Sedan någon tid har jag försökt få följande debattartikel publicerad. Eftersom ingen tidning anser den vara intressant så publicerar jag den nu här. Förhoppningsvis kan innehållet intressera.
Stockholm har Sveriges bredaste arbetsmarknad med ett varierat näringsliv och mångfald av företag och branscher. Vi har klarat finanskrisen förhållandevis bra och stockholmsföretagen ser ljust på framtiden. I detta finns några av huvudstadens styrkor.
Men i våra styrkor finns också våra svagheter. En attraktiv, kunskapsintensiv arbetsmarknad ställer höga krav på kompetens. Det i sin tur kräver att de som ska kunna hävda sig på Stockholms arbetsmarknad måste fullfölja gymnasiet och många gånger även genomgå högre studier.
Arbetsmarknadens trösklar är högre i Stockholm än i andra städer. Samtidigt blir konkurrensen om ett minskande antal lågtröskeljobb allt hårdare, inte minst i en lågkonjunktur. För den med svag anknytning till arbetsmarknaden, eller för den som befinner sig utanför, kan dessa trösklar te sig oöverstigliga. Men Alliansens politik har visat att så inte är fallet.
I debatten om utanförskapet försöker socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet teckna en bild av ett Sverige och ett Stockholm där utanförskapet och klyftorna ökar. En bild som stämmer dåligt överens med den verkliga utvecklingen. Vi ser i dag starta bevis för att arbetslinjen fungerar, även för dem som bor i ett område där förvärvsfrekvensen är lägre än genomsnittet. Under förra mandatperiodens högkonjunktur var skillnaderna i arbetslöshet mellan Stockholms ytterstad och innerstad på samma låga nivå som 2003. Men att skillnaderna var låga 2003 berodde inte på en minskad arbetslöshet i ytterstaden utan på att Norrmalm, som vi här jämför med, noterade den högsta arbetslösheten under 2000-talet. Under socialdemokraternas tid vid makten 2003 – 2006 ökade skillnaderna i andelen arbetslösa mellan ytterstad och innerstad. Och i Socialdemokratins Stockholm fortsatte arbetslösheten att stiga i ytterstadsdelarna.
Alliansens politik skapar inte utanförskap. Tvärt om var det Alliansen som uppmärksammade att vi i Sverige hade ett stort utanförskap där människors potential inte togs till vara. Ur detta föddes idén om arbetslinjen, att politiken ska syfta till att den som vill och kan arbeta också ska kunna få göra det efter egen förmåga. I Stockholms stad ser vi idag positiva tendenser på minskat utanförskap och minskande skillnader mellan ytterstad och innerstad. Förvärvsfrekvensen och företagandet ökar, arbetslösheten och sjukskrivningarna minskar, samtidigt som utbildningsnivån i våra mer segregerade områden har visat en stadig ökning de senaste åren. Den senaste mätningen från Handelskammaren i Stockholm visar att huvudstaden fortsätter att utvecklas starkt och att Stockholms näringsliv just nu har den högsta tillväxtkraften på tre år. Till skillnad från tillväxten 2004 och 2005, som var en jobblös tillväxt, ser vi nu att antalet lediga platser och nyrekryteringar ökar i Stockholm.
Skillnaderna mellan innerstad och ytterstad har ökat något om vi jämför med 2008-års låga notering och idag är skillnaderna ungefär på samma nivå som 2005. Men i några fall är skillnaderna faktiskt mindre än då oppositionen senast hade makten i Stockholm. Klyftorna som oppositionen anklagar Stockholmsalliansen för var i fler stadsdelar tydligare under perioden 2002 till 2006 än de är idag. Särskilt tydligt är detta för ungdomsarbetslösheten där skillnaderna mellan ytterstadsdelen Farsta och innerstadsdelen Norrmalm idag är 1,9 procentenheter jämfört med 4,6 procentenheter när socialdemokraterna styrde i både regering och i Stockholms stad.
