Jag har ca 40 års erfarenhet som aktiv politiker. 8 år som moderat borgarråd i Stockholm, men även som fritidspolitiker och kommunfullmäktigeledamot i såväl Uppsala, Lund som Stockholm. Drivkraften bakom mitt politiska engagemang är att det är viktigt att inse att människor är olika och har olika behov. Därför måste samhället (ja samhället är större än staten) tillåta mångfald och valfrihet. Entreprenörer och innovationer skapar förutsättningar för ett ökat välstånd i samhället.
Som politiskt aktiv under många år så vet jag att politiker kan välja att förhindra nya idéer eller att välja att möjliggöra. Därför var det självklart för mig som miljöborgarråd att bjuda in företagen till samverkan i stadens miljöarbete. Det blev början på det frivilliga nätverket Klimatpakten, till vilket företag som jobbade för att minska sin miljöpåverkan kan ansluta sig till. Ett skäl till att också Stockholm utsågs till EU:s första miljöhuvudstad. Du kan läsa mer om detta i mina blogginlägg från den tiden 2006-2010 på denna sida.
Under mina år som borgarråd hade jag också förmånen att följa den fantastiska utveckligen inom IT-området i Stockholmsregionen. Det ekosystem för start-ups som växte fram under dessa år satte verkligen Stockholm på den internationella kartan som spännande och dynamisk plats för företag. ITC, fintech, miljöområdet och spelbranschen för att bara nämna några. Det krävs en klok politik för att dessa företag ska vilja vara kvar och växa här.
Kompetensförsörjningen är givetvis också en oerhört viktig fråga för näringslivets konkurrenskraft och därmed också för Sverige som land. Många har idag glömt bort, eller känner inte till, vilka problem som fanns i svensk skola på 1980-talet. et finns ett skäl till varför det gjordes så många reformer på skolområdet i slutet på 1980-talet.
Friskolereformen, som genomfördes av Bildtregeringen (där jag hade förmånen att jobba som politisk sekreterare till Carl Bildt) innebar att makten överfördes från politiker och kommunala tjänstemän till familjerna. De senare fick valfrihet och rätten att välja skola. Det är en fantastisk utveckling som skett sedan dess och idag är det ca 420.000 elever som går i fristående för-, grund- och gymnasieskolor. Trots att 84 procent av alla grundskoleelever alltjämt går i kommunala skolor så har friskolereformen spelat en otroligt stor roll. Lärare har kunnat byta arbetsgivare, personer som jobbat inom skolan har att möjlighet att förverkliga sina idéer kring hur en skola ska drivas genom att själv starta en skola. Konkurrensen har medfört att fokus på kvalitet och resultat har ökat.
Svensk skola har alltjämt en hel del utmaningar. Betygssystemet behöver kvalitetssäkras, alltför många elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet och många skolor har uppenbara problem med att klara av det kompensatoriska uppdraget. Här behöver fler lära av de framgångsrika och vi behöver också mer forskning kring av som är viktiga framgångsfaktorer för att skolan ska kunna bidra till att alla elever, oavsett bakgrund, får en lyckosam skolgång. Det är i grundskolan som grunden för den svenska konkurrenskraften etableras.
Ska vi kunna utveckla välfärdssamhället så behövs välfärdsföretagandet inom såväl vård, skola som omsorg. Den jakt på dessa företag som nu pågår måste få ett slut. Sverige har inte råd att förhindra välfärdsföretagande. Offentliga verksamheter kommer aldrig att kunna bidra med utveckling och effektivt resursanvändande på det sätt som entreprenörerna kan. Därför är det viktigt att de som idag är politiskt aktiva, inte minst i de partier som bidragit till att öppna upp den offentliga sektorn för mångfald och valfrihet, inser vad som står på spel idag. Det finns uppenbara hot mot mångfalden och valfriheten. Dessa hot måste hanteras. Såväl genom att ta debatten på ett tydligt sätt, som genom i handling så att mångfalden och valfriheten säkerställs även för framtida generationer.
/