År: 2023

I dag publicerade Skolinspektionen sin årsgranskning för 2022 och kom med tre rekommendationer till regeringen. Det handlar om att höja kraven på ekonomisk stabilitet, översyn av de undantag som Waldorfskolor har samt tydligare samordning mellan bestämmer som gäller tillsyn och de statliga stödjande insatserna.

Skolinspektionen skriver att en relativt stor andel av de enskilda huvudmännen har en känslig ekonomisk situation och att det riskerar att skapa kvalitetsproblem och risk för nedläggning. Det sätter debatten om friskolors överskott i ett mer nyanserat ljus.

Vi har sagt det förut och det förtjänas att upprepas.

– Skolinspektionen har rätt i att friskolor behöver en ekonomisk buffert, också kallat för vinst, för att klara svårare perioder. Detta sätter diskussionen om en minskad skolpeng för friskolor i blixtbelysning. Vi utgår från att regeringen tar till sig av Skolinspektionens rekommendationer om förutsättningar för en långsiktigt hållbar ersättningsmodell som gynnar kvalitet. I dag är den genomsnittliga rörelsemarginalen 3,5 procent, före skatt. Det finns också en stor oro för vilka effekter som inflationen medför med tanke på att skolpengsmodellen inte beaktar inflation. Av 568 grundskolehuvudmän så är det 537 som har bara en eller två skolenheter. Så ser branschen ut. Det är dessa små verksamheter som är sårbarast.

I övrigt innehåller också Skolinspektionens rapport andra intressanta aspekter, som till exempel vikten av ledarskap och studiero. Detta kommer jag att återkomma till.

Det sägs ofta att lärare är viktiga och det är sant. Men vad eleverna lär sig i skolan är också viktigt. Inger Enkvist är en flitig skoldebattör som ständigt påminner om vikten av fokus på kunskap i skolan. Den 6 mars presenterade hon sin senaste bok ”Kunskap i kris. Ideologier i svensk skola på 2020-talet.” Hon beskriver i boken hur Sverige steg för steg låtit ideologiska element tränga undan ämnesstudier. Aspekter som mångkultur, jämlikhet, genusteori och hållbar utveckling samtidigt som det blir allt tydligare hur viktigt det är att ha grundläggande ämneskunskaper i dagens samhälle. Det ska bli intressant att läsa hennes bok.

Om måndagen började med en ny bok så avslutades den med ett jubileum. Stiftelsen Teach for Sweden firade 10 år på Nobelmuseet. Tfs, som de kallar sig, ingår i en globalt nätverk -Teach for all. Syftet är att se till att så många barn och ungdomar som möjligt kan få undervisning av en utbildad lärare och därmed nå sin fulla potential. Lärarbristen är ett problem som diskuteras alldeles för lite. Teach for Sweden bidrar till att åtgärda bristen genom sitt program som erbjuder personer mitt i livet att byta karriär för att bli lärare. Och erfarenheten från åren har visat att intresset är mångdubbelt mycket större bland ämneskunniga akademiker än antalet platser.

Under de 10 år som gått har Tfs bidragit till att utbilda nästan 400 akademiker, tillsammans har de undervisat 40 300 elever på 230+ skolor i 100 kommuner. Den som läser Tfs Impactrapport inser vilket viktigt jobb de gör. Till glädje för såväl de blivande lärarna, deras elever, förmodligen också för deras lärarkollegor och inte minst för Sverige. Bristen på lärare inom matte, naturvetenskap och teknik är stor. Varje ny kunnig lärare inom dessa ämnen gör stor skillnad.

Lärarbristen slår särskilt hårt mot skolor i så kallade utsatta områden, där det oftast är så att de elever som går i dessa skolor verkligen har behov av kunniga lärare. Att 18000 elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet illustrerar också behovet.

Vi gratulerar Tfs till de första tio åren, vi hoppas de får mer stöd för sin verksamhet så att de kan ta emot ett större antal sökande. Det behövs.