De minskade klyftorna för ungdomsarbetslösheten gäller även i stadsdelar som Spånga-Tensta och Hässelby-Vällingby. Genom tydliga satsningar genom exempelvis Järvalyftet och genom en aktiv jobbpolitik genom Jobbtorg Stockholm, har Stockholmsalliansens politik medfört att 12 000 personer har gått från utanförskap till egen försörjning. Detta är satsningar som oppositionspartierna har varit starkt kritiska till och många gånger satt sig emot.
Det är inte bara minskade skillnader i arbetslöshet som talar för att utvecklingen går åt rätt håll i Stockholm. Ser vi till andelen sjukskrivna har den också minskat i en majoritet av stadsdelarna. I Spånga-Tensta hade 9,3 procent i sjukersättning 2005. Idag är samma siffra 7,9 procent. I Rinkeby-Kista har andelen med sjukersättning minskat med en procentenhet och i Hässelby-Vällingby med 1,3 procentenheter under samma period. Fler har gått från utanförskap till arbete alternativt står idag närmare arbetsmarknaden.
Bilden av ett Stockholm där utanförskapet minskar stärks också av det faktum att ytterstadsdelarna i Stockholm kontinuerligt höjer utbildningsnivån. Det gäller samtliga stadsdelar. I Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta har andelen med eftergymnasial utbildning ökat med fyra procentenheter under 2000-talet. Det är en glädjande – och nödvändig – utveckling för att underlätta matchningen på Stockholms arbetsmarknad. Men det ska också sägas att vi oroas över att många ungdomar fortfarande väljer att inte fullfölja gymnasiet och allt för många inte lyckas nå behörighet till gymnasiet.
I takt med att arbetslösheten och andelen sjukskrivna har minskat samtidigt som utbildningsnivån har ökat har också medelinkomsterna i ytterstaden ökat. Enligt siffror från stadens utredningskontor är ökningen större i innerstaden än i ytterstaden, men skillnaderna i ökning mellan ytterstad och innerstad är idag mindre jämfört med utvecklingen från 1995 till 2000 och från 1991 till 2000. Andelen med de högsta inkomsterna ökar i ytterstaden samtidigt som andelen med de lägsta inkomsterna generellt minskar.
Men trots dessa positiva tendenser är utanförskapet fortfarande en av Sveriges största politiska utmaningar. Och problemet har skapats under en relativt kort period. År 1990 fanns det tre utanförskapsområden i Sverige. År 2006, när Alliansen vann riksdagsvalet, hade antalet områden där förvärvsfrekvensen var lägre än femtio procent ökat till 105 områden, exklusive utpräglade studentområden. Under tolv av de sexton år som perioden täcker hade socialdemokraterna makten över arbetsmarknad, näringsliv, sjukförsäkring och integrationspolitik.
Slutligen ska vi inte glömma alla de goda initiativ som finns för att hjälpa fler till egen försörjning. För några veckor sedan lanserades kampanjen ”Anställ kompetensen” av landshövding Per Unckel. Anställ Kompetensen är en kraftsamling som samordnas av Länsstyrelsen i Stockholms län. Tillsammans med Stockholms stad och andra länskommuner, det regionala näringslivet och andra aktörer kraftsamlar man för att synliggöra denna den kompetensresurs och de initiativ som genomförs för att matcha utbud med efterfrågan med fokus på utrikes födda svenskar.
För oss ligger det en stor och viktig utmaning i att minska utanförskapet och segregationen. Trots en uppgång av förvärvsfrekvensen når den bara knappa femtio procent i några av Stockholms stadsdelar. Därför tar vi nu politiskt ett samlat grepp kring näringsliv, arbetsmarknad, integration och vuxenutbildning. Det är bara genom att jobben blir fler och genom att fler blir rustade för Stockholms arbetsmarknad som vi kan lösa problemen med utanförskapet. Detta är vårt viktigaste uppdrag under mandatperioden.