I veckan presenterade skolforskaren Gabriel H Sahlgren rapporten ”Kunskapsskolans återkomst: den svenska grundskolans kvalitet över tid.” Dagens Nyheter tyckte uppenbarligen att den var intressant för de publicerade en debattartikel med rubriken ”Den svenska grundskolan är bland de bästa i världen”.

Med tanke på hur het debatten är om friskolorna, och att dess andel av elever har vuxit under den tidsperiod som granskningen omfattar, så skulle men kunna tänka sig att någon annan media skulle fångat upp detta. Men inte vad jag har sett. Det är minst sagt märkligt för resultaten är  intressanta nyheter. Jag citerar sammanfattningen av rapporten:

• Fram till omkring 2010 föll resultaten i svensk skola. ”PISA-raset” har fortsatt att prägla skoldebatten i Sverige. Under 2010-talet har grundskolans kvalitet däremot förbättrats ordentligt.
• En djupare analys av PISA och andra internationella kunskapstester visar att svensk skola helt och hållet återhämtat sig efter PISA-raset, sannolikt tack vare reformer som genomfördes runt 2010.
• Justerar man för invandringens effekter är den svenska skolan numera bland de absolut bästa. Sverige är ett av ytterst få länder som når toppositioner i OECD i alla tre undersökningar av elever i slutet av grundskolan.
• Den svenska grundskolan är idag bäst i Norden – och bland de bästa i världen – kunskapsmässigt. Givet hur ofta Sveriges skola har dömts ut är detta ett slående resultat som förtjänar större uppmärksamhet.

Slut citat. Detta är slutsatser som borde uppmärksammas och välkomnas av skolministern. Svensk skola i topp. Det finns utmaningar men vi är på rätt väg. Men det klart, det är inte lika roligt att konstatera att de åtgärder som vidtogs av alliansregeringen förmodligen har bidragit till att resultatfallen har stoppats och att vi nu är tillbaka på den PISA- nivå som gällde år 2000 bland elever med svensk bakgrund.

Gabriel H Sahlgren har studerat resultaten i de internationella elevundersökningarna PISA, TIMSS, PIRLS och ICCS.

PISA mäter läsförståelse, matematik och naturvetenskap hos 15-åringar. Ett resultatfall som pågått mellan år 2000 och 2012 har hämtats igen på 6 år. Granskningen visar att betydelsen av elevsammansättningen har ökat över tid. Elever med utländsk bakgrund har ett sämre resultat 2018 än PISA år 2000.  Andelen högpresterande elever har ökat rejält i alla ämnen sedan PISA 2012 bland elever med svensk bakgrund, men knappast alls bland elever med utländsk bakgrund.

TIMSS mäter kunskaper i matematik och naturkunskap hos fjärdeklassare och åttondeklassare. Även här visar sig betydelsen av elevsammansättningen men resultatförbättringarna tyder på att skolans kvalitet har förbättrats markant under senare år. Det gäller såväl åk 4 som åk 8.

PIRLS mäter läsförståelse i årskurs 4 och även här återfinns förbättringar.

ICCS mäter åttondeklassares kunskaper i samhällskunskap. Även här kan man se en kraftig förbättring av resultaten.

För att få en ordentlig bild av denna glädjande rapports resultat så hänvisar jag till densamma, som du hittar här. 

Låt oss dessutom skänka en tacksamhetens tanke till alla de som har bidragit till att vända denna utveckling. Fokus på kunskapsresultat ger effekt. Det finns dock en hel del kvar att göra när det gäller elever med utländsk bakgrund. Där borde skolministern lägga ner stridsyxan mot friskolorna och i stället säga ”Låt oss ta oss an denna utmaning tillsammans. Svensk skola kan bättre och låt oss lära av de bästa.”

Men det skapar ju inga konfliktytor i en valrörelse………

 

Bifogar en bild från Fakta om friskolor som visar andelen elever i kommunal respektive fristående grundskola

 

För 30 år sedan beslutade riksdagen om en friskolereform som skapade möjlighet för rik som fattig att välja skola, skolpengen följer eleven. Idag är det över 400.000 elever som går i fristående förskolor, grund- och gymnasieskolor runt om i landet.

 

Reformen har också gjort det möjligt för lärare att förverkliga sin dröm att starta en friskola. Forskning visar också att en etablering av en friskola i en kommun har medfört att kommunala skolor presterar bättre. Under sommaren kommer vi att presentera ett antal exempel på hur friskolereformen har en positiv påverkan för såväl kommunala verksamheter, lärare, föräldrar som elever. Vi börjar vår sommarserie med en lärarröst:

 

”I de friskolor jag har arbetat på uppmuntras du av både rektor och kollegor att testa nytt i undervisningen. Du har möjlighet att forma din undervisning och behöver inte vara rädd att göra fel.” Så säger Maja Hessle lärare, och även tidigare elev på Broholmskolan i Lidköping.

Läs hela intervjun med henne här: ”I en friskola är ramarna mjukare”

 

Du har väl också noterat att de som jobbar i friskolor trivs bättre än de som jobbar i kommunala skolor?
– 66 procent av lärare i friskolor är nöjda med sitt arbete jämfört med 55 procent i kommuner
– Sex av tio lärare i friskolor anser att närmaste chef har en god förmåga att hantera mobbning, trakasserier liknande arbetsmiljöproblem
– En majoritet lärare, i friskolor såväl som kommunala skolor, är nöjda med deras möjligheter att påverka hur arbetsuppgifter genomförs

Du hittar Svensk Kvalitetsindex Jobbhälsoindex här.  

Vi utvecklar resultaten i Jobbhälsoindex i den här debattartikeln i Hallandsposten.

Läser Aftonbladets ledare. Snart sagt inget förvånar när det gäller osanningar i jakten på friskolorna. Men det är en sak som verkligen sticker ut i debatten. Jag undrar om det finns något annat land där det tas som bevis på att snart sagt alla privata verksamheter bryter mot regelverket bara för att en minister vittnar om hon som rektor i en friskola har gjort just det. Det måste kännas lite märkligt för Skolinspektionen att ha en sådan minister. Och man kan undra hur statsministern tänkte kring detta när hon utsåg skolministern.

Och medias agerande är också märkligt, eller snarare brist på agerande. I stället för att ställa frågor om hur det kommer sig att hon mixtrade med kön så tas detta regelbrott av henne som intäkt för – ja näst intill som bevis – för att snart sagt alla friskolor gör på samma sätt. Nu senast i Aftonbladet. Det är obegripligt att ministern aldrig får en följdfråga mot bakgrund av detta påstående. Frågan är enkel – Men som rektor är du ju ansvarig för verksamheten, varför bröt du mot reglerna?

Och för övrigt kan vem som helst som läser beslutsprotokollet från behandlingen av regeringens proposition om skolvalet konstatera att det är inget av de partier som Aftonbladets ledare tar upp som tycker att det är en bra idé att sätta barnen i kö från BB. De avslog regeringens proposition för de menade att den helt enkelt var dåligt utformad.

/

 

I förra veckan hade Dagens Nyheter en uppmärksammad nyhet om en gymnasieskola i Trollhättan – friskola – där de hävdade att ”Det är en skolkedja som utbildar elever i naturbruk med bland annat hästhållning på schemat – men utan att ha stall och hästar på skolan. Ändå får skolorna mer än dubbelt så hög ersättning som en vanlig skola just för att det kostar så mycket att ha djur.”

En  nyhet som har fått stor uppmärksamhet – men är den sann?

Skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S) var omedelbart ute och fördömde. På DNs förfrågan om kommentar så svarade hon ”Även om jag inte längre blir särskilt förvånad, så blir jag fortfarande jätteförbannad när sådana här saker kommer fram”. Frågan är om hon är lika förbannad idag när det visar sig att hon har uttalat sig utifrån felaktiga förutsättningar.

Den journalist som har skrivit artikeln har för övrig nyligen kommit ut med en bok med titeln ”Svensk skola AB”. Dess innehåll presenteras på följande sätt av Akademibokhandeln; ”För trettio år sedan införde Sverige ett världsunikt system som tillåter aktiebolag att äga skolor och ta ut obegränsat med vinst från skattemedel. Det har lett till att skolor gör vad de kan för att locka högpresterande elever som är billiga att undervisa. Pengarna hamnar inte sällan i miljardbolag, registrerade i skatteparadis. Svensk skola AB är ett djuplodande reportage om elever som skickas på marknadsföringskurs för att lära sig sälja in skolan, om hur kölistor manipuleras för att ge »rätt« elever företräde, och om hur betygen har blivit ett konkurrensmedel i stället för just ett betyg. Hur påverkar den nya skolan eleverna? Och vad gör den med vårt samhälle? Peter Letmark är journalist på Dagens Nyheter, där han bevakar bland annat skolfrågor.”

Är det någon som tror att Peter Letmark är en opartisk journalist när det gäller friskolefrågor?

Med anledning av artikeln har skolan kommit med ett flertal rättelser på sin hemsida; Jag lägger in dem i sin helhet  nedan. Jag vill också påpeka att en del av skolans affärsidé är just att kroka arm med det lokala näringslivet, just för att deras utbildningar ska ha en så nära koppling som möjligt till arbetslivet. Lite det som ju efterfrågas bland många av de kommunala skolornas yrkesprogram.

För några år sedan slöt de ett samarbetsavtal med Nordic Choice Hotel och Petter Stordalen rörande hotell & restaurangprogrammet på gymnasiet. Det blev en succe.  Hur detta har påverkats av pandemin kan jag inte avgöra men själva idén, ett nära samarbete med näringslivet, är ju klokt tänkt och borde uppmuntras i stället för bespottas. De har också samverkan med företag inom andra branscher.

 

Bemötande av artikel i DN

10 JUNI 2022

I dagens DN finns en artikel om vårt naturbruksgymnasium i Trollhättan. Artikeln innehåller ett antal felaktigheter som vi är angelägna om att bemöta och dela med er då vi är mycket stolta över vår verksamhet.

Bilden som DN ger av att Realgymnasiet får betalt för hästar som de inte har är helt felaktig! Det är väldigt svårt för Naturbruksskolor som ofta har enstaka ridlärare och få hästar att kunna täcka alla de krav som finns i en utbildning inom hästhållning. Den organisering och de avtal som Realgymnasiet upprättar ger en helt annan mångfald av kompetenser och en helt annan bredd på hästmaterialet.Exempelvis i nämnda Trollhättan förfogar Realgymnasiets samarbetsklubb Trollhättans Fältrittklubb över 34 hästar som kan tillgås i undervisningen. Detta kompletteras med avtal för ex. undervisning hos uppfödare, beridare och hovslagare. Därigenom kan resurserna användas så att eleverna ges en avsevärt kvalitativare utbildning än vad som annars skulle vara möjligt.I artikeln påstås att våra elever inom inriktningen Hästhållning är på praktisk anläggning i väldigt liten utsträckning. Sanningen är att minst 45% av elevernas studietid på inriktningen hästhållning (som avses i artikeln) genomförs i olika typer av stallmiljöer, i samarbete med lokala ridklubbar. Anläggningarna är noga utvalda för att svara mot de krav som Skolverket angett ska tillgodoses i utbildningen. Med devisen ”På riktigt är viktigt” menar vi att kvaliteten blir högre om momenten kan genomföras tillsammans med bransch, på skarpa anläggningar med pågående verksamhet. Dessa samarbetsavtal finansieras av skolpengen.I artikeln påstås också att Realgymnasiet använder ett nytt koncept som går ut på att inte hålla sig med egna lantbruksdjur och anläggningar. Sanningen är att Realgymnasiets koncept har funnits sedan 2007. Anledningen att vi inte har lantbruksdjur är enkel, vi har inte inriktningen Lantbruk.Att vi inte har några egna djuranläggningar är också en felaktighet, det finns djuranläggningar på alla Realgymnasier som har programfördjupningen Sällskapsdjur och djursjukvård.I våra djuravdelningar läggs tid på träning och handhavande av däggdjur, amfibier, fåglar, reptiler, burar, akvarier osv. Målet är att skapa de bästa förutsättningarna för våra elever att nå utbildningens mål. Dessa anläggningar finansieras av skolpengen.De brister som hänvisas till från 2020 är sedan länge åtgärdade.Utifrån vår egen Alumni-enkät där vi följer upp elevernas sysselsättning redan 6 mån efter studenten, kan vi se att 84% av de elever som svarat och som gick ut våren 2021 är i sysselsättning. Med sysselsättning menar vi arbete, vidare studier eller arbete i kombination med studier om totalt minst 50%. 84 % är en mycket hög siffra vilket vittnar om att vårt sätt att genomföra utbildningar behövs och skapar kunskaper och nytta för både elever och bransch.***************

Näringslivets Medieinstitut har också uppmärksammat DN:s artiklar i denna fråga och konstaterar att DN har fel om gymnasiets hästar och att DN delvis har backat från uppgifter att Realgymnasiet får betalt för hästskötarutbildning utan att ha hästar, men att det fortfarande kvarstår felaktigheter i deras artiklar. Uppgifterna har fått stor spridning och orsakat stor skada för skolan. Detta är ett exempel på viken skada som media kan förorsaka verksamheter. Och det som är extra sorgligt är att det alltid finns ett antal politiker som är beredda att uttala sig utifrån den verklighetsbild som journalisten ger. Att kommentera enskilda fall innebär ett stort ansvarstagande. I detta fall har det lett till att man medverkat till att sprida en bild av en verksamhet som inte är korrekt. 

Näringslivets Medieinstitut gör ett viktigt jobb som uppmärksammar dessa felaktigheter. Förhoppningsvis medför det att journalisterna blir med försiktiga, och att de som kommenterar tar reda på fakta innan man kommenterar. När det gäller påståenden om friskolor så kan jag bara konstatera att det finns väldigt mycket stoff att ta av – för det är inte mycket av det som påstås som är korrekt.

 

 

I onsdags röstade riksdagen ner förslaget om att sänka skolpengen för fristående skolor. Även om det var ett väntat utfall var det framför allt välkommet och en viktig delseger. De som talar om vikten av likvärdighet måste också stå upp för att elever med samma förutsättningar ska få samma skolpeng oavsett om de väljer en fristående skola eller en kommunal skola. Det borde vara en självklarhet. Sänkt skolpeng för fristående skolor skulle drabba eleverna i de skolorna och påverka likvärdigheten.

Det är betryggande att ogenomtänkta, kritiserade och illa underbyggda förslag röstas ned i svensk riksdag. Detta trots det enorma tryck som den socialdemokratiska valmaskinen åstadkommit genom att mobilisera alla dess grenar, för att få förslaget godkänt. Man kan undra hur många miljoner som läggs ner på dessa kampanjer i bl a sociala media.