Och jag vill särskilt tacka för de oerhört starka berättelser som återgavs av en man som kom till Sverige som flyktig från Syrien 2015, och som nu jobbar som lärare i Sverige, en kvinna från Ukraina som berättade om hur lärare gör allt för att förmedla kunskap till sina elever i det krigsdrabbade Ukraina, en kvinna från Armenien som delade med sig av liknande undervisningsförhållanden från sitt land och en man, född i DDR, som nu jobbade Österrike med Teach for all, uppfylld av det viktiga i att se till att så många barn som möjligt kan nå sin fulla potential. Deras berättelser berörde och var och en inser vilken stor skillnad en duktig ämneskunnig lärare kan göra för barn runt om i världen. Lärarbristen borde stå högt på agendan. Två frågor infinner sig

Varför vill inte fler ämnesduktiga bli lärare?

Varför kan inte Tfs få resurser så de kan erbjuda fler platser?

Det har blossat upp en debatt om sänkt skolpeng. I dag har också skolminister Lotta Edholm tydliggjort att friskoleföretagens vinstutdelning ska regleras och häromdagen sa hon att friskolorna ska få mindre pengar. Det första är ingen stor nyhet för de som vet vad Tidö-avtalet innehåller. Det anger att den frågan ska utredas. Samma sak gäller skolpengen. Även den frågan ska utredas.

Vi har inte sett några utredningsdirektiv för vare sig den ena eller andra utredningen. Än mindre har vi sett några förslag från någon utredning som ännu inte är tillsatt.

Förslag måste utredas innan något beslut kan fattas. Det är bra kutym för en demokrati. Vi har från förbundets sida välkomnat att skolpengsfrågan utreds ordentligt. Vi vill veta om det som påstås stämmer – att kommunen har kostnader som de behöver kompenseras för. Om det stämmer så måste man hitta en lösning för detta – en lösning som inte sänker friskolornas ersättning. 

Det är alltså en bra sak att regeringen och skolminister Lotta Edholm vill göra en utredning och jag förutsätter att man i den förutsättningslöst tittar på vilka kostnader kommuner egentligen har för att bedriva skolor och att ersättningssystemet, med den utgångspunkten, blir mer rättvist för alla elever, oavsett skolhuvudman.

I Tidöavtalet mellan regeringspartierna och samarbetspartiet står: ”Ny likvärdig skolpeng. Steg tas för att införa en nationellt bindande skolpengsnorm i syfte att genom statlig styrning av finansieringen öka likvärdigheten i det svenska skolväsendet i hela landet.”

Det tycker jag är en lovvärd och lovande ambition. Så nu återstår det att se vad det blir för utredningsdirektiv och vad sedan utredningen kommer fram till efter ett noggrant opartiskt arbete.

/

 

 

Debatten om betygsinflation fortsätter – och den är viktig. Sverige behöver komma till rätta med betygsinflationen i såväl fristående som kommunala skolor, och Friskolornas riksförbund har länge krävt att betygsystemet ska kvalitetssäkras, inte minst handlar det om att betygskriterierna måste bli tydligare.

Det är viktigt för både den enskilda eleven och för samhället i stort att vi har rättvisa betyg i skolan som mäter den faktiska kunskapsutvecklingen.

Och för att bredda perspektivet i betygsfrågan så kan jag konstatera att sk ”glädjebetyg” faktiskt inte är det enda problemet. Det förekommer också att elever får för låga betyg i förhållande till vad de kan.

Under ett digitalt medlemsmöte i slutet på förra veckan bad vi tre av våra medlemsföretag, friskolorna Fryxellska skolan i Västerås, Ebba Brahe-skolan i Nacka och Katarinaskolan i Uppsala – varav åtminstone två har fått höra att de sätter för låga betyg – att berätta om hur de jobbar för att åstadkomma en mer rättvisande bedömning av sina elever.

Alla tre har en rutin som innebär att de elever som precis börjat i första årskursen får göra diagnostiska prov. Det borde vara en självklarhet kan man tycka, men så är inte fallet. Resultaten på de diagnostiska proven visar ju var eleven befinner sig kunskapsmässigt. Utan denna information, hur kan man då veta vad skolan behöver sätta in för eventuella stödåtgärder och hur elevens kunskap utvecklas under tiden i skolbänken?

