Jag vill påminna om den debattartikel som jag hade i Expressen i januari iår. Människor glömmer fort såväl det som hände i januari iår som hur det var på 1980-talet i svensk skola – innan kommunaliseringen av skolan och innan friskolereformen.
Mot bakgrund av dagens debatt så vill jag hävda att det inte krävs några nya myndigheter för att minska andelen elever som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet, inte ens en regionalisering av Skolverket. Det finns duktiga skolor i Sverige som kan visa vägen. Det gäller oavsett huvudman. Mycket av deras framgång ligger i att de har fokus på det som händer i klassrummet, de har ett tydligt ledarskap, systematiskt kvalitetsarbete och höga förväntningar på alla elever och medarbetare. Svensk skolas utmaning ligger i att lyfta de skolor som underpresterar. Allt fokus borde läggas på det. Ska vi öka kunskapsresultaten i skolan så måste vi se skolans verkliga utmaningar, och lära av de som är framgångsrika.
Här kommer artikeln från januari 2020.
Att sänka friskolorna är en återvändsgränd
Publicerad 30 jan 2020 kl 06.15
Vad gav huvudbry för 30 år sedan? Jo, betygsinflation, stökiga skolor och inte minst att skolan misslyckas med att kompensera för elevers hemmaförhållanden, skriver Ulla Hamilton.
Den som läser Expressens artikelserie ”Den orättvisa svenska skolan” från 1990 förstår att skolans problem fanns även före friskolereformen. Det är som om tiden stått still.
Att försämra för friskolorna är ingen lösning, skriver Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbund.
DEBATT. Ibland är det nedslående men nyttigt att titta tillbaka i tiden för att förstå samtiden. Jag vill rekommendera alla skolintresserade att läsa Expressens artikelserie den 10-12 september 1990, ”den orättvisa svenska skolan”. Innan kommunaliseringen. Innan friskolereformen. Alla som i dag tror att ett förstatligande av skolan löser skolans problem borde läsa dessa. Vi människor glömmer fort.
Vad gav huvudbry för 30 år sedan? Jo, betygsinflation, stökiga skolor och inte minst att skolan misslyckas med det kompensatoriska uppdraget, att kompensera för elevers hemmaförhållanden. Det är som tiden stått still. Tittar man på forskningen så har den absurt nog också det, i alla fall på detta område. Individens förväntade skolresultat beroende på familjebakgrund har legat i princip still under många år enligt såväl IFAU som Skolverket.
Då sågs staten som problemet
En stor skillnad finns dock. Då kunde den orättvisa skolan inte enkelt viftas bort av den socialdemokratiska skolministern genom att hänvisa till friskolor eller det fria skolvalet. Då hette denne Göran Persson och det fanns knappt några friskolor, den statliga styrningen ansågs i stället vara problemet.
Det är anmärkningsvärt att skolan, trots tydliga politiska målsättningar decennier tillbaka, alltjämt misslyckas med det kompensatoriska uppdraget. Redan för 30 år sedan kunde forskningen berätta om vad som är framgångsfaktorer. I Expressens artikelserie intervjuas Lennart Grosin, skolforskare, om vikten av ordning och reda, höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund.
”Det är de vuxna i skolan som skapar dess själ, anda och klimat. I skolor med bra anda är elevernas uppförande och kunnande bra, oavsett social bakgrund. I områden med svåra problem får de vuxna förstås jobba mycket hårdare. I skolor med bra anda är skolledningen stark och har frihet att lägga upp arbetet… Många rapporter visar att det nästan helt är skolan, inte hemförhållandena, som avgör hur en elev uppför sig i skolan.”
Detta var 30 år sedan – och uttalandet är lika giltigt i dag. Tyvärr fick han inget större gehör från ledande politiker.
Friskolor förmedlar kunskaper
Det är hög tid att fokusera på framgångsfaktorer. Det finns skäl till varför vissa skolor trots liknande förutsättningar får mycket olika resultat. Skäl som också förklarar varför många väljer friskolor. Det är skolor som fokuserar på att förmedla kunskaper till elever, oavsett bakgrund. Att oavsett huvudmannaskap, arbeta med ledarskap och organisation och med de individer som behöver extra kompensatoriskt stöd.
Människor är olika och behöver olika stöd. Men alla, oavsett bakgrund, behöver känna att det finns höga förväntningar. Det bygger framgång. I dag fokuseras regeringens retorik och politik på vem som går med vem i vilken skola och vilken skola som ska få ta del av vilket resurstillskott. Nu som då kommer frågor om vad som faktiskt händer i klassrummet, om individens behov och om ledarskap och organisation i bakgrunden.
Både diagnos och behandling saknas
Just för tillfället exemplifieras detta av de ”likvärdighetsmiljarder” som varje år rullas ut till skolor baserat på elevernas bakgrund. Pengar som inte på något sätt kopplas till några övriga åtgärder, eller till något för individen fastställt behov. Både diagnos och behandlingsmetoder saknas, men pengar ska allt jämt ut.
Det fokus som nu finns på hur skolvalet ska styras så att elevblandningen blir ”rätt” och på att försämra villkoren för friskolor är en återvändsgränd. En rättvis och likvärdig skola handlar om att ha fokus på kunskapsmålet. Det gällde för 30 år sedan och det gäller alltjämt i dag.
Av Ulla Hamilton
Vd, Friskolornas riksförbund