Strax innan riksdagen samlades för votering i onsdags kallade partisekreterare Tobias Baudin och skolminister Lina Axelsson Kihlblom till presskonferens. Budskapet var att de förväntade sig att förslaget skulle röstas ned i kammaren. Men det var också att nederlaget i riksdagen inte innebär att de tänker om och vill ta kontakt med oppositionen för att finna lösningar och kompromisser. Tvärtom – de blåste till hårdare strid i kampen mot människors valfrihet i allmänhet och friskolor i synnerhet.

Beskedet i onsdags var att de skakar liv i gamla, utdömda förslag från förra valrörelsen – att föreslå begränsningar av vinsten. Pressträffen var åter en uppvisning i hur skolministern drar till med argument i debatten som inte har någon förankring i verkligheten. Ett beteende som ju ett stort antal friskoleföreträdare reagerade på i en debattartikel i SvD nyligen. Man kan respektera att människor har olika uppfattning, men när ledande politiker tar till rena lögner som argument så är det ovärdigt, vilket också SACO reagerade på nyligen.  .

85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Men i debatten låter det som om det är tvärtom, alla problem i skolan skylls på friskolorna. Det är inte rimligt.

Tittar vi på svensk skola som helhet så är det tydligt att den behöver fokus på ledarskap, kvalitet och kunskaper. Vare sig problemen med lärarbristen, bristande studiero, behovet av ett kvalitetssäkrat betygssystem eller det faktum att alltför många elever lämnar skolan utan behörighet till gymnasiet löses genom det agerande som regeringspartiet nu ägnar sig åt. Svensk skola förtjänar bättre. Att Socialdemokraterna istället väljer att blåsa till strid för lösningar som utretts, debatterats en masse och dödförklarats flera gånger kan inte nog beklagas. Agerandet är ett fattigdomsbevis när det gäller förmågan att se vad som krävs för att förbättra svensk skola och det är beklagligt för landets alla elever och lärare som är verksamma i svensk skola utsätts för detta. Det lär knappast locka fler lärare till skolan.

/

Idag är det 30 år sedan riksdagen beslutade om friskolereformen. Odd Eiken har berättat och skrivit om hur den dåvarande regeringen Bildt tänkte kring utformningen av denna valfrihetsreform. Det är 30 år som har inneburit stora förändringar för inte minst landets föräldrar, elever och lärare. Den valfrihet som då öppnades, en valfrihet som bl a innebär att föräldrar inte behöver be andra om lov för att byta skola när deras barn är mobbat, en valfrihet för lärare att kunna välja en annan arbetsgivare än en kommunal och en valfrihet som innebär att den som lever upp till de tuffa krav som ställs för att kunna starta en friskola får möjlighet att göra detta om Skolinspektionen ger ett tillstånd. Denna valfrihet har ett enormt starkt stöd bland landets föräldrar. Trots detta hotas denna nu av de förslag som socialdemokraterna m fl drivet i debatten.

Idag är det över 400.000 elever som valt en fristående för-, grund- eller gymnasieskola. Det innebär att det är minst en miljon som berörs av de förslag som nu debatteras.  En stor andel av landets friskolor är AB, de är det för att det är en funktionell verksamhetsform, inte för att de som startat friskolorna är vinstmaximerande personer. Av landets 4.803 grundskolor är 822 friskolor, dvs 17 procent. 72 procent av alla elever som går i  dessa fristående grundskolor går i AB. En verksamhetsform som socialdemokraterna vill stoppa. Det är lätt att inse vilken effekt som ett sådant förslag skulle få för valfriheten. För att inte tala om vilken effekt det skulle få för kommunerna som riskerar att få ta hand om en stor del av dessa elever om deras skolor, som de har valt, tvingas bort.

Det är faktiskt helt otroligt att landets Skolminister utmålar alla dessa hårt arbetande friskoleföretagare som suspekta och som personer som bara är fokuserade på att håva in pengar. Man borde kunna begära en rimligare attityd från en skolminister, en ledare som ska vara ett föredöme för unga människor i vårt land. Nyligen hävdade hon dessutom att det är enklare att starta en friskola än att starta en korvkiosk. Det är helt enkelt inte sant. Man kan undra varför ledande politiker måste ta till lögner i skoldebatten….

Idag är det ca 80.000 som jobbar i friskolor runt om i landet. Undersökningar visar att de trivs mycket bättre än de som jobbar i kommunala skolor. Nyligen reagerade 59 av dessa över de påståenden som framförs i debatten om deras arbetsplatser. Läs artikeln här.  Skulle deras arbetsplatser försvinna så hävdar tex ministrar att det inte spelar någon roll för då kommer dessa lärare att ta ett jobb i en kommunal skola istället. Det stämmer inte – många kommer att välja att jobba utanför skolans värld. Redan idag är det ca 40.000 utbildade lärare som valt en annan arbetsplats än skolan.

För 30 år sedan handlade debatten om att människor måste få möjlighet att välja skola. Den handlade också om att det var stor skillnad mellan skolor, då enbart offentliga skolor, och att familjebakgrunden spelar stor roll för hur det går i skolan. Familjebakgrunden spelar alltjämt stor roll men då handlar det om att det är många elever som har kommit till landet mitt i skolan. Det framkommer inte heller i debatten. Det är ingen som har visat på att det är någon grupp i samhället som har förlorat på friskolereformen, det som framförs i debatten är bara tyckanden och påståenden, utan grund i forskningen. EU Kommissionen konstaterade också nyligen i en rapport om Sverige att friskoleeleverna har bidragit till att höja de svenska Pisaresultaten.

Nog om detta – svenska folket gillar valfrihet och friskolereformen leder till att allt fler väljer en friskola. Detta trots den hätska debatt som nu har förts under flera år. Idag har vi en bokrelease för vårt bidrag till detta 30 års jubileum. Ett fönster öppnades… kan beställas här. Den går tillbaka till 1800-talets första hälft och tar oss fram till idag. Kvinnorna var friskolepionjärerna på 1800-talet. Tack vare dessa fick flickor möjlighet att utbilda sig, och inte bara pojkarna. Även idag är det många kvinnor som står bakom de ca 4059 fristående förskolor och skolor som finns i Sverige (av totalt 15.665 stycken).

Alla dessa friskolehuvudmän, oavsett verksamhetsform, bidrar till att människor kan välja skola, till att det finns en mångfald. Det är skäl gott nog att fira det som hände i riksdagen för 30 år sedan idag – ett viktigt klubbslag för egenmakten och människors valfrihet. Och ja – det innebär att politiken har fått mindre att säga till om när det gäller beslutet i vilken skola ditt barn ska gå i. Men den demokratiska makten ska ju också ligga hos folket i en demokrati, det är folket som har den yttersta makten. Det är därför som en stor majoritet av svenska folket anser att det är viktigt att få välja skola. En rätt viktig att slå vakt om och en rätt väl värd att fira idag.

I eftermiddag ska det vara ett panelsamtal på Järvaveckan under rubriken Friskolor eller kommunala – hur skapas en jämlik skola?. Det ska bli intressant. Ingressen till samtalet är ”Vi ser allt större klyftor och skillnader mellan olika skolor.” Stämmer detta påstående? Jag vill dela med mig av en pm som jag fick från  någon månad sedan från en fd medarbetare på SCB, en person som är väl insatt i skolforskning och skolstatistik. Som har skickat detta underlag till ett flertal journalister men som inte förefaller att ha tagit till sig dess innehåll. Känsla är en sak i debatten – denna friskoledebatt baseras mycket på känsla – men hur ser forskningsläget ut? Följ med här.

