Friskolornas roll i det politiska spelet
- JUNI 2024
Frisinnad Tidskrift bad Ulla Hamilton, VD för Friskolornas Riksförbund, om en kommenterande artikel kring frågan om friskolornas roll i det svenska skolsystemet. Finns det motbilder till den allt mer negativa inställning som allt fler politiker och partier lyfter fram?
Skoldebatten handlar mer om pengar än om skolkvalitet. Det tycks för många skoldebattörer vara svårt att hålla sig till fakta. Individperspektivet lyser helt med sin frånvaro. Det är intressant att snart sagt allt som inte fungerar i svensk skola sägs vara friskolornas fel. Magdalena Andersson (S) stod på Vänsterpartiets kongress och hävdade att den administrativa börda som lärare drabbats av beror på ”marknadsskolan”. UKÄ/Skolverket presenterade för några månader sedan en rapport – ”Till högskolan från gymnasieskolan” – där man studerat hur många poäng elever, som gått direkt från studieförberedande gymnasieprogram till högskolan, har tagit under det första läsåret. Rapporten hävdade att elever från kommunala skolor presterar bättre på högskolan. Detta presenterades sedan i medierapporteringen som bevis på att friskolor sätter glädjebetyg och skolministern var inte sen med att kritisera friskolorna för detta. Men visade verkligen skolmyndigheternas rapport detta?
Spelar det ingen roll vilken utbildning studenten väljer? Det finns ju faktiskt mer eller mindre tuffa utbildningar inom området teknik till exempel. Friskolornas riksförbund begärde ut underlaget från UKÄ men fick nej. Vi bad då Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, att göra en metodgranskning av skolmyndigheternas rapport. Resultatet av hans analys är minst sagt pinsam för landets två stora utbildningsmyndigheter.
Skolminister Lotta Edholm var snabbt ute i december 2023 och kommenterade de sjunkande PISA-resultaten genom att peka ut friskolorna, mer specifikt de så kallade ”vinstdrivande”, som en orsak till att de svenska kunskapsresultaten sjönk. Nu vet vi att det är precis tvärt om. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har nämligen gjort en intressant djupanalys av PISA-resultaten. PISA-proven rättas externt och är alltså immuna mot ”glädjebetyg”. Heller Sahlgrens slutsats är att eleverna i friskolor presterat så mycket bättre än elever i kommunala skolor att friskoleelevernas resultat har lindrat kunskapsfallet för Sverige som nation.
Resultaten är justerade med hänsyn tagen till elevernas bakgrund. Heller Sahlgren konstaterar att resultaten knappt föll alls för friskoleeleverna om man jämför PISA-resultaten 2018 med resultaten 2022. Kort sagt – hela kunskapsfallet under pandemin är koncentrerat till kommunala skolor. Skillnaden i kunskapsnivå mellan elever i kommunala respektive fristående skolor motsvarar nästan inlärningen som sker under ett helt läsår. Ett förbluffande resultat som knappast alls uppmärksammats i debatten! Dessutom visar analysen att det inte finns något som tyder på att ”vinstdrivande” friskolors elever presterar sämre, snarare tvärtom. Icke-vinstdrivande friskolor har ett markant starkare elevunderlag än både kommunala och så kallade ”vinstdrivande” skolor, medan det är i princip lika om man jämför kommunala och så kallade ”vinstdrivande” friskolor. Mot bakgrund av att 84 procent av landets grundskoleelever går i kommunala skolor så borde detta resultat mana till rejäl eftertanke. Hur kan det komma sig att det skiljer ett helt läsår? Men i stället ägnas debatten åt att smutskasta friskolor. Visst finns det friskolor som inte sköter sig, och de ska naturligtvis kritiseras. Men skoldebattens fokus på verksamhetsformen och friskolor är faktiskt helt oproportionerlig. Dessutom vet vi att medarbetare i friskolor trivs bättre än medarbetare i kommunala skolor. Forskning visar också att friskoleetableringar leder till att kommunala skolor får större fokus på kvalitet. Konkurrens och mångfald fungerar.
Men låt mig backa bandet. Vad handlar friskolefrågan om egentligen? Varför tog Bildtregeringen initiativ till friskolereformen för drygt 30 år sedan? Frågan handlar ytterst om makt – föräldrars egenmakt. Då liksom nu, vill föräldrar och elever ha möjlighet att välja skola. Innan friskolereformen var det bara möjligt för ett litet fåtal. Idag kan alla välja och många gör det. Och det är gratis att välja en friskola, till skillnad från i de flesta andra länder. Andelen elever som väljer fristående grundskolor har vuxit oavbrutet under de senaste 20 åren.
Individerna kommer helt bort i dagens debatt. Men möjligheten att välja, och välja bort, skola, har gjort stor skillnad för hundratusentals elever och familjer under dessa år. Friskolornas riksförbund har i sin serie Skolberättelser visat på några exempel och jag vill dela med mig av två av dessa.