Samtliga tre skolor jobbar också med digitala prov, vilket gör det lättare och mindre tidskrävande att rätta. Täta provtillfällen, vilket möjliggörs med hjälp av digitala prov, har också i studier visat sig minska den stress många elever upplever vid varje enskilt provtillfälle och öka inlärningen. Här finns mycket att göra i svensk skola för att öka inslaget av digitalisering kring prov och bedömning. Titta gärna på min intervju med det svenska företaget Duggas vd, Peter Wilcke, om hur ett av många digitala verktyg på marknaden underlättar livet för både lärare och elever.

Slutligen har samtliga skolor också initierat samrättning av nationella prov för att säkerställa likvärdighet i bedömningen och stävja såväl glädjebetyg som underbetyg. Två av skolorna jobbar också tillsammans med andra skolor för att rätta gemensamt över skolgränserna. Här har friskolenätverken i respektive städer spelat en stor roll för att hitta samarbetspartner som man redan har börjat bygga förtroendefulla relationer med.

Mer kan göras på skolor runt om i landet – såväl fristående som kommunala. Vi ställer upp för våra medlemsföretag och förmedlar gärna kontakter till andra skolor och bistår gärna efter bästa förmåga med tips och råd om hur man kan utveckla sitt arbete i denna viktiga fråga.

Lyssna också gärna på min intervju med betygsexperten Per Måhl, som bland annat pratar om hur viktigt det är att det är lärarprofessionen som får äga betygsfrågan. Det går inte, menar Måhl, att som Skolverket vill, ta fram statistiska modeller för hur betyg ska sättas. Om betygen ska spegla vad eleverna faktiskt kan är det bara lärarna som faktiskt vet det.

/

 

Under 2023, från den 24 februari fram till årsskiftet, kommer Friskolornas riksförbund belysa några av de utmaningar svensk skola står inför, lyfta forskning och goda exempel på hur skolor har hittat lösningar, genom en digital informationssatsning i några av våra största medier. Vi vill bidra till en mer konstruktiv, utvecklande och framåtsyftande skoldebatt.

Det handlar till exempel om frågor som:

Betyg och bedömning, och behovet av ett kvalitetssäkrat betygssystem med kunskap i fokus.

Vikten av ledarskap i skolan.

Exempel på hur systematiskt kvalitetsarbete skapar möjligheter till kunskaps- och personlig utveckling, gemenskap, inkludering, delaktighet och likvärdighet.

Kvalitet och definition av vad som är kvalitet – till exempel elevhälsa.

Hur säkerställer vi att elever med särskilda behov får det stöd som de behöver?

Utmaningarna för resursskolor – friskolor för elever med särskilda behov.

Kvalitet i skolsystemet i stort – det vill säga exempelvis samordnat skolval och en rättvis skolpeng.

Hur löser vi frågan om lärarbrist och att skolan behöver bli en mer attraktiv arbetsgivare?

För att bara nämna några aktuella och viktiga frågor som berör alla – oavsett huvudmannaskap.

Som branschorganisation företräder vi våra medlemmar, varav den stora majoriteten är små friskolor med bara en eller två skolenheter. Vi, liksom våra medlemmar, vill bidra till att utveckla svensk skola. Det ingår i vårt uppdrag att lyfta och belysa de utmaningar svenskt skolväsende står inför och de systemproblem som redan konstaterats av såväl verksamheter som ansvariga myndigheter och företrädare. Vi ser det som vår skyldighet att delta i debatten.

Vi anar att detta initiativ kommer att ifrågasättas. Några av de röster som hörs i skoldebatten bevakar det vi gör och de verkar ibland hellre vilja misstolka våra budskap, snarare än att bidra till gemensamt fokus för bättre utbildning för våra barn och ungdomar. Det skapar ett osunt klimat som bidrar till rädsla. Så kan vi inte ha det. Vi måste kunna tala och debattera om svensk skolas verkliga utmaningar.

