År: 2024

Publicerat

Artikel i Svensk Tidskrift: Ingen kunskapskollaps i svensk skola

Skriver i Svensk Tidskrift 20 december 2024

De resultat som den internationella undersökningen Timss visade överraskade många. Jag var själv på ett seminarium samma dag som resultaten presenterades, arrangerat av Svenskt Näringsliv, där utbildningsminister Johan Pehrson medverkade. Seminariet handlade om konkurrenskraft och vikten av kunskap och utbildningsministern talade om svensk skolas kunskapskollaps. Bra någon timma senare visade det sig att svenska elever har förbättrat sina kunskaper i matematik. Ett verkligt välkommet besked.

Jag är förundrad över den hårda retorik som såväl Johan Pehrson som Lotta Edholm använder när det gäller skolans resultat. De senaste PISA-resultaten framställs också som en katastrof för svensk skola, samtidigt som skolforskaren Gabriel H Sahlgren har visat att de svenska 15-åringarna presterade på toppnivå trots att de precis har varit igenom en pandemi. I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” konstaterar han att kunskapsnivåerna i genomsnitt föll tillbaka till nivåerna i PISA 2012, men bland elever med svensk bakgrund föll resultatet tillbaka till samma nivåer som i PISA 2015. Eftersom andra länder också har fallit är Sveriges relativa prestationer fortfarande mycket bättre än de var 2012, när resultaten var på samma absoluta nivå. Bland elever med svensk bakgrund är Sveriges relativa resultat ungefär på samma nivåer som under tidigt 2000-tal. Ett annat intressant resultat i rapporten är att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022.

”En del av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.”

Det som är en utmaning, och som i princip alltid har varit det för svensk skola, är att klara sitt kompensatoriska uppdrag. De elever som har en bakgrund med lågutbildade föräldrar, utländsk bakgrund eller tuffa förhållanden förmår skolan inte höja kunskapsmässigt. Det är den verkliga utmaningen. Det visar PISA och det visar Timss, och för den delen också slutbetygen från åk 9 i grundskolan. Detta är ett verkligt bekymmer, men det innebär inte att vi har en kunskapskollaps i svensk skola. Däremot är det uppenbart att det finns en hel del övrigt att önska när det tex gäller Skolverkets rekommendationer och dess forskningsförankring inom hur man ska jobba till exempel med läsförståelse i skolan. Där får vi förhoppningsvis se rekommendationer som faktiskt bottnar i forskningsresultat. Den nyligen presenterade Skolinspektionsrapporten ”Läsa, räkna skriva – en garanti för tidiga stödinsatser” kan tolkas som en intressant utvärdering av Skolverket stödmaterial. En skolmyndighet utvärderar en annan. Denna reform, som var dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolins stora stolthet har visat sig fungera väldigt dåligt, om man får tro Skolinspektionen. Jag har alltid tyckt att denna läsa, räkna skriva garanti har varit en märklig företeelse. Är det inte det som är själva uppdraget för den obligatoriska grundskolan? Skolinspektionen konstaterar bland annat i sin rapport att ”Det finns en komplexitet i garantins regelverk, som tillsammans med skollagens parallella bestämmelser för stöd, har skapat en invecklad praktik för skolorna där det är svårt att göra rätt. Därmed är det svårt att uppnå målet med garantin, att en så stor andel elever som möjligt ska lämna skolan med en fullständig utbildning.” Dessutom visar granskningen att andelen elever som får stöd inte har ökat efter att garantin infördes. Skolinspektionen påpekar ”Samtidigt kan vi konstatera att elevernas resultat på de nationella proven har blivit lägre i årskurs 3, än före garantin.” Så mycket för den omhuldade ”reformen”. Bra att det sker en utvärdering dock.

Det är tur att det finns fristående aktörer som, baserat på forskning, erbjuder skolor ett utmärkt stödmaterial. Stiftelsen Legilexi har i samarbete med svenska läsforskare tagit fram ett kostnadsfritt material och digitala tjänster som ger lärare stöd och god information om elevernas läsförståelse och ger förslag på lektionsupplägg mm. Över 33.000 lärare använder deras material, de finns på 2600 skolor och läsåret 23/24 testades hälften av alla elever i åk 1-3 med hjälp av deras material. Man kan fundera på hur läsförståelsen i svensk skola hade sett ut utan Legilexi. Tur att alla dessa skolor har valt att använda sig av deras kartläggningsmaterial, trots att det kartläggningsmaterial som Skolverket tagit fram är obligatoriskt för alla skolor. Tyvärr verkar Skolverkets modell inte vara särskilt effektiv.