Sociologens text

Som sociolog verksam vid SCB under många år finner jag det underligt att korrekta fakta så sällan kommer fram. Påståenden kastas fram, ofta oemotsagda, som vore de självklara, redan bevisade, utan diskussion. Det är de ingalunda alltid, tvärtom. Skolforskningen visar ofta något helt annat. Eller så är den inte entydig.

Nedan tar jag upp några av de vanligaste påståendena och synar dem närmare. Jag har valt att uteslutande referera till skolforskning som inte är kopplad till olika intressegrupper. Detta betyder förstås inte att jag anser sådan forskning oväsentlig, absolut inte. En del är ytterst kvalificerad och kan bringa klarhet. Men just i detta inlägg har jag valt att utelämna den. Den oberoende skolforskningen är fullt tillräcklig för de slutsatser jag drar. IFAU, Skolverket och SOFI är mina huvudsakliga källor.

Det gäller alltså att skilja mellan fakta och åsikter om den svenska skolan. Jag menar att detta inte alltid görs. Vi måste faktiskt kritiskt syna de vanligaste påståendena närmare. Jag gör ett försök.

Likvärdigheten i svensk skola är ett exempel där det svepande och slentrianmässigt påstås att den minskat dramatiskt under senare år. Men likvärdighet är ett rätt luddigt begrepp om man inte noga definierar vad som avses, vilket sällan görs.

Jag har valt att fokusera på de viktigaste aspekterna av likvärdighet nämligen

• Familjebakgrundens betydelse
• Skolsegregationen
• Skolors kvalitet.

Det finns förstås fler aspekter, som jag berör översiktligt.

 

”Familjebakgrunden blir allt viktigare för vad man presterar i skolan”.

Påståendet är enligt IFAU felaktigt utom för elever födda utomlands som därför ofta sent kommit in i svensk skola.

Detta fastslås av IFAU i en sammanfattande rubrik: ”Familjebakgrunden inte viktigare.”

Betydelsen av utbildningsbakgrund har inte ökat över tid. IFAU: ”Ett vanligt mått på ett skolsystems likvärdighet är vilken inverkan föräldrarnas utbildning och inkomst har på elevernas resultat. Rapportförfattarna vid IFAU ser att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten inte förändrats för svenskfödda elever” (1).

Skolverket finner i en studie en marginell ökning, ca 2 procentenheter enligt verkets data, för svenskfödda, men då får vi gå så långt tillbaka som till millennieskiftet. När det gäller invandrarbarn födda i Sverige ser verket däremot ingen ökning överhuvudtaget av familjebakgrundens betydelse, något som jag aldrig sett poängteras i debatten. (2).

IFAU igen: ”Däremot förklarar familjebakgrund mer av skolresultaten idag än tidigare för elever som är födda utomlands (min kurs.). Gruppen utrikes födda har också blivit mer heterogen. Det har helt enkelt blivit större skillnader på hur gamla eleverna är när de kommer till Sverige och vilka länder de kommer ifrån”. En reflektion är att det måste vara mycket svårt för vilket skolsystem som helst att kompensera för denna grundläggande ojämlikhet i elevernas förutsättningar.

 

”Skolsegregationen blir bara värre och värre”

Detta är helt enkelt fel. Skolsegregationen ökar inte.

Skolverket sammanfattar sin omfattande studie av skolsegregationen så här i en rapport: ”Skolsegregation utifrån migrationsbakgrund har avtagit eller stabiliserats under senare år. Även skolsegregationen utifrån socioekonomisk bakgrund verkar ha stabiliserats de allra senaste åren” (2).

Skolverkets rapport visar på många intressanta fakta som sällan lyfts fram. Visserligen har skolsegregation utifrån utbildningsbakgrund ökat något om vi går tillbaka ända till 90-talet, ca 2 procentenheter. Men nu är även den trenden bruten enligt verket. Och skolsegregation utifrån migrationsbakgrund har alltså avstannat och till och med minskat, detta sedan gott och väl ett tiotal år tillbaka. Tittar vi sedan på gruppen utrikesfödda elever så har skolsegregationen överhuvudtaget inte ökat, tvärtom. Den har i själva verket minskat, ja faktiskt i stort sett ända sedan år 2003. När såg man detta i skoldebatten?

Skolverkets slutsatser ger sammantaget alltså inget stöd för påståendet att skolsegregationen ökat under senare år, än mindre att den alltjämt ökar. Detta framhärdas likväl ideligen, även av ansvariga politiker.

En annan väl så intressant fråga är om skolsegregation i sig leder till sämre skolresultat, vilket oftast tas för givet. Detta är faktiskt inte belagt, tvärtom finner en sociologisk studie vid Linköpings och Stockholms universitet inga sådana samband (3). Studien finner att ”effekten av skolans etniska sammansättning på dess elevers meritvärden är marginell”. Därmed inte sagt att skolsegregation skulle vara oproblematisk av andra skäl.

 

”Skillnaderna i skolors kvalitet är för stora och ökar”

Skillnaderna tycks inte öka, i alla fall inte tydligt. IFAU finner vissa skillnader i kvalitet till friskolors fördel. Generellt är dock kvalitetsskillnader av relativt begränsad betydelse för elevresultaten. Forskare vid SOFI finner små skillnader i kvalitet mellan svenska skolor. Och de skillnader som finns betyder väldigt lite för elevernas resultat jämfört med andra faktorer. En slutsats är därför att elevernas socioekonomiska bakgrund och förutsättningar (där ambitioner och motivation kan vara viktiga parameterar) betyder i stort sett allt för resultaten, skolan väldigt lite.

IFAU: Något bättre resultat i friskolor.

En IFAU-rapport slår fast att skolans betydelse för elevresultat är relativt liten, vilket i och för sig naturligtvis inte innebär att kvalitet är oviktigt – och det finns utrymme för avsevärda kvalitetsförbättringar på vissa skolor. Men endast runt 2 procent av variationen av elevresultaten kan förklaras av skolan. Detta innebär att huvuddelen av en elevs resultat i skolan förklaras av individuella faktorer som elevens kön, familjebakgrund m.m. snarare än av vilken skola eleven går på (1). IFAU har även undersökt inte bara elevernas resultat vid en given tidpunkt, vilket är vanligast, utan även försökt mäta s.k. progression, dvs. hur stora framsteg eleverna gör den tid de går på en viss skola. IFAU sammanfattar: ”Elever på fristående högstadieskolor har något bättre resultatutveckling än elever på kommunala skolor, även efter att hänsyn tagits till att elevgruppernas egenskaper skiljer sig åt.” (1)

En viktig slutsats från IFAU:s forskning är också att det inte finns något som tyder på att skillnader i skolkvalitet ökat i särskilt stor utsträckning. Det är heller ”inte uppenbart hur skolans kvalitet ska kunna höjas, och såväl lärartäthet som lärarkompetens är bara svagt relaterade till uppmätt kvalitet.”

SOFI: Små kvalitetsskillnader mellan skolor men nästan ingen påverkan på elevresultaten.