Vårt fokus ska alltid vara att arbeta för att skapa bättre förhållanden för barn och ungdomar att få utvecklas, samt för alla skolhuvudmän, skolaktörer och alla de som arbetar i eller på något sätt är berörda av svensk förskola, grundskola eller gymnasieskola, genom samverkan och samarbete med våra medlemmar, forskare, experter och sakkunniga i de utmaningar som vi ser är skolans verkliga problem. Och det gör vi genom att påverka beslutsfattare i rätt riktning utifrån dessa perspektiv.

Därför är vi också stolta över det arbete som sker inom ramen för Ifous, där Friskolornas riksförbund, SKR och Idéburna skolors riksförbund arbetar tillsammans för att öka den praktiknära forskningen i Sverige. Ett arbete som syftar till att stärka skolans vetenskapliga grund.

 

Vi inleder informationssatsningen med att lyfta ett samtal mellan betygsexperten Per Måhl och mig. Lyssna här!

Det finns anledning att tydliggöra Friskolornas riksförbunds inställning till insyn i friskolor. Cirka 95 procent av våra cirka 500 medlemmar är små friskolehuvudmän. Det finns inte något motstånd mot relevant öppenhet och transparens i de fristående verksamheterna. Våra medlemmar ställer sig bakom insyn i verksamheterna och bidrar genom att lämna alla de uppgifter som samlas in nationellt, framförallt via SCB, till Skolverkets olika databaser. Skolinspektionen granskar varje år de fristående skolorna både ur ett kvalitativt perspektiv, men också de ekonomiska förutsättningarna. Kommunen har fått utökade regler om rätt till insyn i de fristående skolorna. Själva behovet av insyn för allmänhetens räkning torde därför redan vara väl tillgodosett.

Regeringen har nu aviserat förändrade direktiv till den så kallade Skolinformationsutredningen. Utredningen ska enligt uppgift inte längre lämna förslag på hur friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Den ska i stället, i enlighet med Tidö-avtalet, lämna förslag på en insynsprincip. Vi välkomnar att regeringen nu tydligt anger att man värnar proportionalitetsprincipen när det gäller lagstiftning. Den absolut största delen av landets friskolor är små friskolor. Var tredje fristående grundskola har färre än hundra elever. De allra flesta av dessa små friskolor är medlemmar hos oss. Vi företräder dessa med stolthet.

Proportionalitetsprincipen innebär att om en fråga kan lösas på ett enklare sätt så ska den metoden användas. Om fristående skolor skulle omfattas av offentlighetsprincipen, där flertalet mindre fristående verksamheter kommer att drabbas mycket hårt av en administrativ pålaga (se beskrivning nedan) som tar tid och resurser från huvuduppdraget – undervisningen – så innebär det ett brott mot proportionalitetsprincipen. Något som också påpekats av ledande jurister. Fristående förskole- och skolverksamheter består till 95 procent av huvudmän med endast en eller högst två enheter att jämföra med en kommuns centrala förvaltning med arkivarier, registratorer, administrativa system och specialistkompetens i offentlig rätt såsom till exempel kommunjurist. Konsekvenserna av införandet av offentlighetsprincipen i fristående förskolor och skolor leder obönhörligen till att den enskilda skolans och lärarnas administrativa börda kommer att öka.

För vad innebär offentlighetsprincipen egentligen? Den handlar ju inte bara om att skolan ska lämna ut ett papper. Betänk hur en liten friskola med hundra elever och ett fåtal administrativa medarbetare ska hantera denna lagstiftning.

 

Hur skulle ett införande av offentlighetsprincipen påverka en friskola?

Lagen innebär att:

• Allmänheten och massmedia har rätt till insyn i statens och kommunernas verksamhet. (i detta fall då friskolehuvudmannens verksamhet)
• Rätt att läsa allmänna handlingar som finns hos friskolan. Undantag är handlingar med sekretessbelagda uppgifter.