Ett område som skulle kunna bidra i denna del är givetvis AI. Detta verktyg erbjuder enorma möjligheter att snabbt få information om elevernas kunskapsnivå. Tyvärr så fick AI kommissionen, som nyligen lämnade sin rapport, en tydlig uppmaning från regeringen att de inte skulle lämna några förslag som berör skolans område. Man kan undra hur de tänkte då.

Även om det inte råder en total kunskapskris och kunskapskollaps i Sverige så är allt inte rosenrött. Många skolor underpresterar. Tack vare skolvalet så kan elever och föräldrar idag välja bort en skola som inte fungerar. Det är ett viktigt skäl till varför antalet elever i friskolor ständigt ökar. En utveckling som uppenbart ogillas av många politiker. Behöver jag påminna om att det faktiskt är politiker som är huvudmän för de kommunala skolorna. En valmöjlighet som idag tyvärr hotas av inte minst liberalerna. Ett av de partier som var med och införde denna av föräldrar och elever så efterlängtade möjlighet.

Sverige behöver en skoldebatt som utgår ifrån fakta. Politiker har ett ansvar för att se vad som är de verkliga problemen. Sverige har till exempel för många skolor som underpresterar. Hur tar dessa skolors huvudmän tag i dessa problem? Göteborgs kommun är en skolhuvudman som har många problemskolor. Att förbjuda friskolor löser inte dessa skolors problem.

Det finns intressant forskning som visar hur man kan vända utvecklingen i en skola som redovisar dåliga resultat. Professor Karl Wennberg på Stockholms Handelshögskola, och hans kollegor, har här intressanta konkreta resultat utifrån att de har studerat ett antal svenska skolor och vad de faktiskt gjort för att vända utvecklingen. De har granskat samtliga högstadieskolor i Sverige åren 2008 till 2019 i syfte att identifiera faktorer som främjar förbättrade resultat i de mest utsatta skolorna – de 369 skolor som tillhör den ”svagaste fjärdedelen”, där många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg. Deras analys visar att en dryg tiondel, 42 av skolorna, var framgångsrika i att vända sin kurs och uppnå en fullgod nivå. Det är inte många. Men det som är intressant med studien är att det är tydligt att det inte finns någon ”enda väg” för att åstadkomma detta. Det var verkligen olika ut; skolorna uppfyllde olika förbättringsfaktorer som i kombination ledde till framgång.

Här finns mycket att lära för andra. Jag ser fram emot en skoldebatt som baseras på fakta, som  lyfter fram dessa goda exempel, som slutar jaga friskolor, som erkänner det som forskare visar – att friskolor bidrar till att höja kunskapsnivån i Sverige. Det är viktigt att alla skolhuvudmän, kommunala såväl som fristående, tar sitt uppdrag på allvar och ser till att det finns ett gott ledarskap i skolan så att de elever som tvingas gå till skolan varje dag kan känna att detta är en skola som har koll respektive elevs kunskapsnivå, har fokus på trygghet och studiero och har höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund. 84 procent av alla grundskoleelever går i skolor där kommunpolitikerna är skolhuvudmän. Hur sköter de sitt huvudmannaskap?

Ulla Hamilton är fri debattör

Publicerat

Hans Bergström om libelarernas nyvunna tilltro till staten och bristen på fakta i skoldebatten och fostran

Hamiltonpodden gästas denna vecka av Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter och mångårig skoldebattör. Han är också gift med Internationella Engelska skolans grundare Barbara Bergström. Samtalet handlar om hur det kommer sig att Liberalerna nu uttrycker stor tilltro till staten när många av de problem som återfinns i skolan har sin grund i statliga beslut. Vi talar också om vad som behöver förändras i skolsystemet, om behovet av att lyfta skolans fokus på kunskap och fostran och om det faktum att det är så svårt att få fram fakta i skoldebatten. Friskolorna bidrar mycket tydligt till att lyfta svensk skolas resultat.

