I dag hotas förutsättningarna för att driva friskolor av aviserade förslag från regeringen. Samtidigt konstaterar kommunpolitiker runt om i landet att de inte klarar av att hantera den kraftiga ökning av antalet barn och ungdomar som prognostiseras för det decenniet.
I år är det 25 år sedan friskolereformen beslutades av riksdagen. Trots detta så är debatten intensiv om friskolorna. Dessvärre kan man inte påstå att debatten baseras på fakta. Jag tänkte använda detta utrymme att påminna lite om vad som hänt under året. Det har blivit över 60 inlägg i friskolebloggen under året, och återanvändning är ju populärt så jag vill påminna om en del saker.
Vid nyår skrev jag att Reepalus förslag inte handlar om ett vinsttak utan om en begränsning av valfriheten. Under det år som gått sedan dessa har det blivit allt tydligare att dessvärre okunskapen om hans förslag och dess effekter alltjämt är stor. Inte minst bland politiker och journalister. Hur många har läst förslaget och remissyttrandena kan man undra. Att statsministern inte har koll på vad förslaget innebär framgick tydligt när han medverkade i SvTs morgon-TV. Reepalus förslag går till historien som det mest kritiserade utredningen någonsin. Dessvärre verkar det inte bekymra regeringen.
Det är lätt att glömma hur det var innan friskolereformen infördes. Politiker och byråkrater tilldelade skolplatser. Det var mycket svårt att byta skola för en elev. Vi uppmärksammade 25-års jubileet på vår årsmöteskonferens. Allt finns filmat och det är mycket intressant. Titta gärna här och reflektera över vad som har hänt. Dagen illustrerade också tydligt hur mycket friskolorna bidrar med varje dag på skolområdet.
Det var verkligen inte en bra skola på 1980-talet, men den debatten är bortglömd. Det är också tydligt när det gäller debatten om de fallande skolresultaten. Glädjande nog verkar fallet ha bromsats upp och i vissa fall har utvecklingen vänt. Men jag roade mig med att titta historiskt på detta – intressant. Det var inte alltid bättre förr.
Svenska folket gillar valfriheter. Det finns många bevis på det. Ett är att andelen elever som väljer fristående grundskola har ökat under den tid som debatten om friskolorna har florerat som värst. En intressant IPSOS-undersökning, där frågan om vinstbegränsningar ställs mot kvalitetskrav – visar att inte en s-väljare prioriterar vinstbegränsningar. 8 av 10 anser att det är viktigt att få välja skola. Bland småbarnsföräldrarna är det 9 av 10.
Under året har vi från förbundet försökt att få mer fokus på vad som faktiskt händer i klassrummet, vad som kännetecknar en bra skola, vikten av bra ledarskap, vikten av att mäta progression och den enorma frågan som verkligen borde bekymra alla – lärarbristen. Vi har gratulerat Falufrigymnasium till SIQs Bättre skola. Det känns nästan som friskolorna prenumererar på den utmärkelsen.
Det är glädjande att det kommit ett antal intressanta böcker som tar upp just ledarskapet. Maria Jarls forskning som hon mfl skriver om i ”Att organisera för skolframgång” och ”Kunskapssynen och pedagogiken” med Magnus Henrekson som redaktör är några exempel.
Vi har svarat på över 50 remisser under året – det är mycket för ett kansli på 5 personer. Vi har också fått många nya medlemmar, det är verkligen glädjande.
Sverige har tyvärr en regering som vrider den svenska skoldebatten åt fel håll. Det stora problemet är inte att det finns privata aktörer som är beredda att investera i friskolor och som vill ha en liten avkastning på sitt investerade kapital. Det stora problemet är att svensk skola misslyckas i det sk ”kompensatoriska uppdraget”. För att vända den utvecklingen så måste debatten handla om vad som händer i klassrummet, hur skolans ledarskap fungerar och det måste finnas systematiska kvalitetskontrollsystem som gör att de som leder skolan har koll på hur kunskapsutvecklingen ser ut. Lösningen är sällan mer pengar.
Den debatt om ”rätt blandning av elever” som drivs från vissa håll är djupt oroande. Den sätter fokus på fel sak, den riskerar att leda till att skolan har lägre förväntningar på dessa elever. Och det slår undan fötterna helt för skolvalet, men det talar dessa personer tyst om. All forskning visar att det är oerhört viktigt att ha höga förväntningar på alla elever. Ska skolan lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag så är insikten om att det är viktigare vad varje elev gör och vart hen är på väg än varifrån hen kommer.
Friskolorna har kommit för att stanna hävda många, Skolkommissionen konstaterar också detta. Men för att det ska vara så krävs det rimliga villkor. I dag hotas förutsättningarna för att driva friskolor av aviserade förslag från regeringen. Samtidigt konstaterar kommunpolitiker runt om i landet att de inte klarar av att hantera den kraftiga ökning av antalet barn och ungdomar som prognostiseras för det decenniet. Lärarbristen blir allt värre. De behöver hjälp av friskolehuvudmännen.
Vi kommer att jobba stenhårt under 2018 för att verkligheten och fakta ska vinna över den – ursäkta uttrycket – totalt faktaresistenta debatt som idag drivs av regeringsföreträdare. Man kan undra vad friskolevännerna i Miljöpartiet tänker – om de finns kvar – om sitt partis politik på riksplanet. Glädjande nog har Allianspartierna tydligt satt ner foten i frågan.
Till sist – under året har jag startat serien ”Vd intervjuar”. Det är videosamtal med olika personer som har koppling till skolan. Du vet väl att du kan prenumerera på dessa?
God Jul önskar Ulla Hamilton