 

Krav på registerhållning och diarieföring

Friskolan måste inrätta ett system för att registrera och diarieföra alla inkomna och upprättade handlingar. Diariet har allmänheten rätt att ta del av. Myndigheterna löser det bland annat genom att ha en dator tillgänglig i receptionen. Annars måste dokumenten skrivas ut, kopieras och sedan skickas till den som vill ta del av dem. Diarie- och registerkraven innebär investeringskostnad som de flesta friskolor inte behöver i dag då de redan har egna system för att hantera handlingar. Kraven medför extra administration som måste hanteras av någon och därmed kostnader, pengar som annars skulle kunna användas för undervisningen. Som inkommen handling räknas även mejl som kommer ”utifrån” vilket innebär att det är allmänna handlingar. Det innebär att i stort sett all e-postkorrespondens mellan lärare och föräldrar ska diarieföras, upprättade bedömningsdokument av eleverna med mera ska diarieföras. Det är lätt att inse att detta är ett omfattande arbete som små skolor inte har personal för att hantera.

 

Krav på tillgänglighet

Offentlighetsprincipen innebär också krav på tillgänglighet. Den/de som vill ta del av en allmän handling ska begära det hos den friskola som förvarar handlingen. Den som vill ha ut handlingen behöver inte ange varför eller till vad. Handlingen ska kunna läsas på plats eller kopieras mot avgift. I Tryckfrihetsförordningen finns ett så kallat ”skyndsamhetskrav”. Det innebär att en friskola måste tillgodose en begäran (eller avslå den med överklagbart beslut) helst på dagen eller i vart fall inom högst 2-3 dagar. Den som inte följer detta kan bli anmäld till Justitieombudsmannen (JO).

Som framgår ovan är den absoluta största majoriteten av friskolorna små verksamheter. De har ingen administrativ personal utan det är rektor som hanterar detta. På loven är skolorna stängda och personalen ledig. Lagens krav på tillgänglighet innebär att en skola inte kan vara stängd under till exempel sommarlovet eftersom tillgänglighet innebär att den ska vara öppen varje helgfri dag med personalberedskap för att såväl hantera begäran om att få ut allmänna handlingar som kompetens att göra sekretessbedömning om huruvida en handling kan lämnas ut.

 

Kompetens för sekretessbedömning

Utgångspunkten är att alla handlingar är allmänna och måste lämnas ut om så begärs. Uppgifter om till exempel löner och övriga anställningsvillkor kan inte sekretessbeläggas. Lagstiftningen innebär att en friskola måste ha medarbetare som kan göra en sekretessbedömning av handlingar som begärs ut samt besluta om att uppgifter i en handling omfattas av sekretess. Många svåra juridiska sekretessprövningar kommer att behöva göras. För detta behövs juridisk kompetens inom just sekretessområdet.

Den som begärt ut en handling från en myndighet vet att det också är vanligt att det är delar av handlingen som sekretessbeläggs. Det beror på att det normalt sett inte går att sekretessbelägga hela handlingen utan endast vissa uppgifter i den. Detta görs genom att avsnitt i handlingen döljs, det vill säga de sekretessbelagda delarna, innan handlingen lämnas ut. Ett tidskrävande och svårt arbete. Juridisk kompetens behövs dessutom för att utforma korrekta beslut som kan överklagas till Kammarrätten – och för att driva rättsprocesser i Kammarrätten.

 

Beslut kan överprövas i domstol

Om friskolan avslår en begäran om att ta del av eller få ut handling så kan den som fått avslag få beslutet prövat i domstol.

 

Hur omfattande hantering är det av handlingar?

En handling är inte detsamma som ett fysiskt pappersdokument. En handling kan lika gärna avse digitala handlingar, till exempel mejl eller excelfiler. Det handlar bland annat om:

• Elevärenden såsom elevers närvaro, frånvaro, resultat, elevhälsa, föräldrakontakter mm
• Personalärenden såsom bland annat anställningskontrakt och andra personaladministrativa uppgifter.
• Ekonomiärenden som berör verksamheten.
• Övrig affärsverksamhetsrelaterad dokumentation och handlingar såsom styrelseprotokoll, affärskorrespondens, styrning och ledning av skolan med mera.

Sammanställningen visar att påståendet att offentlighetsprincipen endast skulle innebära mindre administrativa insatser i de fristående skolorna är helt felaktigt. Lagen innebär att alla dessa handlingar måste bedömas utifrån sekretesshänseende.

