Lyckat seminarium i Almedalen om progression

Men betyget säger ju inget om vilken förmåga som skolan har haft att höja individens kunskapsnivå. Betygen utgår ju inte från vad eleven hade med sig i bagaget när hen började skolan.

Almedalen är över och semesterlugnet börjar lägra sig över Sverige. Men jag vill passa på att berätta om vårt intressanta seminarium som vi hade på torsdagen i Almedalsveckan. Det mått som vi har för att mäta kunskap är ju betyg. Men betyget säger ju inget om vilken förmåga som skolan har haft att höja individens kunskapsnivå. Betygen utgår ju inte från vad eleven hade med sig i bagaget när hen började skolan. Jag har alltid tyckt att det är konstigt att vi inte har koll på hur mycket skolan faktiskt har höjt en elevs kunskapsnivå. Det finns inget mått för det. Men det börjar hända saker bland friskolehuvudmännen. Det var det som vi ville visa på med vårt seminarium ”Varför mäts inte skolors förädlingsvärde? Är en skola med höga betyg alltid en bra skola?” . 

Paula Hammerskog har skrivit ett utmärkt referat från seminariet på AcadeMedias webbsida. Jag tar mig friheten att lägga in det i sin helhet här. Sedan kan vi ju alla hoppas på att Skolverket tar den uppgift som de har haft sedan 2012 på allvar, att ta fram ett förslag på hur man kan mäta progression i skolan. Nu har de ju dessutom två friskolehuvudmäns modeller att utgå ifrån.  Riktigt roligt att dessutom SSU-ordföranden tycker att detta är en viktig fråga att driva.

Och så borde det ju vara, för om vi börjar att betrakta skolor utifrån progressionsperspektivet så blir det plötsligt helt andra skolor som blir de framgångsrika skolorna. Då blir det kanske de skolor som lyckas höja kunskapsnivån för elever med lite med i bagaget från början, som betraktas som de mest framgångsrika. Det är då som vi verkligen kan tala om att jobba för att få bort segregationen. För bra resultat i skolan är det viktigaste motmedlet mot segregation.  Nu till Paulas text.

ALMEDALEN TORSDAG
Det är oftast inte särskilt svårt att mäta vad en elev kan, eller hur resultaten ser ut på en specifik skola, vid ett specifikt tillfälle. Det är betydligt svårare att visa vad skolan egentligen tillför för värde. Lite förenklat, hur bidrar skolan och enskilda lärare till att förändra elevens prestation över tid? Vad tillförde skolan under de år eleven gick där?
Kanske är det därför skolors ”förädlingsvärde” eller ”progressionsvärde” rätt sällan diskuteras. Samtidigt är frågan viktig. Kan vi svara på vad skolan faktiskt åstadkommer under skolgången har vi kommit långt. Därför höll Friskolornas Riksförbund ett seminarium med titeln ”Varför mäts inte skolors förädlingsvärde? Är en skola med höga betyg alltid en bra skola?” under Almedalsveckan i Visby.

Den som vill veta om en skola är bra eller inte vill förmodligen veta hur eleverna som går där utvecklas. Inte bara det vi i dag ser, hur det genomsnittliga resultaten för eleverna ser ut när de går ut. Vi ser inte alls hur de utvecklas. Vissa skolor får mycket gratis genom att eleverna redan vid start kan mycket, andra skolor ser ut att vara dåliga skolor eftersom eleverna inte går ut med särskilt höga betyg. I verkligheten kan den skola där eleverna har lägre betyg i princip vara den bättre av de två – om eleverna där har utvecklats mycket mer.

AcadeMedia och Engelska skolan mäter progression

Två stora utbildningsföretag, Internationella Engelska Skolan (IES) och AcadeMedia, arbetar med så kallad progressionsmätning av elever och skolors resultat som ett komplement. Till skillnad från betygen visar detta vad skolan faktiskt har bidragit med (förädlingsvärdet) för att den enskilda eleven ska kunna nå sin fulla potential. Damian Brunker är Head of Academics and quality på Internationella Engelska Skolan. Han tycker att det svenska betygssystemet behöver utvecklas. Han kommer från Storbritannien, och jobbar i en organisation där nästa 40 procent av lärarna är från Storbritannien, Kanada, USA och Sydafrika. Många nickar under hans beskrivning, en beskrivning som ger en god bakgrund till varför man behöver mäta även elevernas progression.