Forskare vid SOFI har undersökt skolors kvalitet empiriskt baserat på ett stort datamaterial med variabler grupperade efter skolresurser, skolklimat och elevsammansättning (stök och mobbning ingår som viktiga variabler vid sidan av resurser och kvalitet i undervisningen). Deras slutsats är att ”skolkvalitet inte har några betydelsefulla effekter på skolutfall.” Denna kanske överraskande slutsats beror enligt forskarna på att ”skolkvaliteten varierar för lite eller för osystematiskt mellan skolor i Sverige för att ha så stor betydelse”. Skolans bidrag till resultaten är nära nog noll, elevernas bakgrund och förutsättningar i vid mening betyder nästan allt. Annorlunda uttryckt: ”Sambanden mellan socioekonomiskt ursprung respektive invandrarbakgrund och utbildningsutfall beror helt enkelt inte på att elever med olika ursprung går i skolor av olika kvalitet” (4).

Det här kan ju låta deprimerande för ambitiösa lärare och naturligtvis kan bra lärare göra skillnad, vilket forskningen också visar. Forskning visar nämligen att elevernas prestationer kan variera väl så mycket inom en skola, mellan klasser, trots identiskt elevunderlag, som mellan skolor som sinsemellan har olika elevunderlag. Detta visar att bra lärare betyder mycket. Men det är alltså på skolnivå forskarnas slutsats gäller. Men eftersom skolkvalitet betyder så lite på systemnivå innebär detta samtidigt att ingen speciell elevgrupp kan sägas ha missgynnats (eller gynnats) på något påtagligt sätt. SOFI-forskarna konkluderar att ”brist på likvärdighet i svensk grundskola knappast är ett stort problem” (4). Däremot ser man att skolsystemet har svårt att fullt ut kompensera för ojämlikhet i elevernas förutsättningar. (En reflektion: Så, om ett lands skolsystem inte förmår kompensera fullt ut för olikheter i förutsättningar, är skolan då per definiton inte likvärdig?)

”Friskolereformen har lett till sämre skolresultat, särskilt för svaga elevgrupper”

Påståendet stöds inte av oberoende forskning om reformens effekter. Det finns heller inget som tyder på att skolval särskilt skulle ha missgynnat svaga gruppers skolresultat. Tvärtom tycks elever från svagare familjebakgrund vinna på att välja skola.

Det är väl känt att svenska grundskoleelevers studieresultat försämrats och senare förbättrats enligt de internationella mätningarna, främst PISA. Metodiken och urvalet har kritiserats. IFAU har i en rapport presenterat den mest omfattande utvärderingen och analysen av själva friskolereformen. Forskarna sammanfattar: ”Vi har undersökt hur skolvalsreformerna som genomfördes i början av 1990-talet har påverkat elever med olika familjebakgrund. Resultatet tyder på att reformernas effekter på elevers skolresultat varit positiva men små – eller noll, beroende på utfall och metodval. Detsamma gäller för senare utfall såsom sysselsättning och högre utbildning. Effekterna är likartade för alla grupper av elever. Vi finner inga tecken på att elever från hushåll med låga inkomster, med lågutbildade föräldrar, eller med utrikes födda föräldrar, har förlorat på reformerna” (min kurs.). Vidare: ”I den mån vi ser skillnader mellan eleverna, så tyder dessa på att det är elever från svagare familjebakgrund, t.ex. där föräldrar har låga inkomster, som tjänar mer på möjligheten att välja skola” (5).

 

”Friskolor lokaliseras på ett sätt som missgynnar svaga grupper”

Data stöder absolut inte detta påstående entydigt. Det finns data som tydligt motsäger påståendet och svaret är därför mångfacetterat. T.ex. tycks friskolornas ägar- och driftsform påverka lokaliseringsbesluten.

IFAU sammanfattar: ”Fristående högstadieskolor etableras i områden med

– en hög andel utrikes födda och

– i områden med en hög utbildningsnivå” (6)

Det är de idéburna friskolorna som tenderar att etableras i områden med högutbildade, inte de vinstdrivande. Det är också de idéburna skolorna som uppvisar den största andelen elever från socioekonomiskt gynnade hem. Sorteringen efter elevers bakgrund är således starkast bland icke-vinstdrivande friskolor och det är de s.k. ideella skolorna som uppvisar den starkaste sorteringen utifrån elevförutsättningar. (1).

IFAU specificerar: ”Fristående skolor som inte har vinstsyfte (inte är aktiebolag, handelsbolag eller enskild firma) etableras oftare i områden där föräldrarna har en högre utbildningsnivå”. Forskarna finner inte ”att det är friskolorna som drivs i aktiebolagsform som ligger bakom den skattade effekten att friskolor oftare tenderar att etableras i områden med fler högutbildade”. Det är således helt och hållet de icke-vinstdrivande skolorna som driver denna utveckling. Data avser alltså högstadieskolor (6).

När det gäller lågstadieskolor drar IFAU-forskarna följande slutsats: ”Det finns indikationer på att fristående skolor oftare etableras i områden med högre inkomstspridning” (7) (dvs. varken typiska hög- eller låginkomstområden, min anm.). Alltså: när det handlar om i vilka områden lågstadieskolor etableras spelar följaktligen föräldrarnas ekonomi mindre roll.

 

”Friskolor fördyrar och försämrar”

Det finns inget forskningsstöd för detta. Tvärtom tycks det omvända gälla.

Jag går inte djupare in i just denna fråga, som ju är föremål för rätt intensiv debatt, inte minst när det gäller skolpengens konstruktion. IFAU har dock försökt uppskatta om en kommun tjänar eller förlorar på friskolor. IFAU-forskarna Böhlmark och Lindahl finner att en högre andel elever i friskolor stärker elevernas prestationer generellt. Det visar sig också att konkurrensen medfört att kommunala skolor höjt sig, snarare än att friskolor har bättre resultat än kommunala. Samtidigt finner författarna inga tecken på att friskolekonkurrensen ökar kostnaderna i genomsnitt – om något tyder resultaten i stället på att den driver ned kostnaderna (8).

 

Forskarna sammanfattar: ”Vi kan konstatera att en ökning av andelen friskoleelever förbättrar både det genomsnittliga utbildningsresultatet i slutet av grundskolan och på lång sikt även gymnasiebetyg, universitetsstudier och antal utbildningsår. Vi kan vidare visa att dessa effekter är mycket stabila i förhållande till ett antal möjliga problem, som till exempel betygsinflation och olika trender i utfallsvariablerna före reformens genomförande. Intressant nog verkar det som om dessa positiva effekter först och främst beror på spridnings- eller konkurrenseffekter och inte att friskoleelever vinner betydligt mer än elever på kommunala skolor. Eftersom det har tagit tid för friskolor att bli mer än ett marginellt fenomen i Sverige, har vi kunnat se positiva effekter som är statistiskt signifikanta först ett decennium efter reformen. Vi kan också visa att en högre andel friskoleelever i kommunen inte har lett till ökade skolkostnader. Man kan därför tolka denna positiva inverkan på utbildningsresultaten som en positiv effekt även på skolans produktivitet.”

 

Stor resultatspridning = dålig likvärdighet?

Mycket vanskligt att dra slutsatser på basis av statistisk varians.

 Enligt PISA har spridningen i elevernas resultat fluktuerat över tid. Spridningen är dock större nu än vid millennieskiftet. Det kan finnas flera skäl till detta och orsakerna är inte klarlagda.

Spridning i resultat brukar ibland anföras som ett mått på skolans likvärdighet. Skolverket: ”Variationen eller spridningen i elevers resultat ger information om likvärdigheten i ett skolsystem.” Men gör den verkligen det, entydigt?