Publicerat

Utländskt ägande och offentlighetsprincipen för friskolor

Offentlighetsprincipen har debatterats under många år. Argumenten mot att friskolor ska jämställas med myndigheter är kända. Branschen har länge påpekat att man inte är emot transparens och öppenhet med det ”paket” som offentlighetsprincipen innebär är oproportionerligt. Det finns andra lösningar för att öka transparensen och nu finns det ett förslag till Insynslag som precis varit på remiss. Det är ett förslag som tar hänsyn såväl till önskemålen om ökad insyn som  proportionalitetsprincipen.

Linda Öholm, Internationella Engelska skolan och Mikaela Valtersson, Kunskapsskolan kommenterar Linnea Lindquists artikel i Tidskriften Fokus om offentlighetsprincipen på följande sätt:

”Vi är glada att Linnea Lindquist läst våra remissvar. Dessvärre var läsningen rätt slarvig och med många medvetna misstolkningar. Vi välkomnar transparens. Allt annat är taget ur luften. Vi har en Skolinspektion som har till sin uppgift att kontrollera kvalitet. Offentlighetsprincipen är det dock få som förespråkar som ett verktyg för kvalitet. Det är däremot viktigt med transparens för handlingar som gör att elever och föräldrar och andra intresserade medborgare kan få insyn och kunna göra medvetna och upplysta val. Att det skulle ta nån minut att lämna ut en handling är något vi väljer att se som ett retoriskt inlägg och kanske en signal till Lindquist arbetsgivare, snarare än seriösa argument. När det gäller införande av offentlighetsprincipen i fristående skolor handlar det om handlingar såsom lönelistor för personal, elevärenden som avslutats med ett åtgärdsprogram och disciplinärenden eller hyresavtal. Det är handlingar som kan innehålla en mängd känsliga och integritetsnära uppgifter. Det kommer att ta tid att sekretessbedöma allt som begärs ut. På samma sätt som det gör idag för kommuner och förvaltningar. De ska identifieras, läsas igenom och bedömas vad av tex namn som ska inte ska lämnas ut, utan maskas (markeras över med svart). Detta är en stor uppgift som man ska ha respekt för. Utredningen har inte beräknat alla delar som kommer innebära kostnader, därav av att vi påpekade det i våra remissvar.”

*******

Linnea Lindquist medverkade nyligen i SvD:s ledarpodd och ägnade då en stor del av tiden åt att hävda att offentlighetsprincipen behövs för att säkerställa att pengarna används på rätt sätt i friskolorna. Hon pekade särskilt ut risken med utländska ägare och behovet av att kontrollera hur de använder skolpengen. Skolinspektionen har idag rätt till full insyn i friskolors ekonomi. Och när det gäller risken för att utländska ägare ska ta över friskolor så finns det sedan ett år tillbaka en lagstiftning som innebär att utländska direktinvesteringar i tex friskolor måste godkännas av ISP, Inspektionen av strategiska produkter. Denna anmälningsplikt gäller inte bara för utländska investeringar utan också inhemska. Således kommer ägare som vill investera att granskas och investeringen få ett ja eller nej.

*******

Professor Joakim Nergelius har också uttalat sig i frågan om förslaget att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Han skrev bl a följande i SvD den 18 oktober iår.

”En annan central rättsprincip som bör övervägas är proportionalitets­principen, som innebär att åtgärder från den offentliga maktens sida ska stå i rimlig proportion till de intressen de är avsedda att skydda. När det gäller offentlighets­principens tillämpning på friskolor måste man fråga sig om det är proportionerligt att ställa samma krav på dessa skolor som på offentliga institutioner. Proportionalitets­principen innebär att insyns­kravet inte bör vara mer omfattande än nödvändigt för att uppnå sitt syfte.”

”Offentlighetsprincipen har traditionellt haft som syfte att garantera insyn i den offentliga makten, vilket i sin tur stärker demokratin och rättssäkerheten. Genom att kräva insyn i privata aktörer, såsom friskolor, riskerar man att urvattna denna princip. Att utvidga offentlighets­principen till privata aktörer leder till oklarhet kring var gränsen för offentlig insyn går. Vad blir då nästa steg? Kommer det att innebära insyn i alla företag som tar emot någon form av offentlig finansiering? Det kan vidare framhållas att andra viktiga aktörer som exempelvis Sveriges kommuner och regioner (SKR) inte omfattas av offentlighets­principen.”

