I samband med Liberalernas riksmöte i Karlstad 22 mars meddelade partiordförande Johan Pehrson att de vill förbjuda utländskt ägande av friskolor. En uppenbar flirt mot de som anser att kineser, muslimer mfl inte ska få äga friskolor i Sverige. Det är säkert många som anser att det är en bra idé att förbjuda utländskt ägande, men det är värt att reflektera över vad det faktisk innebära om det genomförs. Dessutom finns det redan idag regelverk som ställer krav på ägargranskning, något som Pehrson missar att informera om.
Dagens Industri skriver på ett utmärkt sätt om detta på sin ledarsida den 29 mars. Jag tar mig friheten att återge Henrik Westmans mycket informativa artikeln här;
Onödig alarmism från L om ägandet i skolan
Liberalerna ser en risk för att främmande makt kan använda friskolesystemet för att påverka Sverige. Partiet vill därför förbjuda allt utländskt skolägande, meddelade partiledaren Johan Pehrson i samband med L:s riksmöte förra helgen.
Det är inte tu tal om att det finns starka skäl att ha koll på vem som äger och driver friskolor. Dels för att motverka så kallad välfärdsbrottslighet, dels för att förhindra att utländska aktörer tar kontroll över skolor i syfte att påverka värderingar och underminera demokratiuppdraget.
Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, varnade 2023 i en rapport för att det inte är osannolikt att en ”utländsk antagonist” skulle kunna investera i svenska skolor. Det skulle kunna handla om religiösa fundamentalister eller främmande makt, som Ryssland och Kina. Risken för denna typ av påverkansoperationer är lika aktuell i dag.
Men den bild som Johan Pehrson målar upp är kraftigt överdriven. Partiet vill alltså förbjuda exempelvis tyska och finländska investerare i den svenska skolan. Men det är framför allt ägare med bas i icke-demokratiska länder som FOI identifierar som en risk, inte sådana som har sin bas i EU.
Den som vill köpa in sig i en friskola för att få ett ”väsentligt inflytande” över verksamheten (motsvarande minst 10 procent av aktiekapitalet) måste dessutom genomgå Skolinspektionens ägar- och ledningsprövning. Bland annat görs en bedömning av huvudmannens ekonomiska förutsättningar och ledningens lämplighet. Uppgifter kan inhämtas från polisen, Skatteverket, Bolagsverket och Kronofogdemyndigheten.
En utländsk köpare måste också klara den kontroll som Inspektionen för strategiska produkter, ISP, gör enligt lagen om granskning av utländska direktinvesteringar. Den omfattar investeringar i skyddsvärda verksamheter, däribland skola och utbildning. Med stöd av den så kallade UDI-lagen kan ISP stoppa investeringar som bedöms ha en ”skadlig inverkan på Sveriges säkerhet”. Till exempel satte ISP i praktiken stopp för kinesiska PTL:s planer på att tillverka råvara till elbilsbatterier i Timrå.
Att döma av Johan Pehrsons uttalande kan man få intrycket av att det utländska ägandet i friskolebranschen är omfattande. Men som Skolinspektionen konstaterar i en rapport från 2024 är bilden ”ändå att utländska ägarintressen i svenska enskilda huvudmän är relativt ovanligt sett till antal huvudmän, men att det förekommer i några av de större koncernerna.”
Den största friskolekoncernen, Academedia, har som alla börsnoterade internationella företag en bred ägarkrets. Till exempel har den näst största ägaren sin bas i Spanien. Ska en sådan aktör stoppas? Seriösa utländska investerare som vill satsa på denna sektor bör välkomnas, inte motarbetas.
Frågan är hur L har tänkt sig att europeiska ägare ska förbjudas. Att hindra investeringar från aktörer med hemvist i EU skulle sannolikt strida mot den fria rörligheten av kapital. Johan Pehrson gav inga omedelbara svar på detta utan efterlyste en utredning för att undersöka hur ett förbud skulle kunna se ut.
Det pågår redan en utredning som bland annat har i uppdrag att se över om endast företag i Sverige eller i ett annat EU-land ska få driva friskolor. Att L nu har börjat tala om ett snävare förbud beror sannolikt på partiets omorientering: avregleringar och individuella friheter tonas ned medan statens roll lyfts fram.
I L:s framtidsprogram, som presenterades i Karlstad, skriver partiet att man låtit principiella och teoretiska resonemang ”förblinda oss för de effekter som politiken fått i praktiken”, till exempel vad gäller friskolesystemet.
Johan Pehrsons utspel om det utländska ägandet ska ses i ljuset av partiets usla opinionsläge och allt mer friskolekritiska hållning. Man ska inte vara naiv vad gäller främmande makts intresse för svensk skola, men de nya tongångarna från Liberalerna framstår som alarmistiska och närmast paranoida.