Utredningen saknar en utförligare beskrivning av konkurrensens fördelar i termer av produktivitet, effektivitet och kvalitet.
Jag fortsätter att dela med mig av några av remissinstansernas synpunkter. Många är mycket intressanta och underkänner utredningsförslaget utifrån juridiska och principiella perspektiv. Det är tur att det finns offentliga myndigheter som vågar ställa sig över politiken. För dessa frågor handlar om grundläggande frågor som äganderätt, näringsfrihet, valfrihet och mångfald.
Här kommer delar av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) remissvar.
”IFAU bedömer att det är svårt att avgöra hur pass allvarliga de problem utredningen identifierar i själva verket är (övervinster, läckage av skattemedel och legitimitet) och framförallt hur de föreslagna åtgärderna ska lösa dessa problem.”
”IFAU bedömer, utifrån den kunskap vi har baserad på befintlig forskning inom områdena utbildning och arbetsmarknadspolitik, att:
- Forskningen inte kan säkerställa några tydliga samband mellan vinst och resultat i välfardstjänster. De effektstudier som finns visar på små effekter av konkurrens. Det tyder på att den stora frågan om kvaliteten i välfärdssektom sannolikt inte låter sig lösas vare sig genom att tillåta, inskränka eller förbjuda privata aktörer eller vinst i välfärden.
- Utredningen saknar en utförligare beskrivning av konkurrensens fördelar i termer av produktivitet, effektivitet och kvalitet. Detta är synd, särskilt mot bakgrund av att utredningen föreslår att vinstdriven verksamhet ska fortsätta att tillåtas.
- Övervinster är ett problematiskt begrepp. Det är oklart vad som avses med ”den ersättning som marknaden kan anses kräva för att skjuta till kapital”. Det tycks finnas ett betydande mått av subjektivitet i begreppet, och kriteriet varierar rimligen stort mellan verksamheter och över tid.
- Utredningen alltför lätt avfärdar kvalitetskrav i upphandlingar och bemanningskrav på utförare i välfärdsverksamheter. Det är inte självklart att dessa typer av krav är svårare att genomföra och kontrollera än ett vinsttak. Det hade varit önskvärt med en tydligare analys och argumentation om detta.
IFAU saknar en mer djupgående analys av varför vinster ska tillåtas, men bara upp till en viss gräns (se också avsaknad av analys av konkurrensens fördelar). Självklart är denna fråga komplex och beroende av när och i vilket sammanhang den ställs; svaret för skolan kan t. ex. vara ett annat idag än innan 1990-talets reformer. Det hade dock varit naturligt att inom ramen för utredningen utförligt också diskutera eventuella effekter och konsekvenser av ett vinstförbud (en begränsning av organisationsformer).
Inom skolområdet är Sverige det enda land i Europa som tillåter uttag av vinst. En analys av bevekelsegrundema för det svenska valet relativt andra länder hade varit intressant. Likaså hade det varit intressant om utblicken till de andra nordiska länderna hade innehållit en mer djupgående analys av hur väl de andra nordiska ländernas system fungerar. Om de tycks fungera bättre än vad det svenska systemet gör kan det finnas en poäng att i högre grad försöka efterlikna våra nordiska grannar. Om de däremot fungerar sämre är det troligen inte den vägen som är lämplig att gå.
Till detta kopplar att utredningen menar att förekomsten av vinstsyftande företag inte är en förutsättning för att skapa konkurrens mellan olika typer av utförare. Danmark tas som exempel, där 16 procent av grundskoleelevema går i fristående skolor, och där vmstutdelning är helt förbjudet. IFAU noterar dock att i Danmark kan de fristående skolorna, till skillnad från i Sverige, själva välja vilka elever de vill anta och de tar ut avgifter. Effekterna av att tillåta andra typer av antagningsregler och att tillåta avgiftsfinansiering diskuteras dock inte i utredningen.”