Det är lätt att oöverlagt säga att ”självklart ska friskolor omfattas av offentlighetsprincipen”. Men det finns lagstiftningsprinciper som måste följas i en rättsstat. Proportionalitetsprincipen är en sådan. Det är lätt att instämma i professor Nergelius konstaterande att denna princip innebär att det är tydligt att samma krav på öppenhet som gäller för offentliga institutioner inte är rimliga för friskolor. Förslaget till Insynslag tillgodoser enlig honom denna princip. Det är också en Insynslag som finns skrivet i Tidöavtalet.

/

Publicerat

Mathias Sundin – Var det så klokt att undanta skolan från AI kommissionens uppdrag?från

Mathias Sundin har varit ledamot i den av regeringen tillsatta AI kommissionen. Ordförande har varit Carl-Henric Svanholm. De lämnade nyligen sina förslag i en läsvärd rapport, till regeringen. Jag samtalar med Mathias om kommissionens förslag, hur den ser på AI:s potential för vårt välfärdssamhälle och om det ytterst märkliga att uppdraget tydligt angett att AI kommissionen uttryckligen inte skulle lägga förslag som rör skolans område. AI handlar i allra högsta grad om konkurrenskraft, för individer, för företag och för nationer.

Publicerat

Krönika i Altinget – Nu är det du som åker till Helsingfors

Den historiska erfarenhet som många invånare i våra grannländer runt Östersjön har av den stora grannen i öst kan bidra till ökade insikter för oss alla. Något som kan vara nog så viktigt, skriver Ulla Hamilton.

Samfundet Sverige–Finland firar 100 år i år. Det har uppmärksammats på flera sätt under året. Relationerna mellan Sverige och Finland är unika. Under flera hundra år var vi ett gemensamt rike. En nytillträdd svensk statsminister gör sitt första utlandsbesök till Finland. Intensiteten i utbytet mellan våra länder har varierat genom årtiondena men samhörigheten har alltid funnits där.

Som tidigare ordförande i Stockholms hamnar är just sjöfartens betydelse för utbytet mellan länderna uppenbar. Det handlar inte bara om nöjesresor med Finlandsbåtarna, som vi kallar dem i Sverige. Det är också mycket gods som fraktas mellan länderna på dessa och andra fartyg.

Men besöksnäringen ska inte föraktas. Turistande finländare betyder mycket för näringslivet i Stockholm. Liksom givetvis svenska turister som reser till Finland.

Efter pandemin har antalet resenärer mellan Sverige och Finland minskat betydligt. Samtidigt innebar pandemin att våra länder kom närmare varandra, framförallt de olika myndigheterna som behövde samverka.

Rysslands krig har påmint alla om hur viktig Östersjön är för våra länders ekonomi.
Östersjön har kallats för fredens hav, men i och med Rysslands annektering av Krim och sedan invasionen av Ukraina har värnandet av Östersjön fått en ökad betydelse för hela regionen. Rysslands krig har påmint alla om hur viktig Östersjön är för våra länders ekonomi.

Finland har stängt sin gräns mot Ryssland, det har även de baltiska länderna. Såväl Finland som Estland, Lettland och Litauen har en förfärlig historisk erfarenhet av hur deras granne Sovjetunionen behandlat självständiga stater – en erfarenhet som också innebar att Finland mycket snabbt beslutade sig för att ansöka om Natomedlemskap. Sverige har tack och lov inte samma aktuella erfarenhet när det gäller den stora grannen i öst.

Åk till Finland
Men tack var Finlands beslutsamhet så är även Sverige nu Natomedlemmar. Östersjön är centralt för Nato, vilket blev tydligt på det toppmöte med de nordiska och baltiska statsministrarna samt Polens statsminister som Ulf Kristersson nyligen bjöd in till på Harpsund. Det säkerhetspolitiska läget, Ukraina och Östersjön var några av frågorna på agendan. Östersjöns betydelse och säkerheten när det gäller gasledningar, internetförbindelser och så vidare understryker vikten av ett nära samarbete mellan länderna, som ju numera alla är Natoländer, med ett viktigt undantag.

Ett undantag som tydliggör varför det är avgörande att det finns en god säkerhet för den viktiga infrastrukturen som finns såväl under som på vattnet.

Den internationella utvecklingen har inneburit att Östersjöländerna har kommit närmare varandra. Men samtidigt har turistresorna över Östersjön minskat, vilket är beklagligt. Utbytet mellan människor är viktigt, även korta besök ger en bild av ett land eller en stad.

