Svenskt Näringsliv arrangerade på tisdagen ett utmärkt seminarium under rubriken ”Vilken kvalitet håller utförarna egentligen?”. Talare var Sir Bruce Keogh och Gabriel H Sahlgren. Sir Bruce Keogh var Medical Director vid den brittiska hälsovårdsmyndigheten NHS i över tio år och han berättade mycket intressant om vilka effekter som det brittiska system för öppen kvalitetsredovisning inom sjukvården som infördes 2004 har haft på kvaliteten. Här finns det mycket att lära för att underlätta människors val av vårdgivare i Sverige.
Gabriel H Sahlgren berättade om den utveckling som skett på skolsidan i Storbritannien sedan det engelska utbildningsdepartementet 1992 började publicera skolors genomsnittliga resultat på de externa prov som eleverna skriver i slutet av grundskolan och gymnasiet. Föga förvånande så skapade detta ett stort intresse hos media, som återgav resultaten. Detta ledde i sin tur till att föräldrar som ju ska välja skola blev intresserade av att ta reda på hur väl olika skolor presterar. Systemet har utvecklats under åren och i början av 2000-talet infördes mått på skolans förädlingsvärden.
Den engelska skolinspektionen Ofsted sätter betyg på varje skola och publicerar också förädlingsvärden för varje skola. Betygen ges efter en fyrgradig skala; enastående, bra, kräver förbättring och otillräcklig. Varje skala har en egen färg vilket gör det mycket tydligt hur skolan ligger till. En kortfattad rapport om elevprestationer, undervisningskvalitet, säkerhet och elevers uppförande samt ledarskap och management publiceras där varje område betygsätts. En A4-sida sammanfattad information gör det hela mycket lättillgängligt för alla.
Förädlingsvärdet mäts mellan åk 2 och åk 6, mellan åk 6 och åk 11 samt mellan åk 11 och åk 13 publiceras och klassificeras enligt följande; långt under genomsnittet, under genomsnittet, genomsnittlig, högre än genomsnittet samt långt över genomsnittet. Det genomsnittliga resultatet, andelen elever som når godkänt/förväntat resultat, andelen elever som läser vidare eller arbetar efter grundskola och gymnasium samt frånvarostatistik är andra nyckeltal som presenteras. Alla indikatorer som baseras på provresultat rapporteras även uppdelat efter bl a elevers kön, tidigare resultat, socioekonomisk bakgrund, om engelska är deras andraspråk.
Sammantaget visar detta att föräldrar i England verkligen har bra relevant information att utgå ifrån när de ska välja skola. Och alla väljer skola. Forskningen visar att dessa öppna jämförelser av kvalitet också innebär att kvaliteten höjs. Hur kan man då veta det? Jo systemet var ursprungligen detsamma för England, Wales och Skottland, men de två senare har valt att gå mot ett ”tillitsbaserat” system i stället för de öppna jämförelser som England behållit. Därför kan man nu jämföra och kan konstatera att Englands system har genererat högre kvalitet inom vård och skola.
Svenska elever och föräldrar borde vara avundsjuka på engelsmännen. Tänk om vi hade ett system som det engelska. Då skulle skolvalet verkligen kunna vara ett informerat skolval. Istället har vi nu sedan 25 år tillbaka ett system som innebär att man inte kan få fakta om resultat utan måste gå på vad andra tycker och tänker. Skolverket har visserligen tagit fram en hemsida som ska underlätta skolvalet men blir du klokare genom att titta på denna?
Hur har denna brist på information kunnat fortgå år ut och år in utan att ansvariga politiker har sett till att Sverige får ett ordentligt system för kvalitetsjämförelser?. Om England kan så borde vi också kunna. Vad är ni rädda för politiker och myndigheter? Att det ska bli uppenbart vilka skolor som är bra och vilka som är dåliga?
/