 

Sårbarheten ökar

Friskolor är hett omdebatterade i Sverige. Det innebär att det inte gå att utesluta samordnade attacker på enskilda verksamheter med politiskt bakomliggande motiv. Det skulle som exempel räcka med att en samordnad grupp skickar ett mejl om dagen under en vecka till en mindre skola för att i stort sett alla resurser skulle behöva riktas mot dokumenthanteringen. Kommuner har idag heltidsanställda medarbetare som hanterar begäran om utlämnande av allmänna handlingar. Det finns också exempel på föräldrar som är missnöjda med sitt barns skolgång. En enskild individ kan, som ovan nämnts relativt enkelt, med inte så omfattande arbete eller tidsförlust, sätta igång en stor hantering av dokument som riskerar bli helt förödande för en skola.

 

Tidigare utredningar har avvisat förslag om införande av offentlighetsprincipen

I betänkandet Privata utförare – kontroll och insyn (SOU 2013:53) sägs följande på s. 241: ”Ett krav på privata utförare att tillämpa offentlighetsprincipen skulle också leda till en kraftigt ökad administrativ börda. En privat utförare har inte nödvändigtvis samma system för exempelvis dokumentation och diarieföring som en kommunal förvaltning. Det skulle kunna bli mycket kostsamt för privata utförare att tvingas anpassa sig till ett sådant krav.

Från ett mer praktiskt perspektiv torde det också som konstaterats i förarbetena till nuvarande bestämmelse vara svårt att få offentlighetsprincipen att fungera hos en privat utförare. Det är inte alltid enkelt för erfarna kommunala tjänstemän och förtroendevalda, som ändå torde vara väl bekanta med regelverket, att tillämpa offentlighetsprincipen. Hos privata utförare finns normalt sett ingen större kunskap och erfarenhet inom detta område. Det är inte heller rimligt eller realistiskt att anställda hos privata utförare skulle tvingas genomgå särskild utbildning i dessa frågor. Att införa ett krav på att privata utförare ska tillämpa offentlighetsprincipen är följaktligen enligt utredningens bedömning inte möjligt … ”

Denna utredning har alltså kommit fram till en helt annan bedömning avseende konsekvenserna för införandet av offentlighetsprincipen i ovanstående betänkande om kontroll och insyn av privata utförare.

 

Beskrivningen av vad offentlighetsprincipen innebär visar tydligt att det skulle vara oproportionerligt att införa den på friskoleområdet. Förbundet och dess medlemmar värnar öppenheten i verksamheten. Därför menar vi att lagstiftaren i stället ska ange i lag vad som ska vara offentliga uppgifter. Lagstiftaren har att beakta proportionalitetsprincipen och här finns det uppenbarligen andra vägar att gå som inte får så stora effekter som införandet av offentlighetsprincipen för fristående skolor. En stor majoritet av friskolehuvudmännen driver, som framgår ovan, mycket små verksamheter. Det är här som proportionalitetsprincipen kommer in. För att uppnå syftet ökad transparens kan lagstiftaren i stället helt enkelt ange i lag vilka uppgifter som ska vara offentliga.

/

 

Fredagen den 10 februari ägnade vi dagen åt en intern workshop kring vad som är kvalitet i skolan. Vi hade förmånen att lyssna till några av landets ledande personer inom området kvalitet och förbättringsarbete. De talade om olika perspektiv på kvalitet. Det är lätt att säga att kvalitet är viktigt. Begreppet används ofta när det gäller skolan – men vad innebär kvalitet i skolan? Behovet av att definiera det blir mycket tydligt när man läser Tidö-avtalet. Där återfinns bland andra följande punkter:

1. Kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister. (Var går gränsen för en kvalitetsbrist? Hur definieras det? Borde väl gälla oavsett huvudmannaskap?)
2. Ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar och stärka verksamhetens kvalitet. (Utifrån vilken nivå till vad?)
3. Utdelningsbegränsningar vid kvalitetsbrister i förhållande till transparenta kvalitetsnormer. (Var går gränsen och hur definieras kvalitetsbrister, vad är transparenta kvalitetsnormer?)

Det kursiva inom parentes här ovan är mina kommentarer.