Så varför inte ge ett nyårslöfte om att besöka Helsingfors eller Åbo under 2025 och lära dig mer om vårt grannland. Och kanske också de andra Östersjöstäderna. Den historiska erfarenhet som många invånare i våra grannländer runt Östersjön har av den stora grannen i öst kan bidra till ökade insikter för oss alla. Något som kan vara nog så viktigt i dessa oroliga tider.

9 december 2024

Publicerat

Maria Rankka om hur ABC Labs gick från idé till att stå för 20-25 procent av alla PCR-test under pandemin

Det känns som mycket länge sedan som världen drabbades av en pandemi. I veckans Hamiltonpodd samtalar jag med Maria Rankka, en av initiativtagarna till ABC Labs. I februari 2020 insåg hon och hennes partner att det skulle behövas omfattanda provkapacitet i Sverige. Verksamheten kom att står för 20-25 procent av PCR-provanalysen under pandemin. Ett imponerande exempel på hur entreprenörer kan göra skillnad. Lyssna på hennes berättelse, hur myndigheterna reagerade och vad hon gör idag.

Publicerat

Artikel i Smedjan – Gärna frihet – men först en gemensam vilja

Gärna frihet – men först en gemensam vilja

Vad innebär egentligen den “gemensamma vilja” som enligt Socialdemokraterna ska styra skolan, och hur ska ett sådant synsätt kunna möta barns och föräldrars olika önskningar och behov? Det undrar Ulla Hamilton som läst förslaget till nytt socialdemokratiskt partiprogram.

ULLA HAMILTON, 5 DECEMBER 2024

Socialdemokraterna har presenterat ett förslag till nytt partiprogram. Det är ganska kortfattat, men det är ändå intressant att se vad de skriver om skolan och om den valfrihet som de påstått sig värna. Man kan snabbt konstatera att programmet är fritt från formuleringar om mångfald och olika profiler på skolor. Att individer är olika och har olika behov är inget man intresserar sig för. Resonemang om områden som kvalitet och skolans förmåga att bidra till att öka elevernas kunskapsnivå lyser också med sin frånvaro.

Programtexten slår fast att ”Målet för den demokratiska socialismen är ett solidariskt samhälle där alla människor är delaktiga och lever fria och jämlika”. Socialdemokraterna beskriver ”sitt ” samhälle så här: ”Där ska människors gemensamma vilja ha företräde framför marknaden”. Ett påstående som vid första åsynen kan tyckas bra, men som man snart inser haltar. För människors “vilja” kan naturligtvis lika gärna ses som “efterfrågan” på just en marknad. Och ser vi tillbaka på den svenska samhällsutvecklingen sedan 1970/1980-talet så var det när människors vilja inte längre var gemensam som det blev tydligt att det fanns en efterfrågan på mångfald och valfrihet på välfärdsområdet.

Det ensidiga offentliga utbudet tillgodosåg inte människors olika behov och deras efterfrågan. Förändringstrycket gentemot de politiska partierna ledde till att det för cirka 30 år sedan uppstod ett ökat och varierat utbud av välfärdstjänster. Privata välfärdsföretag bidrog till att tillgodose denna efterfrågan, till att utveckla tjänsterna och till att de blivit mer kostnadseffektiva. Skattebetalarna får mer välfärd för pengarna tack vare att mångfalden av verksamheter också leder till en effektivisering av såväl offentlig som privat verksamhet.

Marknaden och marknadstänkandet utmålas som den stora boven i dagens samhälle.

Hela programförslaget andas ”nu måste politiken ta över och styra” på välfärdsområdet. Marknaden och marknadstänkandet utmålas som den stora boven i dagens samhälle. Det har enligt Socialdemokraterna lett till allt mindre av gemenskap och tillit. Det offentliga har dragit sig tillbaka, vilket lett till ”social splittring, mer utbredd fattigdom, ökad ojämlikhet och cementerat segregationen”.

Skolans misslyckande med det kompensatoriska uppdraget skylls på skolkoncernerna, bristen på resurser i skolan skylls på marknadiseringen av skolan och på att statens styrning har varit för svag. Detta trots att 84 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det vill säga skolor vars huvudmän är kommunpolitikerna, i många fall just socialdemokrater.

Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna väljer att inte adressera de grundläggande problemen i skolan, som till exempel behovet av ökat kunskapsfokus och ledarskapet i skolan, utan i stället anklagar skolvalet och friskolorna för problemen i svensk skola.