– Det är en utmaning att jobba med det svenska utbildningssystemet. Det är otroligt öppet och har många fördelar, men när det gäller hur man sätter betyg har systemet en del att utveckla. Ändå har vi ett fokus som är mer på de nationella provens resultat än på betygen som sådana. Det är ett system som är subjektivt och har otydliga kriterier, säger han.

IES mäter vad de kallar skoleffekt, ett annat ord för ”förädlingsvärde”. Hur har skillnaden i resultat på de nationella proven förändrats mellan Engelska Skolans elever och de kommunala skolorna i riket mellan årskurs 6 och årskurs 9? I matematik har differensen under åren 2013-2016 ökat med 18 procentenheter, mätt som andel elever med toppbetyg (alltså C+). I svenska har den ökat med 12 procent och i ämnet engelska med 1 procent (den så kallade ”takeffekten” sätter här in). Så mycket extra bidrar alltså själva skolan med i skillnad. Man gör också diagnostiska prov tidigt i årskurs 4, som är den årskurs då de flesta börjar i en IES-skola. Resultaten från dessa visar hur stor andel svagpresenterande, normalpresterande och högpresenterande elever man har men ger också individuella data. Brister kan åtgärdas tidigt. Därtill kan man jämföra samma grupp av elever ett par år senare och få en god bild av vad skolan faktiskt har lyckats åstadkomma av förbättring.

AcadeMedia tar hjälp av SCB
AcadeMedias kvalitetschef Ingela Gullberg väljer att berätta om hur man kan mäta förädlingsvärde på gymnasiet. Förenklat kan man säga att AcadeMedia tittar på vad eleverna hade för betyg när de slutade nian.
– Med hjälp av Statistiska Centralbyrån har vi sedan räknat fram vad de rimligen borde fått för betyg när de slutade gymnasiet och sedan tittar vi på skillnaden däremellan. Har de fått högre betyg är det bra, då har skolan ett positivt förädlingsvärde. Är betyget lägre är förädlingsvärdet negativt, säger Ingela Gullberg.

Sedan ställer hon en retorisk fråga.

– Är det alltid en skolas förtjänst att skolresultaten är bra? Eller kan det till och med bero på att eleverna hade med sig goda kunskaper och betyg från grundskolan? Det är till och med så, säger Ingela Gullberg, att det viktigaste för betygsresultat är vilka betygsresultat eleverna hade med sig från grundskolan när de började.

Bra att friskolorna driver frågan

Med på seminariet är också SSU:s ordförande Philip Botström. Han börjar med att konstatera att det är väldigt bra att friskolorna driver denna fråga, och att den gäller alla oavsett om det är en fristående eller en offentlig huvudman.

– För mig är det viktigt att skolan kompenserar för olika bakgrunder, och andra faktorer på ett bra sätt. Alla elever ska ha samma möjlighet att lyckas utifrån sina förutsättningar. Sedan måste ansträngning och utveckling löna sig, jag tror att vi i framtiden kommer att vara mer beroende av att hela tiden utvecklas. De kunskaper man har när man går ur skolan kommer inte att räcka, säger han.

Det är svårt, både att förstå och mäta, vad progression egentligen är. Hur ska man tänka? Under seminariet definieras begreppet på fyra snarlika men ändå olika sätt.

Ingela Gullberg konkretiserar frågan utifrån ”betygsresultat” och ”förädlingsvärde”.

– Tänk att du ska skicka ditt barn på ett höjdhoppsläger. Ska du välja det läger där de hoppar i genomsnitt 164 centimeter, eller vill du välja det läger där deltagarna i genomsnitt hoppar tio centimeter högre när de varit där än när de kom? Eller till ett läger där ledarna rör till det så gräsligt för deltagarna att den genomsnittliga försämringen är fem centimeter?

Philip Botström från SSU sammanfattar diskussionen med ett löfte.

– Även om det mot förmodan finns politiska låsningar i denna fråga sätter jag mig gladeligen ner och fortsätter diskussionen. Det kan inte vänta. Hur kan vi skala upp det arbete som IES och AcadeMedia gör, vad kan vi inom politiken göra för att detta ska införas överallt? Det måste göras och måste göras nu, säger Philip Botström.