Branschen vill givetvis bidra till att det äntligen blir en ordentlig diskussion om kvalitet i skolan och till att det tas fram tydliga definitioner av vad som menas med kvalitet. En eller flera tydliga nationella definitioner av vad som anses vara kvalitet i skolan är viktigt för alla som är verksamma i skolans värld, oavsett huvudman.

Våra medlemmar jobbar givetvis med kvalitetskrav i den egna verksamheten. Skolinspektionen har vid flera tillfällen lyft fram att friskolor har ett bra systematiskt kvalitetsarbete. Men det vi talar om utifrån Tidö-avtalet är något annat. Det är vilka nationella kvalitetskrav som ska ställas på skolan. Och vilken nivå är inte acceptabel?

Vi påbörjade vårt interna arbete kring detta i och med vår interna workshop.
Sverige har många duktiga människor som jobbar med kvalitetsfrågor. Därför är det konstigt att skolan saknar tydliga definitioner av vad som menas med kvalitet.

En av de experter som vi lyssnade till på workshopen var Lars Sörqvist. Han berättade att han i somras, inför valet, skrev ihop en text som han skickade till alla riksdagsledamöter. Hans ambition var att ge input till alla dessa personer kring en fråga som är oerhört viktig för Sveriges konkurrenskraft och framtid, kvalitet i välfärden. Jag länkar till hans blogginlägg om skriften här.

Hans budskap, och även de andras budskap, är att kvalitetsarbete har två huvudfunktioner, att säkra och att utveckla kvalitet.

• Kvalitetssäkring syftar till att säkerställa att en viss lägsta nivå levereras samt att fel, avvikelser och brister inte uppstår. I en offentlig verksamhet har kvalitetssäkring även stor betydelse för att ett rättssäkert samhälle ska uppnås.

 

• Kvalitetsutveckling syftar till att ständigt förbättra verksamhetens förmåga att på bästa sätt möta behov och förväntningar med minsta möjliga resursinsats. Avsikten är att leverera allt bättre kvalitet till en allt lägre kostnad, så att medborgarna ska erhålla största möjliga värde för sina skattepengar.

 

Båda dessa delar är grundläggande för skolan. Det handlar om tydliga kvalitetskrav från ytterst riksdagen, och det handlar om verksamheternas möjligheter till ständiga förbättringar.

Vår gemensamma utmaning är större än att bara handla om friskolor. Den handlar om att – inom ramen för dessa två begrepp – skapa förutsättningar för att svensk skola ska kunna utvecklas i takt med omvärldens behov och det handlar om att riksdagen ska vara tydlig med vad den förväntar sig i form av minst lägsta kvalitetsnivå. Då kan vi får en skola som säkerställer att alla elever, oavsett bakgrund och oavsett huvudman, får en skolgång som ger bästa möjliga start på vuxenlivet och minskar utanförskapet. En skola som bidrar till att höja vårt lands konkurrenskraft och lyfta individer.

Ett viktigt arbete som vi gärna deltar i.

/

 

I dag har DN uppmärksammat att många av de skolvalssajter där ungdomar kan välja gymnasium drivs av friskoleföretag som Academedia. DN slår på stora trumman och intervjuar Frans Björnsson, vd på Enter Technologies, som säger att sajterna är ”konstruerade för att marknadsföra skolor, och inte för att hjälpa elever att välja”.

Uppståndelsen har nått utbildningsdepartementet där skolminister Lotta Edholm bjudit in Skolverket, Academedia och oss till ett möte i syfte att bringa ”ordning och reda” i frågan. Vi välkomnar ett möte och en fortsatt dialog i dessa frågor. Faktum är att vi under många år framfört att det är viktigt att det finns samlad information inför skolvalet, såväl på grund- som gymnasieskolenivå, så att elever och föräldrar kan göra välgrundade val.