Det ligger nära till hands att uppfatta det som att de väljer att försöka hamra fast en problembeskrivning, som syftar till att sätta en bild, snarare än att på allvar presentera en politik som kan åtgärda det faktum att cirka 17 000 elever lämnar grundskolan varje år utan behörighet till gymnasiet. Det riskerar att leda till att skattemedel slösas på fel åtgärder, och att grundproblemen består.

Att förbjuda vinstdrivande friskolor kommer inte att lösa problemet med att så många lämnar grundskolan utan behörighet. Knappast heller förslagen om ökat statligt ansvar och stärkt rådighet på skolområdet. Vi vet också att mer resurser inte är en garanti för bättre skolresultat. Det viktiga är i stället hur de befintliga resurserna används. Det har bland annat forskare vid Handelshögskolan i Stockholm visat i en intressant studie av hur lågpresterande grundskolor lyckats vända trenden.

Det blir allt mer uppenbart, ju mer man läser i programförslaget, att den egenmakt som familjer och elever har i dag tack vare skolvalet hotas. Välfärden ska enligt programmet vara en ”samhällelig angelägenhet”; ”Den ska styras gemensamt och utgå från medborgarnas behov, inte från enskilda producenters vinstintresse.”

Vän av ordning frågar sig vem eller vilka det är som uttolkar ”människors gemensamma vilja”. 

Vän av ordning frågar sig vem eller vilka det är som uttolkar ”människors gemensamma vilja” i ett socialdemokratiskt samhälle. Rätten att välja skola har ett starkt stöd hos allmänheten. Efterfrågan på en plats i en friskola är betydligt större än antalet befintliga platser. Det visar köerna med all tydlighet. När allmänheten i dag får frågan om de tycker att man ska få välja grundskola så svarar sju av tio att de anser att det är viktigt. Är det en tillräcklig majoritet för att fastslå att den gemensamma viljan har företräde framför marknaden?

Socialdemokraterna vill se ”en demokratisk kontroll över välfärden, en styrning av välfärden och samhällsservice utifrån medborgarnas behov, inte marknadens.” Det är en mening utan konkretion, men en fråga som inställer sig är om det är en medveten åtgärd för att ludda till texten om skolan jämfört med det förslag som presenterades av den arbetsgrupp som riksdagsledamoten Lawen Redar ledde.

I den rapporten framfördes följande förslag: ”I skollagen införs ett krav på att alla skolhuvudmän för grundskolan aktivt ska verka för minskad skolsegregation vid sina skolenheter.” Det är ett krav som känns igen från den statliga utredningen ”En mer likvärdig skola” från 2020, där utredaren föreslog att skolhuvudmännen ska motverka skolsegregationen genom att ”aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter”. Förslaget väckte en omfattande debatt eftersom det utgick från att skolan ska ansvara för att ha en ”bra blandning” av elever. Det betraktades som ett exempel på social ingenjörskonst och tolkades som ett förespråkande av ett införande av bussning av elever. I sitt yttrande över utredningens förslag var Diskrimineringsombudsmannen mycket tydlig i sitt remissvar;

Utredningen föreslår bland annat att huvudmän ska vara skyldiga att aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter. Det föreslås också att rektorer inom givna ramar ska ha ett ansvar för att verka för en allsidig social sammansättning av undervisningsgrupper. I författningskommentaren uttalas att formuleringen ”allsidig social sammansättning” tar sikte på att elevgrupper med olika socioekonomisk bakgrund i större utsträckning bör mötas i skolorna. Någon närmare definition eller anvisning om tillämpningen ges dock inte. Ett sätt att uppnå en sådan elevsammansättning föreslås vara att tillämpa kvoter vid urval till skolenheter med förskoleklass och grundskola. … DO har tidigare yttrat sig över förslag som aktualiserar liknande frågor …  DO framhöll i sina yttranden att de då aktuella förslagen innebar en risk för att det vid de föreslagna bestämmelsernas praktiska tillämpning skulle kunna komma att göras överväganden kopplade till elevers etniska tillhörighet på ett sätt som står i strid med diskrimineringslagens (2008:567) bestämmelser.

