I dagen morgontidningar får man minst två exempel på en typ av journalistik som jag menar blivit allt vanligare. Försåtliga instick i artikeln som inte har ett dugg med ämnet att göra och som jag tolkar det, bara har ett syfte; att misskreditera.
DN Söndag har en stor och intressant artikel om Advokaterna och de etiska frågor som de har att hantera. Ett mycket intressant och relevant ämne. Men man kan undra varför det i artikeln då inflikas meningar som ” Runt handleden skymtar en guldklocka.” ” Hon bär en ljus designerkappa och ser glad ut” . ” Han viker undan med blicken, tar en dumlekola ur den lilla Alvar Aaloto- skålen på bordet.” Det tillför knappast mågot i sakfrågan.
I DN på ekonomisidorna finns det en artikel som handlar om Burger King och att de ska anställa unga. I artikeln intervjuas Europachefen och han berättar att de planerar 600 nyanställningar om året bara i Sverige. Goda nyheter kan man tycka. Och då undrar jag vad meningen ”Hans välblekta tänder blixtrar när han upprepar att han kommer med ” good news”, han vill gärna tala mer om de förestående anställningarna i just den grupp som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.”
Vad har hans tänder med frågan att göra? – om man nu inte vill misskreditera budbäraren förstås…
Kan inte läsarna få bilda sig en egen uppfattning kring sakfrågan utan att försåtliga ord som dessa sticks in? Ord som ju de facto avslöjar journalistens uppfattning ( eller kanske tom fördomar) om de som intervjuas. Trist tycker jag.