Said växte upp i ett av lägenhetshusen som kännetecknar Rosengård och där de flesta pojkar drömmer om att bli näste Zlatan Ibrahimovic. Att studera och gå på universitet var inget som Said hade med sig hemifrån. Men han, eller förmodligen hans föräldrar, nyttjade möjligheten att välja skola. Han valde Jensen, en friskola som präglas av trygghet, disciplin, tydliga strukturer och höga förväntningar på studieresultat, samtidigt som majoriteten av eleverna är första- och andragenerationsinvandrare där svenskan är ett andraspråk. Denna friskola har gjort det möjligt även för barnen i Rosengård att kunna gå i en trygg skola med höga krav och förväntningar oavsett bakgrund. Att som första skola i Malmö, år 2017, förbjuda mobiltelefoner som pockar på barnens uppmärksamhet var en självklarhet. För Said innebar detta skolval att han fick en fast, tydlig och respektfull hand på en av Malmös tryggaste skolor. Ett skolval som har banat vägen för att kunna förverkliga drömmen att studera till civilingenjör på Chalmers.
Mobbing är ett stort problem för många skolor. Innan friskolereformen kunde inte mobbade elever byta skola. Det krävdes tillstånd från kommunen, för det var ju mestadels kommunala skolor som eleverna gick i. Idag krävs det inga tillstånd. Idag är det individen som har makten och det är många som har använt denna möjlighet för att komma bort från – för många drabbade ett veritabelt helvete – på skolan. Exemplen är många på skolors oförmåga att hantera mobbingproblematiken. Något som i sig är minst sagt förunderligt. Mitt andra exempel handlar om just detta. Tänk vilken skillnad ett skolbyte kan göra för inte bara eleven utan för en hel familj!
Internationella Engelska Skolan i Borås har ett mycket genomarbetat arbetssätt för att motverka mobbing. För Niklas ändrade möjligheten att byta skola hela hans tillvaro. På sin gamla skola mobbades han upprepade gånger och hamnade ständigt i nya konflikter. Han var frustrerad, kände att han behövde stå upp för sig själv eftersom han dagligen blev kränkt och utmanad, utan att lärarna hjälpte honom. Men när Niklas bytte skola satte de omgående in en plan för att bryta mönstret från den tidigare skolan, med återkommande avstämningar för att säkerställa att han trivdes och behandlades väl. Lagen säger att alla skolor ska ha en plan för att motverka kränkande behandling. Men det verkar som att det i många skolor bara är ett dokument som ligger i en byrålåda. Tillsammans med en omfattande plan mot kränkande behandling jobbar IES Borås intensivt med synlighet och tillgänglighet. För dem är det viktigt att medarbetarna etablera relationer med alla elever på skolan för att vara en pålitlig och trygg part att gå till vid incidenter. Det handlar om enkla saker som att sitta med eleverna och prata på lunchen, att umgås med dem på rasterna och att fråga hur deras helg har varit. På så sätt bygger de det förtroende som behövs när det uppstår en konflikt. Det har skapat ett klimat på skolan som innebär att eleverna kommer till medarbetare direkt när något hänt. De går inte runt och håller det för sig själva eller låter det gå för långt. De berättar även när de har sett andra elever bli utsatta för kränkande behandling.
Friskolereformen för över 30 år sedan har gjort skillnad. Lärare har fått möjlighet att byta arbetsgivare utan att behöva byta jobb, medarbetare i skolor har fått möjlighet att starta skola, och föräldrar/elever kan välja skola. Visst finns det också problem i svensk skola som behöver åtgärdas. Ett tydligt sådant är det betygssystem som vi har, med otydliga kunskapskriterier. Därför att det välkommet att det nu utreds. Ett annat skolpengen, där beräkningen av densamma från kommunens sida är så ogenomtränglig att det är omöjligt att bedöma om en friskoleelev har fått lika stor skolpeng som den som väljer en kommunal skola. Den noggranna undersökning som gjorts av Mikaela Valtersson, om hur 32 kommuner beräknar sin skolpeng, tyder på att friskolorna snarare är underkompenserade. Därför välkomnar vi också en ordentlig opartisk utredning om skolpengssystemet. Systemet ska inte straffa elever som gör aktiva skolval.
En stor majoritet anser att det är rätt att man kan välja skola. Friskolereformen har gett svenska elever och föräldrar en mångfald som inte fanns för 40 år sedan. Vi saknar fortfarande bra information för att man ska kunna göra ett välinformerat val. Det borde inte vara en svår uppgift att åstadkomma för till exempel Skolverket. Vi saknar också ett ”nationellt PISA” det vill säga ett nationellt kunskapsprov som ger oss information om hur kunskapsutvecklingen i svensk skola över lag utvecklas över tid. En stillsam önskan är att det ägnas mer tid och resurser för att sjösätta dessa två saker. Det skulle bidra till att förbättra informationen om hur svensk skola presterar, såväl för politiker som allmänhet. Så kan skoldebatten också börja handla om det som verkligen betyder något: hur kan skolor leverera högst kvalitet?
Ulla Hamilton