En tydlig kritik från myndigheten. Mot bakgrund av DO:s kritik och det tidigare presenterade förslaget med krav på agerande från alla skolhuvudmän för att minska skolsegregationen kan man undra om förslaget från Lawen Redars arbetsgrupp finns kvar ”i bakgrunden”? Eller har det avfärdats av de som skrivit det slutgiltiga förslaget till nytt partiprogram? En annan fråga som inställer sig är om resonemanget om vikten av gemensam styrning innebär att individens skolval i praktiken tas bort, eller om det ska tolkas som att du kan välja skola men det gäller att du väljer ”rätt skola” så att elevblandningen blir korrekt? Vad nu korrekt kan innebära avseende den specifika skolan.

/

Publicerat

En dag med förändringar för lärare och gymnasieutbildningar

I morse var jag på ett frukostmöte arrangerat av Svenskt Näringsliv. Det tog upp läget när det gäller de nya förutsättningarna för gymnasieutbildningarnas dimensionering. Syftet med det nya regelverket är att dimensioneringen av gymnasiets programutbud ska anpassas bättre till arbetsmarknadens efterfrågan. Antalet platser på yrkesprogrammen ska öka och antalet platser på högskoleförberedande program, som tex samhällsvetenskapliga och ekonomiprogrammet ska minska. Dimensioneringen ska ske utifrån ett planeringsunderlag som Skolverket tar fram. Modellen innebär också att tre kommuner ska samverka när det gäller planeringen av utbudet i deras kommuner. Det finns några problem med detta nya sätt att hantera utbudet när det gäller gymnasieprogrammen.

  1. Friskolorna står idag för ca 1/3 av antalet gymnasieplatser i landet (i Stockholmsregionen är det nästa hälften). Om de inte kommer med från början i planeringen så riskerar de att få ta ”resten av de platser som inte kommunerna redan har bokat upp”.
  2. Det finns så vitt jag förstår inget kvalitetsperspektiv när det gäller bedömningen av vilka skolhuvudmän som ska få erbjuda gymnasieprogramsplatser. Det handlar bara om kvantitet.
  3. Det finns en uppenbar risk med ett system som försöker att tvinga in ungdomar på utbildningar genom att underdimensionera andra. Avhoppen riskerar att öka och motivationen tryta.
  4. Det är uppenbart att det finns brist på yrkesutbildade i många branscher. Därför borde fokus ligga på att jobba för att dessa utbildningar blir attraktiva och aktivt valda av eleverna, i stället för att försöka tvinga in dem på utbildningarna.
  5. Många yrkesutbildningar lider av lärarbrist. Det är brist på yrkeslärare och det är krångligt att komma in på yrkeslärarutbildningen. Detta borde åtgärdas. Svenskt Näringsliv presenterar förslag på hur i denna rapport.
  6. Många yrkesprogram är dyra och för att skolhuvudmän ska våga satsa på att erbjuda dessa så måste det finnas en långsiktig planeringshorisont.

Det ska bli mycket intressant att se hur denna nya modell kommer att fungera i praktiken. Och det finns en uppenbar risk för att friskolorna kommer att dra det kortaste strået eftersom deras verksamhet förutsätter tillstånd från Skolinspektionen. Och Skolinspektionen kan mycket väl bestämma sig för att de bara ska titta på kommunernas utbud och sedan konstatera att efterfrågan redan täcks av de kommunala gymnasieskolorna så det ”blev inga platser över till friskolorna”.

Den andra händelsen idag var överlämnandet av Lärarutbildningsutredningens förslag till regeringen. Det är ett intressant förslag. Jag samtalade med Eva Nisser i Hamiltonpodden om hennes förväntningar på utredningen. Lyssna gärna på det samtalet. Peter Honeth har lyssnat väl på den kritik som framförs mot lärarutbildningarna. Han föreslår tex att det ska krävas ett C i betyg i svenska för att komma in på grund- och ämneslärarutbildningarna. Han skulle gärna ha krävt även C på förskollärarutbildningarna men avstod och landade på ett D. Skälet till det var att 50-60 procent av de sökande till denna utbildning inte skulle vara behöriga om man krävde betyget C. Och det skulle påverka tillgången på förskollärare för mycket. Man häpnar. Kunskaper i svenska är ju verkligen viktigt även i förskolan.

Andra positiva förslag var att utbildningarna ska ha ökade inslag när det gäller kognitionsvetenskap, ledarskap, och en tydlig koppling till forskningsbaserat arbete när det gäller läsning och läsförståelse samt ökat fokus på ämnesdidaktik. De föreslår också ökat fokus på skolnära delar i utbildningen.

