjande att så många ville komma hit till Näringslivets hus och lyssna – och dessutom var många med via länk. Betygen engagerar!

Riksrevisionens Krister Sund redogjorde för att staten har misslyckats i sin ambition med att öka likvärdigheten i betygssättningen. Avvikelserna mellan nationella prov och slutbetyg är på skolnivå störst bland elever som blev underkända i matematik och svenska. Betygen är högre i ämnen utan prov, som hemkunskap. Riksrevisionens bedömning är att lagstiftningen är otydlig för lärare. Skolinspektionen får också hemläxa av Riksrevisionen, som menar att de behöver bli bättre på att följa upp efter kontroller.

Betygsexperten Per Måhl höll inte helt med. Han menar att det mycket riktigt finns ett stort problem med betygens kunskapsmässiga koppling som är ”obefintlig”. Men det problemet har funnits sedan 1980-talet – det vill säga på den tiden vi hade ett relativt betygssystem. Det hänger, enligt Måhl, ihop med synen på undervisning och lärarens roll som mentorer i stället för starka ämneslärare. Dessutom ska alla lärare undervisa individuellt med ”25 kursplaner per klass i stället för en”. ”Att försöka implementera någon form av likvärdighet i ett skolsystem som ser ut så här, det är fullständigt omöjligt”, säger Per Måhl och: ”Vi har varit ett dåligt land i 40 år.”

Anders Auer och Hannes Theander pratade om Skolverkets rapport om betygen. Skolverket delar Riksrevisionens problembild och ”precis som Per är inne på är det viktigt att betygen blir rättvisande utifrån kursplanerna”, sa Hannes Theander. Skolverket menar att problemet beror på systemet, inte på lärarnas kompetens. De presenterade Skolverkets modeller som de menar är bättre på att hantera problemet än dagens system. Myndigheten har utvärderat fyra olika betygsmodeller: Examensprovsmodellen, Direktstyrningsmodellen, Sammanvägningsmodellen och Modereringsmodellen. Den sistnämnda ger enligt verket bäst utfall och bygger på att lärarna på skolan tillsammans bedömer och betygsätter elevernas kunskaper. Eleverna skriver sedan ett nationellt slutprov som bedöms centralt av ett oberoende bedömarlag. Den avlastar lärarna och kräver ingen kontroll eftersom den heller inte skapar några incitament att låta det gå inflation i betygen.

Utbildningsutskottets ordförande, Fredrik Malm (L), bekräftade att vi har slitit med de här frågeställningarna under väldigt lång tid. En del elever har fått för låga betyg också, menade Malm.

”Vi måste höja kunskapsresultaten generellt i svensk skola”, sa Liberalernas utbildningspolitiske talesperson som också vill ha inträdesprov på högskoleutbildningar för att bekämpa glädjebetyg.

Moderaternas utbildningspolitiska talesperson, Josefin Malmqvist, menade att vi behöver hitta ett sätt att mäta utbildningskvalitet i Sverige. ”Det är viktigt för elevers och föräldrars möjlighet att välja.”

Mathias Bengtsson från Kristdemokraterna tycker att Skolverkets moderingsmodell låter intressant. På Mathias egen kommunala gymnasieskola blev 90 procent i en årskurs underkända på nationella proven i matematik, men 80 procent blev ändå godkända i slutbetygen. ”Det fanns press från rektorerna på lärarna att höja betygen.”

”Oavsett vad vi hittar på kommer vi ha någon form av diskussion om likvärdighet i betygssystemet. Jag är skeptisk till modeller.” Det sa Sverigedemokraternas representant, Patrick Reslow. Som också efterlyste mer fokus på kunskaper.

Åsa Westlund från Socialdemokraterna, vice ordförande i utbildningsutskottet, tycker däremot att Skolverkets modell är intressant och vill låta lärarna jobba mer som lärare i stället för att hålla på så mycket med bedömning. Westlund hänvisade också till rapporter om att friskolor sätter högre betyg som konkurrensmedel. Och nämnde Kunskapsskolan och Internationella Engelska Skolan som exempel på friskolor som sätter glädjebetyg, vilket motsägs av en mycket intressant rapport från IES som släpptes samma dag som vårt seminarium!

Louise Ankarcrona, friskolepionjär från stiftelsen Viktor Rydbergs skolor, som satt i publiken, höll med Fredrik Malm om att man borde införa inträdesprov för högre studier, vilket skulle avdramatisera betygen och minska stressen för eleverna.

Slutligen fick Per Måhl avrunda med en kommentar. Han håller med om att vi har ett ”stort problem”, men det är enligt Måhl i första hand elevernas kunskapsstandard. ”25 procent har inget slutbetyg när de är 20 år.” ”Betyg har pedagogiska effekter och kunskapsrelaterade bedömningar leder till att elever lär sig mer än så kallade rangordningar – och så hör vi här att några vill införa rangordningssystem. Skolforskning över hela världen säger att det kommer leda till att fler inte klarar gymnasiet. Det får fruktansvärt destruktiva effekter.”

I stället vill Per Måhl utgå från den skollag vi har. ”Det går. Jag kanske låter dyster, men det går att lösa.” Vi ska, enligt Per Måhl, ”absolut inte byta betygssystem”. Vi behöver i stället få den nuvarande skollagen att fungera. ”Den är alldeles tillräcklig.” Skolverkets senaste allmänna råd från i juni är också väldigt bra, menar betygsexperten. ”Det har inte alltid varit så.” Måhl lyfter också en granskning Skolverket gjorde 2011 som utmärkt: ”Men ingenting som står i den granskningen är gjort.”

Stort tack till alla medverkande för ett fantastiskt intressant och – trots en del dystra tongångar emellanåt – hoppfullt seminiarum om betygssystemet. Tusen tack också till Cecilia Garme, som gjorde ett strålande jobb med att moderera samtalen!

Min egen slutsats är följande: Vi har aldrig haft ett helt rättvist och likvärdigt betygssystem, och kanske får vi inte heller det. Men det kan bli mycket, mycket bättre än i dag! Låt oss nu tillsammans jobba för att det också blir så.

Se hela betygsseminariet här: