Den 4 oktober 1983 är för alltid inskriven i historieböckerna i Sverige. Då var det 100.000 människor som tågade genom Stockholm city för att manifestera sitt motstånd mot löntagarfonder och för fri företagsamhet och äganderätt. Jag var själv med denna dag. Det var en fantastisk upplevelse att se alla människor som vandrade från Humlegården till riksdagen för att träffa partiledarna och överlämna sitt krav på att löntagarfondsideerna skulle skrotas. Löntagarfonderna infördes trots det massiva motståndet. Deras avskaffande var en av de första åtgärderna som regeringen Bildt vidtog.
Detta är historia. Men samtidigt känns frågan väldigt aktuella med den debatt som nu pågår – inte minst inom det socialdemokratiska partiet – om att förbjuda vinst i vissa typer av företag. Drivkraften för företagare är att attrahera kunder och att kunna försörja sig. Ibland går verksamheten bra, ibland mindre bra.Företagande är ett risktagande, det får man aldrig glömma. Precis som finansminister Borg vill ha marginaler i statens finanser, så behöver företag marginal i sina finanser. Det kan handlar om att man behöver göra investeringar eller att utveckla verksamheten på olika sätt. Till skillnad från finansministern så handlar företagandet ofta om att människor riskerar sina egna pengar, därför måste det vara möjligt att skapa marginaler.
För mig är det helt obegripligt att det finns de som förespråkar att man ska förhindra företag som bedriver vård, skola och omsorgsverksamhet att ha marginaler. När samma personer som kräver detta samtidigt kritiserar verksamheterna för att ha ett för kortsiktigt perspektiv så blir det än konstigare. Det vore ärligare att säga att man inte vill ha privat verkamhet, punkt slut.
De som förespråkar anti-vinstlinjen förstår nog inte hur viktiga dessa privata aktörer är för välfärden i Sverige och inte minst i Stockholm. Såväl för sina kunder, elever, familjer som för alla medarbetare. En snabb genomgång visar att det minst handlar om följande volymer:
Andelen elever som valt icke-kommunala skolor:
Förskola ca 35%
Grundskola ca 20%
Gymnasiet ca 40%
Vuxenutbildningen utförs till c:a 70 % av privata utbildningsanordnare. Arbetsmarknadsförvaltningen har avtal med 55 externa utförare total inom sina verksamhetsområden.
Inom SFI är det 86 % som studerar hos externa utförare.
64 % har valt privat hemtjänstutförare och staden har ca 150 privata hemtjänstutförare och ca 40 kommunala.
Över 50 privata aktörer erbjuder ledsagarservice och avlösarservice inom ramen för stadens valfrihetssystem.
Över 20 privata aktörer erbjuder vård och omsorgsboenden för äldre.
Och då har jag inte nämnt olika former av särskilda boenden mm.
Sammantaget visar detta att den debatt som just nu pågår berör väldigt många människor på olika sätt. Det är knappast trovärdigt att påstå att man värnar jobben och företagandet och samtidigt plädera för att man ska slå unden benen för så många företag som det faktiskt handlar om.
Så även om 4 oktober och löntagarfonderna känns som väldigt länge sedan så är den debatt som just nu förs på många sätt påfallande lik den som fördes då. Ideerna är lika fel idag som då.
Bara en liten betraktelse så här på årsdagen 29 år efter den första 4 oktober manifestationen.
/