Det som kan tyckas lite märkligt är att utredaren inte föreslår en minskning av antalet lärosäten som erbjuder lärarutbildningar. Däremot understryker han att samverkan mellan lärosätena måste öka. Det kommer att bli betydligt färre utbildningsplatser. Idag är de ca 10.000 och han förutsåg en minskning med 2000-3000 platser/år.

De nya kraven föreslås träda ikraft 2027 och det innebär att de första examinerade lärarna  kommer ut 2031. Det är långa ledtider. Elevkullarna kommer att minska kraftigt under 2030-talet, enligt SCB:s prognoser. Därför är timingen bra för att öka kraven för att komma in på lärarutbildningen enligt Peter Honeth. Nu återstår det att se hur detta förslag kommer att tas emot av remissinstanserna. De ökade betygskraven är välkomna. Förhoppningsvis leder de till att läraryrket blir mer attraktivt.

 

Publicerat

En klargörande replik om häpnadsväckande påståenden

I en insändare i Dagens Nyheter ger Aaron Israelson svar på tal i följande informativa replik.

Friskolor motarbetar gängbrottslighet bland unga 

Gunilla Sandegård vill avskaffa friskolor för att barn ”inte ska bli offer för gängkriminalitet”, skriver hon på DN:s insändarsida. Det kan tyckas vara ett magstarkt argument, till och med i den osedvanligt hätska debatten om friskolor. Men eftersom också dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) i TV4:s partiledardebatt i februari 2022 varit inne på ett liknande resonemang kräver det trots allt ett svar.

Gängbrottsligheten är förvisso ett samhällsfenomen som slår brett. Eftersom den krupit ner i åldrarna har den i allt större utsträckning blivit en enorm utmaning också för skolor, såväl kommunala som fristående. Flera friskolor driver verksamhet i eller i anslutning till utsatta områden, vilket gör dem sårbara för gängvåldet.

Men när Sandegård skriver att hon dagligen läser ”om elever som inte klarar intagningen till gymnasium, elever som inte har tillräcklig kunskap för att läsa vidare på universitet, elever i yngre åldrar som inte klarar nationella prov på grund av undermålig undervisning i de friskolor de går i och stökiga klasser på grund av för stort elevantal och brist på personalstöd i klasserna” är hon fel ute.

Bland det hundratal grundskolor runt om i landet där över 30 procent av eleverna i fjol lämnade årskurs nio utan behörighet till gymnasiet var närmare 89 procent kommunala. Enligt Pisas kunskapsmätningar ligger friskolornas elever före de kommunala skolornas. I senaste Pisaundersökningen motsvarar försprånget ”inlärningen som sker under ett läsår”.

Enligt samma mätning är studiero centralt för att uppnå höga resultat. Det finns alltså mycket lite som tyder på att fristående skolor är stökigare, tvärtom. Det är också därför många väljer dem.

I själva verket pekar forskning från institutet IFAU på att det fria skolvalet är viktigast för elever i utsatta områden. Ett exempel är Internationella engelska skolan i Eskilstuna, som ligger i ett av Sveriges mest utsatta områden, Fröslunda. De allra flesta elever har utländsk bakgrund och tillhör, enligt en bearbetning av SCB:s socioekonomiska index, de fem skolor i kommunen med mest utmanande elevunderlag. Men gymnasiebehörigheten i skolan är högst i Eskilstuna med 96 procent.

Det finns fler exempel i bland annat Angered (Viljaskolan), Tynnered (Communityskolan), Norsborg (Freinetskolan Kastanjen) och på Järvafältet (Järvaskolan).

Om något bidrar friskolor till att motarbeta gängbrottsligheten bland unga. Det vore på tiden att vi visar de lärare och rektorer som sliter med dessa utmaningar dagligen lite uppskattning i stället.

 

Publicerat

Lärarutbildningen förslösar både skattemedel och humankapital

I veckans Hamiltonpodd samtalar jag med Eva Nisser, ekonom och mycket engagerad i utbildningsfrågor. I april 2024 presenterade Kommissionen för skattenytta rapporten ”Bättre lärarutbildning! Dagens lärarutbildning förslösar både skattemedel och humankapital.”. Rapporten är skriven av Eva Nisser och Inger Enkvist.

Den 29 november ska utredningen om en ny lärarutbildning presentera sitt förslag. Vilka förväntningar har Eva på denna? Vad är problemen med dagens lärarutbildning och hur borde den förändras? Lyssna på vårt samtal.