Idag har det verkligen varit mycket slitande på talarstolen för min del. Det började med en interpellationsdebatt om snöröjningen med Tomas Rudin. Där kom ärendet till trafiknämnden på torsdag väl till hands. Det är enkelt för s att kritisera snöröjningen men det är ingen som synar dem på hur de vill lösa frågan. De säger nej till sjötippning av snö från innerstaden och nej till landdepåer i ytterstaden. Nu i vinter har det samlats in snö motsvarande ett Globen i innerstaden och en i ytterstaden. Och då har ändå inte all snö samlats in. Om man inte vill sjötippa – var ska då snön som röjts undan läggas?
Cykel är en annan fråga som är aktuellt. Trafikkontoret jobbar just nu med att ta fram en sammanhängande cykelplan för staden. Den ska också innehålla cykelstråk som går över kommungränserna. Det är ett sätt att stimulera till arbetspendling på cykel. Enklare regler för cyklister, i kombination med att man blir bättre på att ta hänsyn till varandra i trafiken, är en annan fråga som diskuterats. Jag säger i DN idag att jag kan tänka mig att öppna upp för att det, på vissa specifika ställen i stan, blir möjligt för cyklister att svänga till höger trots att det är rött. Det gäller dock bara på platser där det är rimligt utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv.
Tunnelbanan och kollektivtrafiken är en annan fråga som diskuterats såväl i media som på dagens kommunfullmäktige. Jag har alltid hävdat att det är viktigt att bygga ut kollektivtrafiken i takt med att allt fler vill bo och arbeta i Stockholm med omnejd. Därför kan man inte säga att det ska vara antingen tunnelbana eller spårväg. Det är det som passar bäst utifrån rådande förutsättningar som ska väljas. Något som också mycket riktigt konstaterades i ledarens i söndagens Dagens Nyheter. Det finns intrasftrukturplaner som omfattar över 100 miljarder kronor i den länsplans som Per Unckel presenterade för ett drygt år sedan. Över 100 miljarder kronor i form av investeringar i vägar och spår som ska initieras till 2021. Det är dags att redan nu börja titta på vad som kommer efter detta. Och självfallet ska tunnelbanan vara en del i detta. Det är inte minst viktigt för att binda ihop länets kommuner bättre i framtiden. På vissa ställen, i staden, finns det redan tunnelbana och den kanske ska kompletteras med spårväg (som kan ta fler passagerare än bussar) för att öka kapaciteten.Det är en stor utmaning att upprätthålla denm höga andelen kollektivtrafikresenärer i en växande region. Redan idag görs det ca 1,2 miljoner resor varje dag med kollektivtrafiken.
Oppositionen jämför ofta med Köpenhamn där de hävdar att vi borde bli en lika bra cykelstad som Köpenhamn. Köpenhamn har inte alls lika hög andel kollektivtrafikresenärer som Stockholm. KTHs Centrum för transportstudier konstaterade för ett drygt år sedan att potentialen för att minska trängsel genom att locka över bilister till cykel måste anses vara liten. Även om hälften av alla resor med bil som är längre än 15 km ersätts med cykel får man effekter som vore nätt och jämt märkbara. Således – de stora utmaningarna ligger i att bilisterna går över till kollektivtrafiken. Visst är det bra att många och allt fler cyklar. Men det viktiga när det gäller att fixa framkomligheten och miljön är att en mycket hög andel använder kollektivtrafiken.
Till dessa frågor kan läggas en motion från Tomas Rudin om inrättandet av ett handelshus för företagare där jag kunde konstatera att Nyföretagarcentrum och Start Up Stockholm är svaret på den frågan. Till detta kan också läggas debatt med anledning av två motioner från det nya oppositionsborgarrådet Karin Wanngård på tema Ekoism i stället för egoism, källsortera mera och Ekoism i stället för egoism om dubbdäcksförbud. Även här fick jag möjlighet att berätta om vad vi gör från majoritetens sida.
/