Det är ett väl känt faktum bland statistiker att spridningsmått alltid är vanskliga att använda rakt av, i synnerhet om man vill förklara orsakssamband och styrkan i dessa. Är verkligen stor spridning i elevprestationer i sig nödvändigtvis ett tecken på bristande likvärdighet? Och förändras likvärdigheten i så fall entydigt om spridningen förändras, oavsett hur? Om elevkollektivets sammansättning och dess förutsättningar att prestera förändras, kan man då likväl dra slutsatser om förändringar i skolsystemets likvärdighet? Eller skulle en ökad resultatspridning kunna bero på faktorer som skolan rent allmänt inte rår över? Hög invandring skulle till exempel kunna vara en orsak.

Om det föreligger stora skillnader i elevresultaten är det dåligt bevänt med likvärdigheten enligt Skolverkets och en del politikers grundsyn. Fullständig likvärdighet uppnås följaktligen om alla elever presterar lika bra (eller dåligt). Om ingen av dessa omständigheter råder vore det intressant med en precisering av vilken spridning i resultaten som anses bäst. Men kan man inte bestämma vilken spridning som är optimal utifrån ett likvärdighetsperspektiv blir måttet rätt meningslöst.

(Bara ett exempel: om lågpresterade elever förbättrar sina resultat samtidigt som högpresterande elever försämrar sina resultat i större omfattning, kan man då följaktligen säga att likvärdigheten ökat? Är det bra? )

 

”Likvärdigheten i svensk skola försämras allt mer”

Faktagenomgången ovan stöder knappast påståendet.

 Är den svenska skolan likvärdig? Få skulle nog hävda att likvärdigheten inte kan bli bättre oberoende av vad man lägger i begreppet. Men forskarna är också tämligen eniga om att det är förbättringar i familjers och elevers förutsättningar i samhället som torde vara den enskilt viktigaste nyckeln till ökad likvärdighet i skolan, betydligt viktigare än faktorer som skolan rår över. Har det då blivit svårare att uppnå likvärdighet? Många anser att utmaningarna blivit större. Så har alltså likvärdigheten försämrats?

 

Sammanfattningsvis:

• Familjebakgrundens betydelse ökar inte generellt. Ett undantag är utrikes födda, särskilt om de sent kommit in i svensk skola. Här har vi onekligen ett problem.
• Skolsegregationen ökar inte. Den har minskat eller helt avstannat under senare år.
• Om skolkvalitet varierar mycket och systematiskt, vilket forskningen knappast visar, är frågan likväl hur stor betydelse detta har jämfört med andra faktorer. Forskningen finner alltså en ytterst marginell påverkan på elevresultat; elevernas bakgrund och förutsättningar betyder nästan allt. Kompensatoriska åtgärder måste därför primärt inriktas på familjers grundläggande förutsättningar i samhället.
• Ingen särskild elevgrupp har förlorat på själva friskolereformen.

IFAU sammanfattar forskningen om likvärdighet i sin omfattande jämlikhetsrapport (1) sålunda: ”Sammantaget visar våra analyser av elevsammansättning och skolresultat att likvärdigheten i den svenska grundskolan inte har försämrats i någon större utsträckning under de senaste decennierna. Det är samtidigt uppenbart att skolans kompensatoriska uppdrag har blivit mer komplext i och med stora elevgrupper som kommer till Sverige sent i skolåldern.”

Jag har ovan försökt återge och sammanfatta vad oberoende skolforskning kommit fram till när det gäller olika aspekter på skolans likvärdighet. Min huvudpoäng är emellertid framför allt att vi i debatten och redovisningen av situationen i svensk skola inte får släppa kravet på objektivitet. Vi måste hela tiden visa på och förhålla oss till den forskning och de fakta som finns. Och lyfta fram den.

 

Källor:

1 Holmlund, Sjögren, Öckert, IFAU. ”Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan.” Rapport 2020:7 och Pressmeddelande.

2 Skolverket. ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor.” Rapport 467, 2018.

3 Szulkin, Brandén. Linköpings och Stockholms universitet, ”Betydelsen av skolsegregering är överskattad.” Rapportsammanfattning 2017.

4 Jonsson, Treuter, SOFI. ”Likvärdighet och skolkvalitet: socioekonomiskt ursprung och invandrarbakgrund.” Ur ”Lika för alla. En ESO-antologi om skolans likvärdighet”. ESO-rapport 2019:1.

5 Edmark, Fröhlich, Wondratschek, IFAU. ”Hur har 1990-talets skolvalsreformer påverkat elever med olika famijebakgrund?” Rapport 2014:15.

6 Angelov, Edmark, IFAU. ”När skolan själv får välja – om friskolornas etableringsmönster. Rapport 20016: 14.

7 Edmark, IFAU. Pressmeddelande 2018-11-02 avseende ”Svenska friskolors etableringsbeslut”. Rapport 2018:18.

8 Böhlmark, Lindahl, IFAU. ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?” Rapport 2012:17

 

I förra veckan presenterade Skolinspektionen en granskning av ett antal skolhuvudmän vars skolor har stor avvikelse mellan resultat på nationella prov och betyg. De har granskat 30 skolor som under en femårsperiod har haft stora avvikelser, Resultatet är enligt följande

Friskolor som kom ut väl med hög kvalitet i båda områdena:

Momentumskolan/Pysslingen

Vittra Södermalm

Jensens grundskola i Örebro

IES Tyresö

Kunskapsskolan

Kunskapsskolan Linköping

Friskolor med viss kvalitet och behöver inleda utvecklingsarbete:

AmiSgo AB/Entréskolan i Enköping

Lärande i Sverige/ Erlaskolan

Kommuner med skolor med hög kvalitet

Lilla Edet

Hultsfred

Lerum

Sigtuna

Södertälje

Västerås

Nykvarn – dock bara på ena området

Landskrona – dock bara på ena området

Kommuner med viss kvalitet och behöver inleda utvecklingsarbete:

Nykvarn viss kvalitet på ena området, hög på andra

Landskrona viss kvalitet på ena området, hög på andra

Köping

Falköping

Arboga

Botkyrka

Öckerö

Storuman

Upplandsbro

Söderhamn

Sandviken – bara på ena området, låg på andra

Simrishamn – bara på ena området, låg på andra

Kommuner som uppvisar låg kvalitet

Ockelbo

Sala

Järfälla

Sandviken – viss på andra området

Simrishamn – viss på ena området

Granskningen visar att frågan om glädjebetyg är en fråga om hur betygssystemet fungerar i stort och inte en fråga om friskolor eller kommunala skolor. Problemet är inte så enkelt. Betygssystemet behöver kvalitetssäkras i flera led, från lärarutbildning, till tydliga kunskapsmål och till betygssättningen på skolan.
Skolverket jobbar också med denna fråga, vilket framgår här.

Dessa aspekter har uppenbarligen SvTs Vetenskapens värld helt missat, eller valt  att inte informera om. Frågan blir ju onekligen enklare utan en fullständig problembild.

