På DN debatt idag skriver Jonas Eliasson mfl transportforskare från KTH om strategin för spårvagn och stomlinjer som tjänstemän på SL och stadens trafikkontor tagit fram. Strategin har perspektivet 2030 och handlar om hur vi tillsammans ska planera för ett växande Stockholm, hur framkomligheten ska säkras för kollektivtrafiken i innerstaden, hur den redan idag i innerstaden fulla tunnelbanan ska avlastas med attraktiva kollektivtrafiklösningar i stadens vägnät. Dokumentet är unikt i och med att det ger ett helhetsperspektiv på infrastrukturen i Stockholm stad, med en långsiktig inriktning mot 2030.
Debattörerna drar slutsatsen att dokumentet pläderar för en storskalig introduktion av spårvägar i Stockholm. Det intrycket fick man också om man läste artikeln i DN i förra veckan. Men den som läser remissen kan konstatera att den inte landar i en sådan slutsats. I dokumentet förs ett resonemang som ligger väl i linje med det som debattörerna framför i sin artikel. Att det behövs åtgärder för att säkra framkomligheten i kollektivtrafiken och det gäller givetvis oavsett fordonsslag. Det handlar om att kollektivtrafiken ska utformas så att de fordon som bäst klarar kapacitetsbehovet ska användas. I många fall är det bussen som passar bäst i en stomlinje men det finns också fall där bussarna inte kan leva upp till kapacitetsbehovet och då behövs det beredskap för att kunna gå över till spårvagn.
Jag välkomnar en debatt om hur vi ska säkra framkomligheten och attraktiviteten för kollektivtrafiken i Stockholm stad. Om vi inte är beredda att bereda plats för bussar och spår i Stockholms innerstad så riskerar vi fullkomligt trafikkaos. Stockholm växer , vi kan vara en miljon invånare 2030. Men vi får inte fler vägar i innerstan och det finns inte plats för fler tunnelbanor i innerstan. Det strategidokumentet tar upp är hur denna givna yta ska användas på bästa sätt för att säkra att vi i ett växande Stockholm kan behålla den höga andelen kollektivtrafikresenärer.
Det är helt korrekt att kostnaderna inte är beaktade, vilket också påpekas i dokumentet. Men detta är i vart fall en början på en diskussion om helheten när det gäller kollektivtrafikens utveckling i Stockholm stad. Min önskan är att den inte ska fastna i diskussion om spår eller ej. Den måsta handla om sakfrågan – hur skapar vi en hållbar och attraktiv kollektivtrafik i ett växande Stockholm.
Ps
För att få en helhet kring hur det begränsade vägnätet i Stockholm ska användas så pågår det också andra arbeten inom trafikkontoret i Stockholm. Det handlar om framtagandet aven parkeringsstrategi, en cykelplan och att säkerställa framkomlighet för varu- och andra leveranstransporter i staden. Kort sagt ett helhetsperspektiv som hittills inte funnits men som är mycket väsentligt för en hållbar utveckling i ett växande Stockholm. Ds