Det naturliga är att detta viktiga informationsuppdrag ska ligga hos Skolverket. Skolvalet har funnits i 30 år. Det borde inte vara svårt att ta fram en lättillgänglig, begriplig sajt med en tydlig information av olika skolor med grund i bl a vilka kunskapsresultat de bidrar till. Eftersom detta inte har hänt, och det finns en tydlig efterfrågan av information, så har andra tagit initiativ till att lösa informationsbristen. Vi tog, tillsammans med SKL (nuvarande SKR), ett initiativ för att etablera en skolvalssajt där både friskolor och kommunala skolor samlades. Skolverket lanserade då Utbildningsguiden, för ca två år sedan. Tyvärr är den inte särskilt känd och hamnar mycket långt ner på Googles träfflista.

– Vi borde absolut marknadsföra vår webbplats mer än vi gör och det kommer vi att göra också, säger nu Jessica Stringer Bodin, enhetschef på digitala tjänster vid Skolverket, till DN.

AcadeMedia misstänkliggörs i DN:s artikel och anklagas för att enbart marknadsföra sina egna skolor. Men när informationen efterfrågas och Skolverket inte förmår göra en tydlig jämförelse mellan olika skolor som föräldrar och elever gärna använder, så är det inte konstigt att någon vill bidra till öka kunskapen.

– Jag tycker det framgår tydligt att vi ligger bakom sajterna. Att vi guidar till och lyfter fram våra skolor, det gör många andra också. Om du surfar in på kommunernas olika sajter i landet så ser du att det finns gott om kommuner som bara visar upp sina kommunala skolor och inte de fristående, säger Jenny Wahlberg, kommunikationschef på Academedia, till DN.

Ja, det är bara att själv surfa in på sajter som Gymnasiekoll och kika. Academedia är tydliga med att det är deras sajt.

Förhoppningsvis leder detta ”avslöjande” från DN till att Sverige äntligen kan komma vidare i arbetet med att säkerställa att elever och föräldrar får information om olika skolor. Information som kan innebära att de gör ett välinformerat skolval. En tjänst som Skolverket hade kunnat erbjuda för många år sedan om man legat i framkant, prioriterat detta och sett till att det är användarvänligt.

/

Det förs just nu en intensiv, men tyvärr inte särskilt nyanserad, debatt om digitaliseringen i skolan. Efter att man under många år ropat halleluja inför allt som andas IT och ungefär satt en Ipad i händerna på varenda barn i förskolan har pendeln nu svängt och på vissa utbildningspolitiker låter det nu som att man ska rensa ut allt vad digitalt heter från skolans värld.

Den här trendkänsligheten är inte uteslutande ett problem för skolan, men tycks vara särskilt dramatisk inom just utbildningssektorn.

Givetvis är det viktigt att barn lär sig skriva och läsa med hjälp av fysiska böcker samt papper och penna. Men att kasta ut barnet med badvattnet och utestänga alla digitala verktyg från skolan är också huvudlöst.

I Sverige kom digitaliseringen relativt sent till skolan och vi ligger efter många andra jämförbara länder. Sannolikt kommer digitaliseringen att revolutionera skolans värld och leda till enorma förbättringar och förenklingar vad gäller lärares administrativa uppgifter, men också för elevernas inlärning och lärarnas bedömning av elevernas kunskaper. Inte minst Skolinspektionens granskningar har ju lyft brister i skolor när det gäller skolans koll på elevernas kunskapsnivå. Här kan verkligen digitala verktyg göra skillnad för såväl elever som lärare. Kunskapen om individens behov ökar!

Ett digitalt verktyg som jag tycker är särskilt intressant handlar just om detta: prov och rättning av prov kan numera med det svenskutvecklade verktyget Dugga göras mycket enklare och oftare. En viktig fördel är att Dugga underlättar en mer frekvent bedömning av elevernas kunskapsresultat. Det kan minska den provstress som många unga känner i skolan i dag, men forskning visar också att det kan leda till ett ökat bibehållande av kunskaper, det som på engelska kallas ”retention”: det vill säga eleverna minns bättre vad de lärt sig.

Jag har intervjuat Duggas vd, Peter Wilcke, om detta intressanta verktyg och på vilket sätt det kan förbättra kunskapsinlärningen i skolor runt om i världen. Se här eller lyssna på friskolepodden på intervjun med Duggas Peter Wilcke här:

/