Regeringen har remitterat sitt förslag att det ska vara förbjudet att etablera nya konfessionella skolor. Mot bakgrund av att Sverige har skrivit på Europakonventionen för mänskliga rättigheter och att den utredare som fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för att förbjuda etableringen av konfessionella skolor påpekade just att Sverige har förpliktelser kopplade till mänskliga rättigheter, så är det intressant att regeringen trots detta, vill gå vidare med ett förslag om att förbjuda nyetableringar. Jag tänkte dela med mig av förbundets yttrande över förslaget i denna blogg. Men först vill jag göra läsaren uppmärksam på att följande remissinstanser avstyrker regeringens förslag;

• DO
• BO
• Göteborgs Universitet
• Idéburna skolors riksförbund
• Institutet för mänskliga rättigheter
• Justitiekanslern
• Lärarförbundet
• Myndigheten för stöd till trossamfund
• De olika judiska föreningarna
• De olika kristna föreningarna (som Kristna friskolerådet m fl)
• Svenska kyrkan
• Sveriges Advokatsamfund

Den 4 maj hade förbundet ett frukostmöte om Familjers rätt att välja skola, kopplat till just Europakonventionen, EU-rätten, Barnkonventionen och svensk grundlag. Docent Hedvig Bernitz, vid Stockholms universitet talade mycket intressant om detta och konstaterade att om  regeringsförslaget blir verklighet så strider det mot just Europakonventionen. Du kan lyssna på hennes föredrag här.

Grundläggande mänskliga rättigheter utsätts för hot varje dag runt om i världen. Yttrandefriheten ifrågasätts och SOM-institutet har visat att toleransen för olika uppfattningar bland människor har minskat i Sverige. Det understryker vikten av att slå vakt om dessa grundläggande rättigheter, Friskolornas riksförbund avstyrker regeringens förslag mot bakgrund av bland annat detta, men också mot bakgrund av att det finns en viktig princip för lagstiftaren, den sk proportionalitetsprincipen. Den innebär att de åtgärder som föreslås ska stå i proportion till de problem som man vill lösa. Flera av de remissinstanser som avvisat regeringsförslaget anger denna princip. DO skriver till exempel i sitt remissyttrande:

”Av promemorian framgår att antalet elever på de aktuella skolorna läsåret 2020/21 utgör betydligt färre än 1 procent av det totala antalet elever i Sverige (9 447 elever i grundskolan av totalt 1 097 180 elever samt 864 elever i gymnasieskolan av totalt 360 847 elever). När det gäller antalet barn i fristående fritidshem med konfessionell inriktning saknas det uppgifter enligt promemorian.”

Från förbundets sida har vi framfört följande:

”Friskolornas riksförbunds yttrande över promemorian Etableringsstopp för fristående skolor och fristående fritidshem med konfessionell inriktning

Friskolornas riksförbund (nedan förbundet) har getts möjlighet att lämna synpunkter på ovanstående betänkande med förslag och vill lämna följande yttrande.

Förbundet

• Avstyrker bestämt förslaget att införa ett etableringsstopp för fristående skolor och fritidshem med konfessionell inriktning.

Synpunkter på förslaget

Förbundet har tidigare svarat på remiss på betänkandet Nya regler för skolor med konfessionell inriktning. Av betänkandet framgick att det fanns stora farhågor från utredaren att förslaget om ett etableringsstopp för konfessionella skolor kan strida mot både regeringsformen och andra viktiga författningar och internationella konventioner som Sverige anslutit sig till. Därefter lade regeringen fram propositionen Tydligare krav på fristående förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell inriktning. Där utelämnades förslaget om etableringsstopp för skolor med konfessionell inriktning. I stället kommer nu regeringens promemoria med förslag om ett etableringsstopp. I promemorian framförs att en mer noggrann genomgång skett av konventionstexter och annan internationell rätt samt rättspraxis, för att bättre styrka ett genomförande av ett etableringsstopp för fristående skolor och fritidshem med konfessionell inriktning.

Förbundet kan dock inte se att något sådant ytterligare stöd framkommit. Tvärtom anser vi fortfarande att ett lagförslag om att stoppa nyetablering av konfessionella friskolor riskerar att vara diskriminerande och strida både mot Regeringsformen, Europakonventionen, Barnkonventionen och närings- och etableringsfriheten inom EU-rätten. Av tilläggsprotokoll artikel 2 till Europakonventionen framgår den tydliga garantin för föräldrars rätt att välja en utbildning som överensstämmer med deras religiösa uppfattning.

”ARTIKEL 2 Rätt till undervisning Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”

Sverige har anslutit sig till Europakonventionen och förbundit sig att inte stifta lagar som står i strid mot denna. Regeringen hänvisar i sin promemoria till att föräldrar själv kan undervisa sina barn enligt den religiösa trosuppfattningen på fritiden. Det är inget annat än ett tydligt försök att runda ett konventionsinnehåll som man är obekväm med. Det ökar dock inte det rättsliga stödet för att göra så. Av artikeln framgår tydligt att det är staten som ska ha ansvar för att tillförsäkra barn och deras föräldrar den utbildningen.

I betänkandet Nya regler för skolor med konfessionell inriktning har utredningen noggrant gått igenom förarbeten och rättspraxis. Ytterligare expertis på området anser också att ett etableringsstopp allvarligt riskerar att strida mot författningarna, exempelvis Ruth Nordström och Rebecca Ahlstrand, advokater som arbetar särskilt inom området mänskliga rättigheter. Förbundet vidhåller därför att det inte finns rättsligt stöd för ett införande av ett etableringsstopp för fristående skolor och fritidshem med konfessionell inriktning.

Förbundet kan också se att den ägar- och ledningsprövning som infördes i skollagen 2019 ger möjligheter att komma till rätta med eventuella olämpliga skolföreträdare och, om så bedöms nödvändigt, återkalla godkännandet för en skola som inte drivs i enlighet med författningarna. Så sent som den 5 maj återkallade Skolinspektionen två godkännanden för skolor med konfessionell inriktning med motiveringen att skolhuvudmännen inte uppfyllde kraven i ägar- och ledningsprövningen.

I förevarande promemoria påpekas att Skolinspektionen valt att särskilt granska just konfessionella skolor under föregående år samt redovisa det i sin årsredovisning. Det kan i sammanhanget påpekas att det inte var Skolinspektionens eget val, utan utgjordes av ett uppdrag i myndighetens regleringsbrev. Det som dock framkommer av granskningen är att Skolinspektionen anser sig ha goda redskap för att både kunna granska utbildningens kvalitet i förhållande till författningarna, liksom företrädare för huvudmannen genom ägar- och ledningsprövningen. I de fall brister framkommit har Skolinspektionen agerat och förelagt skolhuvudmännen att åtgärda brister. Om så inte varit möjligt har godkännandet återkallats, på samma sätt som för andra fristående skolor utan konfessionell inriktning. Skolinspektionen framhåller också att majoriteten av de fristående skolorna med konventionell inriktning inte har brister.

Såsom förbundet tidigare påtalat är det heller inte alla skolor, trots att de drivs av en huvudman där det hos ägare och ledning går att identifiera en konfessionell tillhörighet, som har en konfessionell inriktning. Det i sin tur kan få till följd att ett etableringsstopp, som har till syfte att bekämpa radikalisering och våldsbejakande extremism, inte alls leder till vad som önskas uppnås.

Förbundet har också tidigare fört fram att ett etableringsstopp för skolor med konfessionell inriktning strider mot proportionalitetsprincipen. Av ca 1,1 miljon elever i grundskolan går knappt 0,9 procent i en skola med konfessionell inriktning. Det är en ännu mindre andel som går i gymnasieskola med konfessionell inriktning. Förbundet kan inte se att samhällsnyttan av ett genomförande av etableringsstopp motsvarar konsekvenserna av stoppet för de familjer som har valt eller vill välja en skola med konfessionell inriktning, i enlighet med de konventioner som garanterar föräldrar ett sådant val. Därtill kommer de negativa konsekvenser som uppstår för de skolor och fritidshem som får sin näringsfrihet begränsad genom ett etableringsstopp.

I allt övrigt vill förbundet hänvisa till det tidigare yttrande som lämnades som svar på remissen av betänkandet Nya regler för skolor med konfessionell inriktning under avsnitt 15, vilket infogas nedan.

”Avsnitt 15 Förslag om etableringsstopp och konsekvenser av ett sådant.

Förbundet avstyrker med skärpa alla förslag i avsnittet. Förbundet anser att förslagen strider mot EU-rättsliga ställningstaganden och konventioner som Sverige anslutit sig till, rörande grundläggande rättigheter om religionsfrihet och rätt att uttrycka sin religion. Förslagen kan också innebära diskriminering i de fall sökande med andra konfessionella inriktningar än de i dag befintliga, inte blir godkända. Vidare anser vi att förslagen begränsar rätten till näringsfrihet. Därtill anser vi att förslagen strider mot proportionalitetsprincipen.

Förbundet börjar i den sista synpunkten ovan. En rättslig princip är att nya lagbestämmelser som införs ska grunda sig på att nyttan av bestämmelsen är större än de negativa konsekvenser som uppkommer samt att samhällsnyttan ska vara betydlig, den så kallade proportionalitetsprincipen.  Inom förvaltningsrätten är proportionalitetsprincipen en allmän rättsgrundsats som gäller oavsett om den skrivits in i en viss lagtext eller inte. Den är också fastslagen i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.

Förbundet kan konstatera att utifrån utredningens egen beräkning går idag knappt en (1) procent av alla elever i Sverige i en skola med konfessionell inriktning.  Dessa elever och deras vårdnadshavare har alla frivilligt valt att gå i en sådan skola. Utredningen lämnar förslag på etableringsstopp för utvidgning av de befintliga skolorna till årskurser eller program samt för de huvudmän som skulle vilja starta helt ny skola med konfessionell inriktning. Eftersom den föreslagna begränsningen aldrig kan avse antalet elever vid en skola, utan enbart etableringen av nya skolor respektive nya årskurser/program vid befintlig skola, kan antas att antalet elever som berörs skulle bli ungefär det samma även efter ett eventuellt etableringsstopp. Eleverna skulle välja de befintliga skolorna, som därmed kan utöka antalet elever i verksamheten. Däremot skulle det kunna innebära diskriminering och kraftiga inskränkningar i näringsfriheten för de huvudmän som skulle önska starta ny eller utvidga befintlig verksamhet med nya program eller årskurser. Även elever som skulle önska välja en skola med en konfessionell inriktning som idag inte finns riskerar att diskrimineras.

Förbundet anser bestämt att de negativa konsekvenserna därmed med styrka överväger den eventuella nytta som kan komma av förslaget. Förbundet anser därtill att utredningen inte kunnat visa på någon nytta över huvud taget med förslaget, men förstår att utredningen haft att rätta sig efter det direktiv som lämnats rörande införande av ett etableringsstopp. Vår bedömning i detta avseende beror på att de problem som uppstått hos ett fåtal av huvudmännen med konfessionell inriktning inte skulle lösas med ett etableringsstopp. Det finns idag huvudmän som driver verksamhet utan konfessionell inriktning, men där problem ändå uppstår utifrån huvudmännens sätt att bedriva skola, ibland i samband med uttryck för ledningen av skolans konfessionella uppfattning. Sådana problem löses alltså inte med ett etableringsstopp, inte heller med en huvudmannaförsäkran eller demokrativillkor. Om en skola inte uppfyller de krav på verksamheten som skolförfattningarna anger, måste detta lösas genom en stark och skicklig skolinspektion som kan vidta nödvändiga sanktioner, oavsett vilket av kraven verksamheten strider emot.

I övrigt hänvisar förbundet till precis det som anförs i utredningen, dvs. att förslagen inte i någon form har stöd i de konventioner som Sverige anslutit sig till eller övriga grundläggande rättigheter om religionsfrihet och näringsfrihet. Det är helt orimligt att införa bestämmelser med så omfattande konsekvenser, utan att sådant stöd finns. ”

/

 

 

 

 

I veckan besökte jag Norrköping. jag pratade på en Rotarylunch om friskolor och skolvalet och besökte en av våra medlemsskolor Nordic International School. Skolan startade 2017 och har undervisning på svenska och engelska. Idag har denna grundskola (åk 4-9) ca 500 elever och planerna är att växa till ca 900 elever, 5 parallella klasser för varje årskurs. Skolan ligger mitt i Norrköping, i de gamla kvarteren längs Motala Ström. Just nu pågår ombyggnationer så att man ska kunna ta emot den förväntade elevökningen.

På tal om debatten om att etableringen av en friskola ”dränerar etableringskommunens skolor på elever” så är det värt att påtala att eleverna här, liksom på de flesta andra friskolor, kommer från fler kommuner än bara den kommun som skolan är belägen i. I detta fall kommer eleverna från såväl Norrköping som från kommuner runt om Norrköping såsom tex Finspång och Söderköping. De pendlar upp till 45 min för att komma till den skola som de valt. Jag fick möjlighet att tala med några lärare och jag besökte en lektion.

De lärare som jag talade med kom från Spanien, Sydafrika, Nigeria, Storbritannien och så givetvis svenska lärare. Det var intressant att höra hur det är att vara lärare i Johannesburg i Sydafrika och i Sverige. Vilken enorm skillnad på frihet för läraren när det gäller tex hur hen kan lägger upp en lektion och på den administrativa bördan. Kraven på dokumentation är enormt mycket större i Sydafrika.

På en skola med internationell inriktning återfinns givetvis många elever med utländsk bakgrund. Skolan erbjuder modersmålsundervisning för ca 24 olika språk. Ordning och redan är viktigt i skolan och det är också det, förutom språkprofilen, som gör att många elever söker sig till skolan. Forskning visar tydligt att studiero är mycket viktigt för kunskapsutvecklingen och det är denna kunskap som Nordic International Schools koncept bygger på. I dagarna kommer det fyra ukrainska elever till skolan och de kan få ett väl mottagande då en medarbetare kan såväl ryska som ukrainska.

Vi talade en hel del om hur inspirerande det är med en lärarkår som kommer från olika länder och att man därmed kan få god kunskap kring vad forskningen säger och sedan bygga undervisningen på detta. Elevhälsoarbetet är högt prioriterat i skolan och här, precis som på många andra skolor, jobbar man med effekterna av pandemin.

Nordic International Schools första skola är den i Norrköping, men idag finns de också i Kalmar, Karlstad, Växjö, Trollhättan och de startar en skola på Stora Essingen i Stockholm samt i Ystad hösten 2022.

Ett inspirerande besök på skolan, som för övrigt är mobilfri (behövdes inget beslut i riksdagen för att åstadkomma detta). Det var intressant att höra rektor Mattias Liedholm beskriva skillnaden mellan att jobba i en kommunal och fristående skola. Den absolut största skillnaden är att i en friskola så får han som rektor bestämma hur han ska använda de resurser som han har till förfogande. Så är det inte i kommunala skolor, där kan det komma besked ”uppifrån” om vilken skolmat som ska erbjudas eller andra typer av förändringar. Hans erfarenhet är helt enkelt att friheten att vara chef för verksamheten är större för en skolledare i en friskola än i en kommunal skola. Det bekräftas ju också av det faktum att friskolerektorer är mer nöjda än kommunala rektorer.

Kort sagt – ett mycket stimulerande Norrköpingsbesök!